Kelli är med i landslaget och ligger 4.a på årets ranking

eva_kelli_sm10_fototomasnyberg_trelleborgallehandaKelli är med i årets landslag och vi ska representera Sverige på EM Contintental Sheepdog Championship som går sista helgen i augusti i Juva, Finland. Vi ska även vara med på Nordiska som i år arrangeras på hemmaplan av vår klubb SULVK. Hon är även klar för kvartsfinal i SM och Agria Cup. Jag har ju alltid trott mycket på Kelli men att vi skulle gå så här långt är lite av en dröm. Hon är en liten skatt och jag tycker otroligt Fortsätt läsa ”Kelli är med i landslaget och ligger 4.a på årets ranking”

Hassel och Ace vallar

hassel_ace
Parning på morgonen och vallning på kvällen, inga problem att byta fokus. Foto: Lukas Nilsson

Nu hoppas vi på fina valpar i slutet av september.

Hassel tävlar IK2 får och har deltagit i Agria Cup-finalen. Hd B, CEA-carrier, IGS-clear.
Ace tävlar både IK2 får och har startat två gånger på nöt med en 1- och 2-a placering. HD A, CEA-clear, IGS-carrier.

Klicka på namnen för att se dem på Vallreg.

Kontakta Julia Lindén om du är intresserad av en valp.

Fem veckor och Tävlingsdebut för året…

veravalpar_4,5vecka
Otroligt vad fort tiden går! Nu är de fem veckor och det är full rulle. De är ute och minglar i köket och de får vara korta stunder ute i en stor komposthage. Nu är jag säker på hårlaget och vi har två korthåriga hanar, Trean och Fyran. Resten är långhåriga. Roligt med många som vill hälsa på och se de små underverken. Det är en väldigt jämn och fin kull och Vera sköter sig fortfarande som en toppmamma (såklart 🙂 ). Bilden har Petra tagit när hon var valpvakt i helgen. Stort tack för all hjälp, Petra! Så lyxigt kunna åka iväg på tävling och lämna hus, hundar och får i goda händer.
Tävling ja. I helgen åkte jag till Skåne och tävlade hos Marianne på Häckeberga. Så otroligt vacker och utmanande bana!

img_2706
Kelli och Kjapp i Häckeberga. Kjapp gjorde en fin runda på söndan och tog en 8.e plats. Bra gjort på den svåra banan!

Kelli startade på lördan och ringrosten lyste verkligen igenom hos oss båda. Det blev en medioker insats men var ändå roligt eftersom vi gjorde hela banan utom singlingen som vi inte hann med. Kelli blev väldigt trött. Krävande backig bana och lite sol är vi inte precis vana vid.
På söndan gick det bättre för Hassel. Han gick riktigt bra. Lite misstag i hämtet där han gick lite vilse i iupptaget. Sen var det tungt och svårt att hålla linjerna. Dels backigt och dels en hel del drag. Så det rök en massa poäng ute på banan. Närarbetet gjorde han kanon och det räckte till en 10.e plats. Mycket nöjd med honom.
Dessutom hann vi med bra träning hos Åsa på kvällarna (och en av morgnarna). Bernie fick fråndriva på EM-fältet. Så himla häftigt! Härligt rörliga tackor och hur mycket space som helst, rena drömmen för en vallningsnörd!

Rimfrost i skägget

hassel_rimfrost
Termometern kryper sakta men säkert nedåt och det blir nog -20 i natt. Kallt men bedövande vackert! Vi har vallat hela eftermiddan och både får och hundar verkar tåla kylan bra än så länge. Snö är det alldeles lagom så inget mer nu tack 🙂

Film på Hassel

Har totalt glömt att lägga ut filmen här i bloggen. Klippte ihop lite olika situationer. Filmen börjar med en härlig situation i Andrarum där vi flyttar tackor. Ett litet lamm stod för sig själv ganska nära där jag står och filmar, det visade sig att den var krasslig. Är glad att han hanterar djur så varsamt, extra viktigt en sån gång.

Kelli 3a Agria Cup och klar för landslaget 2016

Har tävlat Agria Cup i Skåne i helgen. Förmodligen året sista tävling. Och vilket roligt avslut det blev!
Både Kelli och Hassel gick till final. Kelli med en andraplats i semifinalen och trea i finalen. Vår första mästerskapsmedalj i vallningssammanhang! Fantastiskt, en dröm som går i uppfyllelse, jag får nypa mig i armen för att förstå att det är sant!
Som grädde på moset är Kelli därmed inkvalad till nästa års landslag och får tävla både EM och NM. Hurra!!!

