Agunnaryd

I helgen har jag tävlat på Blekinge Vallhundklubbs tävlingar i Agunnaryd. Förr har jag alltid bara läst ”Blekinge” i tävlingskalendern och tänkt att det är alldeles för långt… men i år kollade jag upp var det låg, och det låg ju vid Ljungby, nära E4.an. Ja nu var det ju inte nästgårds precis, men bra mycket smidigare än Blekinge…

Sia ligger på publikplatsen och ni ser framdrivnings- och fråndrivningsgrindarna. Hämtet skedde från höger till vänster i bild. Man ser även lite vassrugg från diket som gick tvärs över banan.

Tävlingen gick på Eva Erikssons finullsbesättning. Jättefina djur och jämna flockar som svarade fint på hundarna utan att vara varken springiga eller dragiga. Det som däremot vållade problem var själva banan. Drygt hundra meter ut gick det ett dike tvärs över. Ni ser diket på fotot, till höger i bild. Vassruggen och några träd gjorde att fåren blev skymda för hunden i utgången och de flesta hundarna vek av och följde vegetationen dvs diket o träden. Men de hade behövt ta sig över diket, eftersom fåren stod på andra sidan. Före diket till höger fanns både djurhantering och publik (där Sia ligger).

Både Knut och Sia snöade helt fast i utgången på att fåren fanns i publiken/hanteringen och jag fick övertala dem mycket för att få dem slå ut över diket. Sia skar i går… Med en sån start är man såklart helt borta när det gäller topplaceringar. Inte lärde de sig ett smack till dag två heller, båda stannade före diket och såg inga får.

Att träna: lita på att det finns djur dit jag skickar dem!  Styra utgångar!

Nån som kan bjussa på såna övningar?! Katia Maines vann båda dagarna med Duke och var dessutom tvåa resp fyra med sin andra hund Loki. Båda gick klockrent ut trots att de inte gått den banan förut. Hon berättade att hon tränat på just det. Att söka sig ut även i konstig vegetation. Och så känner man sig sådär otroligt korkad, så självklart att man borde tränat mer på det… suck.  Hemmahundarna hittade såklart och placerade sig också bra. I stort sett alla andra fick ge dubbelkommandon, skar eller hittade inte djuren alls.

Med Kelli hade jag lite tur för båda dagarna flyttades de använda djuren tillbaks precis före hon skulle gå. Hon fick alltså en tydlig bild av vart fåren fanns. Hon är ju naturligt vid också så hon hade inga problem alls att hitta fåren. Sen blev det svårt ändå för henne men det har ju med orutin att göra. Tacksamt att hon fick hitta djuren så bra iaf och hon är verkligen duktig på att hantera djuren bra även om det blir svårt.

Något som bekymrar lite idag var att mina hundar var heta, alla tre låg på alldeles för mycket, framförallt i framdrivningarna. Det är ju nåt att fundera på hur man ska får till…

Knut gjorde ändå en hyfsad runda idag, var fint i hand hela vägen men, som sagt, för het så det blev svårt få de där fina vägarna. Är jättenöjd med dagens delningar med Knut och Sia. Det var  två klippta tackor som skulle delas bort (fem tackor i flockarna, tre klippta och två oklippta). Tyvärr inga poäng på tratten med nån av hundarna idag (det som brukar gå så bra!).
Positivt gällande Knut idag var att han höll ut bra runt fåren till upptaget när han väl hittade dem. Igår gjorde han INTE det…

Trots uteblivna framgångar så var det en inspirerande tävling. Jag blir grymt motiverad att träna när det blir så uppenbart vad som fattas. Har också bestämt mig för att avstå Danmarksresan, nu blir det träning i stället!

Det var jätteroligt att se Kellis brorsa Zack. Han kom 6.a igår och även idag gjorde han en fin runda men fick tiden ute i delningen. Dom blir bra syskonen, behöver nåt år till på sig av träning och erfarenhet.