Roligt samtal och fin bild på Leo

Igår pratade jag länge med Therese som har Seglinges John ”Leo”. De har tävlat elitlydnad i helgen och Therese var så otroligt nöjd med Leo. På lördan tog de 1-pris i eliten och igår var det väldigt nära en hög placering i en rankingtävling. Så roligt när valpköpare är så lyckliga över sina hundar!
Dessutom hade de hunnit med ett vallningspass och fått till en riktigt bra bild på Leo! Visst är han fin!!!
leo_malinhamner
Foto: Malin Hamner

SVaKs Uppfödarpris

På SVaKs årsmöte fick jag motta uppfödarpris, det kändes stort. En milstolpe som uppnåtts.

För att få priset krävs tre hundar som kvalat till Unghundscupen. De som bidragit till mitt pris är Seglinges Knut,  Hassel och Kjapp.

Vallat och plåtat

Tog med träningsgruppen ut på fältet idag och det var inte alls särskilt tungt för dem i snön! Kul!

Först måste vi flytta på de två baggarna ifall vi mot förmodan skulle tappa ihop dem. Så pojkarna får gå in i stallet. De vet precis vad som gäller eftersom de brukar få lite kraftfoder när de kommer in.

dorperbaggar_springer dorperbaggar2015
Ganska snygg eller?

Och här kommer lite på träningsgruppen och hundarna:
kelli_150126  knut_trg150126 knuthead_150126 siahead_150126

kellihead_150126
hassel_delat050126 hassel_kelli_lek150126  kellititt_150126
traningsgrupp150126

Epilepsi

Lena Karlsson och Peter Nilsson, båda medlemmar i Svenska Vallhundsklubben, har gemensamt publicerat en studie gällande epilepsi och arvbarheten. Den finns att läsa här.

Jag tycker studien är intressant, framförallt stamträdet där man kan se kopplingar mellan olika linjer.

Huruvida det går att fastställa arvbarheten som recessiv är det alldeles för tidigt att säga idag. Däremot är det bra att vi får en plats där alla kända fall samlas och att vi kan se spridningen i ett sådant här stamträd.

Att tänka på är att de fall som visas är alla kända fall av epilepsi, det görs ingen urskiljning om det är ideopatisk epilepsi eller ep av andra orsaker. Kortfattat så är ju EP ett symptom, inte en sjukdom i sig. Den form av EP som man hoppas kunna spåra är den som kallas ideopatisk. Så läs stamträdet med viss försiktighet.
Om EP finns massor att läsa här.

Hur hanterar vi denna information?

För det första ska vi inte drabbas av panik. Stamträdet ser överväldigande ut. Men inget nytt har egentligen hänt, nu har vi fått en översikt och en liten förhoppning att så småningom kunna fastställa arvbarheten och få ett gentest. Hur lång tid det tar är omöjligt att säga idag, bara att gentekniken går framåt med hög fart. Det gäller nog framförallt att få fram pengar för forskning på detta.

Det finns några frågor jag skulle vilja ha svar på. Hur många border collie drabbas varje år? Hur stort är problemet? Hur stor är risken? Hur kan vi få reda på det?

Våra egna hundar

Om jag nu räknar enbart de hundar som lämnat sjuk avkomma som känd bärare enligt det publicerade stamträdet. Att kalla dem bärare kanske kan vara fel eftersom ingenting är fastställt. Jag väljer att göra det ändå eftersom det uppenbart finns åtminstone en sjuk avkomma. Så här ser det ut gällande våra hundar:

Sia m syskon  – pappa Fleet är känd bärare till två fall och även som far/morfar, på Fames sida finns ingen bärare tre led bakåt – Fame är troligen fri.

Knut m syskon – morfar Fleet är känd bärare. Pappa Rob är känd bärare till en drabbad och morfar till en. Robs kullsyster Dot har gett tre avkommor med ep. Finns alltså kända bärare från båda håll vilket i teorin skulle kunna ge både sjuk och bärande avkomma.
Men, eftersom ingen av 8 valpar är drabbade hittills, så kan vi kanske anta att Sia inte är bärare och därmed bör ingen kunna bli sjuk. Ingen av syskonen går i avel så linjen tar slut med denna kullen. Det finns några avkommor till Sias kullbror Bravo men såvitt jag vet har ingen av dem gått i avel och ingen är drabbad av ep.

Kelli – farfar Glen är känd bärare. Han har visserligen bara en drabbad själv men det finns flera barnbarn (uppdaterat) som är drabbade. Det finns även några sidospår bakom Kellis pappa Ben via farmor Jill. På mamma Inz sida (Fames halvsyster) finns ingen känd bärare tre led bakåt, så Inz är troligen fri.

Hassel m syskon – farfar Rob (Knuts pappa) är känd bärare (se Knut). Hassels pappa Loki har många avkommor och hittills ingen drabbad. Lokis mamma har ingen känd bärare i stamtavlan. Detta kan möjligen indikera att Loki är fri (låt oss hoppas!). Kelli (se ovan). Det känns inte som vår kull är någon högrisk. Däremot bör vi vänta tills hundarna är över 3 år innan de används i avel (om det skulle bli aktuellt).

Flaxakullen (Sam-Daphne)
Ja som de flesta känner till fick vi två ep-fall i kullen med inlånade tiken, Anna Mullers Flaxa (Daphne).
Spot och Flicka avlivades första året. Väldigt tragiskt.
Före parningen fanns inget som indikerade en sådan risk. Idag vet vi såklart att Sam och Flaxa är kända bärare. Sam har lämnat EP med fem olika tikar. Det finns ingen info eller koppling gällande Sams släktingar i stamträdet. Däremot finns det en del fall bakom båda Flaxas föräldrar. Flaxa och hennes avkommor ska såklart inte gå i avel mer och det har aldrig heller varit aktuellt.

Fames första kull med Svarthalls Zäta
I denna kullen föddes bla Winda som blivit stammor till kennel WindAnns.
Bakom Fame (se sia) finns ingen bärare. Däremot är Zätas mamma Wilma kullsyster till Tess som är känd bärare. Eftersom många avkommor finns efter Winda och inga kända fall så kan vi ändå hoppas på att den tiklinjen är fri.

Detta med bärare och fri kan ju snabbt ändras i takt med att folk rapporterar in fall. Men detta är vad som är officiellt och går att få reda på idag.

Hör gärna av er om ni har kompletterande info eller frågor!

Så här ser SVAKs rekommendation ut när det gäller avel och EP:

Kopierat ur RAS
”Epilepsi:
Rasklubben har sett en del fall av misstänkt ärftlig epilepsi bland border collie.
Avelsrådet AR har därför bestämt följande generella avelsstrategi:
Använd ALDRIG sjuk hund i avel.
Avelsdjur som har gett ett (1) fall av misstänkt epilepsi kan möjligtvis användas med största försiktighet i någon annan kombination. Skulle något mer fall uppstå måste hunden omedelbart tas ur avel.
Vänta ALLTID med avelsdebuten hos syskon till sjuk hund tills de är 3-4 år.
Antalet kullar bör också hållas nere.
I kullar där fler än en valp drabbats ska syskonen inte användas alls.
Avkommor till hundar som givit flera epilepsifall i olika kombinationer bör användas försiktigt i avel, även då de endast är halvsyskon till drabbade.
Det innebär:
Vänta med avelsdebuten tills de är 3-4 år och håll nere antalet kullar, inga avelsmatadorer!
Fortsätt att rapportera förekomsten av krampanfall.