Första dagen tyckte jag gick sådär. Inga stora misstag men det vinglade och for lite för mycket. Bra närarbete och vi lyckades vara bland de 30 som gick vidare. Semifinalen gick bättre, då bestämde jag mig för att hålla tillbaks dem ordentligt hela vägen. En taktik som höll. Kelli kom 2.a och Hassel 7.a och var därmed bland de 15 som gick till finalen.

I finalen fick Hassel problem hitta den andra hämtflocken och när han väl hittade den blev det svårt för honom att ta den förbi dragen i framdrivningen. Det var väldigt långt 600m bort men bra hörbarhet. Dessutom, liksom så många andra, fastnade vi i sorteringen. Det var så nära att vi fixat det men jag tappade ihop dem med bara två kvar och sen hann vi inte.
Han saknar en hel del rutin som han inte hunnit få. Han är bara 3 år och han är den av mina hundar som kommit absolut längst vid så låg ålder. Framtidshopp!!!

Ja helgen blev en välbehövlig självförtroendeboost efter att vår SM-insats blev ett bottennapp förra helgen. Ingen skugga över själva arrangemanget, det var jag som inte var i form då helt enkelt.

Så härligt kunna hitta motivation och fokus igen efter bara några dagar! Har många härliga vänner att tacka för det! Så underbart med alla hejarop och peptalk från när och fjärran. Stort tack till er alla!

Jätteroligt är det också att bästa reskompisen Lena Brundin kvalade in till Agria Cup-finalen med lilla Mira! De gjorde en mycket fin runda och kom på 11.e plats. Foton: Tommy Ernstedt och Linda Jonsson (alla från Agria Cups Facebooksida)

Dax för mästerskap!

Nu närmar sig två av årets största tävlingshelger för min del. Först SM som går i Larv i Västergötland. Sen hem och packa om för att åka till Agria Cup som går i Skåne. Både Hassel och Kelli är inkvalade och det ska verkligen bli jätteroligt. Känns lite overkligt att lilla Hassel redan ska ta sig an så stora uppgifter. Här är lite info:

DirektreferatFacebooksidan SM

SM Kval Lördag 3 oktober:  Startlistor o resultat: kval (45 starter, de 15 bästa till final)

SM Final Söndag 4 oktober: Startlistor o resultat: final

Direktreferat på Facebooksidan Agria Cup

Agria Cup Fredag 9 oktober:  Startlistor o resultat: kvartsfinal (60 startande, de 30 bästa går vidare)

Agria Cup Lördag 10 oktober: Startlistor o resultat: semifinal (30 starter, de 15 bästa till final)

Agria Cup Söndag 11 oktober: Startlistor o resultat: final

 

Hassel och Kelli SM-klara!

Holland och Pre Continental

Förra onsdan åkte jag till Holland för att tävla i en stor vallningstävling med Hassel och Kelli. Mötte upp Karin i Jönköping och första stoppet blev på Häckeberga för lite träning. Marianne hade fixat i ordning ett malteserkors åt oss och det var verkligen bra och nyttig träning.

Tidigt torsdag morgon drog vi vidare från Skåne till Holland och kom fram lagom till invigningen av tävlingen. Det blev inte så många bilder tagna, lägger några längre ner.
Vi bodde på ett jättefint B&B som hette Nya tiden fast på holländska, minns inte stavningen…

Tävlingen var smart indelad i sex grupper och vi körde två banor ena dan och en den andra. Det var liten fördel att starta dag två eftersom fåren blev medgörligare ju fler gånger de gick banan. Man räknade ihop poäng från sina två bästa banor. Eftersom bana 1 och 3 gav mer poäng blev bana 2 ganska betydelselös.
Arrangemanget var fantastiskt och jag har aldrig varit på något liknande. Otroligt välorganiserat och bra på alla sätt. Fina banor, bra får, bra utställning och service. Jättetrevliga människor överallt. Trivsamt och jätteroligt!!!
Framförallt jätteroligt att få köra tre banor på två dagar och dessutom mäta sig med europaeliten.

kelli_eva_pcsc15_km
Kelli på bana 2. Foto: Karin Mattsson

Fredag morgon var det start 6.45 och Kelli var först ut med nr 3 på Bana 2. Klicka på länken för att se alla delpoäng för samtliga tävlande.
Det var en ordinär bana med delning fålla singel. Kelli gjorde jättefin utgång och upptag. Låg på mer än jag önskar i drivningarna så det blev svårstyrt. Snyggt närarbete. Vi tog ledningen på 87p (av 110) och ”vann” vår grupp och slutade på 26.e plats totalt (av 99) (4.e bästa svensk).
Hassel gick ungefär likvärdigt med Kelli, hade också svårt med drivningarna men bra utgång, upptag och närarbete. Han fick 85 och slutade på 34.e plats. Vann bana 2 gjorde Aled Owen på 104p.

