Ett konstigt inlägg

Jag läser massa statusar på Facebook om agilityträningar hit och agilitytävlingar dit och känner mig så konstig , full av agilityabstinens och jävligt avundsjuk.
Kanske kommer jag aldrig mer köra agility. Tänk att jag just skrev detta… det värsta är att det kanske är sant. Och det känns väldigt konstigt. Kanske är det INTE sant, framtiden vet man inte mycket om. Just nu känns alltihop som ett gigantiskt dilemma.

Det jag vet är att jag inte kört ett hinder sen allhelgonahelgen i Rättvik. Det är FYRA månader sen. Så långt uppehåll har jag inte haft sen jag började 1994.
Då, i Rättvik, Kelli gjorde två fantastiskt bra och härliga lopp. Jag njöt varje sekund och adrenalinpåslaget var oslagbart. Fast kanske njöt jag inte den allra allra sista sekunden eftersom hon kom i mål på tre ben…

En tå var rejält skadad.

Helt plötsligt stod jag där helt utan agilityhund. Trots att jag har sex hundar så har jag ingen för agility. Så det kan bli.

Peppar peppar ta i alla trän och huven men nu verkar Kelli återställd i sin tå. Och jag vågar inte sätta igång henne för agility igen. Tänk om…. det händer igen, då skulle jag aldrig förlåta mig. Men tänk om… det inte händer igen? – så otroligt ROLIGT jag skulle tycka det var.

Det konstiga är att jag själv, Eva Karlsson, faktiskt MÅR BRA av att köra agility. Jag tvingas hålla mig i form både mentalt och fysiskt. Jag trivs med att träna ihop med och träffa alla agilityvänner, speciellt på vintern när allt annat fryser in. Att hamna utanför detta, allt roligt, är verkligen rena isoleringen, hemskt. Tänker på dem som bara har haft en hund i taget. Så otroligt avslaget att bli av med hela sitt umgänge när hunden är skadad.
Visst skulle jag kunna åka och titta på träning bara för att träffas. Men?… där går liksom nån gräns. Hur kul är det att titta på när andra tränar när man inte kan träna själv?

Ja det här blev ett väldigt spretigt konstigt inlägg men jag kände att jag behövde skriva av mig lite.

Snart är snön borta och då kan vi börja träna och tävla vallning igen. Vallning är fantastiskt roligt, också. Och det finns mycket roligt att se fram emot i år.

Men att släppa agilityn…. helt ? klarar jag det?

Veckorapport :)

klämmer in en dagsfärsk bild på Hassel också, gillar rutorna på hans bog 😀

Knut och Provsvaret
Roligt att det är så många som hör av sig och undrar hur det går med Knut och hans skada. I tisdags kväll kl 21 ringde veterinären från Ultuna. Yes, äntligen skulle jag få provsvar. Men tyvärr var svaret mest Godag Yxskaft och gav inte besked om Knuts nervbanor som misstänks ligga i kläm. Det enda som stod var typ om den där utbuktande disken. Och det hade vi ju redan sett på röntgen. Så nu ska veterinären kontakta en neurolog för att få MR-svaret kompletterat. S-U-C-K. Och sen dess väntar vi tålmodigt.
Jag har börjat sätta igång Knut med lite mer fysisk aktivitet. Han får gå lös bitvis på promenader och han väljer ofta att gå på bakbenen med minen ”tigger och ber” (om att få göra nåt roligt). Igår smet han iväg när Anna drog en repa med sina hundar och skidor. Lite orolig var jag att han skulle hoppa på tre ben efter vila igen. Men inte. Jag vågar knappt hoppas men kanske kanske kanske ????  Frågetecknen tornar upp sig och där har vi dagens status helt enkelt.

Kjapp på besök
Kjapp bor här medan matte tävlar NM i Finland. Han smälter in hur fint som helst i flocken och det märks knappt. Har man sex eller sju hundar, det kan kvitta känns det som. När vi passerade tre sprängdes liksom gränsen.
Kjapp och Hassel leker och slåss. Precis som valpar gör. Man får ransonera så de inte tar ut sig alltför mycket för jösses vilken energi det finns i de där herrarna.
 
Kjapp erbjuder läggande av den här modellen så fort det vankas något han vill ha.

Småpojkarna har somnat sött.

