Novemberträning

November har hittills bjussat på träning hemma och hos andra, blöta och sköna promenader, fixande med installning av fåren och lite trädgårdspyssel.

Becca är fortfarande kvar här. Vi väntar på att baggen som är såld till Skåne ska bli hämtad, då får hon lifta med där. Hon är fortfarande lika gullig och omtyckt.
becca_head

Så här kan det se ut på vår morgonpromenad
sia_skogsmorgon

Vi har tränat dubbelhämt hos Lena Brundin. Mer sånt behövs, det var uppenbart. Mycket mer. Kelli blir säkrare men jag vill ha mer. Hon är så angelägen om att försöka förutse mig så jag måste vara extremt tydlig för att det ska bli rätt. Och Knut som har varit så duktig behöver verkligen fräscha upp sina kunskaper. Det är inte som att cykla, det är uppenbart. Träna träna träna…

traning_anki
Här ställer vi ut får till Anki och Djinn

Vi har tränat utgångar hos Anki  Redmar. Styra över dike och innanför dike. Skulle vilja ha ett effektivt ”slå-ut” kommando på Kelli. Hon tror liksom att hon vet hur allt ska göras så när jag ber om något hon inte förväntar sig så behövs det lite tjat för att hon ska kunna släppa sin första tanke. Eva behöver vara mer oförutsägbar alltså. Kelli behöver kunna kasta sig iväg utan att tänka så mycket själv. Svårt det där för ofta vill jag att de jobbar självständigt. Kan man få allt?
Har tränat sortering här hemma på tackorna. Väldigt bra och nyttig träning. Jag har Katias Sverige-Cup-rundor som målbild och det tar sig så sakteliga hehe.

Idag införde jag delningsträning. Fem delningar var till fem hundar… Tacklammen fick ställa upp på det, de är inte mycket delningstränade och det var inte plättlätt. Becca är nybörjare på delning och fick dela mot staketet. Hon skötte sig fint men hon förstår inte riktigt än. Minns hur det var med Kelli, det tog ett tag innan polletten trillade ner men då blev det jackpot. JAHAAA!!!! jag fattar och sen dess är hon väldigt bra på att komma in och hålla.

Funderar på att åka på årets sista tävling… men kan inte bestämma mig. Det är långt.

Valpar?Becca kommer nog betäckas i vinter – då blir det valpar hos Seemework i Skåne.
Själv har jag som bekant beslutsångest gällande Kelli och parning. Måste bestämma mig snart.

 

Julkul

Idag har jag och ett par vänner påbörjat ett skojigt julprojekt.
Det lutar åt att Hassel kommer få huvudrollen …

knut_julkort
Inte riktigt som tomten Knut men vi får se vad det kan bli …

To be continued 🙂

Sverigecupen – äntligen och korsdrag i Unghundscupen

Ja, du som orkat läsa hela höstens resor för mig och hundarna undrar nog…  ”är hon galen” … ”hur orkar hon” ?? Det är inte utan att jag frågat mig själv detsamma. Men gör man roliga saker så orkar man, så är det bara! Kom alltså hem från SM i Boden, var hemma i tre dagar för att onsdag eftermiddag åka till Kungsör. Nu var det i alla fall någorlunda nära. Tävlingarna började med första start 7.00 på torsdag morgon så Lena och jag tog in på Kungsörs Camping i en liten stuga. Inte samma som förra året men nästan.

Första dagen var kvartsfinal och det gällde komma bland de 30 bästa av 54 starter. Det borde gå om inget oförutsett inträffar ellerhur? Banan såg trevlig ut och var väl avgränsad med staket. Ett stråk typ igenvuxet dike eller mur fanns långt bort tvärs över banan. Vi fick djuren utställda till vänster om det stråket och det föll sig naturligt skicka vänster.

Både Knut och Kelli gick helt ok men liksom de flesta andra fick vi inte in djuren i fållan. Den var ställd ganska nära uttaget och dels var djuren ovilliga gå in dels ställde draget till det. Dessutom gick de uttagna fåren på andra sidan vägen i en hage och ibland rörde de sig så att de syntes från tävlingsbanan. Detta orsakade ett kraftigt drag för vissa hundar. Arrangören ändrade till dag två och tre då djuren togs ut till en annan hage.

Tyvärr chockade Lovis oss med att skära framför Lenas fötter och därmed var hennes chanser borta. Så himla trist. Roligt ändå att Mira gick vidare. Man måste ha mer än en hund, så är det bara!

Andra dagen var det 30 starter och de 15 bästa gick till final. Nu var det lite längre bana och både delning, fålla, singel. Fållan var flyttad så långt bort från uttagsgrinden som möjligt. Det gjorde fållan betydligt mer överkomlig, dock inte plättlätt.

Knut startade först av mina och jag börjar bli rätt van att råka ut för konstiga saker. Han gick ut fint men utställarna tappade tillbaks flocken och jag fick omstart. Nytt försök och Knut är ju inte den som brukar skrämma djuren eller jaga. Det gjorde han inte nu heller men en tacka bestämde sig för att springa. Hon sprang som ett jehu före de andra. Hämtet gick hyfsat och första benet någorlunda. På krossen så skenade hon och jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera det. Hade försökt trycka till henne runt stolpen men det hjälpte ju inte. Fick försöka styra och sen tajma svängen men det var omöjligt pricka krossgrinden och flocken var helt ustpridd. Springtackan först och de andra försökte haka på. Fick in dem i delningsringen och hon var fortfarande yrslig den där tackan. Hade även en texeltacka som började tappa tålamodet. Fick till en delning och sen mot fållan. Där spretade flocken åt alla håll och jag började titta på klockan. Springtackan for runt och texeltackan tjurade emot. Sen rätt var det var så sprang tackan ifrån de övriga och IN  i fållan. Jaha, tänkte jag, det var ju snällt av henne – men konstigt – nu borde det iaf bli lättare få in resten. Medan jag jobbade med övriga fyra tackor såg jag i ögonvrån hur tackan i fållan lade sig ner. Hade liksom inte tid att fundera över det utan jobbade på och fick till slut in resten av tackorna. Sen när jag skulle ta ut dem så reste hon sig inte. Jag gick in i fållan själv och då var hon helt lealös. Jag ropade på hjälp och domare Mosse kom, liksom Anja veterinär och nån mer, tävlingsledaren kanske. Jag minns inte. Jag var mest bara förvirrad. Vad händer nu liksom? Är jag diskad? Jag startade ju rätt tidigt och tävlade om en finalplats, även om det inte gått jättebra så kände jag mig inte helt borta. De fick ringa efter djurägaren som kom med fyrhjuling och kärra och fraktade bort tackan. Mosse sa åt mig att jag skulle få en ny flock till delningsringen och göra en singling. Jag fick en minut på mig. Det behövdes tre flockar för att Knutte och jag skulle gå runt banan. Det räckte inte till final. Och tackan hade piggnat till när hon kom hem till gården, puh. Även om det inte var vårt fel så känns det ju trist. Något stod ju inte rätt till med henne, det var ju helt säkert.

