Storvreta IK2 och Knut!

Idag har vi haft vallhundstävling i Storvreta. Efter fantastiskt vårväder en längre tid så smällde det till idag med snö! Trots den käftsmällen så lyckades vi göra en bra tävling, så himla roligt med så fin sammanhållning i klubben. Alla sliter och hjälper till och är engagerade. Gillart!

Tävlingsmässigt gick det sådär. Sia tog visserligen en 5.e plats. Men. Det var svårt och roligt. Utmanande och jobbigt. Tungt och klurigt. Häftigt och frustrerande. Men mest roligt 😀
Djuren satte verkligen hundarna på prov och man fick ingenting gratis. Varje meter av banan måste jobbas annars vinglade djuren iväg eller tog en egen väg. Hade hunden inte grepp så försökte de sticka till hanteringen. Sia gick egentligen rätt bra. Hon hade lite svårt hålla draget och linjen, speciellt på den långa krossen där både får och hund försvann mellan två små ”öar”. Hon var rätt lydig men både hon och jag var ringrostiga, framförallt jag…. (det gäller på att erkänna sånt 😉

Kellli hade jobbigt lyfta flocken men kämpade på fint och hämtet blev ok. Sen körde det ihop sig i fråndrivningen kan man säga. Vår akilleshäl är det där med att släppa drag. Idag var det drag att hålla i och det gjorde Kelli. När jag bad henne släppa tog hon fel ett par gånger och blev vid ett par. Vi måste verkligen få ordning på det där. Poängen tog slut när fåren fastnade på en ö. Eller var det kanske att vi vände fåren och typ tappade dem av linjen sjutiioåtta gånger…

Det var roligt se att det faktiskt GICK att köra fina rundor. Gunnel o Mirk samt Kristian o Race gjorde det riktigt bra på 91 och 89 p. Stort grattis! Sånt ger hopp!

Nu ska det bli kvalitetsträning med landslaget i helgen. Hoppas vi kommer tillputsade nästa vecka och tar revanch!

Det absolut roligaste för min del idag var Knut! Han var med och ställde ut hela förmiddagen, hämtade in stora flocken över hela fältet och vet ni….. Efter att han vilat i bilen studsar han ut utan minsta ont. Jag vågar inte säga det men jag tror det där benet peppar peppar är fr…t. Hurra!!! Nästa vecka är det hans tur att försöka sig på att tävla, det är nästan ett år sen sist så om Sia var ringrostig efter ett halvår… vad ska då inte han vara? Haha bra ladda upp med bortförklaringar i förväg 😛

Lammning o Knut-Nytt

knut_111014
Senaste Nytt om Knut är att han – PEPPAR PEPPAR – är fin igen. Sen jag sa åt honom att nu är du pensionerad så har hältan bara blivit mindre och mindre. Vågar knappt tro det är sant men jag hoppas det som hände i djupsnön i Idre bara var något tillfälligt ont.
Jag har i alla fall taggat ner alla förväntningar och tar allt gott som bonus.


Två tackor har lammat och det är verligen härlig teckning på de här lammen! Pappa är Dorperbaggen Ekua och mamma är finullstackorna Maria och Mio. Fina va!!!

Kelli ska tävla!

Helt underbart att det redan finns tävlingar att anmäla till! Nästa helg ska Kelli starta två dagar i Galltorp (Sörmland). Det blir nog första gången vi tävlar på åsenfår och det kan nog bli en utmaning.

Har kört några fina hämt hos Anki i dag. Är mycket nöjd med alla hundarna. Hassel fick göra massa goda erfarenheter och han utvecklas sakta men säkert åt rätt håll. Är väldigt nöjd med hur han höll reda på djuren när de ville gå åt olika håll och delade upp sig. Han hade full koll. Stannade upp och det såg ut som han funderade på (kliade sig i huvudet) hur han skulle göra. Sen tog han ett beslut och tog den ena flocken till den andra och fortsatte. Duktig pojke!

Kelli har tränat hela vintern på att bli lite långsammare… jo det kan man nog faktiskt säga. Hon är onödigt kvick i sina flanker och jag tycker det har blivit mycket bättre. Hon väger av mer i stället för att bara springa. OK hon är fortfarande inte långsam, det blir hon nog aldrig. Med tanke på hur otroligt mycket Sia har lugnat sig så fiinns det gott hopp. Några år till så är hon nog perfekt 🙂

knut_131212
Det är faktiskt lite synd om mig …

Sia är på ett strålande humör. Glad och lyhörd och gör det mesta rätt.

