GK Vallh Blue Hiddens Charger "Kitty" 1561/95
 bordercollie tik svartvit
13 okt 1995 - 8 nov 2002
HD och Ögon ua.
Far: GK Vallh Don 1588/87
Farfar: S(vallh)Ch Grim 1428/84 (sm nöt, sk får)
Farmor: GK Vallh Lady 1398/84
Mor: GK Vallh LP Somollis Blue Duchess 1180/89
Morfar: Passims Rory 1321/88
Mormor: Melodor Rhapsody In Black 1620/87

Kitty i vallningspose

Gk Vallh Blue Hiddens Charger

MIN KITTY:

det började redan sommaren 2001, sjukdomen. Kitty började dricka extrema mängder vatten och band till sig vätska. Gick upp 4 kg på kort tid, men var ändå mager över rygg och revben. Vi trodde det var livmoderinflammation. Det var det inte. Mängder av prover togs och hon var inlagd på SLU för utredning. Inget fysiskt fel hittades, förutom att urinen var utspädd... vilket berodde på att hon drack så mycket. Med hjälp av uteslutningsmetoden fick vi diagnosen psykogen törst och en kur med Clomicalm. Jag tog kommando över drickandet, gav henne clomicalm och hon blev bättre. Men inte bra. Besvären med att hon var uppsvälld gav sig inte. Hennes ork var urusel, hon sprang som hon hade bly i fötterna och att valla eller träna var inte att tänka på. Hon blev "gammal".
Efter några månader, hösten-01, blev hon plötsligt aggressiv mot Fame, som då var 18 månader. Hon bet henne i huvudet så hon fick stora sår. Situationen blev ohållbar. Berodde det på sjukdom? Berodde det på rang? Jag orkade inte ha de så i alla fall och som en skänk från ovan erbjöd sig Åsa och Bosse att ta hand om Kitty. Så fick det bli och det fungerade utmärkt. Hon fick ett lugnt och bra liv. Fick skrota runt, hjälpa till lite med fåren, grisarna, hönsen. Allt i hennes egen fart. En fart som dock var mil ifrån den kvicka, friska Kitty. Men, hon var pigg och glad. Älskad och bortskämd. Så som alla hundar borde få ha det.
Till och från drack och åt hon för mycket. Den lokala veterinären ruskade på huvudet. Eftersom hon var utredd på SLU bedömdes det inte mycket att göra.
Sommaren-02 fick hon 2 juvertumörer som togs bort utan komplikationer. Blev hon inte lite bättre efter det? Vi ville gärna tro det.
Hösten-02 ökade drickandet och törsten igen, dessutom tappade hon mer och mer hull. Journaler beställdes från SLU för att utreda vidare i Skåne. Innan tid hann bokas blev Kittys ögon grå. Men bara i lampsken. Hon såg dåligt. Det gick skitfort. På ett par dagar blev hon blind. Såg bara ljust och mörk. Gick in i saker. Men, var glad och klarade sig hyfsat ändå. Akut till veterinären som konstaterade diabetes och starr. Sådant går numera att behandla respektive bota. Diabetesen behandlas först och främst med kastration, därefter med insulin och diet samt strängt kontrollerad motion, dagliga blodsockerprover och regelbundna veterinärkontroller. Starren opereras på Strömsholm, numera med så gott som alltid gott resultat.
Var det diabetes hon hade haft hela tiden? Varför upptäcktes det inte på SLU i så fall? Kommer hon bli gamla vanliga Kitty om hon får gå igenom dessa operationer? Eller kommer hon "bara" bli den svullna, orkeslösa (men glada)? Frågor vi aldrig kan få svar på. Med den ovissheten kände vi att vi inte kunde utsätta Kitty (och oss) för alla dessa operationer och efterföljande behandling. Kitty fick sluta sitt alltför korta liv den 8 november 2002. Trots allt, glad in i det sista.

Hon var alltid glad. Vänlig. Ställde alltid upp, tom när hon blev blind. Hon hade en fantastisk vilja och motor. Och hon har lärt mig så otroligt mycket. Visst var det svårt och motigt många gånger. Hon var väl egentligen ingen lämplig nybörjarhund. Men, det är just såna svårigheter man lär sig av. Vi hade många fantastiska glädjestunder också. Tack Kitty, min älskade lilla skrotunge!
 

MERITER

1 pris på 97 p i ök får

Uppflyttad till lydnadsklass Elit

uppflyttad till lägre klass (rapport)

godkänt karaktärsprov

har vunnit flera klass II i agility

segrarklasskvalificerad i agility

Agility SM-1999 placering 31 individuellt och 7 i lag

Agility SM-2000 placering 10 i lag

Kitty

  • bor sen hösten-01 hos våra goda vänner Bosse och Åsa i Skåne. Hon blev aggresiv emot Fame och situationen blev ohållbar och tyvärr var jag tvungen flytta på någon av hundarna. Det var mycket svårt men tyvärr nödvändigt.
    Hon har fått det jättebra och numera tillbringar hon dagarna med att jaga möss och råttor tillsammans med jackrussellterriern Kurt, hjälper Åsa att städa hos hönsen (urk), stjäl mat från grishinken, hjälper till att hålla reda på alla får och hästar, åker med Bosse till olika gårdar när han skor mmm

  • hjälpte matte till vardags att hålla reda på fåren. Hon är mycket duktig och har enorm djurkänsla. Hon söker självständigt upp och hämtar fåren i den 7 ha stora skogsbeteshagen.