Fredag eftermiddag var det vår tur på Bana 1. Hämt, drivning, malteserkors och delning och totalt 120 p (korset gav 2×15, 15p för varje ränna alltså). Här blev det knivskarp konkurrens om höga poäng.
Hassel gick bäst av mina och fick ihop 108p och hamnade på en 18.e plats (3.e bästa svensk). Även här var det drivningarna som drog ner betyget. Känns lite konstigt eftersom vi brukar vara bra på det och sämre på närarbete. Nu var det tvärtom… kanske indikerar vad vi lagt krut i träningen på :P. Kelli hade otur och fick en svår tacka som hela tiden ville lämna sina kompisar. Hon jobbade på bra med tanke på förutsättningarna. Det ingår liksom att få såna tackor ibland. Den här banan vann Jo Agnar Hansen med Sisko på 115p.

Lördag hade vi bara en bana och vår grupp körde mitt på dagen. Skönt med sovmorgon! Nu var det alltså Bana 3 och dubbelhämt med 140p. Så roligt få tävla dubbelhämt, det är ju sällan man får chansen till det.
Båda hundarna hade ungefär samma problem och behövde några övertalningar för att släppa flock 1 och sticka. Hassel var så rolig för han blåvägrade först men sen helt plötsligt när jag skulle slå över honom höger så bara stack han.
Även här blev det drivningarna som drog ner oss mest. Fåren var tunga att lyfta så jag var nöjd att båda fixade det fint. Drivningarna blev tröga och fåren ville gärna stanna och beta. Hassel gjorde det rätt fint men alldeles för sakta. Tiden rann ut för oss mitt i sista benet. Tror han kan konkurrera när han får mogna lite mer. Kelli hamnade på 28.e plats (4.e bästa svensk) på 109p. Vann gjorde Jo Agnar igen med Sisko på 134p.

Söndag och final. Karin lyckades bäst av svenskarna och hamnade 4 i den sammanräkningen till finalen. Även Eva Eriksson med Zara lyckades ta en finalplats. Marianne och Ann hamnade oturligt precis utanför med Ross och Jet på placering 17-18.
Finalbanan var en traditionell finalbana med dubbelhämt 2×10 får, drivning, sortering och fålla. Utgång 2 var riktigt knepig med en bro över kanalen till fältet bredvid. Väldigt många hundar hade svårt hitta över. Några skar och de flesta behövde många omdirigeringar. Men alla hittade dit och hämtade djuren. Fantastiskt! Ni kan se i resultatlistan på de som har extremt låg poäng på Out2 (utgång 2) att de bedömts som att de skurit.
Men Oj vad sugen jag blev att få prova!
Svenskarna tog placering 13 och 14 och som vanligt var det stor dominans på pallen av våra norska grannar!
Grattis Jo Agnar Hansen och Sisko till finalvinsten!

IK2 Ryk och Bernies första tävling


Ja, det var såklart inte Bernie som tävlade utan Hassel. Och det är såklart inte Hassel på bilden ovan. Det är Karin Mattsson med Bill.
Men Hassel gjorde två godkända insatser. Han går jättefint, ligger på en smula för mycket och är inte riktigt så lydig som jag vill ha honom. Har en del att fila på där. Inte så att han gör något dumt eller att det blir dålig djurhantering men för att få till det där finliret så måste vi få till kommunikationen ännu bättre. Det blev placering 12 och 13 av över 50 starter så det är ju mer än godkänt. Norrmännen Karin och Jo Agnar dominerade som väntat prispallen med sina fina hundar. Väldigt inspirerande att få se dem in action. Bernie var med och tittade i två dagar och charmade en och annan medtävlare. Det var många nya intryck för honom att ta in. En del riktigt läskiga saker som motorcyklar. Han backade och tittade med skräckblandad nyfikenhet på dessa vidunder som högljutt puttrade förbi tävlingsplatsen helt nära oss. Han verkar vara en förståndig liten valp som reagerar och avreagerar helt normalt på saker och ting.
Fåren var han inte ett dugg intresserad av även om det kanske ser så ut på bilden nedan. Nä än så länge är det mest fårbajs som frestar i Bernies fårvärld. Andra hundar bryr han sig inte mycket om medan människor bara måste överfallas med vassa valptänder, smutsiga framtassar och lite slick i mungipan.     Detta är Micke och Ann som äger gården och fåren där tävlingarna gick och som var så gulliga och ordnade boende åt mig. De blev en rolig helg i goda vänners lag. Stort tack för det!

Häckeberga och Kåseberga IK2 och lite Andrarum

Skrolla ner för massor av bilder!