Knut är lika mindre halt som igår. Har bara gått i koppel och varit ensam på tomten. Tänker avvakta en vecka och se vad som händer.

Tjo!

En strimma hopp… jag la på luren

Vet ni! I morse när Knut tog sina första steg så gjorde han det med alla fyra benen. OK fortfarande stel i bakbenet men en markant skilllnad mot de senaste dagarna.
Så medan jag satt och väntade i telefonkön på Strömsholm så bestämde jag mig för att avvakta några dagar. Jag läste Åhzas och Ninnies kommentarer här i bloggen… och ja, faktiskt. Det är ju faktiskt inte helt omöjligt att det som hänt är något snabbt övergående som inte alls har med hans ursprungliga problem att göra. En strimma hopp har tänts. Håll tummarna!

Hundnytt!

Jag har nog missförstått det där med Blogg 100… tredje inlägget idag hihi

Först det roliga!

Jag har bestämt mig för att anmäla Kelli som reserv till World Trial. Sia är min ordinarie hund men jag kan själv bestämma vem av dem jag vill tävla med. Har jag förstått rätt kan man sätta in sin reserv ända fram till dagen innan tävlingen.
Jag har också fått inbjudan till landslagssamling i april med Bobby Dalziel som coach. Det känns jätteroligt och inspirerande att se fram emot. Vilken kickstart på säsongen! Längtar!!!

Sen det tråkiga

Knut är halt. Ja, det kanske den insatte räknat ut av ovanstående beslut. Han har varit så fin ett tag nu i vinter och jag var riktigt förhoppningsfull att få igång honom fullt ut. Tyvärr blev han lite halt efter sista träningen och sen blev det sämre uppe i Idre. Där var det tö när vi kom upp och nästan en meter snö. På en vanlig rastning utanför huset måste han ha trampat fel eller överansträngt sig ordentligt för nu är han mycket halt. Det märkliga är att hältan värmer ur bra. När han gått en stund krävs det ett tränat öga för att se att han avlastar. Men när han vilat går han på tre ben rätt länge 🙁   Så här dålig har han inte varit nån gång tidigare.

Vad gör jag nu? Självklart är det koppelvila. Igen och jag måste ju till veterinär med honom. Igen. Och det blir ny rehab. Igen.

Jag är så otroligt trött på rehab och jag tycker så synd om honom. Han är i sin bästa ålder och har så otroligt mycket kvar att ge och så tvingas han till så mycket vila.

Jag tycker verkligen han borde kunnat hålla ihop nu. Jag har absolut inte varit vårdslös med honom i träningen, snarare för försiktig och, så här ömtålig är det ju inte normalt att vara. Ett litet felsteg och så rasar allt. Det är ju inte det att han körts mjölksyretrött, inte en enda gång sen maj förra året har han varit riktigt trött.
Och han är så fin i kroppen, så välmusklad igen. Han har varit så stark och lycklig över sitt lite friare liv. Så det känns verkligen skit. SKIT. SKIT.

Det är klart jag är ledsen men jag har liksom blivit så jäkla luttrad så jag tar inte åt mig längre. Det handlar naturligtvis inte om mig eller om tävling. Knut måste ju tillbaks till ett normalt liv och nu frågar jag mig om det verkligen är möjligt.  I huvudet snurrar tankar jag inte vill tänka som … veterinärvård, rehabilitering, omplacering, pensionering, avlivning, mirakel…

Jag måste ju tillbaks till Lennart på Strömsholm men att få en tid där nu, när läget är akut… ja jag ska inte måla fan på väggen. I morrn vet jag om vi får en vettig tid. Jag tänker iaf inte vänta månader på den.

