1-årskalaset

IMG_4883Igår hade vi födelsedagskalas för 1-åringarna. Senast det begav sig med ett riktigt hundkalas var nog när Fame fyllde 1 år, dvs 12 mer än 12 år sen. Riktigt roligt var det!

Petra var så gullig och gjorde tårtor. En supedupersmaskig jordgubbstårta som var försvinnande god. Hundarna trodde nog knappt sina ögon när de serverades en stor bit tårta bestående av blodpudding med leverpastejfyllning, korv och köttbullar som dekoration. Sia höll på att kväva sig när hon svalde hela biten hel… tokfian!

Självklart stod vallning på programmet och jag bara njuter av att se hur de utvecklas för varje gång.

Här kommer lite bilder från fårhagen, de på Hassel har Kenth Svartberg tagit, resten är mina.

Fler jättefina bilder finns i Petras blogg och kommer så småningom på min Facebook-sida.

Lyra, Ponyo och Bat hade förhinder och var inte med på kalaset. Hoppas de fick nåt smarrigt på annat håll i stället 🙂

vera_1year1

 

petraspojkar

speed_1year_1 hassel_1year1kjapp_1year_1

IK2 Norrhoga, Näsviken

Där fanns den! Den försvunna formen 🙂

Det är framför allt Sia jag menar. Vi har inte riktigt varit i fas med varandra på årets tävlingar och jag har verkligen saknat det fina flytet från förra året. Men nu så ser det ut som Siagumman hittat formen. Så härligt!

norrhoga2013Tävlingen var på Carina Björkmans fina köttdjursbesättning, mestadels ungtackor och helt ny tävlingsplats eftersom Carina flyttat. Fältet var väldigt kuperat och man stod uppe på en kulle och skickade hunden ned i en lång dal. Sedan gick fråndrivningen lite uppför och nedför. Djuren svarade fint på hunden men vissa tackor kunde ifrågasätta hundarna ordentligt.

Allting var verkligen trevligt ordnat, omtänksamt, välarrangerat och en stor guldstjärna för den supergoda maten! Hit vill jag åka igen!

Lena, Hanna och jag bodde på ett vandrarhem i Strömsbruk. Det var billigt och bra med fina vandringsleder inpå knuten. Alla tre hade alla hundar med, dvs 12 st så vi åkte i varsin bil. Lite knäppt men vi fick helt enkelt inte plats i en bil.

ettan_juli13

Vädret var fint men det blåste och var riktigt kallt. Tjocktröja och vindjacka var det som gällde. Ettan tyckte täcke var helt ok men hade antagligen hellre varit hemma i supervärmen. Tänk att det kan skilja så mycket på vädret 3 timmars resa norrut.

FREDAG
Sia började av mina två och jag var lite osäker på hur vi skulle hantera djuren bäst. Många hade brutit och det såg inte alldeles enkelt ut att styra upp linjer. Jag valde att strunta i att finstyra och i stället låta det flyta på. Sia tog alla kommandon och då är hon riktigt fin att köra. Allt flöt på fint men tyvärr fick vi inte in dem i fållan. Fick ändå 80 poäng och en 8.e plats. Jättenöjd med hunden men sur på mig själv att vi nu två gånger på raken missat fållan och därmed en topplacering.

Sent på dagen var det Kellis tur. Hon började med att sticka iväg efter fel får och stack bakåt mot uttaget. Det är första gången jag råkar ut för det tror jag. Jag blev jätteförvånad, lade henne och blev superglad när hon tog mitt look-back klockrent. Stack iväg åt rätt håll men stannade till och tvekade en gång. Ytterligare ett stödkommando och sen skötte hon sig jättefint hela rundan men hade lite svårt att greppa djuren, tyckte jag. Det blev mycket flankande både för att flytta och för att styra. Någon tacka ställde upp sig och stampade men Kelli bara gick på och sånt är hon riktigt bra på att hantera.  Fåren gick där de skulle och vi fick ihop hela 87 poäng och det räckte till en 3.e plats! Extra roligt eftersom det var ett stort startfält med 60 hundar så konkurrensen var stenhård. Sen kan jag förstås inte låta bli att gräma mig lite över utgången där vi tappade en del poäng. Samtidigt var det ett bra kvitto på att det går att styra om henne i utgången så det är lite dubbla känslor.
Jätteroligt att det gick så fint för klubbkompisen Barbro också!
1. Anders Vikström – Diesel
2. Barbro Saltzman – Noa
3. Eva Karlsson – Kelli