Kelli då. Jag minns faktiskt inte hennes runda men hon måste ha gått rätt bra för vi gick till final – tjohoooo!!!! ÄNTLIGEN! Vi klämde till med en 6.e plats i kvalet.

Lena och Mira lyckades också bra och tog sig till finalen!

Nu var det spännande se om våra småflickor skulle klara ett dubbelhämt, nu var det debut för båda. Kelli har strulat en del med look-back-kommandot under hösten och även om det lossnat lite på träning så har vi inte tränat några längre dubbelhämt på evigheter. Jag har fått ägna mig helt åt att få henne släppa flock 1. Så nu var det spännande. Hon hämtade första flocken fint och jag väntade en stund innan jag gav henne look-back-visslan. Jag fick övertala henne ett par gånger och tyvärr skar hon nog innan hon gav sig iväg. Men jag jublade inombords – hon gick iväg – vi skulle få köra hela banan! Sån härlig känsla. Jag är väldigt nöjd med hennes arbete på banan. Jag måste verkligen bli bättre  på sortering men vi fick till det till slut och känslan att få stänga en finalfålla – ja den är obetalbar! Lilla Kelli hade fixat det och det räckte till en 6.e plats! Vi tog oss därmed in i landslaget till Nordiska Mästerskapet 2015. Hurra!!!

Mira är ett par år yngre än Kelli och fixade inte det där med att hämta en flock till. Det blev för svårt så Lena valde att bryta. Men så duktiga de har blivit för övrigt, jätteroligt att se!

Roligt var det också att titta på finalen och se Katia vinna med Loki och därmed slå sig själv som tvåa med Duke. Katias sorteringar var perfekta – så vill jag också kunna göra! Nu har jag en perfekt målbild och ska träna hela vintern!
Så det så 🙂

Nöjd och belåten åkte jag hem och laddade om inför Hassels final i Unghundscupen, dagen efter. Tyvär blev den banan alldeles för svår för oss. Det var rena korsdraget och fåren drog innan han var framme i upptaget. Efter en minst sagt svajig runda valde jag att bryta i delningen. Så här i efterhand inser jag att det var rätt korkat att bryta. Några poäng hade vi ju såklart kvar och här gällde det ju platser till Nordic Nursery. Men där och då hade jag inte en tanke på det. Och kanske lika bra det, nu kan vi ladda om i lugn och ro. Träna honom lite mer färdig till nästa år, jag tror mycket på den lille mannen!

 

 

SM i Boden och vinst i IK2 Vinnersjö

600 mil och tre veckor senare (läs om Skottlandsredan här) kändes talesättet Borta Bra men Hemma Bäst som mitt i prick. Det var otroligt skönt att komma hem. Vi kom fram till Mariannes hus i Ystad och övernattade där. Sen var det bara 70 mil kvar, ja det blev några till eftersom jag hämtade upp Knut i Storvreta också. Känslan att sova i sin egen säng är obetalbar ibland. Men faktum är att trots många olika boenden har just sängarna varit ovanligt bra.

Det blev en dag hemma med tvätt och djupdykning i posthögen. Hur mycket blir det på tre veckor!? Lördag och söndag var det dags för tävling igen, nu i Vinnersjö. Jag vet, det är hur galet som helst att ge sig iväg direkt efter en sådan långresa. Men Knut hade varit hemma och hundarna hade många resdagar i bilen bakom sig. Och veckan efter skulle vi tävla SM… (i Boden!). Här fanns en tävling jag kunde pendla till hemifrån och dessutom ”damma av” hundarna inför SM.
Det gick kanonbra! Knut gick som den dröm han kan vara och vann första dan och kom fyra den andra. Supernöjd! Om inte…

knut_vinstVinnersjo
Knut efter vinnarrundan i Vinnersjö, strax innan jag upptäcker hans infallna högersida (syns inte på bilden).

Vet inte om jag berättat detta i bloggen, men i somras när jag levererade bagglamm så blev Knut påkörd. Det var precis så dramatiskt som det låter. Duns och en ylande hund som springer hemåt med svansen mellan benen. Han ruskade snett på huvudet och jag förstod att det var där smällen tog. Herregud, hur illa var det? Först gnydde han men snart var han precis som vanligt, inte ens öm. Efter några timmar blev ögonvitan alldeles röd, sådär som det kan bli på människor också när man fått en smäll mot pannan. Eftersom han mådde hur bra som helst så betraktade jag det hela som han hade fått en rejäl blåtira. Inget veterinärbesök alltså. Men beredskapen var hög från min sida, minsta tendens så hade jag såklart åkt in.  Sen klingade historien av och jag hade så smått nästan glömt bort det.

Tills vinnarrundan i Vinnersjö. När vi kommer av banan och han har doppat sig i vattenbaljan får jag se att han är helt insjunken ovanför ögat. Det ser helt absurt ut. Tankarna snurrar. Pusselbitarna faller på plats och jag inser att detta är nån slags svit från incidenten med bilen. Ska han dö nu? Jag bara väntade på kramper och att det skulle bli fler förändringar. Men inget mer hände och han förstod inte alls mina omsorger. Jag visade honom för några andra och alla bara häpnade. Vad hade hänt? Efter att några mer kunniga uttalat sig konstaterade vi att det går en muskel från ögongloben upp emot örat och att den muskeln har kollapsat, förmodligen lossnat i ena änden. Man gör inget åt det om inga fler symptom uppkommer. Anja H (veterinär och medtävlande i landslaget) bekräftade senare den teorin men hade gärna sett en röntgenbild. Inte för att det behövdes utan för att hon tyckte det var intressant. Nu, över en månad senare så ser det fortfarande likadant ut och han är helt symptomfri. Puh!

Tillbaks till tävlingen i Vinnersjö så gjorde även Kelli  topprundor men vi lyckades inte med ränna/fålla nån av dagarna, räckte ändå till 7.e plats båda dagarna. Nöjd med SM-uppladdningen alltså. Sia fick stå över och Hassel kom med som reserv dag två. För honom blev det för dragigt och svårt så jag bröt vid delningen. Nöjd med hans insats ändå, bra erfarenhet och han växer hela tiden.

Efter Vinnersjö blev det hela TRE dagar hemma innan det var dags ta bilen 100 mil norrut – till SM i Boden. Samåkte med Lena och Hanna och vi hade en väldigt trevlig resa.bilresa_sm2014

På vägen upp stannade vi och hälsade på Paula och Dan på Gårdsbacken utanför Örnsköldsvik. Vilket fantastiskt ställe de har och vilken gästfrihet! Vi blev överväldigade och bortskämda med supergod mat och toppenbra träning. Tusen tack igen – ni är fantastiska!
gardsbacken_2014
På den övre bilden ser ni Lena på Danne och Paulas träningsfält ner mot sjön. Nedanför är det bild från vår kvällspromenad. Så otroligt vackert. Nästan så man skulle kunna tänka sig bo i Norrland. Men bara nästan 🙂
Vi kom fram till Boden på fredag eftermiddag och gick direkt ut och kollade på tävlingsfältet. Utan överdrift kan jag nog säga att det inte var någon direkt idyll. Tävlingen gick på ett gammalt nedlagt flygfält kantat av industribyggnader och i framkanten Boden Arena. På andra sidan vägen låg Bodentravet. Arenan var fin men själva flygfältet var för att vara snäll ”sådär”. Nu gällde det ta fram det positiva tänket och det var ändå inte så svårt. Det var platt, inte så stort och sikten var bra. Det borde bli bra hörbarhet eftersom industrierna har stängt på helgen. Lite trafikljud hördes men inte så att det skulle bli något problem. Grundfältet var en stor gräsyta och för att få ihop en bana krävdes att hundarna passerade nån väg och i finalen en landningsbana. Lite annorlunda men inget som kändes för svårt. Parkering, servering och själva arrangemanget var tipp topp, genomtänkt och trevligt. Det här skulle bli bra!