Målsättning:
Att minimera mörkertalet av sjuka hundar, kartlägga arvsgången och minska förekomsten i rasen. Tillvägagångssätt: Genom information öka kunskapen om sjukdomen och vikten av att rapportera den.
Sprida SVaK:s gällande avelsrekommendationer avseende sjukdomen.
Redovisa kunskap kring verifierade fall i klubbens tidning och på hemsidan. Ta hjälp av genetiker för att utröna arvsgången.”

Maglarp, Andrarum, Agunnaryd

andrarum_141201litFörra helgen gjorde jag och Lena en sista tävlingsresa för året. Kosan styrdes mot Skåne men först stannade vi hos Eva Eriksson i Agunnaryd. Fika, massa prat och härlig träning bjöds det på där. Sen anlände vi till Andrarum och det är alltid lika roligt hos Bosse och Åsa. God mat, massa prat och träning. Hög trivselfaktor! Och så fick jag återse Becca!
På fredan gick vi ut på EM-fältet uppe vid Kristinehofs Slott. Jag ville passa på att få göra det första hämtet i EM-finalen. Utgången går runt hela sjön (dammen) och ni ser vart fåren står på den lilla bilden, precis mittemot på andra sidan. Framdrivningen gick åt vänster från föraren sett, runt hela sjön för att sen komma rakt emot föraren över kullarna. Världens häftigaste hämt! Och vi gjorde det! We made it!!! Såå himla häftigt!Såna träningar är liksom värd all möda, jag somnade med ett leende på läpparna.andrarum_141201
Lena (eller är det Åsa?) har precis skickat hunden

maglarp_141129
Lördag – söndag var det dax för IK2 i Maglarp – nästan så långt söderut man kan komma i Sverige. Det var en liten tävling och en liten bana. Platt och det såg ganska enkelt ut. Men det var det inte.Fast jag förstår egentligen inte vad det var som gjorde det så svårt. Fåren var helt ok liksom övriga förutsättningar. Det blåste rejäl medvind framförallt på söndan. Förmodligen var det väl draget som ställde till det även om jag inte tycker det borde varit så svårt att hantera. För min del började både Sia och Kelli med lite av fiasko eftersom till min stora förvåning BÅDA sprang till hanteringen. Första gången i Sias karriär, i sin antagligen sista start som 11-åring – ja då får hon för sig att gå till hanteringen.
Enda förklaringen jag kan se är att den inte var täckt och att alla mina hundar blev lite för djupa. När de kom upp där på toppen så såg de hanteringen såklart och tänkte väl att här ska inga får missas… Som tur var bestämde sig Hassel för att det bara var fyra får som skulle hämtas. Han gick väldigt bra på lördan och var framförallt väldigt styrbar. Lite för ”på” för min smak men resultatet blev bra och räckte till en andraplats. Hans första placering i IK2! Hurra!!! Nio SM-poäng också så nu behövs det bara 1p till för att vara ”klar”.
Lenas hundar gick skitbra, Lovis vann och Mira kom trea. Vi lade alltså beslag på hela pallen! Kul!

På söndan var det Hassels tur att bli lite djupare och därmed hamna i hanteringen. Är ändå nöjd att han släppte direkt och kom in på banan och körde på rätt får. Men det vinglade mer och inte många poäng kvar den dan. Kelli fick jag styra för att få på rätt får i hämtet och därmed blev det massa avdrag och dessutom vingel, missade grindar och ramlade ur toppstriden. Positivt med henne är att hon gjorde toppfina delningar båda dagarna.
Knut var den som gick bäst. Han gjorde ett kanonhämt men fick en roslagstacka som inte ville vara med. Tänk att de där roslagstackorna fortfarande förföljer mig… ! Den härstammar faktiskt från dem vi köpte på 90-talet tillsammans med Åsa och Bosse när de bodde häruppe. Första benet fösning gick upp emot hanteringen och då tog hon sin chans och drog. Jag tog ett felbeslut och Knut hann inte reda upp det. Det var bara tacka för sig och gå av. Lite surt.

Sammantaget var det ändå en lyckad och väldigt trevlig resa. Kul med en sent planerad roadtrip så här sent på året.

 

 

 

Sia-barnen 8 år

Hipp Hurra för 8-åringarna Knut, Prim, Floyd, Leo, Kate, Peace, Myy och Snodden

Knut har under året gjort come-back efter lång rehab och vunnit ett par IK2, kvalat och deltagit både på SM och i Sverigecupen samt kvalat till SM nästa år!
Prim lever pensionärsliv hos Eva-Britt och det är så roligt läsa om dem i bloggen.
Floyd har tagit titeln RLD N i rallylydnad.
Leo har vunnit en elitlydnadstävling i augusti.
Kate har tagit 1-pris i IK1 och några fina placeringar i höst.
Peace med matte har flyttat och de har legat lågt med tävlandet.
Myy hänger med flocken, går långa promenader och puffar lite på fåren därborta i Finland.
Snodden pysslar mest med att dra matte på skidor eller barnen i pulka eller husse på långfärdsskridskor eller morfar i kopplet.

Grattis alla!
floyd_rally

11-åringarna

Idag fyller  Sia, Swift, Flugan, Toni, Guinness och Troll 11 år och vi lyfter på hatten och hurrar!

20140714-113449-41689945.jpg
Guinness, Sia och Toni på Gotland sommaren 2014

Under året har Sia tävlat på i vallningen och deltog på EM i augusti. Hon avslutade året med att vinna KM. Jag har ju sagt i flera år nu att hon ska få lämna överstafettpinnen till de yngre förmågorna i familjen. I år säger jag ingenting 🙂
Toni tävlar i klassen 6+ i heelwork-to-music och kom 4.a på SM.
Swift deltog på agility-SM både individuellt och i lag.
Guinness träffade jag i somras och han såg pigg och glad ut.
Flugan är ofta här och brukar dra runt matte på skidor när det är säsong.
Troll var det en stund sen jag träffade men läser man hans blogg så är han still going med sina upptåg.
Skorpan lämnade oss under året och nåt år tidigare var det Bravo som gick. Så många minnen. Jag brukar läsa Sias gamla träningsdagbok ibland och tänker på nybörjarkursen hos Maria Triller. Minns ni? Det var tider det 🙂 Kram på er änglahundar!

Novemberträning

November har hittills bjussat på träning hemma och hos andra, blöta och sköna promenader, fixande med installning av fåren och lite trädgårdspyssel.

Becca är fortfarande kvar här. Vi väntar på att baggen som är såld till Skåne ska bli hämtad, då får hon lifta med där. Hon är fortfarande lika gullig och omtyckt.
becca_head

Så här kan det se ut på vår morgonpromenad
sia_skogsmorgon

Vi har tränat dubbelhämt hos Lena Brundin. Mer sånt behövs, det var uppenbart. Mycket mer. Kelli blir säkrare men jag vill ha mer. Hon är så angelägen om att försöka förutse mig så jag måste vara extremt tydlig för att det ska bli rätt. Och Knut som har varit så duktig behöver verkligen fräscha upp sina kunskaper. Det är inte som att cykla, det är uppenbart. Träna träna träna…

traning_anki
Här ställer vi ut får till Anki och Djinn

Vi har tränat utgångar hos Anki  Redmar. Styra över dike och innanför dike. Skulle vilja ha ett effektivt ”slå-ut” kommando på Kelli. Hon tror liksom att hon vet hur allt ska göras så när jag ber om något hon inte förväntar sig så behövs det lite tjat för att hon ska kunna släppa sin första tanke. Eva behöver vara mer oförutsägbar alltså. Kelli behöver kunna kasta sig iväg utan att tänka så mycket själv. Svårt det där för ofta vill jag att de jobbar självständigt. Kan man få allt?
Har tränat sortering här hemma på tackorna. Väldigt bra och nyttig träning. Jag har Katias Sverige-Cup-rundor som målbild och det tar sig så sakteliga hehe.

