Vallat och plåtat

Tog med träningsgruppen ut på fältet idag och det var inte alls särskilt tungt för dem i snön! Kul!

Först måste vi flytta på de två baggarna ifall vi mot förmodan skulle tappa ihop dem. Så pojkarna får gå in i stallet. De vet precis vad som gäller eftersom de brukar få lite kraftfoder när de kommer in.

dorperbaggar_springer dorperbaggar2015
Ganska snygg eller?

Och här kommer lite på träningsgruppen och hundarna:
kelli_150126  knut_trg150126 knuthead_150126 siahead_150126

kellihead_150126
hassel_delat050126 hassel_kelli_lek150126  kellititt_150126
traningsgrupp150126

Epilepsi

Lena Karlsson och Peter Nilsson, båda medlemmar i Svenska Vallhundsklubben, har gemensamt publicerat en studie gällande epilepsi och arvbarheten. Den finns att läsa här.

Jag tycker studien är intressant, framförallt stamträdet där man kan se kopplingar mellan olika linjer.

Huruvida det går att fastställa arvbarheten som recessiv är det alldeles för tidigt att säga idag. Däremot är det bra att vi får en plats där alla kända fall samlas och att vi kan se spridningen i ett sådant här stamträd.

Att tänka på är att de fall som visas är alla kända fall av epilepsi, det görs ingen urskiljning om det är ideopatisk epilepsi eller ep av andra orsaker. Kortfattat så är ju EP ett symptom, inte en sjukdom i sig. Den form av EP som man hoppas kunna spåra är den som kallas ideopatisk. Så läs stamträdet med viss försiktighet.
Om EP finns massor att läsa här.

Hur hanterar vi denna information?

För det första ska vi inte drabbas av panik. Stamträdet ser överväldigande ut. Men inget nytt har egentligen hänt, nu har vi fått en översikt och en liten förhoppning att så småningom kunna fastställa arvbarheten och få ett gentest. Hur lång tid det tar är omöjligt att säga idag, bara att gentekniken går framåt med hög fart. Det gäller nog framförallt att få fram pengar för forskning på detta.

Det finns några frågor jag skulle vilja ha svar på. Hur många border collie drabbas varje år? Hur stort är problemet? Hur stor är risken? Hur kan vi få reda på det?

Våra egna hundar

Om jag nu räknar enbart de hundar som lämnat sjuk avkomma som känd bärare enligt det publicerade stamträdet. Att kalla dem bärare kanske kan vara fel eftersom ingenting är fastställt. Jag väljer att göra det ändå eftersom det uppenbart finns åtminstone en sjuk avkomma. Så här ser det ut gällande våra hundar:

Sia m syskon  – pappa Fleet är känd bärare till två fall och även som far/morfar, på Fames sida finns ingen bärare tre led bakåt – Fame är troligen fri.

Knut m syskon – morfar Fleet är känd bärare. Pappa Rob är känd bärare till en drabbad och morfar till en. Robs kullsyster Dot har gett tre avkommor med ep. Finns alltså kända bärare från båda håll vilket i teorin skulle kunna ge både sjuk och bärande avkomma.
Men, eftersom ingen av 8 valpar är drabbade hittills, så kan vi kanske anta att Sia inte är bärare och därmed bör ingen kunna bli sjuk. Ingen av syskonen går i avel så linjen tar slut med denna kullen. Det finns några avkommor till Sias kullbror Bravo men såvitt jag vet har ingen av dem gått i avel och ingen är drabbad av ep.

Kelli – farfar Glen är känd bärare. Han har visserligen bara en drabbad själv men det finns flera barnbarn (uppdaterat) som är drabbade. Det finns även några sidospår bakom Kellis pappa Ben via farmor Jill. På mamma Inz sida (Fames halvsyster) finns ingen känd bärare tre led bakåt, så Inz är troligen fri.

Hassel m syskon – farfar Rob (Knuts pappa) är känd bärare (se Knut). Hassels pappa Loki har många avkommor och hittills ingen drabbad. Lokis mamma har ingen känd bärare i stamtavlan. Detta kan möjligen indikera att Loki är fri (låt oss hoppas!). Kelli (se ovan). Det känns inte som vår kull är någon högrisk. Däremot bör vi vänta tills hundarna är över 3 år innan de används i avel (om det skulle bli aktuellt).

Flaxakullen (Sam-Daphne)
Ja som de flesta känner till fick vi två ep-fall i kullen med inlånade tiken, Anna Mullers Flaxa (Daphne).
Spot och Flicka avlivades första året. Väldigt tragiskt.
Före parningen fanns inget som indikerade en sådan risk. Idag vet vi såklart att Sam och Flaxa är kända bärare. Sam har lämnat EP med fem olika tikar. Det finns ingen info eller koppling gällande Sams släktingar i stamträdet. Däremot finns det en del fall bakom båda Flaxas föräldrar. Flaxa och hennes avkommor ska såklart inte gå i avel mer och det har aldrig heller varit aktuellt.

