Det gick långt mellan blogginläggen den här gången men jag har helt enkelt inte haft inspiration att skriva. Det har hänt mycket, både bra, sorgliga och tråkiga saker. Jag börjar med det roliga…
Kvinnersta, Örebro – Kellis första pinne!
Klev upp i ottan i lördags och åkte till Kvinnerstaskolan för att tävla Kelli och Knut. Första klassen var en ganska klurig öppenklass och där lyste min ringrost, brist på kontaktfältsträning och för lite sömn igenom. Båda hundarna var helgalna och flög både kontaktfält och gungor så det var bara ta om, diska sig och springa av.
Andra loppet var agility 1 och nu var Kelli och jag ”på banan” igen kan man säga. Jag överarbetade en sväng och hon seglade iväg tjohejochhå och hittade en slalom som jag inte alls hade sett som en fälla. Gullungen gick in rätt helt på egen hand och disken var ett faktum. Vi fortsatte banan ut och nu satt alla kontaktfält finemang. Duktig flicka!!!
Sen var det hopp 1 och en rolig bana med mycket handling och lätt att hundarna halkade utanför hinder. Vi lyckades ta oss runt felfritt med lite stora svängar här och där beroende på att hon behöver för mycket hjälp med vägen än så länge. Men hon är verkligen härlig att köra! Det räckte till en fjärdeplats och vår första pinne!
Avslut förberedandekursen
Igår hade vi sista gången på kursen och jag måste säga att alla verkligen är väl förberedda nu! Det ska bli jätteroligt att få chansen att följa dem även på grundkursen som startar om ett par veckor. Alla klarade läxan finemang. Att lägga hunden och gå fram och runda fårflocken, tillbaks till hunden. Fåren stod inte still så det blev en tuff retning för hundarna men de var verkligen jätteduktiga! Sen körde vi attitydövningen i lilla fållan och även där gjorde de stora framsteg. Några kunde till och med släppa hunden upp till balans och alla förarna hade superkoll på sina hundar. Hundarna är ju lite olika men var och en jobbar verkligen jättebra utifrån sina förutsättningar. Well done!
Vallkurs i Lagga
I söndags hade jag en tretimmars vallningskurs i Lagga ridskola och det är verkligen inspirerande att komma ut och ha kurs. Både att få chansen att se nya hundar men även att träffa nya människor är så roligt. De var åtta ekipage så var och en hann inte göra så mycket men jag tror jag kunde bidra med några tips i alla fall.
Efteråt hade Karin och Anna, som arrangerade kursen, fixat lunch på en mjölkgård. Vi var i gårdens fikarum med utsikt över ladugården och kön till mjölkroboten. Jätteroligt att få komma till en sån annorlunda miljö.
Här är det Malin och Josef som tränar. Foto: Jasna Bohlin
Och så har vi det mycket sorgliga och tråkiga som hänt…
Begravning
I torsdags tog vi ett sista farväl av Torbjörns pappa Torsten. Han blev 86 år gammal och hade ett mycket gott hjärta men som tyvärr inte orkade längre. Saknaden är stor och inget blir någonsin sig likt igen. Nu har Torbjörn och jag mist varsin förälder och som någon sa, vi är programmerade för att klara detta och ja, på något sätt så går ju tiden vidare.
Det är tur att vi har många och underbara minnen. Torsten och mamma, ni fattas oss!
Karantän
Ja så blev vi också drabbade till slut. I fredags kväll åkte jag från Mellerud till Anita i Karlstad för att mellanlanda på väg till tävlingen i Örebro. En stund efter att hundarna hade fått mat började Toni hosta lite irriterat. Vi hoppade såklart högt och första tanken var såklart kennelhosta eftersom det är många som har det nu. Jag ställde in mig på att åka hem i stället för att tävla dagen efter. Men efter en stund kom jag på att Toni inte kommit fram till vattenskålen (och hade ätit torra kulor utan vatten). Mina hundar hade nämligen legat ivägen så jag tog skålen och bjöd henne vatten. Hon drack länge. Och sen var det knäpptyst. Inte en hostning på hela kvällen eller natten eller morgonen. Vad skulle man tro? Var skulle man dra gränsen? Toni var hur pigg som helst men hade hostat lite efter maten. Vi bedömde det som en tillfällighet och även så här i efterhand tycker jag att det var en korrekt bedömning. Om man skulle kasta sig in i karantän för en sån liten hostning så skulle inga hundar kunna vara ute.
Alltså åkte jag och tävlade dagen efter. I tisdags fick jag sms av Anita, då hostade Emmi. Beslutet för min del var ju enkelt. Mina hundar är i karantän och jag räknar från lördag morgon eftersom det var då jag lämnade Anita. 30 dagar enligt SKKs regler.
Jag har kontaktat SVA angående frågan om smittskydd hur jag gör med mina vallningskurser här hemma. De svarade ungefär så här: om jag håller mina hundar inomhus och iakttar normal hygien så är det inga problem. Kennelhosta är inte luftburet, det smittar via kontakt och tex genom gemensamma vattenskålar.
Nu är mina hundar fortfarande friska och därmed smittar de inte men inkubationstiden är lite svävande så de kan ju fortfarande insjukna.
Jag har sjävlklart meddelat alla mina kursare om detta så var och en kan göra sitt val om de vill åka hit eller inte.
Det här är onekligen en märklig och rätt obekväm situation men självklart måste man ha respekt för smittorisken och de regler som finns.
Ja det finns massor mer jag skulle kunna skriva om men det får bli en annan dag.
Nu ska jag gå ut och njuta av den underbara vårsolen!