Ja, det var ingen rolig blogg men nu fick jag dela med mig lite. Och det är tur det finns gott om andra glädjeämnen, vilket mörker om jag bara hade haft en hund 😮

Sportlovet i Idre

Klicka för att komma till galleriet med större bilder…

Träning

Igår fick Hassel, Kelli och Knut en genomkörare var. Även Speed tränade, både med mig och med Therese.

kelli_feb14

Kelli tränar delning och jag har börjat om med grunder till sortering. Tycker hon är riktigt bra på delningen nu, kommer in kvickt och verkligen håller djuren. Perfekt när tackorna är benägna att vilja tillbaks till varann, det får henne att verkligen förstå och ta tag i uppgiften.  Älskar den lilla hunden!
Har nött en hel del på att hon ska ligga och ”flyta”  i flankerna på andra sidan djuren, ta det lugnt och flanka mjukt. Svårt när man är kvick i benen men hon är så tacksam att träna med och det är verkligen roligt när det går framåt. Har väldig nytta av den träningen i delningarna, då hon nu kan hjälpa till med luckor på ett helt annat sätt än förut.

Knut har gått ett par hårda pass den här veckan. Dels springa i djupsnön bredvid skotern. 20 minuter långgalopp är det tuffaste han fått köra hittills. Det gick bra. Igår fick han en tuffare uppgift med fåren. Har ju mest kört honom i långa drivningar men nu fick han även göra ett hämt och lite annat. Det är ju en hel del snö och inte så lättsprunget. Men han står på alla fyra idag också och jag tycker han känns stark i kroppen. Jag börjar bli riktigt förhoppningsfull. Åh vad jag hoppas att han får hålla nu!

Hasseprass och hans bror fick köra lite i 25.an. Körde lite proofingövningar med Hassel och flanker, de börjar sitta ganska bra och dax lägga på visslor. Speed har lite svårt växla mellan drivning och fösning, vill gärna runda. Vi provade lite olika övningar, bland annat den där med att korsa vägen framför hunden. Det blev svårt i 25an eftersom det svänger hela tiden. Ska prova ute på stora i stället för jag tror egentligen det skulle passa honom bra. Det är en väldigt fin hund iaf och jag hoppas han ska ge Therese mycket roligt framöver.

Just det, sen nån månad tillbaka så bloggar jag lite på Torbjörns sida. Blir lite bilder av alltmöjligt härifrån gården, mest hästar såklart. Titta gärna in där också! http://torbjorntrav.se

Hadegott!

Stallbilder

Har lekt lite med iPhone idag. Först en panoramabild från stallet
stallvy2014

Sen en bild från fårstallet – Dorperbaggen till vänster, alla dorprar överst och Knutte till höger.
Skärmavbild 2014-01-06 kl. 17.39.57

Hur mår du Knut?

Hur mår du Knut?

knut_131212
Det är många som frågar hur det går med Knut och hans rehabilitering. Det är verkligen jätteroligt att han har en sån ”fanclub”. Men så är han verkligen en speciell kille …. bäst helt enkelt. The king!
Frågar man Knut så mår han toppen, han vill träna mer – m y c k e t mer. Matte är en fegis.
Vi ska på återbesök hos Maria på söndag och då får vi se vad hon säger.

Sia då?

sia_hej
Sia bär sina 10 nyfyllda år med stolthet. Hon har inga planer att lägga tassarna på tävlingshyllan. Tvärtom så siktar hon på World Trial och EM nästa år, så det så. Sen må hennes matte snacka om pension och sån trams, pensionera sig kan hon göra själv! Hur många gånger ska man behöva bevisa att man är helt överlägsen i den här familjen?

Härliga höst

Jag bara älskar det här vädret! Kallt på natten och värmande sol på dagen.
Jag tränar lite i stort sett varje dag. De nya tackorna är jättefina och i morgon ska jag shoppa några till.
Idag var Lena o Mira här och finslipade inför Nordisk Nursery. Mira fyller tre i januari och är verkligen jätteduktig. Långt hämt där hon inte hörde, gör ändå ett rakt lugnt fint upptag. Blir kanon det där Lena!

Bild på Kelli i höstfärger nedan.

20131021-202458.jpg

Får, lamm, bagge och vallning

Nu har de nya fåren installerat sig och baggen har fått träffa de fem finullsflickorna.
tackorBagge_131008
Baggen är av rasen Dorper och är vit med svart huvud och hals. Det är en köttras som fäller pälsen. Tackorna är som sagt finull och ska förhoppningsvis ge fina lamm.

