Cat inkvalad till Unghunds-SM


Cat har verkligen blommat ut till en riktigt fin vallhund under sommaren. Hon har tagit flera 1-pris med 95p som mest. Hon har kvalat till Unghunds-SM som går i oktober och hon har debuterat i IK2. Dessutom jobbar hon som kurshund och praktiskt här hemma. Ja det där med IK2, jag gav henne inte direkt den lättaste tävlingen att debutera på. Långt klurigt hämt med dolda får och ett mycket starkt drag att hantera. Det blev inga poäng att skryta med men jag är ändå väldigt nöjd att hon hittade djuren. Första dagen var det svårt men dag två visste hon precis. Hon hanterade djuren fint och vi klarade faktiskt hela banan.

Seglinges Victor

Efter att ha kämpat en lång tid med opererad bicepssena och istället för tillfrisknande fått samma skada även i andra bogen så har Victor fått somna in.
Caroline skriver
”Victor var en outtröttlig arbetskamrat som älskade agility och vallning. För 1,5 år sedan blev han halt. Många besök hos veterinär, sjukgymnaster, ortopeder och fysioterapeuter följde. En trasig bicepssena opererades och rehab startades. Det visade sig sedan att biceps på andra frambenet också var skadad…”
Sov gott Victor ❤️

Kelli reserv i landslaget

Plötsligt händer det! Vi låg på 21 plats på landslagets rankinglista inför 2019. 12 st är med som ordinarie till Nordiska plus 2 reserver. Bruttolandslaget bestod alltså av 14 ekipage. Nu visar det sig att flera avstår så Kelli och jag fick frågan om vi kan vara andra reserv. Beredd att åka vid besked fram till tre dagar innan tävling.  NM går utanför Stavanger den 9-11 augusti så det är ingen dagstripp precis.  Självklart ställer vi upp på det. Kelli är erfaren och i gott fysiskt skick. Så här års är det svårt tävla sig i form eftersom det finns så få tävlingar här hemma men vi har iaf en tävlingshelg och lite rolig träning inplanerad innan dess.

Fina lilla KellanBellan 10 år nu och världens goaste kompis.

Kelli snart 10 år

Tänk att Kelli blir 10 år i mars – galet vad tiden går fort.
Hon är verkligen en kanonhund på precis alla sätt. Tänk vad mycket roligt hon tagit med mig på.  Nu hoppas jag hon får vara hel och frisk länge till.
Vi körde några tävlingar på våren förra året och eftersom hon hade haft problem med en tå så tog jag det försiktigt. Hon fick inte bli för trött, jag bröt några gånger. Sen kom torkan och det blev inget tävlande på hela sommaren utan direkt ut i en av årets största tävlingar, Agria Cup. Vi hade såklart tränat men för min del är det ingen träning som går upp mot att tävla. Och det var så nära så nära en riktig topplacering. Hon gick till final och vi gjorde en anständig bana. Sorteringen höll på att bli en sån där fullträff som man bara drömmer om. Tyvärr sket det sig och vi tappade ihop djuren men oj vad nära det var. Därmed flög även chansen på landslag iväg och Kelli har nog gjort sitt på den fronten skulle jag tro. Vi kom iaf 10.a i Agria Cup-finalen förra året och hon toppade sitt 4-åriga landslagsdeltagande med en 10-plats som bästa svensk i EM-finalen i Finland 2016. Dessutom ett SM-brons och många vinster och fina insatser. Så sammantaget är jag väldigt nöjd och stolt över Kellis karriär och den är ju inte slut än får vi hoppas!
I år är vi inkvalade till både SM och Agria Cup med 31 p. Det blir väl några IK2-starter i vår och sommar för att hålla oss i form (läs mig) och om vi kommer med.
Nu är det bara hålla tummarna!