Idag införde jag delningsträning. Fem delningar var till fem hundar… Tacklammen fick ställa upp på det, de är inte mycket delningstränade och det var inte plättlätt. Becca är nybörjare på delning och fick dela mot staketet. Hon skötte sig fint men hon förstår inte riktigt än. Minns hur det var med Kelli, det tog ett tag innan polletten trillade ner men då blev det jackpot. JAHAAA!!!! jag fattar och sen dess är hon väldigt bra på att komma in och hålla.

Funderar på att åka på årets sista tävling… men kan inte bestämma mig. Det är långt.

Valpar?Becca kommer nog betäckas i vinter – då blir det valpar hos Seemework i Skåne.
Själv har jag som bekant beslutsångest gällande Kelli och parning. Måste bestämma mig snart.

 

Throwback thursday

Går tillbaks så långt som bloggen räcker, åtta år sen, torsdag 1 november 2006. På den tiden bloggade jag med Blogtown, ni vet bloggvärden som plötsligt var puts väck. Jag hade då börjat flytta över gamla blogginlägg till wordpress. Jag hann få över det mesta men tyvärr är mycket av Sias valpar försvunnet.
Gulliga lilla Dell som hade en nos lik Sias finns inte längre.

Sia Ultraljudad

Kväll:
SNÖSTORM här också. Har kört ut hö till fåren ikväll, dom får gräva för att hitta gräset nu… Plus att jag har skottat lite och satt upp snöpinnar. Så vi slipper bilar på gräsmattan. Det är riktigt MYSIGT ute!!! Fräscht och ljust!  Nja inte blommigt direkt men känslan är sån.

Inomhus har det mest varit idag annars. Gått igenom lite landslagsgöra mm. Plus kunde jag inte låta bli fota Dell o Sia. Vilka sötnosar! Whos who? Make a guess!


Gnight

————————————–
Lunch:
Ni som läste i morse blir lite fundersamma nu kanske… men Nisse och Monica dök upp här på förmiddan så det blev ultraljud i alla fall! Det var ju himla gulligt av dom att hämta apparaten och komma hit! Kram på er!

Vi satte oss på köksgolvet, rakade lilla magen och på med lite olja… pluggade in apparaten och voila!
Visst fanns där puppisar – flera stycken… där är en, och där är en och där är ett helt koppel… men vi förskte inte räkna, enda garantin är att hon helt klart är dräktig! K U L !!!

Nu mina vänner!  kör hit era tidningar för här lär gå åt hur mycket som helst fram emot jul och januari…

Sverigecupen – äntligen och korsdrag i Unghundscupen

Ja, du som orkat läsa hela höstens resor för mig och hundarna undrar nog…  ”är hon galen” … ”hur orkar hon” ?? Det är inte utan att jag frågat mig själv detsamma. Men gör man roliga saker så orkar man, så är det bara! Kom alltså hem från SM i Boden, var hemma i tre dagar för att onsdag eftermiddag åka till Kungsör. Nu var det i alla fall någorlunda nära. Tävlingarna började med första start 7.00 på torsdag morgon så Lena och jag tog in på Kungsörs Camping i en liten stuga. Inte samma som förra året men nästan.

Första dagen var kvartsfinal och det gällde komma bland de 30 bästa av 54 starter. Det borde gå om inget oförutsett inträffar ellerhur? Banan såg trevlig ut och var väl avgränsad med staket. Ett stråk typ igenvuxet dike eller mur fanns långt bort tvärs över banan. Vi fick djuren utställda till vänster om det stråket och det föll sig naturligt skicka vänster.

Både Knut och Kelli gick helt ok men liksom de flesta andra fick vi inte in djuren i fållan. Den var ställd ganska nära uttaget och dels var djuren ovilliga gå in dels ställde draget till det. Dessutom gick de uttagna fåren på andra sidan vägen i en hage och ibland rörde de sig så att de syntes från tävlingsbanan. Detta orsakade ett kraftigt drag för vissa hundar. Arrangören ändrade till dag två och tre då djuren togs ut till en annan hage.

Tyvärr chockade Lovis oss med att skära framför Lenas fötter och därmed var hennes chanser borta. Så himla trist. Roligt ändå att Mira gick vidare. Man måste ha mer än en hund, så är det bara!

Andra dagen var det 30 starter och de 15 bästa gick till final. Nu var det lite längre bana och både delning, fålla, singel. Fållan var flyttad så långt bort från uttagsgrinden som möjligt. Det gjorde fållan betydligt mer överkomlig, dock inte plättlätt.

Knut startade först av mina och jag börjar bli rätt van att råka ut för konstiga saker. Han gick ut fint men utställarna tappade tillbaks flocken och jag fick omstart. Nytt försök och Knut är ju inte den som brukar skrämma djuren eller jaga. Det gjorde han inte nu heller men en tacka bestämde sig för att springa. Hon sprang som ett jehu före de andra. Hämtet gick hyfsat och första benet någorlunda. På krossen så skenade hon och jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera det. Hade försökt trycka till henne runt stolpen men det hjälpte ju inte. Fick försöka styra och sen tajma svängen men det var omöjligt pricka krossgrinden och flocken var helt ustpridd. Springtackan först och de andra försökte haka på. Fick in dem i delningsringen och hon var fortfarande yrslig den där tackan. Hade även en texeltacka som började tappa tålamodet. Fick till en delning och sen mot fållan. Där spretade flocken åt alla håll och jag började titta på klockan. Springtackan for runt och texeltackan tjurade emot. Sen rätt var det var så sprang tackan ifrån de övriga och IN  i fållan. Jaha, tänkte jag, det var ju snällt av henne – men konstigt – nu borde det iaf bli lättare få in resten. Medan jag jobbade med övriga fyra tackor såg jag i ögonvrån hur tackan i fållan lade sig ner. Hade liksom inte tid att fundera över det utan jobbade på och fick till slut in resten av tackorna. Sen när jag skulle ta ut dem så reste hon sig inte. Jag gick in i fållan själv och då var hon helt lealös. Jag ropade på hjälp och domare Mosse kom, liksom Anja veterinär och nån mer, tävlingsledaren kanske. Jag minns inte. Jag var mest bara förvirrad. Vad händer nu liksom? Är jag diskad? Jag startade ju rätt tidigt och tävlade om en finalplats, även om det inte gått jättebra så kände jag mig inte helt borta. De fick ringa efter djurägaren som kom med fyrhjuling och kärra och fraktade bort tackan. Mosse sa åt mig att jag skulle få en ny flock till delningsringen och göra en singling. Jag fick en minut på mig. Det behövdes tre flockar för att Knutte och jag skulle gå runt banan. Det räckte inte till final. Och tackan hade piggnat till när hon kom hem till gården, puh. Även om det inte var vårt fel så känns det ju trist. Något stod ju inte rätt till med henne, det var ju helt säkert.

Kelli då. Jag minns faktiskt inte hennes runda men hon måste ha gått rätt bra för vi gick till final – tjohoooo!!!! ÄNTLIGEN! Vi klämde till med en 6.e plats i kvalet.

Lena och Mira lyckades också bra och tog sig till finalen!