Nedan kommer en bild på alla tacklammen och Hassel som har drivit iväg dem upp i skogen. Hassel börjar bli riktigt duktig på det här med vallning nu, jätteroligt att han kan göra små jobb nu.
hassel_lamm2013
I täten syns de två dorpertacklammen. De är födda i april och förmodligen dräktiga med beräknad lammning i januari. Bakom syns sex finullslamm. De är födda i juni och ska gå som träningsgrupp i vinter är det tänkt. De blir inte betäckta förrän nästa höst.

kelli_131008
Kelli spanar på får

hassel_131008
Det här fick bli Hassels bild på Vallreg.

knut_131008
Knut får illustrera de fina höstfärgerna. Han har börjat valla så smått och peppar peppar så mår hans ben finemang.

Bloggeliblogg och lite Hundelihundrapport

För några år sen bloggade jag i stort sett varje dag. Varför det har upphört kan jag inte riktigt svara på. Men av alla de bloggar jag följer ser trenden ungefär likadan ut. Man bloggar mindre och mindre… varför? Kanske för att Facebook tagit över en hel del? Någon som har synpunkter på bloggande? Själv tycker jag det är lite roligt att kunna bläddra tillbaks och se vad som hände förr. Det funkar ju inte alls på samma sätt på Fejan.

Lillkyrka och lite Finland

Tisdag Onsdag 2-3 juli var det tävlingar i Lillkyrka. Samtidigt var det tävlingar i Somero i Finland, jag hade lite planer på att åka till Suomi men avstod eftersom jag har väldigt många långresor inplanerade i år. I Finland hade Anja och Rhy gått bra och kvalat till finska landslaget till NM! Precis som jag trodde så gick det raka spåret dit! Grattis Anja!! Keep On the good work!

Jag har aldrig tävlat i Lillkyrka förut men hört att det ska vara lite dragigt och svårt. Jag gillar ju sånt så det kändes bara fint att få prova på det. Som extra svårighet hade de nu ny besättning får och det här var första tävlingen på dem. Både Sia och Kelli kom med och bara det var ju jätteroligt i dessa överanmälningstider. Sia var typ 5.e reserv båda dagarna och kom ändå med.
Fåren var känsliga för hunden men ändå helt ok. Det som var skumt var precis som på Eknäs så blev de flesta hundar i stort sett stendöva under krossen. Krossen var lång och den första biten lutade nedför. Mitt i svackan, mitt i krossen så vände säkert 80% av hundarna fåren mot föraren. Otroligt frustrerande. Även för mig! Kelli var extremt ”olydig” och kunde bara inte låta bli att vända dem hemåt i stället för mot grinden. Det slutade med att jag bröt. Jag bara vägrade släppa igenom att hon fick som hon ville. Bra eller dåligt vet jag inte men vi är väl ungefär lika envisa båda två. Morr! Något som däremot var väldigt bra var Kellis hämt. Hon gjorde ett perfekt upptag och låg helt rätt hela framdrivningen och de små krokar som blev, ja de blev för att jag ville vara med och styra :O Jo det är sant. Men det är inget jag grämer mig över, det är tvunget att ha kontakt hela vägen för om hon får sköta sig själv för mycket så blir det svårt för att inte säga omöjligt att styra nästa gång. Är ändå toknöjd att hon är så säker på vart fåren ska.
Sia var också ohörsam, framförallt i upptag och första del av framdrivningen och jag var arg. Dumt. Det är väldigt dumt att bli arg för det höjer bara stressen, men ibland är man inte mer än människa. Usch vad det är träligt när man känner sig så där urusel. Efter tävlingen hade jag i alla fall en plan inför morgondagen. Jag skulle HA LYDNAD redan i upptaget annars skulle jag gå av. En mycket bra plan visade det sig. Sia kan gå fantastiskt fint när vi är i harmoni.
På kvällen blev det lite mingel på campingen, prat och skratt i trevligt sällskap.