Det gick lite snack innan att tackorna varit svåra att flytta på träningen men det ruskade vi bara av oss, det var vi vana vid… (hm)
sm_2014
Överst syns SM-fältet och nedan vårt boende på campingen. Jättefin stuga men själva campingen kändes lite konstig. Inhägnad med högt Gunnebostängsel ned mot strandpromenaden och ja bara konstig. Kan inte riktigt sätta tummen på varför.

För Lena och Hanna gick det kanonbra och båda gick till final. För egen del gick det åt pipsvängen. Knut gick redan i framdrivningen in i konflikt med en tacka och när vi efter en hel evighet kom till delningsringen var det bara typ 2 minuter kvar. Jag hade klocka och full koll. Det var bråttom. Väldigt bråttom för att inte säga omöjligt att hinna. Jag såg att det kom två omärkta på kanten och kastade mig fram i luckan direkt de kom in i ringen. Knut kom in och höll dem, domarna okejade snabbt. Skickade runt honom och sprang som en idiot till fållan, upp med grinden och pang in direkt (varför går det inte alltid så fort!?). Runt med hunden och in och jaga ut fåren (de ville stå kvar). Precis när de kommer in i delningsringen för singling så är tiden ute. Jag klappade om Knut och gick av banan, var ändå rätt nöjd. Visste att det inte skulle räcka till final, det hade kostat för mycket att backa runt den där tackan. Men avslutet var grymt.
eva_falla_sm2014 eva_knut_sm2014
Två bilder från avslutningen med Knut. Foto: Håkan Hägglund

Så var det Kellis tur. Hon hade inga större problem med djuren ute på banan även om hon kändes lite off. Kanske sliten efter alla resor? Jag tror jag styrde som en kratta också. Sen när vi skulle dela så bestämde sig en tacka för att gå hem. Hon ville bara inte vara med. Lyckades dela men när vi skulle till fållan så bara vägrade hon. Kelli jobbade verkligen som en hjälte med tackan och hon fick mycket beröm från publiken efteråt. Men där tog tiden slut, det kändes som en helt omöjlig uppgift och jag var rätt besviken. Hade jag vetat hur det skulle se ut i finalen så hade jag haft större förståelse för att vi fick det jobbigt.  Men ingen av mina till final alltså.
kelli_sm2014
Den här bilden där Kelli försöker övertala tackan säger liksom det mesta om SM 2014. Foto: Lena Brundin.

Finalen blev minst sagt dramatisk. Det var inte många som klarade sorteringen eftersom draget mellan de som var kvar och de bortsorterade blev för svårt. Tackorna sprang helt enkelt över hundarna. Flera blev stångade och flera hundar tvingades bita ifrån sig. Några blev diskade andra inte. Jag säger inte att det var feldömt på något sätt, blir hundarna attackerade måste de få försvara sig. Mina reskompisar Lena och Lovis var en av dem som fick tiden ute i sorteringen och slutade 11.a. Det var så nära flera gånger att de hade fått till sorteringen men det var framförallt en tacka som bara inte ville lämna sina kompisar. Jättebra SM ändå för dem! Hanna hade gjort en jättefin runda men fick en sån där ”jag-springer-över-dig” tacka och till slut brast tålamodet för Aya och disken var ett faktum. Så himla surt men bara att acceptera. De gjorde ändå en topprestation!

Vi valde att åka hem innan prisutdelningen, det var långt hem och inga priser fanns att hämta. På telefon fick vi rapporterat att Heidi hade vunnit på sitt fina banarbete, de klarade inte heller sorteringen. Tvåa kom Karin som hade gjort alla moment men trasslade lite i dubbelhämtet. Trea Gunnel med unge Cap, den rundan missade jag tyvärr.
Jag valde att vara hemma i stugan på morgonen så jag missade de första ekipagen. Jag behövde en sovmorgon speciellt som vi hade en lång hemresa framför oss efter tävlingarna.

Jag körde de första milen och sen tog Lena över och körde non-stop ända hem. Hon är tuff den där Lena 😉 Jag var hemma strax efter midnatt tror jag.

Nu var det skönt få sova några timmar för på måndag morgon skulle fårklipparen komma…

Nu har jag bara en stortävling kvar att rapportera…. kommer snart (om nu någon orkar läsa). Kan lova lite dramatik även där 😉

 

World Trial del 2 – Inverness

Fortsättning på föregående inlägg…

Vi åkte därefter norrut mot nästa stopp i Inverness. Marianne hade hittat Leanach Farm på Internet och bokat in oss på deras B&B inklusive vallningsträning. Såna bokningar kan var en chansning och det var med stor spänning vi åkte in på farmen. Iain och Roseanne MacKay visade sig vara mycket vänliga och trevliga och tog emot oss på bästa sätt. Iain frågade direkt om vi ville hänga med på en liten Open Trial på lördan. Om vi ville!!!!!
Sen berättade han att han skulle flytta 20 tackor till en hage och 20 till en annan så vi hade att träna på så mycket vi ville. Wow!
Här stannade vi i fem dygn. Fler svenskar anslöt några dagar och vi tränade och tränade och tränade. Så otroligt givande att vara ett gäng som tränar tillsammans. Framförallt Hassel utvecklades fint.WT2014c20

Marianne och jag turades om med förefrukostpromenad ett par gånger. Vem är vem?

WT2014c18WT2014c19
Vackra promenadvägar. Ovan syns järnvägsbron underifrån och nedan i bakgrunden. Mäktigt bygge!

WT2014c16
Det blev mycket fållträning och vi lärde oss att mycket hänger på föraren. Foto: Marianne Klima
WT2014b13
Älskar den här bilden! Foto: Marianne Klima
WT2014b11
Hassel i en av de vackra träningshagarna på Leanach Farm
WT2014b09
Många nyligen frånskilda lamm som Katia och Henrik hjälpte till att flytta.
WT2014b03
Unghund till salu på Leanach Farm. Härligt intensiv hund som kräver sin förare.
WT2014b02
Hassel igen. Det gällde få loss tackorna utan att de hoppade in dem som gick i hagen bredvid.
WT2014c24
Ann och Ross tränar hämt. Vi hjälpte varann genom att stå bakom och peta i detaljerna. Plus hade den som ställde ut och föraren varsin walkie talkie. Inget åt slumpen här inte 😉
WT2014c21
Denna flaska visade Iain stolt upp – ser ni vem som pryder framsidan? Alla deltagarna i denna tävling fick varsin whiskyflaska. Fjolårets vinnare på framsidan. Coolt! Bilden är tagen i frukostmatsalen.