Nu var det spännande se om våra småflickor skulle klara ett dubbelhämt, nu var det debut för båda. Kelli har strulat en del med look-back-kommandot under hösten och även om det lossnat lite på träning så har vi inte tränat några längre dubbelhämt på evigheter. Jag har fått ägna mig helt åt att få henne släppa flock 1. Så nu var det spännande. Hon hämtade första flocken fint och jag väntade en stund innan jag gav henne look-back-visslan. Jag fick övertala henne ett par gånger och tyvärr skar hon nog innan hon gav sig iväg. Men jag jublade inombords – hon gick iväg – vi skulle få köra hela banan! Sån härlig känsla. Jag är väldigt nöjd med hennes arbete på banan. Jag måste verkligen bli bättre  på sortering men vi fick till det till slut och känslan att få stänga en finalfålla – ja den är obetalbar! Lilla Kelli hade fixat det och det räckte till en 6.e plats! Vi tog oss därmed in i landslaget till Nordiska Mästerskapet 2015. Hurra!!!

Mira är ett par år yngre än Kelli och fixade inte det där med att hämta en flock till. Det blev för svårt så Lena valde att bryta. Men så duktiga de har blivit för övrigt, jätteroligt att se!

Roligt var det också att titta på finalen och se Katia vinna med Loki och därmed slå sig själv som tvåa med Duke. Katias sorteringar var perfekta – så vill jag också kunna göra! Nu har jag en perfekt målbild och ska träna hela vintern!
Så det så 🙂

Nöjd och belåten åkte jag hem och laddade om inför Hassels final i Unghundscupen, dagen efter. Tyvär blev den banan alldeles för svår för oss. Det var rena korsdraget och fåren drog innan han var framme i upptaget. Efter en minst sagt svajig runda valde jag att bryta i delningen. Så här i efterhand inser jag att det var rätt korkat att bryta. Några poäng hade vi ju såklart kvar och här gällde det ju platser till Nordic Nursery. Men där och då hade jag inte en tanke på det. Och kanske lika bra det, nu kan vi ladda om i lugn och ro. Träna honom lite mer färdig till nästa år, jag tror mycket på den lille mannen!

 

 

SM i Boden och vinst i IK2 Vinnersjö

600 mil och tre veckor senare (läs om Skottlandsredan här) kändes talesättet Borta Bra men Hemma Bäst som mitt i prick. Det var otroligt skönt att komma hem. Vi kom fram till Mariannes hus i Ystad och övernattade där. Sen var det bara 70 mil kvar, ja det blev några till eftersom jag hämtade upp Knut i Storvreta också. Känslan att sova i sin egen säng är obetalbar ibland. Men faktum är att trots många olika boenden har just sängarna varit ovanligt bra.

Det blev en dag hemma med tvätt och djupdykning i posthögen. Hur mycket blir det på tre veckor!? Lördag och söndag var det dags för tävling igen, nu i Vinnersjö. Jag vet, det är hur galet som helst att ge sig iväg direkt efter en sådan långresa. Men Knut hade varit hemma och hundarna hade många resdagar i bilen bakom sig. Och veckan efter skulle vi tävla SM… (i Boden!). Här fanns en tävling jag kunde pendla till hemifrån och dessutom ”damma av” hundarna inför SM.
Det gick kanonbra! Knut gick som den dröm han kan vara och vann första dan och kom fyra den andra. Supernöjd! Om inte…

knut_vinstVinnersjo
Knut efter vinnarrundan i Vinnersjö, strax innan jag upptäcker hans infallna högersida (syns inte på bilden).

Vet inte om jag berättat detta i bloggen, men i somras när jag levererade bagglamm så blev Knut påkörd. Det var precis så dramatiskt som det låter. Duns och en ylande hund som springer hemåt med svansen mellan benen. Han ruskade snett på huvudet och jag förstod att det var där smällen tog. Herregud, hur illa var det? Först gnydde han men snart var han precis som vanligt, inte ens öm. Efter några timmar blev ögonvitan alldeles röd, sådär som det kan bli på människor också när man fått en smäll mot pannan. Eftersom han mådde hur bra som helst så betraktade jag det hela som han hade fått en rejäl blåtira. Inget veterinärbesök alltså. Men beredskapen var hög från min sida, minsta tendens så hade jag såklart åkt in.  Sen klingade historien av och jag hade så smått nästan glömt bort det.

Tills vinnarrundan i Vinnersjö. När vi kommer av banan och han har doppat sig i vattenbaljan får jag se att han är helt insjunken ovanför ögat. Det ser helt absurt ut. Tankarna snurrar. Pusselbitarna faller på plats och jag inser att detta är nån slags svit från incidenten med bilen. Ska han dö nu? Jag bara väntade på kramper och att det skulle bli fler förändringar. Men inget mer hände och han förstod inte alls mina omsorger. Jag visade honom för några andra och alla bara häpnade. Vad hade hänt? Efter att några mer kunniga uttalat sig konstaterade vi att det går en muskel från ögongloben upp emot örat och att den muskeln har kollapsat, förmodligen lossnat i ena änden. Man gör inget åt det om inga fler symptom uppkommer. Anja H (veterinär och medtävlande i landslaget) bekräftade senare den teorin men hade gärna sett en röntgenbild. Inte för att det behövdes utan för att hon tyckte det var intressant. Nu, över en månad senare så ser det fortfarande likadant ut och han är helt symptomfri. Puh!

Tillbaks till tävlingen i Vinnersjö så gjorde även Kelli  topprundor men vi lyckades inte med ränna/fålla nån av dagarna, räckte ändå till 7.e plats båda dagarna. Nöjd med SM-uppladdningen alltså. Sia fick stå över och Hassel kom med som reserv dag två. För honom blev det för dragigt och svårt så jag bröt vid delningen. Nöjd med hans insats ändå, bra erfarenhet och han växer hela tiden.

Efter Vinnersjö blev det hela TRE dagar hemma innan det var dags ta bilen 100 mil norrut – till SM i Boden. Samåkte med Lena och Hanna och vi hade en väldigt trevlig resa.bilresa_sm2014

På vägen upp stannade vi och hälsade på Paula och Dan på Gårdsbacken utanför Örnsköldsvik. Vilket fantastiskt ställe de har och vilken gästfrihet! Vi blev överväldigade och bortskämda med supergod mat och toppenbra träning. Tusen tack igen – ni är fantastiska!
gardsbacken_2014
På den övre bilden ser ni Lena på Danne och Paulas träningsfält ner mot sjön. Nedanför är det bild från vår kvällspromenad. Så otroligt vackert. Nästan så man skulle kunna tänka sig bo i Norrland. Men bara nästan 🙂
Vi kom fram till Boden på fredag eftermiddag och gick direkt ut och kollade på tävlingsfältet. Utan överdrift kan jag nog säga att det inte var någon direkt idyll. Tävlingen gick på ett gammalt nedlagt flygfält kantat av industribyggnader och i framkanten Boden Arena. På andra sidan vägen låg Bodentravet. Arenan var fin men själva flygfältet var för att vara snäll ”sådär”. Nu gällde det ta fram det positiva tänket och det var ändå inte så svårt. Det var platt, inte så stort och sikten var bra. Det borde bli bra hörbarhet eftersom industrierna har stängt på helgen. Lite trafikljud hördes men inte så att det skulle bli något problem. Grundfältet var en stor gräsyta och för att få ihop en bana krävdes att hundarna passerade nån väg och i finalen en landningsbana. Lite annorlunda men inget som kändes för svårt. Parkering, servering och själva arrangemanget var tipp topp, genomtänkt och trevligt. Det här skulle bli bra!

Det gick lite snack innan att tackorna varit svåra att flytta på träningen men det ruskade vi bara av oss, det var vi vana vid… (hm)
sm_2014
Överst syns SM-fältet och nedan vårt boende på campingen. Jättefin stuga men själva campingen kändes lite konstig. Inhägnad med högt Gunnebostängsel ned mot strandpromenaden och ja bara konstig. Kan inte riktigt sätta tummen på varför.