Andra dagen gick det bättre. Sia gjorde en förhållandevis riktigt bra runda. Lugnt och fint hela vägen. Fåren var dock extremt svåra att få in i fållan, bara tre ekipage per dag (av 60) klarade den uppgiften. Det var så nära så nära… fåren var på väg in men jag började stänga grinden lite för häftigt och ett par suffolk poppade som popcorn ut igen. Där stack vinsten. Nu kom vi åtta och jag får ändå vara klart nöjd med den rundan.
Kellis runda blev inte bra, hon var konstig i upptaget. Jag tror det berodde på att det varit lite rörigt i utställningen. Många utställare och hundar när hon kom dit. Hon har ju varit med här hemma som kurshund och jag tror därför att hon blir lite passiv när det är många andra hundar inblandade. Måste träna på det! Vi kom i alla fall runt men det var ingen runda att minnas.

Hassel

har fyllt 11 månader och börjar arta sig fint bland fåren. Nu fixar han fint att balansera och jag kan även skicka honom på små hämt. Han är inte helt säker på uppgiften, ibland kör han iväg dem rakt fram i stället – bort från mig. Men det tar sig och han ser ut att få stora fina utgångar. Guldhund!

Knut
mår bra efter artroskopin och vi skrittar på i koppel så länge. Idag fick han 3 minuter på löpbandet i skritt. Mest för att vänja sig, ska utöka det så sakteliga nu. Tänkte försöka köra mycket löpband i stället för vattentrask. Trask är bättre men det är dyrare och långt att åka till. Jag börjar så här nu iaf så får vi se hur han artar sig.

Ettan och Fame
båda mår finemang. Fame har varit lite stel till och från men är pigg och glad så fort det är lite aktivitet. Ettan är lika arg och bestämd som vanligt, plus kör hon pappisflöj på kvällspromenaden. Hon är så himla rolig den lilla tussen!

Fåren
har peppar peppar hållt sig där de ska vara senaste veckorna. Så himla skönt! Det kommer nån i stort sett varje dag på kurs eller träning. Roligt!

Knuts vänster bak

knut_headcloseÄh nu har jag skrivit och raderat flera gånger. Ingen idé beskriva allt detta från början till slut. Det är många turer och tappade sugar men nu är vi på rätt väg i alla fall. Nu ser vi framåt i stället!

Det är konstaterat att Knut har en mindre korsbandsskada nära fästet i kombination med en kronisk (långvarig) muskelinflammation. Prognosen är god men det blir en ganska lång tids vila och rehab innan han är tillbaka i full kondition. Jag siktar på nästa år med honom!

Jag är iaf jätteglad att ha något konkret att jobba med!

Alla känslorna på en och samma gång…

Eller i alla fall händer det en väldig massa saker här just nu… en kort resumé

  • Sia kom med i svenska landslaget i fårvallning. Hon ska tävla både Nordiska och EM/Continental. Tävlingarna går sista helgerna i augusti i Norge respektive Belgien.
  • Swift har vunnit Distriktsmästerskapet i Uppland (agility). För vilken gång i ordningen vet jag inte, han har vunnit minst två gånger i alla fall! Grattis igen Malin!!!
  • Vilka kullsyskon va!
  • På tal om släkten så kan jag berätta att Windann’s Goliat ”Flip” den lille goe killen, han har vunnit IK1 på 97 p med husse Tomas Westman! De leder därmed rankingen till årets Unghundscup! Snyggt jobbat Tomas! Mormorsmor Fame ligger här bredvid och nickar medhållande 🙂
  • Inte nog med det! Windann’s Emmi – bökbävern ni vet, hon har kommit med i landslagstruppen i Freestyle! Det är lite bredd på dom här hundarna tror jag 🙂 Själva landslaget tas ut ur truppen om jag förstår rätt så vi får se om det räcker även i nästa steg. Tummar hålls! och Fame slår ihop tassarna av förtjusning!
  • Knut, han har varit hos specialisten Lennart Sjöström på Strömsholm. Lite svajigt med diagnosen där också men han trodde på antingen knäet eller en kronisk muskelinflammation. Muskeln kan vara en sekundär grej från knäet. Så nu ska vi göra artroskopi den 28 juni för att kolla hur det ser ut inne i knäet och förhoppningsvis åtgärda det på en gång.
    Knut ligger andra reserv till NM i fårvallning men såklart tveksamt om vi har möjlighet vara med.
  • Kelli har årsdebuterat med laget Perfect Precept och det med besked! Vi vann och kom tvåa på vår hemmatävling. Därmed två av sex SM-pinnar bärgade inför nästa säsong. Verkligen jättejätteroligt! Ringrosten lyste igenom men det var en bra genomkörare inför nästa helg…
  • Fårskallarna. Ja, de rymmer och rymmer. SPECIELLT när jag är bortrest. Grannarna ringer.  Linn lagar. Lydia lagar. Gunsan flyttar rymmarfår. Tobbe flyttar rymmarfår. Lisa flyttar rymmarfår. Snacka om att gräset är grönare på andra sidan.  Tack snälla alla inblandade för all hjälp med mina fårrymlingar!
    Nu blir det rymningssäkra 25-an-skogen medan jag åker på..
  • SM i agility i Falkenberg! Jag, Ann och Malin ska tävla med laget på årets SM och det ska bli jättekul! Jag och Ann ska bo hos familjen Ninjo – vilket kärt återseende det ska bli. Längtar!!Här är länken till agility-SM – tävlingen kommer sändas live via deras superfina hemsida. Så surfa in där och heja på oss om du inte kan vara på plats!