Open Trial Fort Augustus
WT2014c05Iain körde före och vi svenskar följde i kolonn efter. Förutom jag och Marianne så var det Ann, Micke, Henrik, Sanna och Katia som hängde på och tävlade.
Banan var ganska liten med kuperad terräng, typ en ordinär IK2 här hemma. Djuren var scottish blackface och de var väldigt snabba och svåra att få igenom tratten trots att öppningen var ganska generös.

Vi fick anmäla oss drop-in och man startade i den ordning man anmälde. Vi som hade två hundar fick köra den andra på eftermiddagen.
Sia gick först av mina och gjorde en ok runda men tiden tog slut vid tratten. Kelli däremot, gjorde en kanonrunda och vi lyckades med alla moment. Jätteroligt! Det visade sig räcka till 93p ocWT2014c09h en andraplats efter Eöysten & Nap från Färöarna, som också skulle tävla World Trial. Den insatsen gjorde att jag bestämde mig för att köra Kelli på World Trial. Även om hon är orutinerad i sammanhanget så har hon växt sakta men säkert och utvecklats fint. Men det var inget självklart val. Dels ville jag gärna visa upp en bra Sia efter fiaskot på EM, hon kan ju gå så otroligt bra och det hade varit roligt att åtminstone få gå runt. Dessutom är Sias erfarenhet är guld värd.
Dels ville jag gärna köra Kelli som nu visade att hon platsar och henne kan jag lita på i alla lägen. Sia är inte lika lättkörd. Kelli it was!
Ann gjorde också en kanonrunda med Tai och även hon bestämde sig för att köra med sin yngre stjärna. Kul!

På tävlingen dök det upp en finsk tjej, Helja, och det visade sig att hon hade en Fame-ättling med sig efter Boman-Odd Molly. Världen är liten ibland. Även hon skulle tävla men tyvärr kunde vi inte vara kvar så länge. Helja tog några fina foton på mig och Kelli, så himla roligt att få tillgång till dem!

WT2014c22
Kelli på väg in i luckan. Foto: Helja Marjamäki
WT2014c23
Delat! Foto: Helja Marjamäki
WT2014c08
Helja och Bobban (tror jag han kallades), Boman-Odd Molly
WT2014c06
Över bilden: Henrik, Katia, Sanna och Helja. Till vänster Iain och Marianne. Till höger vy över banan.

På hemvägen tog vi vägen runt Loch Ness upp över bergen. En otroligt vacker färd med hisnande utsikter.
WT2014c10

Fortsättning följer….

 

 

 

 

Tävlat på Åland

Vilken tur jag hade som råkade se att Åland arrangerade en vallhundstävling. Tur också att det var så få anmälda att jag fick vara med med alla hundarna. IMG_7500-2.JPG
Ålänningarna är som vanligt väldigt gästvänliga på alla sätt. Jag bodde fint hos Viveka i Hammarland.
Tävlingsbanan var lite klurig eftersom det gick ett stort dike med buskage på sidorna tvärs över banan. Diket var ca 300m bort och fåren ställdes ut på en vall bortom det. Det fanns två övergångar längst ut på sidorna. Lite längre ut än vad mina hundars normala båge är. Det gick att passera över diket men inte optimalt. Fåren skulle sen snett till höger till överfarten som även fungerade som framdrivningsgrind.
Fåren blev lite dolda för hunden i hämtet ffa i den senare delen av utgången iaf dag ett. Det blev en rolig utmaning! Fåren var rörliga texel och svåra i närarbetet. Dels pga att det var lite drag men ffa att de inte alls var tama. De var ganska skygga både för folk o hund. Roligt att få träna på såna!

Det hade börjat skymma när det var min tur igår och då har jag svårt att se linjer o grindar. Ska inte påstå det är lätt i dagsljus men jag tycker djupseendet blr svårt i skymning. Hursomhelst bra att även träna på det!

Är väldigt nöjd med hundarna. Jag fick tillfälle att testa detta på att styra i utgång och alla, tom Hassel, hittade fåren. Idag visste alla tre var de skulle springa och gjorde perfekta utgångar. Bara en sån sak! Kelli har gått väldigt bra ute på banan, lite strul med delning idag men mest nöjd. Sia går stabilt och jag passade på att träna lite extra lydnad. Hassel gör det bra, men behöver mer träning och erfarenhet. Gäller komma ihåg att han nyss fyllt två. Har nog aldrig hagt någon så bra hund vid motsvarande ålder.
Nu sitter jag i färjkön kl 11.15 och har varit borta drygt ett dygn. Himla smidigt att åka till Åland. Hoppas på fler tillfällen hos denna duktiga arrangör.
PS Knut fick vila den här gången.

Gotland

Rolig weekend i trevligt sällskap på Gotland i helgen.
Tävling i Hamra på en öppen klassisk, liten bana. Kluriga texelkorsningar och det gällde att kunna hantera en del drag och några tackor krävde lite extra övertalning för att gå.
Hundarna har i det stora hela skött sig jättebra.
Hassel gjorde en fin runda dag 1 med 87p och en andraplats. Andra dagen hade vi inte ordning på styrningen i hämtet. Glad för hans finfina närarbete och lugnande inverkan på djuren.
Knut har gått kanonbra båda dagarna men fastnat vid fållan. En 5-plats som bäst. Han är verkligen fin.
Sia har haft ett återfall till ungdomssynder men lyckades ändå med en 2-plats dag två. Det brukar hända nån gång med allt längre mellanrum. Hoppas det var sista gången nu. Vad hon gör? In i bubblan och går inte styra i framdrivningen, mycket irriterande (dag 1), är ruff i delningen (dag 2). Däremellan är det inte mycket att klaga på men det drar ändå ner helhetsintrycket. Vill liksom inte visa upp sånt.
Hon är som hon är Siagumman, hon är rätt gullig ändå och för det mesta är hon ju ganska bra 😉

Anitas Emmi (Cissi-Key) blev godkänd vallhund med uppfödare Ann. Roligt!
Hellen gjorde fina rundor med marginalen på fel sida men km fyra ena dagen.
Robbans Boman gjorde en kanonrunda men fastnade i delningen.
Emil debuterade med sin nya husse Robban i både IK1 och IK2. Han visade en hel del fina saker men hade lite svårt ta styrning. Dragiga djur och hård vind är svårt för en orutinerad hund, dessutom med ny förare.

Vi har hyrt ett hus på Sindarve Lammgård (valpköpare till Ann) och där bor man finemang. 9 människor och 15 hundar… varav några (mina) bodde i bilen.

Vi tog även ett syskonkort på Sia, Toni och Guinness som nu är 10,5 år.

Nu laddar vi om för födelsedagskalas den här veckan och SM-kval nästa.