Har haft en härlig vecka i Skåne. Först på agendan stod IK2 i Häckeberga hos Marianne Klima. En fantastiskt fin mark med många möjligheter till kluriga banor. Inte en platt fläck någonstans men ändå långa härliga vyer. För min del var det första tävlingen här (har tränat förut) och målet var att hundarna skulle hitta och hämta fåren. Efter ha läst om tidigare tävlingar där så kändes det som en relevant nivå för målsättningen.
Hassel var först ut och jag måste faktiskt erkänna att han är rätt smart. Han gjorde en nästintill perfekt utgång och hämt. Det betalade sig fint med hela 49 poäng, endast 1 poäng bort. Så mycket bättre blir det liksom inte. Sen tappade jag antagligen koncentrationen för körde drivningen som en kratta och tappade massor av poäng, linjer och grindar. Delning och singel gick perfekt medan rännan blev svår. Hassel blev lite för hjälpsam där och vi lyckades vända fåren för tidigt flera gånger. Totalt 79 poäng och en blygsam placering. Var ändå väldigt nöjd med grabben.
Kelli nästa och hon sprang bort sig i utgången. Suck. Jag försökte bedöma när hon var bakom djuren och visslade stopp plus framåt. Inget hände. Efter en stund dök hon upp på helt fel ställe, märkte sitt misstag och rättade till själv. Resten av hämtet och drivningarna var fina förutom att jag hade helt fel linjer. Närarbetet hann vi inte klart så poängen blev små.
Summa summarum ändå en jättetrevlig tävling. Jag är dålig, hundarna bra. Värre med tvärtom tycker jag. Jag tror jag kan skärpa mig lite 🙂

Sen blev det några dagar i Andrarum och där dök även Monica Larsson upp. Vi hade några trevliga sightseeingturer, träningar och middagar där. Åsa o Bosse lika gulliga som vanligt såklart!

Så blev det helg och två dagars tävling i Kåseberga. Makalöst vackert alldeles intill Ale Stenar och en lång härlig kuststräcka. Bara att få komma dit är ju liksom värt resan. Skåningarna är bra på att arrangera och detta var inget undantag. Tävlingen flöt på fint, banan var inte så stor men djuren bjöd i stället på utmaningen. Fina, egensinniga tackor som var svåra att få grepp om. Båda hundarna skötte sig fint men det var svårt få in den där fullträffen. Jag fastnade vid fållan i alla rundorna tror jag. Känns som vi har en träningsuppgift där. Känns också som jag skrivit detta förut. Många gånger. M å s t e bli bättre på fålla!!!
Kelli kom i alla fall 3.a ena dan (utan fålla/singel) på 79p.

IK2 Myre 1-2 maj

Tävlingssäsongen inleddes med IK2 på Myre Gård i Kungsgården (utanför Sandviken). Det var väldigt många anmälda så jag får vara glad att ha turen komma med med en av hundarna. Jag valde att starta med Hassel eftersom han är i störst behov av tävlingsrutin. Dessutom skulle jag gärna vilja ha den där sista poängen för att klara gränsen att kunna vara med på Kvarts-SM.

banaMyre1maj
Den kuperade och utmanande tävlingsbanan. Jag har markerat ett dike med röda prickar till vänster (klicka för större bild) eftersom det var den största svårigheten när det gällde vänsterhämt. Det stod staketstolpar längs diket och nästan alla som skickades vänster valde att följa staketet i stället för att gå över diket. Det blev flera extra kommandon och många hundar skar. Fåren ställdes alltså ut rakt ut från hämtstolpen (den vita framför männen på bilden), följ hjulspåren så förstår ni. Hämtgrinden stod nära dikeskanten så det blev lite trångt om fåren drog mot buskaget i framdrivningen. Hanteringen var uppe i skogen till höger. Hämtgrinden var också krossgrind, första benet dag 1 och andra benet dag 2.
Vi stod alltså här uppe strax framför kameran och skickade hunden. Fåren vändes vid en stolpe där nere i svackan (strax till vänster om hjulspåren). Det var starkt drag hemåt, dvs hela publiksidan. När fåren rundade stolpen och samtidig drog hemåt blev det trångt och långt för hunden att hinna runt så några grupper tappades där. Uttaget är till vänster i bild hitom diket.
Delningsringen är på andra sidan svackan och fållan längst upp till vänster.
Jag tycker banhassel_150501an var smart byggd och det gällde tänka sig för hela vägen.
Fåren var gotland och några finull. De var väldigt känsliga för både hund och förare och bjöd verkligen inte på något gratis. Det är sällan vi får möjlighet tävla på såna får, de är oftast mycket tamare, så det var väldigt roligt men svårt.
Första dagen var det öppen fålla och endast tre ekipage lyckades få in dem. Till dag två var banan spegelvänd och fållan hade fått en grind. Det blev fler som lyckades gå hela banan.