Det blir många tackor till salu i höst 😉

Landslagsuttagning

Om två veckor är det dags för landslagsuttagning i Norrköping. Jag har goda chanser att komma med både med Sia och Knut. Roligt!


Idag står fålla och ränna på träningslistan.

Årsdebuten avklarad!

I helgen rymde jag från den sista tackans lammning och åkte till Öland på vallhundstävling. Det kändes både oroligt och roligt att ge sig iväg. Som tur är finns det gulliga vänner som ställer upp och hjälper till! Stort tack till Emelie, Linn, Anki, Lisa och Peter för hjälpen! Jag är lyckligt lottad! I lördags eftermiddag ringde Emelie och berättade att den sista tackan var på gång att lamma. Och två fina lamm föddes framåt kvällen. Så 19 lamm blev det i år.

Öland
Det är nåt visst med Öland. Trivsamt och mysigt och så hade ju våren kommit mycket längre där. Vitsipporna lyste i backarna och gräset var färdigt för betessläpp. Vi borde ju bo längre söderut… 🙂

Jag, Lena och Hanna gjorde sällskap i min bil. Inte illa få plats tre personer och åtta hundar och då var det inte ens trångt. Jo, i framsätet behövdes korta ben för att sitta bekvämt eftersom vi hade en bur på golvet bakom. Men å vad jag gillar min bil!
Vi bodde som förra året på Eriksöre hundvänliga Camping väldigt nära tävlingsplatsen.

Tävlingen då?
Ja, det var ett vanligt platt fält, stubbåker och banan såg normal ut. Det skulle bli höga poäng och viktigt med linjer var vår bedömning när vi gick där och studerade banan.
Men så blev det inte alls. Fåren satte verkligen hundarna på prov. Det var obetäckta tackor i gott hull och god kondition, damer som hade åsikter om vart de ville gå. De lyssnade på hundarna men det gällde lägga tryck på rätt ställe annars bar det bara iväg i fel riktning. Samtidigt som de var tunga så var de känsliga för flanker. Jag tror hundarna blev överraskade och visste inte riktigt hur de skulle hantera fåren. Många började kroppsvalla i framdrivningen, gick in i nån bubbla av dövhet och herregud vad svajigt det blev. Ute på banan verkade det finnas ljudsvackor för hundarna blev som döva på vissa ställen, gjorde jättekonstiga saker som drev iväg fåren hundratals meter åt helt galet håll. Dessutom var fåren väldigt trickiga att dela.
Det var alltså jättemånga som bröt eller inte gick hela banan första dagen.
Det som var så trevligt ändå var att grupperna var väldigt jämna och utställningen helt perfekt. Väldigt duktiga var de. Jag gillar när det blir så rättvisa förhållanden, lika svårt för alla. Då är det bara en härlig utmaning att ta sig an!

Andra dagen blev lite lättare. Dels hade väl hundar och förare listat ut hur man skulle hantera situationen. Dels hade man byggt om banan så det blev mindre drag.