För Lena och Hanna gick det kanonbra och båda gick till final. För egen del gick det åt pipsvängen. Knut gick redan i framdrivningen in i konflikt med en tacka och när vi efter en hel evighet kom till delningsringen var det bara typ 2 minuter kvar. Jag hade klocka och full koll. Det var bråttom. Väldigt bråttom för att inte säga omöjligt att hinna. Jag såg att det kom två omärkta på kanten och kastade mig fram i luckan direkt de kom in i ringen. Knut kom in och höll dem, domarna okejade snabbt. Skickade runt honom och sprang som en idiot till fållan, upp med grinden och pang in direkt (varför går det inte alltid så fort!?). Runt med hunden och in och jaga ut fåren (de ville stå kvar). Precis när de kommer in i delningsringen för singling så är tiden ute. Jag klappade om Knut och gick av banan, var ändå rätt nöjd. Visste att det inte skulle räcka till final, det hade kostat för mycket att backa runt den där tackan. Men avslutet var grymt.
eva_falla_sm2014 eva_knut_sm2014
Två bilder från avslutningen med Knut. Foto: Håkan Hägglund

Så var det Kellis tur. Hon hade inga större problem med djuren ute på banan även om hon kändes lite off. Kanske sliten efter alla resor? Jag tror jag styrde som en kratta också. Sen när vi skulle dela så bestämde sig en tacka för att gå hem. Hon ville bara inte vara med. Lyckades dela men när vi skulle till fållan så bara vägrade hon. Kelli jobbade verkligen som en hjälte med tackan och hon fick mycket beröm från publiken efteråt. Men där tog tiden slut, det kändes som en helt omöjlig uppgift och jag var rätt besviken. Hade jag vetat hur det skulle se ut i finalen så hade jag haft större förståelse för att vi fick det jobbigt.  Men ingen av mina till final alltså.
kelli_sm2014
Den här bilden där Kelli försöker övertala tackan säger liksom det mesta om SM 2014. Foto: Lena Brundin.

Finalen blev minst sagt dramatisk. Det var inte många som klarade sorteringen eftersom draget mellan de som var kvar och de bortsorterade blev för svårt. Tackorna sprang helt enkelt över hundarna. Flera blev stångade och flera hundar tvingades bita ifrån sig. Några blev diskade andra inte. Jag säger inte att det var feldömt på något sätt, blir hundarna attackerade måste de få försvara sig. Mina reskompisar Lena och Lovis var en av dem som fick tiden ute i sorteringen och slutade 11.a. Det var så nära flera gånger att de hade fått till sorteringen men det var framförallt en tacka som bara inte ville lämna sina kompisar. Jättebra SM ändå för dem! Hanna hade gjort en jättefin runda men fick en sån där ”jag-springer-över-dig” tacka och till slut brast tålamodet för Aya och disken var ett faktum. Så himla surt men bara att acceptera. De gjorde ändå en topprestation!

Vi valde att åka hem innan prisutdelningen, det var långt hem och inga priser fanns att hämta. På telefon fick vi rapporterat att Heidi hade vunnit på sitt fina banarbete, de klarade inte heller sorteringen. Tvåa kom Karin som hade gjort alla moment men trasslade lite i dubbelhämtet. Trea Gunnel med unge Cap, den rundan missade jag tyvärr.
Jag valde att vara hemma i stugan på morgonen så jag missade de första ekipagen. Jag behövde en sovmorgon speciellt som vi hade en lång hemresa framför oss efter tävlingarna.

Jag körde de första milen och sen tog Lena över och körde non-stop ända hem. Hon är tuff den där Lena 😉 Jag var hemma strax efter midnatt tror jag.

Nu var det skönt få sova några timmar för på måndag morgon skulle fårklipparen komma…

Nu har jag bara en stortävling kvar att rapportera…. kommer snart (om nu någon orkar läsa). Kan lova lite dramatik även där 😉

 

Kate & Vera

Ja det är inte klokt vad proppen gick ur flaskan och helt plötsligt trillar det in kanonfina vallningsresultat varje helg! KUL!!!

Idag var det Ninnie Lindvall och Seglinges Kate som tog en fin 3-plats på IK1 i Huddinge på 89 p. I samma tävling kom Petra Strand och Seglinges Vera på 9-plats på 70 p, dvs 2-pris. Även idag blev det slut på poängen i delningen för Vera.
Jag vet att Petra är irriterad på att det strular i delningen men delning ÄR svårt. Och som jag förstod var fåren inte plättlätta direkt, snarare svåra. Det är bara träna på så kommer det lossna, var så säker Petra! Nu i vinter är det perfekt att träna delningar! Det behövs inga stora utrymmen, en plogad 25-a! Ett ridhus! Ja det går till och med träna delningar inne i fårhuset!
Med fullt på delning fålla så har ni ju för tusan en 90-runda!!!

Grattis tjejer! Det är SÅÅÅÅ roligt att ni är på banan igen!

Becca godkänd och klubbmästare liksom Sia…

Jag har varit lite slö på att uppdatera här på hemsidan men jag ska försöka bättra mig framöver. Gillar ju ha allting samlat här.

Förra helgen hade SULVK KM och VP hos Birgitta Ulväng i Örsundsbro. Vi hade rekordmånga starter med 45 anmälda över dagen. Liten oro att vi skulle hinna klart innan mörkrets inbrott. Det gick utmärkt!

becca_godkand
Många godkända på SULVKs VP i Örsundsbro Foto: Anna Lundberg

I Balderstaven startade jag med Knut, Kelli och Sia. Hassel skulle egentligen ha gått i stället för Sia men han har haft ont i en tass och fick därför stå över. Vad händer tror ni? Jo ”reserven” Sia går in som sista hund och vinner KM. Hon gick jättebra och är i precis lika bra form som i somras. Kanske var det hennes sista tävling, hon blir 11 i november. Jätteroligt att få avsluta karriären med en vinst i så fall!
Inte nog med det, Knut kom 2.a, slagen med en ynka poäng av mamsen. Kelli fick en lite springigare flock så där räckte poängen inte så långt.
sia_knut_km2014
Prisutdelning och vi ser även Karin Olsson med Hazel som kom 3.a. Foto: Jasna Bohlin
Och så var det Becca. Den lilla loppan 🙂 Jag hade anmält henne till Cimastaven som är en blåbärsklass. Tänkte att om hon sköter sig bra där så efteranmäler jag till VP dan efter. Och om hon skötte sig? Så jäkla bra att vi vann hela klassen och det var många starter så insatsen var mer än bra! KUL!

Så var det VP och hon hämtade bra, flocken var lite nervig och Becca låg på lite i framdrivningen men jag ville inte bråka med henne. Följden blev att det var svårt få en lugn fösning. Fåren drog som en avlöning och hann förbi fösningsgrinden, men bredvid, innan Becca hann upp och runda. Lisbeth (domaren) sa åt oss att göra om för hon ville se henne fösa… Det var lättare sagt än gjort för fåren ville tillbaks till hanteringen hela tiden och Becca bara vägrade släppa iväg dem åt det hållet.  I tredje försöket hade fåren lugnat ner sig så Becca fick visa att hon faktiskt kunde fösa. PUH! Resten gick som en dans och hon blev godkänd på 77 poäng. Jätteroligt att redan klara av det, det var långt över mina förväntningar. Men nu råkade den här helgen komma i vår väg och då var det ju lika bra få det gjort! Nu blir det nog att hon åker tillbaks till husse i Skåne och kanske kan det bli en valpkull framöver. Hon är så otroligt lik Kelli på många sätt och jag tror hon blir en kanonmamma. becca

World Trial del 2 – Inverness

Fortsättning på föregående inlägg…

Vi åkte därefter norrut mot nästa stopp i Inverness. Marianne hade hittat Leanach Farm på Internet och bokat in oss på deras B&B inklusive vallningsträning. Såna bokningar kan var en chansning och det var med stor spänning vi åkte in på farmen. Iain och Roseanne MacKay visade sig vara mycket vänliga och trevliga och tog emot oss på bästa sätt. Iain frågade direkt om vi ville hänga med på en liten Open Trial på lördan. Om vi ville!!!!!
Sen berättade han att han skulle flytta 20 tackor till en hage och 20 till en annan så vi hade att träna på så mycket vi ville. Wow!
Här stannade vi i fem dygn. Fler svenskar anslöt några dagar och vi tränade och tränade och tränade. Så otroligt givande att vara ett gäng som tränar tillsammans. Framförallt Hassel utvecklades fint.WT2014c20

Marianne och jag turades om med förefrukostpromenad ett par gånger. Vem är vem?

