Kategori: Familj och Vänner

Ja här är det fullt upp nu kan man säga… härligt, jag gillar när det rör på sig.

Bobbykurs

Fredag lördag var jag på kurs hemma hos Madde och Cilla på Östa gård i Skepptuna. Jag har aldrig gått för Bobby Dalziel förut så det var spännande såklart.

Inget snack om att den mannen kan det här med att träna hund! Jag började med Kelli och han såg direkt att jag hade fuskat med flankerna så det blev bakläxa. Dessutom var hon lite olydig med stoppen och det var jag också tvungen ta tag i såklart. Kändes väl lite onödigt slösa dyrbar kurstid på stoppträningen, så jag föreslog att jag kunde ta tag i det hemma. Men nix filipix se det gick han inte med på.
Flanträningen: På sisådär en halv minut så lärde han Kelli gå undan på ordet bort. Jag valde ord – han tog hunden 😮  Jag som aldrig skulle lämna ifrån mig min hund… men han tog långpisk och Kelli med sig en bit från fåren. Visade henne pisken och sa bort (på svenska). Sen fick jag skicka henne vänster och när hon snikade in så sa vi bort (han hjälpte till med kommenderingen). Funkade jättebra.
Sen var det lugna ner drivningen som gällde. Hon har ju börjat ligga på en del och även kroppsvalla. Han trodde det hade med träningen på tröga djur att göra. Hon fick gå efter djuren och så länge hon gick rakt uppmuntrade vi henne med Bra-kommandon. Jo, han sa själv Bra Kelli och det lät riktigt gulligt. Jag hörde även Good Girl och Way to go Lass (tror jag). Viktigt berömma och uppmuntra när hunden gör rätt, tyckte han och det faller ju väl ihop med mitt sätt att träna. Så fort hon ökade farten eller började glida så sa vi Time. Han sa Sakta och bannade sig själv att han inte kom ihåg att jag hade engelska kommandon. Ja nu är jag ju inte sådär jättekonsekvent med det eftersom jag säger ligg och bra…  Hur som helst så funkade det här också bra. Hon lugnade sig och knallade på fint bakom djuren.
Han sa att han var övertydlig när han tränar unghundar och att det ska gå väldigt sakta. Fart och flygande kommandon kan man börja med när hunden kan uppgiften. Så det blev Get up, Ligg, Get Up, Time, Get Up, Ligg osv. Inget tjat om att hunden skulle vara på benen hela tiden. Kom den för nära så tog vi till stopp (eller time). Luuugn är det som gäller. Räkna till tre, sa han och jag smålog lite för mig själv eftersom det är precis vad jag brukar säga till mina kursare. Andas, räkna …. kommendera.

Knut fick visa upp sin utgång. För dagen var det katastrofalare än vanligt eftersom han blev så osäker av hela situationen att han knappt ville lämna min sida. Jag berättade om min nya träning med att ge honom en tillsägelse när han saktar av eller viker in. Absolut inte sa han. Den här hunden måste lära sig springa. Springa utan att tänka, springa utav helvete tills jag kommenderar stopp. Och han ska alltid slå över. När han gör det kan du börja fundera på att förbättra djupet. Det var Bobbys recept.
Så vi pyschade honom hela vägen till han slog över och lade honom där. Det funkade väl hyfsat under de två pass vi tränade.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tro nu faktiskt. Jag får gå ut och träna här hemma och känna mig för helt enkelt. Kommer jag nånsin få ordning på den där utgången, det är frågan?

Ullared

Söndag eftermiddag åkte jag Siggan och Anna, två underbara vänner, till Ullared för en rejäl shoppingrunda. Annas syster Mia bjöd på underbar räksoppa när vi kom fram till den lilla campingstugan. Tidigt måndag morgon gick vi upp för att vara först i kön… inget nördigt alls haha. När vi kom var det säkert 50 meter kö, helt galet.

Två shoppingrundor hann vi med innan vi satte oss i bilen klockan 3… (8-15 shopping inkl lunch). Bilen var knökfull och då menar jag verkligen från golv till tak. Otroligt vad mycket saker vi behövde. Galet roligt hade vi  och det är så kul att göra nåt helt  ohundigt ibland.

En otroligt läskig grej hände på vägen ner. Vi blev omkörda av en Saab på E4 efter Nyköping. Den svängde in framför bilen före oss men hamnade ute i vägrenen och sen kom den upp med bredsladd tvärs över vägen med nosen emot oss. Sen for den på sidan ut i mittrenen och voltade två gånger för att landa på buken. Anna hade sett att den högra dörren hade flugit upp på bilen och Siggan såg att det satt en bebis i passargerarsätet. Så otroligt otäckt. Vi stannade såklart. Det var jättemycket trafik och vi stoppade några bilar som kom efter oss. Men trots fyra bilar med varningsblink, massa människor ute på vägen så blåste bilar förbi oss i vansinnig fart. Folk är verkligen inte kloka. Mötande vägbana verkade inte sett nånting alls för de körde på fort fort precis som innan. Och i mittrenen stod Saaben helt stilla. Vi rusade över vägen mellan några bilar och det var med bävan vi närmade oss bilen. Men under över alla under så var alla välbehållna. En hel familj, två vuxna och tre små barn typ 1,3,5 år ungefär. Chockade såklart men vid medvetande.

Efteråt kunde jag knappt sova på natten, så otroligt otäckt och man tänker på vad som kunde ha hänt om. Tack o lov säger jag bara att det gick så bra som det gick!