Kelli och Knut gjorde som alla andra och var väldigt ”döva” bitvis på banan. Speciellt Kelli hade svårt att släppa draget och ta styrning. Vi blev riktigt osams efter hämtet i första benet. Till slut drev jag igenom vad jag sagt och sen lät vi fåren springa hem. Det var säkert inte alls pedagogiskt, hon har ju inte rutin för detta, stackarn. Hon ville väl bara ta kontroll och hur viktigt är det för hunden med grindar, när man känner att man håller på att tappa fåren? Jaja.. vi blev alltså diskade första dan. Andra dagen hade jag henne mer i hand hela vägen och vi gjorde hela banan. Missade ett par grindar men jag är ändå helt nöjd med den prestationen. Hon behöver mer arbete/träning på svåra djur helt enkelt.

Knut gjorde två helt ok rundor. Visst kunde han ha lyssnat bättre efter upptaget. Första dan klarade vi inte delningen och jag var lite osäker på hur trött han var där. Det är ju första testet efter all rehab…
Andra dagen var jag lite modigare och körde på honom mer. Vi missade en grind och hade lite krokar här o där men ett bra avslut. Nionde plats blev det och det bästa av allt…. han ser fin ut efteråt. Ingen hälta! JIPPI!

Sia visade att rutin är bra att ha. Vi gjorde två godkända rundor där jag höll igen henne en hel del. Är framförallt nöjd med hennes delningar. Lite mer sansat än det brukar. Kanske vinterns alla delningar i ridhuset gjort nytta? Hon kom femma första dan och tvåa den andra.

Nästa helg väntar tävling i Norrköping. Då är det bara Knut som får tävla, de andra är reserver. Jag väljer att köra med Knut eftersom han ska vara med på landslagsuttagning på samma ställe om en månad.

Det är spännande roliga tider nu!

Simma Vattentraska Valla i ridhus och lite Film …

Knut är hos Maria i Västerås och tränar upp sin rygg och bakkärra. Jag är så tacksam att Maria kunde hjälpa mig med detta, nu får han verkligen alla chanser att bygga upp sig ordentligt. Jag får små gulliga SMS varje dag med liten rapport om vad de gör. Se här!

Jag tycker det ser väldigt fint ut!

I år har vi återupptagit simningen också. Jag tycker det är så bra att kunna underhålla konditionen på ett bra sätt. Så här års är det ju svårt få till bra träning. Vissa dagar är det helt underbart ute i snön men vissa dagar är det snorhalt och skare. Då är simning toppen!

Här är det Kelli och Sia som jag försöker övertala att simma i jetstreamen. Foto: Lena Brundin.
Igår var Lena med och provsimmade sina hundar för första gången och så blev det en café latte efteråt. Roligt!

Idag har vi för första gången hyrt ridhuset på Seglinge och tränat vallning jag, Lena och Anki. Fåren fick åka hästbuss och det fungerade över förväntan. Jätteroligt med lite kvalitet på träningen. Vallning har det varit tunt med senaste månaderna.

Sia skötte sig utmärkt. Jag hade flärpen trollstaven  med mig och då går hon fantastiskt lugnt och koncentrerat.

Kelli är lite ivrig för dagen så jag får hålla igen henne en del, plus återfaller hon lite i att glida mot balans för att hämta. Men i det stora hela är hon jättefin.
Här kommer en liten film på Kelli

Knut och ichiasnerven

Idag har jag varit på Redog i Västerås och Stefan Rosén har undersökt Knut. Stefan satte en diagnos imponerande snabbt och den låter helt klart trovärdig. Jag fick fint förtroende för Stefan.
Knut har snedbelastat vänster bak länge och rör sig stelt, mer efter ansträngning. Ja jag minns att han var stel där redan 2010 efter vallningsveckan i Andrarum så antagligen härstammar det så långt bak i tiden (just hur länge diskuterade vi inte).
Knut har på grund av avlastningen tappat massor av muskler i vb och är väldigt ojämnt musklad (det skiljer 3,5 cm mellan bakbenen över lårmuskeln och det är mycket). Den muskelskillnaden var nog ännu större i höstas när Kjerstin mätte så en smula har han hämtat upp.

Nåja.. till diagnosen, förmodligen har urholkningen av muskler gjort att ichiasnerven har mindre att omge sig med och i vissa lägen skaver den helt enkelt mot ben och då gör det väldigt ont.

Medicinen är att bygga muskler. Vattentrask, blåläppad musselmedicin, viktmanchetter, gå i högt gräs/blåbärsris, lätt snö osv. Det är liksom enda chansen, bygg upp muskler som kan bädda in ichias och hålla den i styr, så kommer hältan försvinna. Hoppas vi!!!