  • är MYCKET stolt över sin titel godkänd vallhund. Vi har slitit hårt för den. Nu tränar vi vidare för att tävla vallning!

  • älskar cykeln och gårdsjeepen nästan mer än fåren... Ja hon gillar faktiskt bilar så mycket att risken finns att hon råkar hamna i fel bil!

  • är ett yrväder på agilitybanan men placerar sig bra när matte håller sig i skinnet...

  • tycker inte om lydnadstävlingar - onödigt att hålla på med sånt när det finns så mycket annat kul man kan göra. Fast träna lydnad är kul - kan alla moment upp till elit!
    Nu har vi återupptagit lydnadskarriären på "gamla" dar. Vi tränar och tävlar 3:an just nu. Alla moment går bra fram tills apporteringarna börjar. DÅ kommer ju den "hemska" tävlingsledaren och lämnar apporter! Kitty tycker situationen blir läskig och blir jättelåg. Men, vi jobbar på det och det går bättre och bättre för varje gång. Skam den som ger sig! ;-)

  • älskar att spåra och springa rapportträning. Tävlandet är dock nedlagt pga att lydnadsbiten inte fungerat.

  • vaktar hus och bil! Gud nåde den som inte är välkommen! Hon blir försvinnande likt en krokodil...

  • har inget emot andra hundar så länge dom inte blir för påträngande. Inställsamma hanhundar gör sig icke besvär...

  • tycker inte heller om inställsamma människor. Folk som sitter på huk och gör sig till. Gud vad löjligt! Dom måste det vara något fel på, eller hur matte?


 
 
 


Kitty drar
Kitty på skidtur

Kitty med sin mamma Somollis Blue Duchess


Kitty med mamma och två kullsyskon.

 

 

 
 
bordercollie
Helhetsintryck: Border collien är en välproportionerlig och elegant hund, inte grov och tung. Den är balanserad och graciös i sina rörelser med förmåga att klara. krävande vallningsarbete under långa perioder. Den är inte nervös eller aggressiv men kan vara reserverad mot främlingar. Den är vaken och lättlärd. Border collien är en vallhund och ska värderas med hänsyn härtill:

Huvud: Skallen ska vara måttligt bred utan framträdande nackknöl. Kinderna ska vara flata. Pannavsatsen (stopet) ska vara markerat och ska dela huvudets längd i två lika långa delar. Nosspegeln (tryffeln) ska vara svart.   

Ögon: Ögonen ska vara brett placerade, medelstora, ovala och bruna till färgen. Uttrycket ska vara milt och vaket. Under arbete har ögonen en fixerande blick.   

Öron: Öronen ska vara brett placerade, medelstora och övertippade. Insidorna ska vara hårbeklädda.   

Bett: Saxbett.   

Hals: Halsen ska vara lång, kraftig och svagt välvd.   

Bål: Rygglängden ska vara större än mankhöjden. Ryggen ska vara bred, kraftig och muskulös. Korset ska vara svagt sluttande. Bröstkorgen ska vara välutvecklad och djup. Buklinjen ska vara svagt uppdragen.   

Extremiteter: Fram- och bakben ska vara raka. Skuldrorna ska vara väl tillbakalagda. Armbågarna ska ligga tätt intill bröstet. Låren ska vara breda, djupa och muskulösa. Knä- och hasleder ska vara normalt vinklade. Benstommen ska vara kraftig utan att vara grov.   

Tassar: Tassarna ska vara välvda, slutna och starka samt riktade rakt framåt. Trampdynorna ska vara mörka och klorna korta och starka.   

Svans: Svansen ska vara l lågt ansatt och bäras sabelformad räckande till hasen. Vid upphetsning får svansen höjas över vågplanet men den får inte bäras krökt över ryggen. Svansföringen är av stor betydelse vid vallningsarbetet.   

Hårrem: Pälsen ska vara medellång och tät med underull. På huvudet, frambenens framsidor och bakbenen från hasen och ned ska pälsen vara kort. Svansen ska ha fana.   

Färg: Alla färgkombinationer är tillåtna. Svart och vitt föredras. Pigmenteringen ska vara god.   

Rörelser: Rörelserna är typiska för rasen. Ofta speciellt under vallningsarbete - är kroppsställningen låg, något smygande med sänkt huvud och framåtsträckt hals. I övrigt fria och mycket vägvinnande rörelser.   

Mankhöjd: Idealmankhöjd för hanhund 55 cm, för tik något mindre.   

Fel: Alla exteriöra och mentala egenskaper som kan inverka menligt på hundens förmåga som vallare är att betrakta som allvarliga fel. Övriga påpekanden är helt oväsentliga.