20140714-113449-41689945.jpg
Seglinges Guinness, Seglinges Sia och Seglinges Toni
20140714-113450-41690504.jpg
Hassel har lärt sig baljbadet, det tog sin tid 🙂

20140714-113450-41690956.jpg
20140714-113449-41689575.jpg

Hassel tränar på…

Idag fick jag för mig att göra en ränna. Eftersom vi hade en åtta-grindars-VP-fålla så tänkte jag fyra grindar på var sida. Gick ju inte. Fick fundera. Kom på att ställa dem vinklade – då stod de utan att falla så fort man kom åt dem. Så här fick det bli (dumt göra det för lätt 😉 ):
IMG_7192
Smalt? javisst. Svårt? javisst. Varför inte prova med den lilla unghunden? Och ta fram mobilkameran? Ja varför inte?
Jag tycker han sköter sig väldigt bra. Han blir lite fundersam när han ska trycka tackor på utsidan, när det finns tackor på insidan som också behöver tryckas… Jag är i alla fall väldigt glad  för denne lille hunden!

När jag kom in med filmerna i mobilen fick jag plötsligt motivation att redigera på ”riktigt” – det är väldigt roligt men ack så tidsödande. Så mycket enklare att bara skicka upp allting på Facebook…
Men jag gillar inte riktigt det där med Facebook hit o dit. Det är mer för stunden. Det som hamnar här i bloggen, det finns liksom kvar på ett annat sätt. Eller?

Hittade även en bild från när vi flyttade tackor o lamm. De äldsta lammen är nu frånskilda. Baggen fick tre söner att ta hand om, måttligt road men snäll är han i alla fall mot dem. Snäll men lite sträng.
IMG_7188

Hassel vann i Bråfors IK1

hassel_brafors hassel_brafors2
Seglinges Hassel gjorde sin andra och tredje start i IK1. I lördags klarade vi inte av hämtet. Det var en liten klurig naturbana där hundarna tappade fåren ur synhåll en stund i utgången. Hassel ramlade inåt i utgången och var på väg att skära. Jag fick stopp och han tog fint kommando åt vänster och sökte sig upp till djuren men gjorde upptag väldigt snett. Eftersom utgången blev så kass bestämde jag mig för att vara tyst i upptaget. Jag vill att han ska lära sig hämta får själv. Men han fixade inte det riktigt för han gick iväg med fåren åt höger nedför en kulle och försvann utom synhåll. Jag fick gå dit och styra upp och då var vi ju diskade.

Full av revanchlust åkte jag dit dagen efter. Då gick tävlingen på ett annat fält. Lite öppnare men högt gräs så om hundarna blev lite vida tappade de fåren utom synhåll. Något vi inte har tränat på. Men han skötte sig perfekt och kom upp bakom djuren och startade upp dem fint. Sen hade vi lite vingel i framdrivning och fösning men fullt på slutet. Är framförallt nöjd med en jättefin delning, där är han väldigt säker och tar tag i djuren fint.
Det räckte alltså till 92 p och vinst!

Även Kjapp har startat i Bråfors båda dagarna. Han tog topp-10-placeringar både fredag och lördag (7.a och 4.a) och visar på en fin stabilitet. Han tog därmed sitt andra 1-pris och är troligen klar för Unghundscupen nu. Jätteroligt!

På hemvägen blev det en liten simtur som Knut får illustrera.

knutbad
Alla hundarna älskar att simma men Knut är mest kreativ och tränar alla möjliga simhopp. Så roligt att han är fin i sitt bakben nu. Kan ni se vilket ben som varit skadat? är smalare? mindre musklat? Jag kan det inte och det är sååååå skönt!

Yes vi kom med!

hassel_140428b
Seglinges Hassel (Loki-Seemework Kelli) född 120729

Nästa helg är Hassel anmäld till 3-dagars-tävling i Bråfors. Det är grymt många anmälda, som mest 89 st varav 35 får plats. Arrangörsklubbens egna hundar har förtur med en hund per förare samt kan domare begära företräde med två hundar. Många blev alltså bortlottade och därför är det väldigt tursamt att Hassel kom med två av dagarna (han var förstareserv lördag men är nu ordinarie). Lördag och söndag. Även brorsan Kjapp hade tur och kom med två dagar, fredag och lördag.
Det ska bli väldigt roligt att tävla där, det blir debut för mig i Bråfors. Annars har väl de flesta i den här landsänden tävlat där någon gång, de är ju kända för att ha fina tävlingar och bra djur.

Hur går det för Hassel då? Jodå, han utvecklas stadigt och är härlig att jobba med. Han är väldigt på med stor drivvilja samtidigt som han är öppen för kommandon.  Han är inte riktigt styrbar i alla lägen än, djurkänslan tar över ibland. Så de går inte sätta upp några tävlingsmål mer än att vi ska skaffa oss massor av erfarenhet i år. Vi ska göra ett bra jobb med djuren och så får det räcka så långt det räcker. Ja, så är det väl alltid egentligen men ni förstår vad jag menar? Det är verkligen inte så att vi sätter klockrena banor på träning och då lär vi inte göra det på tävling heller. Däremot är han alltid bra med djuren, hundra procent pålitlig och det gillar jag skarpt.

Napplamm, skitjobb, malteserkors mm

Här kommer en bildblogg från senaste veckan. Ha det fint i härliga majvädret!

20140527-082558.jpg
Sia får illustrera styvmorsviolerna. Det är bedövande vackert ute nu och jag bara älskar maj! Den ena blomman vackrare än den andra och den späda grönskan….
20140527-082608.jpg
Seglinges Astrid – trilling född 5 april och sååå fin!
20140527-082704.jpg
Bodas Ekua – han som är far till alla barnen. Han är inte så nöjd med livet just nu eftersom han måste gå ensam. Nu går han i 25-an-hagen och verkar hyfsat nöjd, bättre än vara instängd i alla fall. Jag fick snälla erbjudanden om att köra iväg honom på bete med andra baggar. Valde dock den här lösningen eftersom jag är lite orolig att han hamnar i slagsmål.
20140527-082619.jpg
Nästa helg ska vi tävla IK1 i Bråfors jag och Hassel. Även brorsan Kjapp med husse Kenth (bilden) ska dit. Det är tävling i tre dagar och jag kom med en och är första reserv en dag. Kenth kom med två dagar.
Vi tränade på malteserkors eftersom det faktiskt skulle kunna dyka upp på tävlingen. Hundarna skötte det finemang (och fåren också).

malteserkors

20140527-082634.jpg
Gulligare än så här blir det inte. Anna med familj var här och hjälpte till med matningen.
Seglinges Aja – trillingflicka som är mindre än sina bröder får lite stödmatning. Jag stödmatar även tre av fyrlingarna fyra gånger om dan. Det är lite pyssligt men samtidigt väldigt roligt. Alla kommer när jag ropar och äter glupskt. Alla går med sina familjer och kan brottas till sig lite di också.
20140527-082751.jpg
Ännu en gullig bild – här är det Maj som gosar med en av fyrlingarna.
20140527-083144.jpg
Härlig födelsedagsmiddag två dagar i rad. Först med pappa och Maj, sen med några vänner. Underbart födelsedagsväder och varmt långt inpå kvällen.