Efter att ha sett några hundar skära bestämde mig för att skicka höger. Hassel skulle antagligen uppfatta diket som ett staket och han går inte gärna under trådar. Nu fanns det inga trådar men jag tror inte han skulle räknat med det. Jag hade inte varit där så tidigt att jag hunnit gå ut och gå banan. Därför visste jag inte hur höger utgång såg ut, om och när hunden skulle se fåren. För så fort man hade skickat hunden ned i svackan så blev fåren skymda och de fick gå på sin känsla att hitta rätt. Han skötte sig exemplariskt och gjorde en mycket fin och balanserad utgång och hittade fåren! Det var liksom på den nivån mitt mål hamnat efter jag sett banan. Även upptag och framdrivning blev bra. Men det gick lite för fort. Sen kom den där svängen runt stolpen och jag tror mycket förstördes där. Det var svårt få svängen snygg eftersom draget var så starkt. Hassel fick liksom aldrig nån bra kontakt med djuren. De sprang och vi lyckades ändå få dem någorlunda rätt väg. Men när vi kom till delningen litade fåren varken på mig eller honom, så det blev ingen delning. Vi fick ändå ihop 70 poäng varav 46 på hämtet (dagens bästa hämt!) och det är jag såklart helnöjd med. Det gnagde ändå att inte kunna lugna ner gruppen så det fick bli en annan taktik till morgondagen. Det blev en 9.e plats och några SM-poäng så nu är Hassel klar för Kvarts-SM. Kul!!

Kenth och Kjapp var också med båda dagarna och gjorde jättefina insatser. Första dagen tog de sina första SM-poäng med en fin 8e plats. Andra dagen fick de en grupp som var lite yrslig redan innan de ställdes fram. Det gjorde ett fint hämt och drivning men fåren vägrade lugna ner sig. I delningen blev det precis sådär svårt som många andra hade haft det. De fick i alla fall till en delning men de två lämnade fåren drog till uttaget och innan jag hann blinka så drog de andra mot publiken. Kjapp o Kenth var chanslösa att reda ut det. Synd, för de hade verkligen kämpat väl med en svår grupp.

Dag två hade hämtet flyttats en smula åt vänster. Det gjorde att höger hämt blev svårare. Jag bestämde mig för att testa vänster, kan ju vara bra veta var vi står i en sån situation.
Hassel gjorde precis som jag befarat, följde staketet och slog inte ut på mitt första extra vänster. Jag stoppade honom och lät han ta in situationen en stund, blåste vänster och då slog han ut fint. Tyvärr hade han hunnit över linjen så det blev inte mycket poäng kvar på den utgången. Sen höll jag igen honom ordentligt efter upptaget. Han fick en mycket bättre kontakt med djuren och med rätt mycket bromshjälp så fick vi till resten riktigt bra. Det blev 74 poäng varav 31 på hämtet (-15 på utgången). Det räckte inte till någon placering men jag är ändå jättenöjd med honom. Han är bara 2 år och har mycket kvar att lära. Min lille prins <3

Stort grattis till de som lyckades sätta banan och ta fina placeringar!

Dag 1
1. Peter Nilsson – Jamie 88/45
2. Björn Mattson – Kim 82/43
3. Eva Lekebjer – Zac 81/44

8. Kenth Svartberg – Kjapp 73/40 (tid slut fålla)
9. Eva Karlsson – Hassel 70/46 (poäng slut delning)

Dag 2
1. Barbro Klingborg – Viv 91/46
2. Gunnel Grundfelt – Fun 87/43
3. Håkan Wilson – Tim 86/45

14. Eva Karlsson – Hassel 74/31

Rovdjursbesök

Ja det kan ju låta skrämmande men i det här fallet är det kärt besök! Igår var Eva-Marie här med sina rovdjur Bat, Ozelot och Piraya 🙂 Det var så längesen vi sågs och det är alltid lika roligt när det sker! Den här gången fick vi till och med tid för lite fårvallning med Batten! Bat är en Kelli-Loki-son och tog sig nu an fåren med både attityd och pondus. Våra springiga tackor passade nog honom utmärkt. Han visade stor potential så nu blir det för matte att slipa till grunderna 😛
Familjefoto på Eva-Marie, Bat, mamma Kelli och brorsan Hassel.
evamarie

SVaKs Uppfödarpris

På SVaKs årsmöte fick jag motta uppfödarpris, det kändes stort. En milstolpe som uppnåtts.