LÖRDAG

På lördagen hade jag bara Kelli med, Sia var reserv. Vi startade jättesent på dagen. Idag gjorde hon en perfekt utgång men var lite olydig i upptaget. Körde eget race en bit och även om hon inte gör något fult så sätter det ändå status på hela rundan. Det wobblade en del och hon fick aldrig en bra kontakt med tackorna. Det blev 70 p och vi fick inte in dem i fållan.
1. Eva Eriksson – Flash
2. Håkan Wilson – Idaho
3. Mikaela Prim – Kylie

SÖNDAG

kelli_norrhoga13Jag tog lite sovmorgon och gick en härlig promenad vid havet innan jag åkte till tävlingen. Alla hundarna fick bada och det såg ut som solen tänkte hålla sig framme.Det gjorde den på många ställen i landet fick jag höra men på den lilla tävlingskullen där fortsatte det vara molnigt och blåsa. Även om det är lite urrigt för oss människor så är det väldigt bra tävlingsväder för hundar och får. Plötsligt ringde telefonen och Kelli hade kommit in på en reservplats, skoj!
Idag hade jag bestämt mig för att skicka vänster, detta för att fåren bättre skulle se Kelli komma. Jag hade en känsla från lördagen att när hon kom smygande rakt bakifrån såg de henne för sent och blev lite skrämda.
Den taktiken verkade fungera fint för hon lyfte fåren bra och vi hade kommunikation hela vägen. Hon fick sköta upptaget själv för att greppa djuren och sen höll jag bara tillbaks henne lite och hon gick väldigt fint med fåren hela rundan. Hon kan ju driva väldigt bra och det var skönt slippa det där flankandet. Vi fick ihop hela 93 poäng och kom 4.a, så härligt!
Sia gjorde sen en riktigt bra runda, gick lugnt och fint med fåren hela vägen utan att behöva så mycket styrning. Precis sådär bra som hon kan vara! Ett litet debakel bara. När hon skulle börja första benet började en tacka krångla. Vi blev stående ett tag med den men till slut lyckades Sia övertala den att gå. Det kostade dock en hel del poäng och kanske vinsten. Är ändå helnöjd med hennes 90 p och 6.e plats. Det viktiga är att hon går bra igen.
1. Mikaela Prim – Kylie
2. Håkan Wilson – Tim
3. Gunnel Boström – Mirk
hassel_norrhoga13
Hassel ser och lär ! Intressant var det att Carina hade elnät på alla beten, sisådär 100 rullar gick det åt!

Vera i balans!

Idag var Petra och Vera här igen och vi testade balansövningen. Det gick alldeles strålande och nu är det bara bygga på därifrån. Kul!

Bloggeliblogg och lite Hundelihundrapport

För några år sen bloggade jag i stort sett varje dag. Varför det har upphört kan jag inte riktigt svara på. Men av alla de bloggar jag följer ser trenden ungefär likadan ut. Man bloggar mindre och mindre… varför? Kanske för att Facebook tagit över en hel del? Någon som har synpunkter på bloggande? Själv tycker jag det är lite roligt att kunna bläddra tillbaks och se vad som hände förr. Det funkar ju inte alls på samma sätt på Fejan.

Lillkyrka och lite Finland

Tisdag Onsdag 2-3 juli var det tävlingar i Lillkyrka. Samtidigt var det tävlingar i Somero i Finland, jag hade lite planer på att åka till Suomi men avstod eftersom jag har väldigt många långresor inplanerade i år. I Finland hade Anja och Rhy gått bra och kvalat till finska landslaget till NM! Precis som jag trodde så gick det raka spåret dit! Grattis Anja!! Keep On the good work!