Och SUPERDUPERSNÄLLA Maria Knutas tog hand om Knut direkt, han får bo hos henne ett tag och så sköter hon rehabbandet eftersom hon jobbar på Redog. Vilken otroligt perfekt lösning! Tack snälla snälla du!

Nu är jag riktigt förhoppningsfull om comeback!

Knut och magnetröntgensvaret

På fredag är det två månader sen Knut magnetröntgades. Idag fick jag det slutliga beskedet. Det finns ingen nervpåverkan av den utbuktande disken eller den lilla spondylosen.
Veterinären trodde nu att det kanske var nån muskel i alla fall.

Naturligtvis är det oerhört befriande att han inte har nervsmärtor men samtidigt är det minst lika frustrerande att det nu gått fyra månader utan diagnos.

GLAD är jag att jag satte igång honom på eget bevåg efter röntgen. Han har utvecklats fint och fram till igår har det inte varit några bakslag alls. Vad hände igår? Han fick springa lite tuffare galopp i snön och när han hade vilat efteråt var han stel i vänster bak. Inte lika mycket som i höstas men ändå en varning.

Så idag blev det bara koppel för honom och han har sett jättefin ut hela dan. Tar för sig fint med båda benen även när snön är lite djupare.

Funderar på att gå till någon ny ”guru” och kolla upp honom, Re-Dog kanske? Vad skulle du gjort?


Längtar till sommar och bad!

 

Vi tränar och rehabbar vidare och det går bra!!!

20130106-150947.jpg
Sia drar mig på skidor

Idag har det varit fantastiskt fint väder med sol och nån grad kallt. En hård skare som håller både för hundar och folk.

Ronkvistarna var här en sväng så vi vädrade både skoter och skidor som vanligt. Barnen älskar skoteråkandet och Vendela var överlycklig att få köra lite med Stefan.

Anna och jag åkte lite skidor (med betoning på lite). Det gled bra men var halt i sidled på skaren. Sia fick prova att dra oss en sväng. Hon är rolig den hunden, vägrade dra Anna men går helt ok med mig. Hon är liksom mattes flicka hon.
Jag måste erkänna att jag är feg när det gäller skidor och drag. När det går fort så är jag rädd ramla och slå ihjäl mig. Och när det gäller hundarna är jag rädd köra dem för hårt så de skadar sig. Alltså kör jag försiktigt helt enkelt. Hoppas vädret håller i sig nu så det kan bli lite kontinuitet i detta och jag kan utöka tiden.

När de åkt hem fick Hassel gå en liten vända efter fåren i 25.an. Han är ju bara fem månader så det är för tidigt att tänka i termen träning. Han samlar på goda erfarenheter kan man säga. Jag gillar honom jättemycket. Han har jättefin attityd till djuren och jag längtar till vi kan börja träna på riktigt!

Sen tog jag en sväng själv med skotern och de tre tävlingshundarna. Fem km i hyfsat tempo med blandad trav och galopp. Jag är försiktig även med skoteråkningen eftersom både Kelli och Knut är under uppbyggnad efter skada.

20130106-150938.jpg
Knut sträcker ut

Observera att jag skrev efter skada… Peppar peppar så ser båda jättefina ut nu. Knut sträcker ut fint i både trav och galopp och har inte haft några bakslag på träningen hittills. Han var med och simmade i onsdags och även det tålde han. Så medan professorn i Schweiz, neurolog och veterinär på Ultuna kliar sig i huvudet gällande vad Knuts magnetröntgen egentligen visade så mår Knut prima. Jag ska väl inte slå mig alltför mycket för bröstet men nog är det märkligt! Vad ska man tro egentligen?!

Kellis tå verkar äntligen börja stabilisera sig. Nu tränar hon för fullt med bandage och har börjat lite försiktig träning utan. Med träning menar jag springa, vara lös, pulsa, simma, gymboll etc. Fårträning funkar inte eftersom det är för dåligt underlag. Fåren med sina spetsiga klövar trampar igenom skaren och där det är upptrampat blir det för halt.

Wick flyttade på nyårsafton till Sofia på prov. Jag hoppas det funkar och att han får stanna där, det har börjat fint i alla fall.