För att få priset krävs tre hundar som kvalat till Unghundscupen. De som bidragit till mitt pris är Seglinges Knut,  Hassel och Kjapp.

Parningsförfrågan

hassel_150126Hassel fick en parningsförfrågan igår. Det är såklart roligt när andra gillar och tror på ens hundar och Hassel har alla ”papper” i ordning för att användas i avel. Jag tycker själv att han skulle kunna bidra fint till rasen.

Den här gången fick vi dock tacka nej till förfrågan. Det beror på att tiken inte var gentestad för CEA. Det är inget krav att testa men eftersom Hassel är testad och konstaterad bärare av anlaget så måste hans partner vara konstaterad fri. Det kan konstateras antingen genom gentest eller kan hunden vara fri genom sina föräldrar. Om man följer den riktlinjen så kan avkomman inte få CEA och på sikt utrotas sjukdomen. Och för att inte strypa avelsbasen så rekommenderar genetikerna att vi ska använda bärarna i avel.

Här är ett utdrag ur lagtexten:

”SJVFS 2008:5
Avel
24 § Djur får inte användas i avel om
3. de är eller med stor sannolikhet är bärare av enkelt recessivt anlag för sjukdom såvida inte parning sker med individ som är konstaterat fri från motsvarande anlag,”

Fårjobb på vintern

I år har vi mycket snö så det blir glest mellan vallträningspassen för hundarna. Det som måste göras varje dag är hålla undan de högdräktiga tackorna medan jag portionerar ut kraftfoder. Ingen stor uppgift men måste göras. Alla vet vad som gäller, både hundar och får. Tackorna vill helst kasta sig över hinken så fort jag kliver in i hagen så det är väldigt skönt ha hundarna med. Hassel, Knut och Sia gör detta automatiskt och har fördelningen klar mellan sig. Hassel får flytta, Sia är förste backup. Knut kollar att de gör rätt. Kelli stannar självmant utanför hagen.
Idag fångade jag Hassel på filmen när han går iväg med tackorna. Jag gillar hans härliga känsla för djuren. Artig men börjar numera vara ganska bestämd och de flyttar sig lugnt och fint. Ett i mina ögon perfekt jobb, speciellt med tanke på att tackorna nu är högdräktiga då det gäller vara extra varsam.

Vallat och plåtat

Tog med träningsgruppen ut på fältet idag och det var inte alls särskilt tungt för dem i snön! Kul!

Först måste vi flytta på de två baggarna ifall vi mot förmodan skulle tappa ihop dem. Så pojkarna får gå in i stallet. De vet precis vad som gäller eftersom de brukar få lite kraftfoder när de kommer in.

dorperbaggar_springer dorperbaggar2015
Ganska snygg eller?

Och här kommer lite på träningsgruppen och hundarna:
kelli_150126  knut_trg150126 knuthead_150126 siahead_150126

kellihead_150126
hassel_delat050126 hassel_kelli_lek150126  kellititt_150126
traningsgrupp150126

Epilepsi

Lena Karlsson och Peter Nilsson, båda medlemmar i Svenska Vallhundsklubben, har gemensamt publicerat en studie gällande epilepsi och arvbarheten. Den finns att läsa här.

Jag tycker studien är intressant, framförallt stamträdet där man kan se kopplingar mellan olika linjer.

Huruvida det går att fastställa arvbarheten som recessiv är det alldeles för tidigt att säga idag. Däremot är det bra att vi får en plats där alla kända fall samlas och att vi kan se spridningen i ett sådant här stamträd.

Att tänka på är att de fall som visas är alla kända fall av epilepsi, det görs ingen urskiljning om det är ideopatisk epilepsi eller ep av andra orsaker. Kortfattat så är ju EP ett symptom, inte en sjukdom i sig. Den form av EP som man hoppas kunna spåra är den som kallas ideopatisk. Så läs stamträdet med viss försiktighet.
Om EP finns massor att läsa här.

Hur hanterar vi denna information?

För det första ska vi inte drabbas av panik. Stamträdet ser överväldigande ut. Men inget nytt har egentligen hänt, nu har vi fått en översikt och en liten förhoppning att så småningom kunna fastställa arvbarheten och få ett gentest. Hur lång tid det tar är omöjligt att säga idag, bara att gentekniken går framåt med hög fart. Det gäller nog framförallt att få fram pengar för forskning på detta.

Det finns några frågor jag skulle vilja ha svar på. Hur många border collie drabbas varje år? Hur stort är problemet? Hur stor är risken? Hur kan vi få reda på det?