På skitjobbet har jag ingen bild, ska ordna det 🙂 Jag har börjat skotta ur träningsgruppens vinterbädd och tar nån traktorskopa varje dag, många blir det. Häromdan bytte Therese och Sharon till sig träning på fåren mot lite skitskottning, perfekt att få lite hjälp!

Lyckat i Svanberga

Igår debuterade Kellis pojkar Hassel och Kjapp i IK1 i Svanberga. Vi blev lite uppskrämda innan, att djuren skulle vara springiga och svåra. Det visade sig lite överdrivet, djuren funkade kanonbra. De var inte plättlätta men skötte sig hundarna så gick de dit man ville.
Kjapp och Kenth gick kanonbra, fick ihop 86 poäng, ett förstapris, och en andraplats! Superroligt! Även Hassel skötte sig fint, framförallt är jag nöjd med hämtet. Han är inte riktigt styrbar i alla lägen än så det blev en del vingel. Vi fick iaf 81 poäng, ett andrapris och en sjundeplats. Härligt!

Förutom att ha tävlat har jag varit funktionär och ställt ut både igår och idag. Knut har fått jobba mest och det är så roligt att han verkar helt återställd i sitt ben nu.

Idag var det VP och många av mina elever senaste tiden deltog. Allihop var verkligen superduktiga och gjorde riktiga kanonrundor. Annika, Anna och Lotta från VP-kursen – ni gjorde ett superjobb. Lotta hade otur med fålla ut och en hotfull tacka, annars en topprunda. Nästa gång fixar ni det! Annika och Anna blev båda godkända med sina hundar, Anna med båda!! Och Veronica och Pia som varit här och vässat formen senaste veckan var också superduktiga. Stort grattis till er alla!

svanberga_funk
Utställargänget i Svanberga. Uffe, Björn, Barbro, Olle och Lelle
svanberga_knut
Knut tittar på när Annika och Storma driver.

svanbergaLP

Godkända Vallhundar!

På Österby Gård utanför Eskilstuna var det Vallhundsprov idag. Hassel och Kjapp skulle testa sina vingar och det gick alldeles utmärkt. Båda skötte sig kanonbra och blev med råge godkända.

Hassel 92 p och omdömet: Bra djurkänsla och tempoväxlingar. Bra samarbete. De poäng vi tappade var i hämtet där han stannade lite kort och jag valde att inte korrigera det förrän för sent.

Kjapp 89 p och omdömet: Bra tempoväxlingar, bra samarbete (om jag minns rätt stod det ungefär så). De missade drivningsgrinden så de mesta poängen försvann där, annars jättefint.
Roligt att Veronica och Femme också grejade titeln. De var här ock genrepade igår och det såg jättefint ut så jag var aldrig osäker.

20140421-163259.jpg
Stolta förare med duktiga Seglingegrabbarna Hassel o Kjapp
20140421-163248.jpg
Så här gott vilar man i blen efter väl förrättat värv 😀

Knut, Landslaget, Storvreta, Påsk…

Jag ligger efter med bloggen så här kommer ett långt inlägg 🙂

Knut

20140418-100453.jpg
Förra veckan var Sandra Strand här på besök med sina hundar. Det blev förstår en del träning och eftersom Sandra numera är utbildad massör fick hon känna igenom Knut. Sandra tyckte (precis som jag) att han är fin i musklerna men ömmade lite vid ichias på vänster sida. Den ömheten är inget som märks i rörelse och jag får hålla lite koll på den. För övrigt är det bara köra på nu. Det verkar peppar peppar som den där kroniska muskelinflammationen har gett med sig. Resten är nog bara lite bifynd som han kan leva med. Så otroligt skönt!

Landslagssamling

Förra helgen var det landslagssamling hos Ann och Micke på västkusten. Jag bodde kungligt hos Katia och vi fick träna redan på fredan hemma på Katias får. Knut och Hassel fick varsin genomkörare eftersom de inte skulle vara med och träna resten av helgen. Båda skötte sig fint.

20140418-100520.jpg
På lördagmorgonen gick jag en mysig skogspromenad utanför Katias hus. Så härligt med fina gångvägar utanför dörren!

På lördagen blev det träning med fokus på sortering. Jättebra upplagt med en grupp som tränade för Bobby Dalziel och en grupp som tränade själva. Många sorteringar hann vi med och jag tycker hundarna skötte sig fint.
20140418-100511.jpg20140418-100503.jpg
Söndagen ägnade vi åt styrning i utgångar och vi fick bra tips med oss. Väldigt roligt och det är ett så skönt gäng som verkligen bjuder på sig själva. Riktigt trevligt alltså!
20140418-100436.jpg
Det här är Kelli och Mariannes Jet. Vem är vem?

 Storvreta 16 april

Så var det tävling i Storvreta igen. Jag tycker fåren var lite medgörligare den här gången. Jag var bättre förberedd med Kelli och vi fick till en riktigt bra runda.
Knut gjorde comeback och han är som en dröm att köra. Har full koll på vad han ska göra.
Sia och jag jobbade i hanteringen på förmiddagen och Hassel fick hoppa in i uttaget lite då och då. En riktigt rolig dag!

20140418-100353.jpg
Hassel jobbar i uttaget
20140418-100427.jpg
Våra insatser räckte till vinst och sjundeplats!
Är så himla glad för mina hundar. Det blev Kellis första vinst i IK2.
1. Kelli 94 2. Mick 89 3. Aya 82 4. Key 81 5. Jamie 78 6. Mirk 76 7. Knut 75 (utan fålla) 8. Troll 72 9. Mira 70 (utan fålla) 10. Ki 67

Påsk

Goaste Siggan är här och hälsar på i påsk. Vi äter, snackar, promenerar, pussar lamm och har det allmänt finemang.

20140418-100411.jpg
Siggan och Hassel

Glad Påsk på er alla!

 

 

 

 

Vårträning

20140322-181550.jpg
Vilostund och fåren kastar sig över de späda gröna stråna som tittar fram. Så härligt!

20140322-181659.jpg
Kelli visar stilen, jag är lite imponerad av mobilkameran, dessa är helt ok ellerhur? Och då har jag inte photoshoppat, bara beskurit.

20140322-181809.jpg
Den här bilden gillar jag, ska försöka redigera den bättre vid tillfälle. Ser ni att Kelli mullat på sig lite?

Kelli ska tävla!

Helt underbart att det redan finns tävlingar att anmäla till! Nästa helg ska Kelli starta två dagar i Galltorp (Sörmland). Det blir nog första gången vi tävlar på åsenfår och det kan nog bli en utmaning.

Har kört några fina hämt hos Anki i dag. Är mycket nöjd med alla hundarna. Hassel fick göra massa goda erfarenheter och han utvecklas sakta men säkert åt rätt håll. Är väldigt nöjd med hur han höll reda på djuren när de ville gå åt olika håll och delade upp sig. Han hade full koll. Stannade upp och det såg ut som han funderade på (kliade sig i huvudet) hur han skulle göra. Sen tog han ett beslut och tog den ena flocken till den andra och fortsatte. Duktig pojke!