WT2014c18WT2014c19
Vackra promenadvägar. Ovan syns järnvägsbron underifrån och nedan i bakgrunden. Mäktigt bygge!

WT2014c16
Det blev mycket fållträning och vi lärde oss att mycket hänger på föraren. Foto: Marianne Klima
WT2014b13
Älskar den här bilden! Foto: Marianne Klima
WT2014b11
Hassel i en av de vackra träningshagarna på Leanach Farm
WT2014b09
Många nyligen frånskilda lamm som Katia och Henrik hjälpte till att flytta.
WT2014b03
Unghund till salu på Leanach Farm. Härligt intensiv hund som kräver sin förare.
WT2014b02
Hassel igen. Det gällde få loss tackorna utan att de hoppade in dem som gick i hagen bredvid.
WT2014c24
Ann och Ross tränar hämt. Vi hjälpte varann genom att stå bakom och peta i detaljerna. Plus hade den som ställde ut och föraren varsin walkie talkie. Inget åt slumpen här inte 😉
WT2014c21
Denna flaska visade Iain stolt upp – ser ni vem som pryder framsidan? Alla deltagarna i denna tävling fick varsin whiskyflaska. Fjolårets vinnare på framsidan. Coolt! Bilden är tagen i frukostmatsalen.

Open Trial Fort Augustus
WT2014c05Iain körde före och vi svenskar följde i kolonn efter. Förutom jag och Marianne så var det Ann, Micke, Henrik, Sanna och Katia som hängde på och tävlade.
Banan var ganska liten med kuperad terräng, typ en ordinär IK2 här hemma. Djuren var scottish blackface och de var väldigt snabba och svåra att få igenom tratten trots att öppningen var ganska generös.

Vi fick anmäla oss drop-in och man startade i den ordning man anmälde. Vi som hade två hundar fick köra den andra på eftermiddagen.
Sia gick först av mina och gjorde en ok runda men tiden tog slut vid tratten. Kelli däremot, gjorde en kanonrunda och vi lyckades med alla moment. Jätteroligt! Det visade sig räcka till 93p ocWT2014c09h en andraplats efter Eöysten & Nap från Färöarna, som också skulle tävla World Trial. Den insatsen gjorde att jag bestämde mig för att köra Kelli på World Trial. Även om hon är orutinerad i sammanhanget så har hon växt sakta men säkert och utvecklats fint. Men det var inget självklart val. Dels ville jag gärna visa upp en bra Sia efter fiaskot på EM, hon kan ju gå så otroligt bra och det hade varit roligt att åtminstone få gå runt. Dessutom är Sias erfarenhet är guld värd.
Dels ville jag gärna köra Kelli som nu visade att hon platsar och henne kan jag lita på i alla lägen. Sia är inte lika lättkörd. Kelli it was!
Ann gjorde också en kanonrunda med Tai och även hon bestämde sig för att köra med sin yngre stjärna. Kul!

På tävlingen dök det upp en finsk tjej, Helja, och det visade sig att hon hade en Fame-ättling med sig efter Boman-Odd Molly. Världen är liten ibland. Även hon skulle tävla men tyvärr kunde vi inte vara kvar så länge. Helja tog några fina foton på mig och Kelli, så himla roligt att få tillgång till dem!

WT2014c22
Kelli på väg in i luckan. Foto: Helja Marjamäki
WT2014c23
Delat! Foto: Helja Marjamäki
WT2014c08
Helja och Bobban (tror jag han kallades), Boman-Odd Molly
WT2014c06
Över bilden: Henrik, Katia, Sanna och Helja. Till vänster Iain och Marianne. Till höger vy över banan.

På hemvägen tog vi vägen runt Loch Ness upp över bergen. En otroligt vacker färd med hisnande utsikter.
WT2014c10

Fortsättning följer….

 

 

 

 

Wick och Kate!

kate_ninnie_delning_ew
Bilden kommer från en tidigare tävling. Foto EW

Ninnie Lindvall och Seglinges Kate tog 1-pris IK1 i Norrvissjö idag. 86 poäng kammade de hem. Många grattis!

wick_rallyrosett
Seglinges Wick med fin rosett. Foto: Sofia Aronsson

Sofia Aronsson och Seglinges Wii ”Wick” skriver så här på Facebook idag:
”Wick kan numera titulera sig LP1 LP2 LP3 RLDF Seglinges Wii efter att ha skrapat ihop 93p i fortsättningsklass i dag. Därmed uppflyttad till avanceradklass”
Grattis!

World Trial del 1 resan dit och första stoppet

Så har jag till sist landat här hemma efter alla stora tävlingar. Tänker blogga lite om alltihop men tänker dela upp det på flera bloggar så det kommer nog ta sin tid. Mycket finns ju på Facebook men jag tycker själv om att spara på minnen. FB i all ära men det är väldigt flyktigt.

IMG_7526
Sia spanar på får i vackra Häckeberga

Resan mot Skottland
Så började äntligen det stora äventyret!
Jag lämnade EM i Danmark rätt tidigt på söndagen och åkte tillbaks till Sverige. Träffade Ann och Mikael Blomkvist på Häckeberga i Mariannes vackra träningshage. Efter en bottenlöst usel tävlingshelg i Danmark kändes det upplyftande med go träning ihop med goda vänner. Sen blev det middag och sova några timmar hos Marianne i Ystad. Vilket ställe, dit skulle jag gärna åka på semester.
På måndagnatten ringde klockan 3.15 och så gav vi oss iväg. Öresundsbron för tredje gången på en vecka, färja Rödby Puttgarten och rastning på en härlig strand.

Vi körde i sällskap med Ann och Micke hela vägen. Non-stop i stort sett genom Tyskland och Holland till Ijmuiden. Där hade vi fått tips om en fin park att rasta hundarna i. Otroligt stor och vacker park med mängder av stigar hit-o-dit. Vi gick och gick, det gällde ju rasta ordentligt eftersom hundarna skulle vara på färjan i 16 timmar.Överresan till Newcastle gick väldigt smidigt. Vi åt en god middag och sov gott i våra hytter. Hundarna var helt lugna i bilen hela vägen. Vi gick ner några gånger och försökte få dem rasta sig. Jag måste säga att båtresan gick över förväntan. Jag hade lite ångest innan att hundarna skulle vara så länge i bilen men det gick prima!

Väl iland gjorde vi ett kort stopp direkt för att rasta och ge hundarna frukost och sen vidare norrut.

WT201408
Mycket söt liten by ute vid kusten.

