Häromdan var det många inlägg på Facebook om tråkiga, regniga, mörka, förfärliga november. Även om jag innerst inne håller med så kan jag inte låta bli att bli peppad av såna inlägg. Så farligt kan det väl inte vara? På med pannlampan och ut i mörkret och regnet. Det är ju faktiskt rätt mysigt när man väl kommer ut. Jag är frisk, har mat och tak över huvudet. Läser en roman om 1200-talet, Ringens Gåta som ingår i bokserien Släkten. Det var andra tider kan jag lova. Nu behöver vi lite mörker och regn så vi kan blomma upp igen när ljuset återvänder.
De vänstra bilderna är från dagens lunchpromenad. Becca överst som blickar ut över rakbanan och de andra hundarna. Hon och Hassel får turas om att gå i koppel eftersom de springer för mycket annars. Tänk Hassel x 2 – då blir det spring. Farligt fort och för mycket helt enkelt.
De högra bilderna är vad jag pysslat lite med inne. Kollat på gamla foton. Överst en bild från 96 på Mathilda med kattunge, Pyret och Kitty. Those were the days… Nästa bild är nog från ungefär samma tid. Det är Siggan som klättrat upp på Nipfjällets topp. Det var tider det…