Eftersom jag fortfarande inte fått besked om Knuts magnetröntgen så har vi börjat träna. Ultuna har konsulterat en schweizisk specialist som ska analysera hans bilder. Och det kan ta tid.
Knut verkar må bra så jag har satt igång honom. Han är pigg och glad och älskar att få jobba igen.
Även Kelli verkar fin men är alltid tejpad vid aktivitet. Hon går för fullt nu.
Varför skoter? Jo jag kör upp spår som jag sen promenerar i, och hör o häpna åker skidor i! Hundarna får springa efter skotern och en del får turas om att åka. Kör man i 10 så travar de fint bakom 🙂
Knut får skritta en del i djupsnö plus springa en hel del lös, men kontrollerat. Håll tummarna att han självläker sin skada! Jag börjar bli lite optimistisk.
Åh, jag vill också ha en skoter! Här är det spårlöst värre! Jag testade att åkte spark en kväll men de plogar för bra här i byn. 🙁
Vilka härliga nyheter! Hoppas hoppas att de blir bra nu, båda två!