Ann hade den briljanta idén att vi skulle köra kustvägen upp mot Edinburgh så vi fick se nåt mer än bara motorväg. Det var en hit, speciellt när vi gjorde en avstickare ut till havet och hittade den söta lilla staden Bamburg. Där gick vi en promenad och åt lunch på en liten pub. Här kommer lite bilder från Bamburg:
WT201401
Ett slott!
WT201410
som jag av en slump råkade fånga i backspegeln när jag egentligen skulle plåta havet…

WT201409

Hundarna var verkligen välkomna överallt! Kolla skylten, här stod det en vattenskål utanför restaurangen.
Otroligt vad folk var vänligt inställda. Lösa hundar hade alla. De som gick i koppel gjorde det nog för att de behövde det (jag tror de var aggressiva). I alla fall så mötte vi massor av lösa hundar och alla var hur snälla som helst. Och det gällde även i Tyskland och Holland.

WT201407
Ann hittade en telefonkiosk – ett minne blott här hemma och sådär gulliga har de väl aldrig varit?

WT201406
Tog en bild på vår lunch men fotot gör inte portionen rättvisa. Fish and chips såklart och vilka lass! En sak skulle vi lära oss under resan, chips har man till allt. Punkt.

WT201405
Och som sagt, hundar var välkomna överallt.

WT201404
Marianne och Micke diskuterar kameranWT201403
Jag vet inte riktigt vad de kom fram till, roligt hade vi i alla fall.WT201402

WT201411

Vi åkte vidare norrut och överallt tröskades det och jag tyckte det var lite halvläskigt med alla branta kullar och stora halmbalar. Tänk om de börjar rulla… kolla de på toppen till vänster… Och stubbåker skulle få en oanad betydelser skulle det visa sig.

Nästa stopp skulle bli hos Lotta och Mosse Magnusson där det bjöds på stor gästfrihet med både mat, boende, träningstips och rolig träning.
Men först en promenad med hundarna och vi passade på att ta varsin bild med den fina utsikten.
WT201413

WT201415
WT201421
Hos Lotta och Mosse träffade vi fler svenskar. Karin, Tomas och Åsa var där på ”träningsläger” och även Alex och Elin var där. Kul!
Mosse var generös med träningstips och det var framförallt fållan som diskuterades. Det hade varit tävling på World Trial-fåren helgen innan vi kom och det hade INTE varit lätt. Fållan var ett stort problem och alla tävlande hade blivit åtsagda att vad de än gjorde så skulle fåren in i fållan.
Alltså var fållträning nr 1 att träna när vi kom. Mosse plockade fram ett gäng mycket skygga tackor som var helt omöjliga att fålla in. Åtminstone för mig och jag tror jag var i rätt gott sällskap. I alla fall i första försöket.
Men tipsen var bra att ta med sig.
Andra dagen hade Mosse ordnat en liten ”hill-trial” åt oss. Vi stod i en hagen och skickade hundarna att hämta får i en annan. Fråndrivning, singel och fålla. Hela kittet. Jätterolig träning!
WT201419
Det finns svalkande platser även i Skottland, sa Kelli och hittade en liten bäck.
 WT201417
Lotta var så gullig och bakade en tårta till Micke eftersom han fyllde år och Mosse utsåg Micke till vinnare av vår Hill Trial som en liten present så där. Kul men Sia var faktiskt bäst för dagen. Även om det bara var på skoj så kändes det bra att hon verkade vara i form inför World Trial.

WT201416WT201418
Avslutningsvis fick vi se Mosse och Lotta träna några av sina nurseryhundar.

Fortsättning följer 🙂

Continental Sheepdog Championship EM

Jag blev tvungen bryta framdrivningen i kvalet eftersom en tacka gav upp och lade sig. Det hela är filmat och det ska bli intressant få se det och försöka anslysera varför det hände. Var det självförvållat eller otur?
Bedömningsmässigt är det iaf disk när sådant händer.
Surt och tråkigt såklart.

Annars har resan varit fantastiskt trevlig så här långt. Tränat i vackra Häckeberga både före och efter tävlingen.
Bodde fint i campingstuga i Danmark på halvön Feddet. Vilket härligt ställe! Långa sandstränder och hundtillåtet överallt.
Tävlingsfältet var en gigantisk hed med växlande vegetation. Det blev en svår och utmanande tävling. Dels var fältet lurigt och hundarna kunde springa bort sig eller bli för vida. Om fåren gled lite i framdrivningen var det svårt att styra eftersom man inte såg pga träd. Fåren var känsliga texelkorsningar och många hundar fick problem.
Av svenskarna gick det bra för Henrik, Eva E och Anja som alla gick till final. Boss gjorde ett otroligt bra dubbelhämt i finalen men fick en tacka som vägrade gå med så det blev slut i början av drivningen. Tyvärr blev det brutna rundor i finalen även för Eva och Anja.
Vann gjorde Wiet van Dongen från Holland. Hunden heter Blaze och var verkligen fin.
Det är alltid inspirerande att se alla toppförare in action, hur de hanterar dessa svårigheter är otroligt intressant att få ta del av.
Toppenbra gick våra Young Handlers Frida o Johanna. Båda gjorde imponerande rundor och tog hem guld (Frida) och silver (Johanna). Stort grattis till er tjejer som räddade den svenska äran!

Nu åker vi till mästerskapen!

Den här veckan börjar årets stora tävlingar för min del. Först EM i Danmark, 1o dagar senare World Trial i Skottland. Sen hem och packa om för SM i Boden och efter ett par dar hemma är det dags för Sverigecupen i Kungsör och Unghundscupen i Sörmland. Sen kan vi gå till vintervila 🙂 De närmaste månaderna blir det mycket resande och det ska bli väldigt roligt!

Nu närmast är det Sia som ska tävla de stora mästerskapen utomlands. Hon är i fin form så det ska bara bli roligt att testa hur långt vi kan gå. På SM är det Kelli och Knut och i Sverigecupen vet jag inte än vem av de tre som får avstå. Jag har kvalat tre men får bara var med med två. Unghundscupen är Hassels stora uppgift. Om utifall att han skulle vara topp 10 där så blir det Nordic Nursery senare i höst. Visst är det spännande!

Landslaget kommer rapportera i Landslagsbloggen.

Jag kopierar lite info från svak.se:

Läs här vilka som ingår i landslaget.

EM – Continental Sheepdog Championship – Danmark den 22 – 24 augusti

Förare från 13 länder tävlar med 92 hundar. Hälften kvalar fredag och hälften lördag. De åtta bästa från respektive dag går vidare till söndagens final.
8 svenska hundar deltar både individuellt och i lagtävlingen (plus delas det ut en mängd andra priser).
Sia kvalar på lördag, startlistor finns på länken ovan.

På Continental är det även EM för Young Handlers. För Sverige deltar i år Johanna Nilsson/Elis och Frida Fornander/Ben.

World Sheepdog Trials – Skottland den 3 – 6 september

Förare från 25 länder tävlar med 240 hundar på årets World Trial som går i Tain i norra Skottland.
Kvaltävlingar går på tre olika banor den 3-4 september. De 7 främst placerade från varje bana går vidare till semifinal fredag 5 september. Av de 42 semifinalekipagen går 16 vidare till final lördag 6 september.
Sia kvalar på torsdan som nr357 (sjuttonde hund på bana 3).

15 svenska hundar tävlar individuellt. Av dessa deltar fem hundar i lagtävlingen och då är det kvalloppen som gäller.
På World Trial kan förarna anmäla sin egen reserv. Jag har anmält Kelli så hon kommer finnas med där. Senast 12 timmar innan start måste jag meddela om jag vill byta hund.