Jag har aldrig tävlat i Lillkyrka förut men hört att det ska vara lite dragigt och svårt. Jag gillar ju sånt så det kändes bara fint att få prova på det. Som extra svårighet hade de nu ny besättning får och det här var första tävlingen på dem. Både Sia och Kelli kom med och bara det var ju jätteroligt i dessa överanmälningstider. Sia var typ 5.e reserv båda dagarna och kom ändå med.
Fåren var känsliga för hunden men ändå helt ok. Det som var skumt var precis som på Eknäs så blev de flesta hundar i stort sett stendöva under krossen. Krossen var lång och den första biten lutade nedför. Mitt i svackan, mitt i krossen så vände säkert 80% av hundarna fåren mot föraren. Otroligt frustrerande. Även för mig! Kelli var extremt ”olydig” och kunde bara inte låta bli att vända dem hemåt i stället för mot grinden. Det slutade med att jag bröt. Jag bara vägrade släppa igenom att hon fick som hon ville. Bra eller dåligt vet jag inte men vi är väl ungefär lika envisa båda två. Morr! Något som däremot var väldigt bra var Kellis hämt. Hon gjorde ett perfekt upptag och låg helt rätt hela framdrivningen och de små krokar som blev, ja de blev för att jag ville vara med och styra :O Jo det är sant. Men det är inget jag grämer mig över, det är tvunget att ha kontakt hela vägen för om hon får sköta sig själv för mycket så blir det svårt för att inte säga omöjligt att styra nästa gång. Är ändå toknöjd att hon är så säker på vart fåren ska.
Sia var också ohörsam, framförallt i upptag och första del av framdrivningen och jag var arg. Dumt. Det är väldigt dumt att bli arg för det höjer bara stressen, men ibland är man inte mer än människa. Usch vad det är träligt när man känner sig så där urusel. Efter tävlingen hade jag i alla fall en plan inför morgondagen. Jag skulle HA LYDNAD redan i upptaget annars skulle jag gå av. En mycket bra plan visade det sig. Sia kan gå fantastiskt fint när vi är i harmoni.
På kvällen blev det lite mingel på campingen, prat och skratt i trevligt sällskap.

Andra dagen gick det bättre. Sia gjorde en förhållandevis riktigt bra runda. Lugnt och fint hela vägen. Fåren var dock extremt svåra att få in i fållan, bara tre ekipage per dag (av 60) klarade den uppgiften. Det var så nära så nära… fåren var på väg in men jag började stänga grinden lite för häftigt och ett par suffolk poppade som popcorn ut igen. Där stack vinsten. Nu kom vi åtta och jag får ändå vara klart nöjd med den rundan.
Kellis runda blev inte bra, hon var konstig i upptaget. Jag tror det berodde på att det varit lite rörigt i utställningen. Många utställare och hundar när hon kom dit. Hon har ju varit med här hemma som kurshund och jag tror därför att hon blir lite passiv när det är många andra hundar inblandade. Måste träna på det! Vi kom i alla fall runt men det var ingen runda att minnas.

Hassel

har fyllt 11 månader och börjar arta sig fint bland fåren. Nu fixar han fint att balansera och jag kan även skicka honom på små hämt. Han är inte helt säker på uppgiften, ibland kör han iväg dem rakt fram i stället – bort från mig. Men det tar sig och han ser ut att få stora fina utgångar. Guldhund!

Knut
mår bra efter artroskopin och vi skrittar på i koppel så länge. Idag fick han 3 minuter på löpbandet i skritt. Mest för att vänja sig, ska utöka det så sakteliga nu. Tänkte försöka köra mycket löpband i stället för vattentrask. Trask är bättre men det är dyrare och långt att åka till. Jag börjar så här nu iaf så får vi se hur han artar sig.

Ettan och Fame
båda mår finemang. Fame har varit lite stel till och från men är pigg och glad så fort det är lite aktivitet. Ettan är lika arg och bestämd som vanligt, plus kör hon pappisflöj på kvällspromenaden. Hon är så himla rolig den lilla tussen!

Fåren
har peppar peppar hållt sig där de ska vara senaste veckorna. Så himla skönt! Det kommer nån i stort sett varje dag på kurs eller träning. Roligt!

Kelli tävlar vallning

Eknäs två dagar och inget att skryta med. Det är lite mysko det där tävlingsfältet. Hörbarheten verkar nedsatt för många hundar på vissa partier. Igår körde jag mest lydnad, ville nå fram med signalerna, med Kelli. Rundan blev hackig, krokig och långsam och vi hann inte rännan. Mycket var bra och hon har definitivt kapacitet att konkurrera så det kändes trots allt riktigt fint.
Idag släppte jag på lite mer och det gick hyggligt, inte mer,  fram till slutet av krossen. Då vände hon djuren och vägrade ta min vänster så jag valde att gå av.
Nu har vi tränat hemma och här funkar allt toppen. På’t igen på tisdag!


Här väntar vi på vår tur. Den uppmärksamme ser kanske att det är nästan exakt samma bana som för två år sen. Samma svårigheter också med hörbarheten. Men i år var jag beredd och kan inte skylla på det… Det känns som sagt ändå bra, det gick att nå fram med ljudet.