Tyvärr var det en ligamentskada som Kelli drog på sig i Rättvik när hon hoppade på tre ben i mål i andra loppet. Jag misstänkte direkt att det var nåt allvarligt och bar henne ut därifrån eftersom jag inte ville att hon skulle stolla så det blev värre.
Hältan släckte på ett dygn när hon fick vila och inget sågs på röntgen dan efter, hoppet steg. Men idag drogs rullgardinen ner igen. Hon ska gå i koppel i sex veckor och sen fortsätta med lindad tass i arbete. Jag får räkna med att det tar bortåt 8-9 månader innan hon har återfått full styrka i tån.
Dessutom Knut som ska på magnetröntgen nästa vecka och förmodligen ryggoperation… ja det gör livet rätt surt just nu.
Funderar på att dra igång nån form av rehabanläggning här hemma… skulle väl behöva en egen vattentrask.
Men herregud vilken otur!
Du har verkligen makalös otur! Jag vet nog ingen som är så förföljd som du. Håller tummarna för att det inte är så illa som det skulle kunna vara!
ohhhh noooooo !!!!!!
Gah, hur mkt otur får man ha. 🙁
Men vad tusan! Vilken jäkla otur!! 🙁
Nej. Usch lider med dig! Kram
Åh nej, vad dumt och vilken otur!
Åh nej vilken otur 🙁 Fy vad tråkigt 🙁
Gigantiskt OGILLA!!!!
Nä usch och fy så tråkigt! Tycker verkligen synd om dig och de fyrfota!
Tycka synd om-kram!!!
Men Eva vilket skit! Fasen också…jag får komma med lite ”glada upp dig” tårta nån dag 🙂
Så fruktansvärt tråkigt =( =( Kan man ha mer otur? Styrke-KRAM till dig!
Usch vad dumt det kan bli 🙁 Håller tummarna du o hundarna härdar ut o kommer tillbaka starkare än någonsin <3
Fy vad tråkigt! Jag hoppas verkligen på bästa möjliga läkning för båda dina fantastiska hundar!
Men det är ju bara helt galet. Fy så trist. Öken, öken, öken …