Tävlat på Åland

Vilken tur jag hade som råkade se att Åland arrangerade en vallhundstävling. Tur också att det var så få anmälda att jag fick vara med med alla hundarna. IMG_7500-2.JPG
Ålänningarna är som vanligt väldigt gästvänliga på alla sätt. Jag bodde fint hos Viveka i Hammarland.
Tävlingsbanan var lite klurig eftersom det gick ett stort dike med buskage på sidorna tvärs över banan. Diket var ca 300m bort och fåren ställdes ut på en vall bortom det. Det fanns två övergångar längst ut på sidorna. Lite längre ut än vad mina hundars normala båge är. Det gick att passera över diket men inte optimalt. Fåren skulle sen snett till höger till överfarten som även fungerade som framdrivningsgrind.
Fåren blev lite dolda för hunden i hämtet ffa i den senare delen av utgången iaf dag ett. Det blev en rolig utmaning! Fåren var rörliga texel och svåra i närarbetet. Dels pga att det var lite drag men ffa att de inte alls var tama. De var ganska skygga både för folk o hund. Roligt att få träna på såna!

Det hade börjat skymma när det var min tur igår och då har jag svårt att se linjer o grindar. Ska inte påstå det är lätt i dagsljus men jag tycker djupseendet blr svårt i skymning. Hursomhelst bra att även träna på det!

Är väldigt nöjd med hundarna. Jag fick tillfälle att testa detta på att styra i utgång och alla, tom Hassel, hittade fåren. Idag visste alla tre var de skulle springa och gjorde perfekta utgångar. Bara en sån sak! Kelli har gått väldigt bra ute på banan, lite strul med delning idag men mest nöjd. Sia går stabilt och jag passade på att träna lite extra lydnad. Hassel gör det bra, men behöver mer träning och erfarenhet. Gäller komma ihåg att han nyss fyllt två. Har nog aldrig hagt någon så bra hund vid motsvarande ålder.
Nu sitter jag i färjkön kl 11.15 och har varit borta drygt ett dygn. Himla smidigt att åka till Åland. Hoppas på fler tillfällen hos denna duktiga arrangör.
PS Knut fick vila den här gången.

Gotland

Rolig weekend i trevligt sällskap på Gotland i helgen.
Tävling i Hamra på en öppen klassisk, liten bana. Kluriga texelkorsningar och det gällde att kunna hantera en del drag och några tackor krävde lite extra övertalning för att gå.
Hundarna har i det stora hela skött sig jättebra.
Hassel gjorde en fin runda dag 1 med 87p och en andraplats. Andra dagen hade vi inte ordning på styrningen i hämtet. Glad för hans finfina närarbete och lugnande inverkan på djuren.
Knut har gått kanonbra båda dagarna men fastnat vid fållan. En 5-plats som bäst. Han är verkligen fin.
Sia har haft ett återfall till ungdomssynder men lyckades ändå med en 2-plats dag två. Det brukar hända nån gång med allt längre mellanrum. Hoppas det var sista gången nu. Vad hon gör? In i bubblan och går inte styra i framdrivningen, mycket irriterande (dag 1), är ruff i delningen (dag 2). Däremellan är det inte mycket att klaga på men det drar ändå ner helhetsintrycket. Vill liksom inte visa upp sånt.
Hon är som hon är Siagumman, hon är rätt gullig ändå och för det mesta är hon ju ganska bra 😉

Anitas Emmi (Cissi-Key) blev godkänd vallhund med uppfödare Ann. Roligt!
Hellen gjorde fina rundor med marginalen på fel sida men km fyra ena dagen.
Robbans Boman gjorde en kanonrunda men fastnade i delningen.
Emil debuterade med sin nya husse Robban i både IK1 och IK2. Han visade en hel del fina saker men hade lite svårt ta styrning. Dragiga djur och hård vind är svårt för en orutinerad hund, dessutom med ny förare.

Vi har hyrt ett hus på Sindarve Lammgård (valpköpare till Ann) och där bor man finemang. 9 människor och 15 hundar… varav några (mina) bodde i bilen.

Vi tog även ett syskonkort på Sia, Toni och Guinness som nu är 10,5 år.

Nu laddar vi om för födelsedagskalas den här veckan och SM-kval nästa.

20140714-113449-41689945.jpg
Seglinges Guinness, Seglinges Sia och Seglinges Toni
20140714-113450-41690504.jpg
Hassel har lärt sig baljbadet, det tog sin tid 🙂

20140714-113450-41690956.jpg
20140714-113449-41689575.jpg

Hassel tränar på…

Idag fick jag för mig att göra en ränna. Eftersom vi hade en åtta-grindars-VP-fålla så tänkte jag fyra grindar på var sida. Gick ju inte. Fick fundera. Kom på att ställa dem vinklade – då stod de utan att falla så fort man kom åt dem. Så här fick det bli (dumt göra det för lätt 😉 ):
IMG_7192
Smalt? javisst. Svårt? javisst. Varför inte prova med den lilla unghunden? Och ta fram mobilkameran? Ja varför inte?
Jag tycker han sköter sig väldigt bra. Han blir lite fundersam när han ska trycka tackor på utsidan, när det finns tackor på insidan som också behöver tryckas… Jag är i alla fall väldigt glad  för denne lille hunden!

När jag kom in med filmerna i mobilen fick jag plötsligt motivation att redigera på ”riktigt” – det är väldigt roligt men ack så tidsödande. Så mycket enklare att bara skicka upp allting på Facebook…
Men jag gillar inte riktigt det där med Facebook hit o dit. Det är mer för stunden. Det som hamnar här i bloggen, det finns liksom kvar på ett annat sätt. Eller?

Hittade även en bild från när vi flyttade tackor o lamm. De äldsta lammen är nu frånskilda. Baggen fick tre söner att ta hand om, måttligt road men snäll är han i alla fall mot dem. Snäll men lite sträng.
IMG_7188

Hassel vann i Bråfors IK1

hassel_brafors hassel_brafors2
Seglinges Hassel gjorde sin andra och tredje start i IK1. I lördags klarade vi inte av hämtet. Det var en liten klurig naturbana där hundarna tappade fåren ur synhåll en stund i utgången. Hassel ramlade inåt i utgången och var på väg att skära. Jag fick stopp och han tog fint kommando åt vänster och sökte sig upp till djuren men gjorde upptag väldigt snett. Eftersom utgången blev så kass bestämde jag mig för att vara tyst i upptaget. Jag vill att han ska lära sig hämta får själv. Men han fixade inte det riktigt för han gick iväg med fåren åt höger nedför en kulle och försvann utom synhåll. Jag fick gå dit och styra upp och då var vi ju diskade.

Full av revanchlust åkte jag dit dagen efter. Då gick tävlingen på ett annat fält. Lite öppnare men högt gräs så om hundarna blev lite vida tappade de fåren utom synhåll. Något vi inte har tränat på. Men han skötte sig perfekt och kom upp bakom djuren och startade upp dem fint. Sen hade vi lite vingel i framdrivning och fösning men fullt på slutet. Är framförallt nöjd med en jättefin delning, där är han väldigt säker och tar tag i djuren fint.
Det räckte alltså till 92 p och vinst!

Även Kjapp har startat i Bråfors båda dagarna. Han tog topp-10-placeringar både fredag och lördag (7.a och 4.a) och visar på en fin stabilitet. Han tog därmed sitt andra 1-pris och är troligen klar för Unghundscupen nu. Jätteroligt!

På hemvägen blev det en liten simtur som Knut får illustrera.

knutbad
Alla hundarna älskar att simma men Knut är mest kreativ och tränar alla möjliga simhopp. Så roligt att han är fin i sitt bakben nu. Kan ni se vilket ben som varit skadat? är smalare? mindre musklat? Jag kan det inte och det är sååååå skönt!