Vallningsfilm på Wick

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=w1-u3N8VN60]

Jag har filmat åt Helena så jag har snott filmen från Helenas Facebook och lägger ut här i bloggen. Jag tycker det är rena skolboksfilmen! Se så lugnt och fint Wick balanserar och vilken bra tajming Helena har.
Titta också på när Helena går fram till Wick när han ligger ned, och hur Wick försöker sticka. Man kanske kan tro att han tycker det är obehagligt och vill smita ifrån henne… men det är en synvilla. Han vill balansera upp och kontrollera fåren eftersom Helena ”överger” dem när hon går fram till honom. Så himla intressant se hur instinkterna bara finns där.
Just det där när hunden går upp ur ligg fastän man säger att den ska ligga kvar tycker jag är viktigt att förstå varför. För hunden är det ju fortfarande vallning medan vi som förare slutar att valla när vi lämnar fåren och går fram till hunden. Så roligt se på filmen hur Helena förekommer Wick genom att påminna honom om ligg redan när hon börjar lämna fåren.

Kanske någon tycker att Helena lägger Wick i onödan? Ibland tränar man saker ”bara för att”. Hunden måste förstå ligg och då säger man det i en situation där det är någorlunda ”lätt” för hunden att lägga sig ned. Som ”belöning” får han fortsätta driva fåren, framåtsmackningen hörs inte på filmen men jag lovar, Wick hörde den 😉

Som sagt, rena skolfilmen! Se och lär!

IK1-träning


Även idag stod det vallning på träningsschemat. Helena m Wick o Jill dök upp igen och jag föreslog att vi skulle köre en IK1-bana för att se var våra hundar stod (Jill o Kelli).
Jill strulade lite med hämtet men sen gick det som på räls. Visst är höstiga bilden på fösningen ovan härlig!

Prickade grindarna fint


Jill och Helena delar

Det gick riktigt bra även med Kelli. Jag kunde styra, jippi! Hon tog fel håll en gång i framdrivningen men stannade omedelbart när jag beklagade mig så det blev inte så mycket vingel. KUL!! Foton på Kelli har Helena tagit.

Skön stil hon har den lilla räkan!


Fösning funkar numera fint, hon balanserar bra själv.


Fållan där en tacka som strulade lite men som hon plockar upp fint.


Och avslutning med delning! Nu funderar jag på att anmäla till Vallsta i november… eller ska jag vänta tills hon kan visslorna kanske?

Några bilder på Wick som gör stora framsteg från dag till dag – härliga hund!


Wick vallar!

Idag hade vi besök av Helena o Daniel med hundar. Det blev massor av fika och såklart lite vallning i 25.an. Ja, vi hann även med lite agilityträning! Det var längesen må jag säga!

Seglinges Wick – snart 1 år gammal – tänk vad tiden går!!!

Wick ser jättefin ut på fåren. Lugn och lyhörd och Helena har ju världens tajming så han få liksom aldrig chansen hitta på några dumheter om han nu skulle vilja det. Det som var extra roligt var att han inte såg något besvärad ut av sitt vänstra öga. Wick har Lenticonus på det ögat och nyligen var han på ögonundersökning och fick konstaterat att synen i stort sett är obefintlig på det ögat. Det högra ögat är däremot helt normalt. Såklart blir man orolig att han ska vända och vrida på huvudet för att se ordentligt men vi märkte i alla fall inte något av det nu. Efter vallningen tränade vi lite agility och där kunde man inte heller se att han såg sämre än någon annan. Skönt! Och vilken sköning till hund, vilket tryck och vilken kroppskontroll! Jag är jätteimponerad!

Linan hänger på för säkerhets skull men han är ganska besvärad av den så andra vändan fick han köra utan. Det gick hur bra som helst.

Såklart var ”storsyrran” Jill med och fick nöta lite grundträning.

Daniel gosade lite med Fame, kanske värmde hon lite i det kalla men härliga höstvädret?

Kelli nöter vidare på sina höger/vänster kommandon och det går så sakteliga framåt, känns som vi kommer behöva hela vintern innan detta är befäst och över på visslor.

Knut tränar på att hålla sitt avstånd. Han ”ramlar” gärna in för nära fåren vilket mina tackor accepterar. Men på tävling har det inte varit lika populärt så det här måste vi få ordning på till nästa år.