 

Globen
I fredags var vi på Coops konsert i Globen. Mark Levengood är ju bara helt underbar som programledare och lyfte hela showen. En annan som verkligen ägde det fullsatta Globen var Salem Al Fakir, vilken röst och vilken scenglädje den killen har! Man blev verkligen glad av att se honom. Övriga artister (Danny, Loreen, Niklas, Nisse, Louise mfl) gjorde också fina framföranden även om de inte orkade upp i Salems nivå, tycker jag.
Före showen var vi och åt på Globen Hotel och jag skulle kunna skriva att servitrisen var supertrevlig och att maten riklig och fantastisk och toaletten superfräsch… Det jag däremot KAN skriva är att sällskapet var bästa tänkbara!

Skoteräventyr
Igår kom familjen Ronquist på besök och vi vågade oss ut i djupsnön med skotern. Superkul, alltid lika roligt att ses! Längtar till söndag!

Funkishoppet
Som avslutning på året arrangerade vi i Knivsta BK en liten skojtävling för våra funkisar. Fame och jag var domare. I stället för visselpipa så fick Fame skälla när ekipagen fick starta eller när de diskade sig. Hon var gladeligen med på det och skällde entusiastiskt. Nu hördes det nog knappt eftersom det var ”några till” som gastade allt de orkade.
De tävlade i mixade 3-manna-lag och jag hade fixat en hoppklassbana där det endast stod nummer på start och målhinder. Sen fick deltagarna själva bestämma sin bana och köra minst 15 hinder. De måste passera start och mål för att tiden skulle starta och stänga. Det blev väldigt roligt, i alla fall för mig som domare, att räkna hinder. Någon kom upp i över 20 men de flesta lyckades tajma så det blev precis 15 st. Ingen kunde diska sig, alla fel inklusive diskningar räknades som 5 sekunders tillägg på tiden.
I andra loppet körde de en numrerad bana men fick 10 sekunders avdrag om de bytte förare inom laget. Allra roligast och mest imponerande var det att se unga Robin köra med Petras Algot! Snabbt och felfritt blev det – så coolt!
I pausen mellan loppen blev det presentation av Årets Vackraste Tårta….

Hassel 14 veckor, Kelli SM-kval

Idag har vi varit i Rättvik och tävlat agility. Kellis lag skulle försöka ta sista pinnen för att kvala till SM. Och det lyckades! Vi kom 3.a i agilitylagklassen. Så himla roligt! Kelli gick askalasbra, felfritt och snabbt. Hade det varit individuellt så hade hon också kommit 3.a (efter Nick och Is) KUL!

Hassel har varit med och minglat och miljötränat. Han är en liten stjärna, så himla duktig! Inga problem att koncentrera sig i den stökiga och högljudda miljön. Ja faktum att han inte verkade bry sig ett skvatt om vad som hände därinne i körhallen.  Guldgossen!
Här hemma tog han sig nya friheter – en ny värld börjar öppna sig när man kan ta sig upp en nivå …

I dagens andra lopp blev det en blygsam placering då bara Swift lyckades ta sig runt felfritt. Roligt att Cissi gick så bra också, en rivning i sista loppet och en bra tid. Kelli gick jättebra igen men jag klantade till det så hon hamnade fel sida ett hinder och disken var ett faktum. Men OJ så bra hon är!

Tyvärr hade Kelli ont i ett framben efter andra loppet och vi får väl se vad det blir av det. Nu när vi kommit hem har smärtan klingat av lite. Håll tummarna! Det räcker med en hund på sjuklistan!

Norsk Hoppchampion Seglinges Swift

Detta underbara meddelande kom i mobilen! Stort grattis Malin och fina, duktiga Swift!

”Hej! Swift blev NHoppCH i går. Slog 16 landslagshundar bara Nick o Jakkos som var snabbare. Coachen”

Tävlingen gick på Bjerke i Norge och hela nordiska eliten är på plats. Coachen är Eva-Britt (Malins mamma) som brukar vara med och coacha även oss andra i laget Perfect Percept. Heja coachen det har du gjort bra!

Så här såg Swift ut när han var två veckor…

Blev inte så mycket vitt kvar av den stora vita nosen. Gullunge!

ps. korrigerat rubriken eftersom jag hade skrivit Nordisk Hoppchampion. Fortfarande lika stolt 😉

Stolt uppfödare