Våra egna hundar

Om jag nu räknar enbart de hundar som lämnat sjuk avkomma som känd bärare enligt det publicerade stamträdet. Att kalla dem bärare kanske kan vara fel eftersom ingenting är fastställt. Jag väljer att göra det ändå eftersom det uppenbart finns åtminstone en sjuk avkomma. Så här ser det ut gällande våra hundar:

Sia m syskon  – pappa Fleet är känd bärare till två fall och även som far/morfar, på Fames sida finns ingen bärare tre led bakåt – Fame är troligen fri.

Knut m syskon – morfar Fleet är känd bärare. Pappa Rob är känd bärare till en drabbad och morfar till en. Robs kullsyster Dot har gett tre avkommor med ep. Finns alltså kända bärare från båda håll vilket i teorin skulle kunna ge både sjuk och bärande avkomma.
Men, eftersom ingen av 8 valpar är drabbade hittills, så kan vi kanske anta att Sia inte är bärare och därmed bör ingen kunna bli sjuk. Ingen av syskonen går i avel så linjen tar slut med denna kullen. Det finns några avkommor till Sias kullbror Bravo men såvitt jag vet har ingen av dem gått i avel och ingen är drabbad av ep.

Kelli – farfar Glen är känd bärare. Han har visserligen bara en drabbad själv men det finns flera barnbarn (uppdaterat) som är drabbade. Det finns även några sidospår bakom Kellis pappa Ben via farmor Jill. På mamma Inz sida (Fames halvsyster) finns ingen känd bärare tre led bakåt, så Inz är troligen fri.

Hassel m syskon – farfar Rob (Knuts pappa) är känd bärare (se Knut). Hassels pappa Loki har många avkommor och hittills ingen drabbad. Lokis mamma har ingen känd bärare i stamtavlan. Detta kan möjligen indikera att Loki är fri (låt oss hoppas!). Kelli (se ovan). Det känns inte som vår kull är någon högrisk. Däremot bör vi vänta tills hundarna är över 3 år innan de används i avel (om det skulle bli aktuellt).

Flaxakullen (Sam-Daphne)
Ja som de flesta känner till fick vi två ep-fall i kullen med inlånade tiken, Anna Mullers Flaxa (Daphne).
Spot och Flicka avlivades första året. Väldigt tragiskt.
Före parningen fanns inget som indikerade en sådan risk. Idag vet vi såklart att Sam och Flaxa är kända bärare. Sam har lämnat EP med fem olika tikar. Det finns ingen info eller koppling gällande Sams släktingar i stamträdet. Däremot finns det en del fall bakom båda Flaxas föräldrar. Flaxa och hennes avkommor ska såklart inte gå i avel mer och det har aldrig heller varit aktuellt.

Fames första kull med Svarthalls Zäta
I denna kullen föddes bla Winda som blivit stammor till kennel WindAnns.
Bakom Fame (se sia) finns ingen bärare. Däremot är Zätas mamma Wilma kullsyster till Tess som är känd bärare. Eftersom många avkommor finns efter Winda och inga kända fall så kan vi ändå hoppas på att den tiklinjen är fri.

Detta med bärare och fri kan ju snabbt ändras i takt med att folk rapporterar in fall. Men detta är vad som är officiellt och går att få reda på idag.

Hör gärna av er om ni har kompletterande info eller frågor!

Så här ser SVAKs rekommendation ut när det gäller avel och EP:

Kopierat ur RAS
”Epilepsi:
Rasklubben har sett en del fall av misstänkt ärftlig epilepsi bland border collie.
Avelsrådet AR har därför bestämt följande generella avelsstrategi:
Använd ALDRIG sjuk hund i avel.
Avelsdjur som har gett ett (1) fall av misstänkt epilepsi kan möjligtvis användas med största försiktighet i någon annan kombination. Skulle något mer fall uppstå måste hunden omedelbart tas ur avel.
Vänta ALLTID med avelsdebuten hos syskon till sjuk hund tills de är 3-4 år.
Antalet kullar bör också hållas nere.
I kullar där fler än en valp drabbats ska syskonen inte användas alls.
Avkommor till hundar som givit flera epilepsifall i olika kombinationer bör användas försiktigt i avel, även då de endast är halvsyskon till drabbade.
Det innebär:
Vänta med avelsdebuten tills de är 3-4 år och håll nere antalet kullar, inga avelsmatadorer!
Fortsätt att rapportera förekomsten av krampanfall.

Målsättning:
Att minimera mörkertalet av sjuka hundar, kartlägga arvsgången och minska förekomsten i rasen. Tillvägagångssätt: Genom information öka kunskapen om sjukdomen och vikten av att rapportera den.
Sprida SVaK:s gällande avelsrekommendationer avseende sjukdomen.
Redovisa kunskap kring verifierade fall i klubbens tidning och på hemsidan. Ta hjälp av genetiker för att utröna arvsgången.”