Sia tränar mest för motionens skull men den här vintern måste jag träna in dubbelhämt med henne. För nästa år då… !

Kelli o Knut fick köra lite agility som avslutning på dagen. Fan också! det är så himla roligt och båda är så grymt jävla duktiga….

Sia Wick Caddie & tårta

Jag börjar med det roliga….

I fredags kom Helena ut och lämnade Wick över helgen. Hon hade fixat en helt underbar tårta som vi smaskade i oss nästan hela 😮 på tre personer. Vad hon inte visste var att Tobbe älskar princesstårta och jag gillar den rätt bra också… (se bilder längst ned) så det blev ju väldigt lyckat.

Därefter var vi på härlig middag hos Nils och Merike med kombinerad andjakt.

I lördags vann Tobbe tre lopp på Mantorp varav två på V75. Så jäkla kul!
Speciellt vinsten med Caddie Eagle, den hästen är så himla fin och var verkligen värd en vinst efter många fina insatser i år.

Dessutom vann jag IK2 i Rasbo med Sia igår plus kom vi tvåa idag. Hon är verkligen duktig för dagen och troligen redan klar för SM nästa år. Gårdagens runda på 91p var riktigt fin.
Knut kom femma idag. Han gör det också bra men går lite ojämnt för att jag ska vara helt nöjd. Vi har svårt få till bra hämt när man måste skicka på dragsidan, han stannar väldigt kort då. Och på de här springiga fåren hade han svårt hitta rätta greppet.
Kelli och jag hann med att jobba lite som avplockare, en uppgift hon var nöjd med.

På kvällen mötte jag pappa på väg hem från Idre han hade med sig Ettan och massa älgkött. Mums! Så lördagkvällen tillbringades med att packa kött kombinerat med fira och skumpa 🙂

Så till dramatiken…
Igår kväll släppte jag som vanligt ut hundarna på tomten för sista kvällsrastningen. När jag öppnade och släppte in dem fattades en. Wick. Jag ropade men han kom inte. Kl var ca halv elva. Jag gick ut och ropade igen men ingen Wick. Inte ett ljud och det var kolmörkt. På med reflexvästar och fram med ficklampa för att leta. Jag misstänkte att han tjuvvallade eftersom fåren gick frestande nära. Traskade igenom alla fårhagar, räknade och räknade. Vet ni hur svårt det är att räkna o ficklampeljus? Allt var i ordning men ingen Wick. Efter två timmars nattlig promenad tog jag fyrhjulingen ett varv runt byn men inte ett spår av den lille rymmaren.
Jag gav upp kl ett och ringde polisen. Fick prata med jordens omständigaste människa men fick till slut alla uppgifter i ordning.
Under tiden hade jag såklart jagat matte Helena men utan att få kontakt.
Jag försökte sova några timmar. Var upp ett par gånger under natten och ropade på honom men ingen Wick.
Strax före sju, när jag öppnade ytterdörren så satt han utanför, blöt och med gräs i halsbandet. Men var precis som vanligt. Man undrar ju vad tusan han gjorde… Helena var iaf lyckligt ovetande och så här i efterhand var det ju bra.

Nu är det John Blund som gäller. Har lite sömn att ta igen.

Wick och Ozzy


Idag har Helena med Jill och Wick (Seglinges Wii) varit här och hälsat på. Det var dax för Wick att träffa fåren 🙂

Vi gjorde precis likadant som förra helgen när övriga valpar var här. Dvs gick lite efter fåren med valpen i koppel. De som hade en vänlig attityd släppte vi lösa och de som var lite busiga fick fortsätta i koppel.

Wick såg snäll ut så han fick vara lite lös andra vändan. Så roligt se när valpar tänder. Från att ha varit måttligt intresserad så började han sakta men säkert ta kontroll. Han kommer såklart tända mer men det vi såg nu var att han var mycket nöjd att ha fåren under kontroll mot staketet. Så söt!!!

Knut fick träna delning idag

och Kelli nöter på med fösningen

Efteråt blev det hästduschen 🙂

Wick i duschen

På eftermiddagen dök K upp för en snabb fika och därefter valptitt i Norrtälje. Där hittade vi den här mysiga lilla killen

Jag gissar att han kommer bli en frekvent gäst i vår fårhage framöver  😉