Kelli har tränat hela vintern på att bli lite långsammare… jo det kan man nog faktiskt säga. Hon är onödigt kvick i sina flanker och jag tycker det har blivit mycket bättre. Hon väger av mer i stället för att bara springa. OK hon är fortfarande inte långsam, det blir hon nog aldrig. Med tanke på hur otroligt mycket Sia har lugnat sig så fiinns det gott hopp. Några år till så är hon nog perfekt 🙂

knut_131212
Det är faktiskt lite synd om mig …

Sia är på ett strålande humör. Glad och lyhörd och gör det mesta rätt.

Knut är lika mindre halt som igår. Har bara gått i koppel och varit ensam på tomten. Tänker avvakta en vecka och se vad som händer.

Tjo!

Flåsig träning

Idag fick Sia, Hassel och Kelli köra vår lilla bana. Solen var framme och jag blev förvånad att alla blev så flåsiga.
Dorperflickorna fick vara med och de gjorde gruppen betydligt rörligare och spretigare än vanligt. Skojig träning!
20140303-212128.jpg

Bloggat från mobilen

Träning

Igår fick Hassel, Kelli och Knut en genomkörare var. Även Speed tränade, både med mig och med Therese.

kelli_feb14

Kelli tränar delning och jag har börjat om med grunder till sortering. Tycker hon är riktigt bra på delningen nu, kommer in kvickt och verkligen håller djuren. Perfekt när tackorna är benägna att vilja tillbaks till varann, det får henne att verkligen förstå och ta tag i uppgiften.  Älskar den lilla hunden!
Har nött en hel del på att hon ska ligga och ”flyta”  i flankerna på andra sidan djuren, ta det lugnt och flanka mjukt. Svårt när man är kvick i benen men hon är så tacksam att träna med och det är verkligen roligt när det går framåt. Har väldig nytta av den träningen i delningarna, då hon nu kan hjälpa till med luckor på ett helt annat sätt än förut.

Knut har gått ett par hårda pass den här veckan. Dels springa i djupsnön bredvid skotern. 20 minuter långgalopp är det tuffaste han fått köra hittills. Det gick bra. Igår fick han en tuffare uppgift med fåren. Har ju mest kört honom i långa drivningar men nu fick han även göra ett hämt och lite annat. Det är ju en hel del snö och inte så lättsprunget. Men han står på alla fyra idag också och jag tycker han känns stark i kroppen. Jag börjar bli riktigt förhoppningsfull. Åh vad jag hoppas att han får hålla nu!

Hasseprass och hans bror fick köra lite i 25.an. Körde lite proofingövningar med Hassel och flanker, de börjar sitta ganska bra och dax lägga på visslor. Speed har lite svårt växla mellan drivning och fösning, vill gärna runda. Vi provade lite olika övningar, bland annat den där med att korsa vägen framför hunden. Det blev svårt i 25an eftersom det svänger hela tiden. Ska prova ute på stora i stället för jag tror egentligen det skulle passa honom bra. Det är en väldigt fin hund iaf och jag hoppas han ska ge Therese mycket roligt framöver.

Just det, sen nån månad tillbaka så bloggar jag lite på Torbjörns sida. Blir lite bilder av alltmöjligt härifrån gården, mest hästar såklart. Titta gärna in där också! http://torbjorntrav.se

Hadegott!

Tävlingsabstinens och Hassels debut som var nära

Det här med att sluta med agility blev en stor omställning för min del, det märks framförallt nu på vintern. Jag är ju van att både träna och tävla året runt. Det känns väldigt konstigt att plötsligt ha så mycket tid hemma. I lördags var jag funktionär på Knivstas tävlingar i Stockholms Hundsportcenter och det var roligt att träffa alla igen. Annars blir det mycket vallning och kursande. Vädret har ju varit fantastiskt bra hela hösten och vintern hittills. Alldeles perfekt.

Hassels debut som inte blev av
Jag tog mod till mig och anmälde Hassel till en IK1 den 1 februari. Han är inte riktigt färdig men där tog, som sagt, tävlingsabstinensen över. Nu blev tävlingen inställd pga för mycket snö och jag drog faktiskt en lättnadens suck. Jag gillar verkligen att utmana mig själv. Det ger mig en enorm motivation att ha ett datum att sikta emot. Då kommer drivkraften till mig. Så har det alltid varit och kommer väl förbli. Fast ibland önskar jag att jag vore mer träningsnarkoman, det skulle onekligen kännas lite lugnare att vara ”klar” för den uppgift man tar sig an. Men… man känner sina löss 😉

Vad kan Hassel då? och vad kan han inte?
Det känns rätt bra att det faktiskt går snabbare att berätta svaret på den andra frågan 🙂 Han kan faktiskt en hel del och det är mest (ett livslångt) finslip som ligger framför oss nu. Jag har en liten förhoppning att hinna kvala honom till unghundscupen. Men att vara född i juli är inte optimalt för att vara med i en tävling som går i september och man får vara högst tre år. Vi har fram till 15 juli i år på oss att kvala och han har inte ens startat än. Det är lätt glömma att han bara är 1,5 år.

Det vi sliter med mest med nu är att få snygga hämt. Få honom öppen för styrning hela vägen och ta det lugnt i framdrivningen. Utgång/upptag är helt ok, han gör alltid fina upptag men kan bli för grund i utgången ibland. Jag har varit försiktig att trycka honom i utgången eftersom både mamma och pappa blir vida ibland.

När det gäller tempo så är hans grundtempo i drivningarna egentligen bra i min smak. Han ligger på en aning, så jag behöver bromsa men i långa loppet tror jag det är en tillgång att han vill framåt. Jag gillar stor drivvilja. Risken om jag tjafsar för mycket om tempo är att han tappar driv och det vill jag ju inte. Det gäller alltså att balansera träningen.
Han har en naturligt fin attityd till djuren, ger dem tid att reagera och tappar aldrig skallen. Det finns liksom inte i honom att göra inrusningar vilket är väldigt skönt.
Han hämtar djuren till mig men är lite ”sen” att balansera upp linjen. Jag är ju van vid kvicka förutseende Kelli och Sia som kan hämta spikrakt alldeles själva. Hassel är mer som Knut var i början. Rätar upp dem mot mig men om djuren drar i sidled så har han inte förstått att det är viktigt att ta dem rakt till mig. Han glider liksom med en stund innan han upptäcker att det blir snett. Här har vi en del träning kvar och det är många faktorer både att träna och ta hänsyn till.
Skulle han ut och tävla idag så innebär det att jag måste ta ansvar för framdrivningen så att den blir rak. Det kräver att han är öppen för styrning hela vägen. Riktigt där är vi inte än eftersom jag mest fokuserat på att utveckla hans djurkänsla. Men det tar sig så sakteliga 🙂

Vi tränar på

– att han ska förstå att ta djuren rakt till mig utan styrning
– att han ska vara öppen för styrning överallt
– att han ska driva djuren rakt från där jag ber honom (han glider gärna tillbaks till ”sin” balanspunkt)
– att han ska driva djuren i ett lagom tempo
– att han ska bli säkrare på höger/vänster
– att han ska bli säkrare på visslor

Hm listan blev rätt lång ändå.