Julpromenad med djuren


Det har blivit lite mindre tid för hundarna under julen så idag fick det bli en promenad med vallning på samma gång. Både träningsfår, fyra hundar och matte fick välbehövlig motion. På filmen är det Hassel som föser, Knut som springer långt ut i sidan för att så småningom bromsa fåren. Sia går vid mina fötter och Kelli är nånstans därute och hjälper Knut. Båda tar lite egna initiativ. Bra eller dåligt vete tusan men ingen gör ju något dumt med fåren så jag låter det gå.
Det är kallt, nio minusgrader och väldigt vackert med sol och lite snö.

Den här julen har jag jobbat rätt mycket i stallet och det är faktiskt mycket roligare än jag trodde. Jag skottar några boxar, släpper ut lite hästar, fodrar, borstar mm. Snart börjar jag väl köra också, hehe.

Maglarp, Andrarum, Agunnaryd

andrarum_141201litFörra helgen gjorde jag och Lena en sista tävlingsresa för året. Kosan styrdes mot Skåne men först stannade vi hos Eva Eriksson i Agunnaryd. Fika, massa prat och härlig träning bjöds det på där. Sen anlände vi till Andrarum och det är alltid lika roligt hos Bosse och Åsa. God mat, massa prat och träning. Hög trivselfaktor! Och så fick jag återse Becca!
På fredan gick vi ut på EM-fältet uppe vid Kristinehofs Slott. Jag ville passa på att få göra det första hämtet i EM-finalen. Utgången går runt hela sjön (dammen) och ni ser vart fåren står på den lilla bilden, precis mittemot på andra sidan. Framdrivningen gick åt vänster från föraren sett, runt hela sjön för att sen komma rakt emot föraren över kullarna. Världens häftigaste hämt! Och vi gjorde det! We made it!!! Såå himla häftigt!Såna träningar är liksom värd all möda, jag somnade med ett leende på läpparna.andrarum_141201
Lena (eller är det Åsa?) har precis skickat hunden

maglarp_141129
Lördag – söndag var det dax för IK2 i Maglarp – nästan så långt söderut man kan komma i Sverige. Det var en liten tävling och en liten bana. Platt och det såg ganska enkelt ut. Men det var det inte.Fast jag förstår egentligen inte vad det var som gjorde det så svårt. Fåren var helt ok liksom övriga förutsättningar. Det blåste rejäl medvind framförallt på söndan. Förmodligen var det väl draget som ställde till det även om jag inte tycker det borde varit så svårt att hantera. För min del började både Sia och Kelli med lite av fiasko eftersom till min stora förvåning BÅDA sprang till hanteringen. Första gången i Sias karriär, i sin antagligen sista start som 11-åring – ja då får hon för sig att gå till hanteringen.
Enda förklaringen jag kan se är att den inte var täckt och att alla mina hundar blev lite för djupa. När de kom upp där på toppen så såg de hanteringen såklart och tänkte väl att här ska inga får missas… Som tur var bestämde sig Hassel för att det bara var fyra får som skulle hämtas. Han gick väldigt bra på lördan och var framförallt väldigt styrbar. Lite för ”på” för min smak men resultatet blev bra och räckte till en andraplats. Hans första placering i IK2! Hurra!!! Nio SM-poäng också så nu behövs det bara 1p till för att vara ”klar”.
Lenas hundar gick skitbra, Lovis vann och Mira kom trea. Vi lade alltså beslag på hela pallen! Kul!

På söndan var det Hassels tur att bli lite djupare och därmed hamna i hanteringen. Är ändå nöjd att han släppte direkt och kom in på banan och körde på rätt får. Men det vinglade mer och inte många poäng kvar den dan. Kelli fick jag styra för att få på rätt får i hämtet och därmed blev det massa avdrag och dessutom vingel, missade grindar och ramlade ur toppstriden. Positivt med henne är att hon gjorde toppfina delningar båda dagarna.
Knut var den som gick bäst. Han gjorde ett kanonhämt men fick en roslagstacka som inte ville vara med. Tänk att de där roslagstackorna fortfarande förföljer mig… ! Den härstammar faktiskt från dem vi köpte på 90-talet tillsammans med Åsa och Bosse när de bodde häruppe. Första benet fösning gick upp emot hanteringen och då tog hon sin chans och drog. Jag tog ett felbeslut och Knut hann inte reda upp det. Det var bara tacka för sig och gå av. Lite surt.

Sammantaget var det ändå en lyckad och väldigt trevlig resa. Kul med en sent planerad roadtrip så här sent på året.