Det han mest behöver är ännu mer goda erfarenheter.

Ett bra ligg

Ibland fnissas det i fårhagen när vi diskuterar hundarnas ligg – vad är ett bra ligg?

Just nu brottas jag med Hassel när det gäller liggen och därför tänkte jag skriva ner lite tankar runt detta.

DSC_0133
Det här duger liksom inte, Hassel!

Ett bra ligg
Oavsett om man ska tävla eller ha sin vallhund till arbete hemma på gården så är det nödvändigt att kunna få stopp på hunden. Ett bra exempel är när man delar av djur. Stoppar hunden inte där man ber den så kanske man får börja om från början.
Eller på tävling. Där kan ohörsamhet vad gäller ligg vara helt avgörande till exempel vid fållan.
Ett steg för mycket kan vara det som avgör.
Är man nybörjare är det en trygghet att få stopp på hunden.

Det Hassel gör på bilden duger alltså inte. För min del handlar det om att vara envis och 100% konsekvent. Det som sker på bilden händer oftast precis när vi kommit in i hagen. Jag ber honom ligga vid grinden, medan jag stänger.
Egentligen är det ett problem jag lika gärna kan träna utanför hagen. Det handlar lite om att vänta på att få börja.
Visst kan man tycka att han stoppat. Men jag har sagt ligg och han vet mycket väl vad det betyder. Senare i utbildningen kommer vi kanske nöja oss med stå men först ska han lära sig ett bra ligg.
Han kommer helt enkelt inte vidare förrän han accepterar att göra det jag säger. Det känns frustrerande (jag vill ju valla) men jag är rätt säker på att jag har igen den envisheten i långa loppet. Han får helt enkelt inte gå in i hagen förrän han klarar detta.

För att undvika konflikt med ligget varvar jag med långa pass där jag enbart ber om ett ligg i  lägen där det behövs och där jag tror att han kan lyckas. I situationer jag vet han har svårt för så placerar jag mig så att jag kan hjälpa honom att lyckas .
Det är därför jag ibland ber mina elever bära in hunden in i hagen och sen valla i lina. Konflikten vid grinden kan man träna hemma.

Det som ibland orsakar olydnad är när hunden har fel attityd till djuren och man försöker lägga den av den anledningen. Det skapar ofta stress och frustration. Speciellt om vi själva går upp i stress och börjar skrika. Det är lätt att hamna i ett negativt ”ekorrhjul” som då bara skapar mer och mer stress och olydnad.
För att undvika att hamna i den situationen tror jag det bästa är att hunden får mycket tid med får. Helst att man har får hemma så att de blir en naturlig del av vardagen under uppväxten och man kan föra in kommunikation/lydnad på ett lugnt sätt.

Är ligg vallning?

Sista tackan
Sia ligger i beredskap

Nja, i mina ögon är det inte riktigt det. Ligg är antingen ett avbrott i vallningen eller är det en kort halt för att förbereda hunden på ett nytt riktningskommando. Det kan också vara beredskap, som bilden på Sia vid sorteringen på SM. I början blir det ”fyrkantigt” att köra ligg mellan alla kommandon men jag tycker det är värt det.
När hunden sen är färdigutbildad kan jag sudda ut liggen och använda dem mer sparsamt. Jag tror det som orsakar mest problem med liggen är att ha för bråttom att bli ”färdigutbildad”. Gå för fort fram helt enkelt.

De flesta hundar har lätt att stoppa när de känner att fåren är under kontroll och många lägger sig till och med självmant. Här gäller det att man som förare lär sig identifiera såna situationer och göra det enkelt för hunden. Sen försvåra genom att succesivt föra in liggen även i (ur hundens synvinkel) mindre kontrollerade situationer. Det är samma sak här. Vi förare måste lära oss förstå vad som är lätt och svårt för hunden och försvåra i steg som hunden är mogen för.

IMG_2844
Sia ställer ut på tävling. Då gäller det att ligga still medan en annan hund hämtar fåren som hon tagit fram.

Om den inte lägger sig?
Jag korrigerar inte en hund som ligger (eller undviker det iaf). Att jag tar upp detta är för att det är rätt vanligt att:
Föraren säger ligg, hunden lägger sig inte förrän på typ femte kommandot då föraren hunnit bli riktigt arg. När hunden (äntligen) har lagt sig går föraren med tunga steg fram till hunden och gör någon form av korrigering. Skäller på den eller bär bort den där den skulle ha lagt sig.
Detta blir i mina ögon en korrigering för att hunden ligger – inte som det borde, en korrigering för att den inte har lagt sig. Det blir en dominanshandling. Dominansen i sig kan (i bästa fall) göra att hunden blir mer hörsam nästa gång och därmed ha effekt. Men. Hunden kan också ta korrigeringen som att det var fel att ligga (”varje gång jag lägger mig är hen arg”). Ibland ser man hundar som trots massor av korrigering inte lägger sig direkt utan oerhört långsamt, liksom i ultrarapid – precis som om de inte vågar nudda marken. Detta i kombination med en inte helt nöjd förare. Jag undrar om inte det problemet helt enkelt kan vara resultatet av en sådan korrigering?
Hur ska man göra då? Ja, det finns ju ingen quick-fix på detta och jag är inte helt säker på att jag tolkar det rätt. Men jag tror att det är bättre backa svårighetsgraden i stället. Träna några ligg i lätta situationer där hunden gör rätt och jag kan belöna upp detta ordentligt. Hundar brukar gilla att göra sånt som lönar sig.
Alternativt om man ska korrigera så gör man det direkt efter att inte ha fått respons på FÖRSTA liggkommandot – innan den hunnit lägga sig.

Sammantaget finns det alltså många faktorer att jobba med. En hel vetenskap bara vad gäller ligg!

  • hundens intensitet och rörelse
  • hundens och förarens stressnivå
  • djurkänsla, naturliga egenskaper
  • lyhördhet/samarbete
  • kunskap att läsa situationen
  • fårens status
20130422-074754.jpg
Knut ligger och väntar på att rycka in

Just det, fårens status. Det har väldigt stor betydelse om fåren är lugna och trygga med hunden.
En hund som hetsar och rör sig snabbt skrämmer djuren. Första intrycket är jätteviktigt.
Om djuren är rädda och försöker fly är det svårt för hunden att få kontroll och hur enkelt är det då att lyda om man är en ung hund. Det är bland annat därför vi börjar träningen med lina. Hunden måste lugna ned sig och koppla på sin djurkänsla för att kunna börja träningen ”på riktigt”.

Hur tänker du på detta med liggen?

A-barn

Kellis första avkommor är röntgade med A-höfter.

Vera och Speed var först ut och nästa vecka är det Hassels tur.