Fames första kull med Svarthalls Zäta
I denna kullen föddes bla Winda som blivit stammor till kennel WindAnns.
Bakom Fame (se sia) finns ingen bärare. Däremot är Zätas mamma Wilma kullsyster till Tess som är känd bärare. Eftersom många avkommor finns efter Winda och inga kända fall så kan vi ändå hoppas på att den tiklinjen är fri.

Detta med bärare och fri kan ju snabbt ändras i takt med att folk rapporterar in fall. Men detta är vad som är officiellt och går att få reda på idag.

Hör gärna av er om ni har kompletterande info eller frågor!

Så här ser SVAKs rekommendation ut när det gäller avel och EP:

Kopierat ur RAS
”Epilepsi:
Rasklubben har sett en del fall av misstänkt ärftlig epilepsi bland border collie.
Avelsrådet AR har därför bestämt följande generella avelsstrategi:
Använd ALDRIG sjuk hund i avel.
Avelsdjur som har gett ett (1) fall av misstänkt epilepsi kan möjligtvis användas med största försiktighet i någon annan kombination. Skulle något mer fall uppstå måste hunden omedelbart tas ur avel.
Vänta ALLTID med avelsdebuten hos syskon till sjuk hund tills de är 3-4 år.
Antalet kullar bör också hållas nere.
I kullar där fler än en valp drabbats ska syskonen inte användas alls.
Avkommor till hundar som givit flera epilepsifall i olika kombinationer bör användas försiktigt i avel, även då de endast är halvsyskon till drabbade.
Det innebär:
Vänta med avelsdebuten tills de är 3-4 år och håll nere antalet kullar, inga avelsmatadorer!
Fortsätt att rapportera förekomsten av krampanfall.

Målsättning:
Att minimera mörkertalet av sjuka hundar, kartlägga arvsgången och minska förekomsten i rasen. Tillvägagångssätt: Genom information öka kunskapen om sjukdomen och vikten av att rapportera den.
Sprida SVaK:s gällande avelsrekommendationer avseende sjukdomen.
Redovisa kunskap kring verifierade fall i klubbens tidning och på hemsidan. Ta hjälp av genetiker för att utröna arvsgången.”

Maglarp, Andrarum, Agunnaryd

andrarum_141201litFörra helgen gjorde jag och Lena en sista tävlingsresa för året. Kosan styrdes mot Skåne men först stannade vi hos Eva Eriksson i Agunnaryd. Fika, massa prat och härlig träning bjöds det på där. Sen anlände vi till Andrarum och det är alltid lika roligt hos Bosse och Åsa. God mat, massa prat och träning. Hög trivselfaktor! Och så fick jag återse Becca!
På fredan gick vi ut på EM-fältet uppe vid Kristinehofs Slott. Jag ville passa på att få göra det första hämtet i EM-finalen. Utgången går runt hela sjön (dammen) och ni ser vart fåren står på den lilla bilden, precis mittemot på andra sidan. Framdrivningen gick åt vänster från föraren sett, runt hela sjön för att sen komma rakt emot föraren över kullarna. Världens häftigaste hämt! Och vi gjorde det! We made it!!! Såå himla häftigt!Såna träningar är liksom värd all möda, jag somnade med ett leende på läpparna.andrarum_141201
Lena (eller är det Åsa?) har precis skickat hunden

maglarp_141129
Lördag – söndag var det dax för IK2 i Maglarp – nästan så långt söderut man kan komma i Sverige. Det var en liten tävling och en liten bana. Platt och det såg ganska enkelt ut. Men det var det inte.Fast jag förstår egentligen inte vad det var som gjorde det så svårt. Fåren var helt ok liksom övriga förutsättningar. Det blåste rejäl medvind framförallt på söndan. Förmodligen var det väl draget som ställde till det även om jag inte tycker det borde varit så svårt att hantera. För min del började både Sia och Kelli med lite av fiasko eftersom till min stora förvåning BÅDA sprang till hanteringen. Första gången i Sias karriär, i sin antagligen sista start som 11-åring – ja då får hon för sig att gå till hanteringen.
Enda förklaringen jag kan se är att den inte var täckt och att alla mina hundar blev lite för djupa. När de kom upp där på toppen så såg de hanteringen såklart och tänkte väl att här ska inga får missas… Som tur var bestämde sig Hassel för att det bara var fyra får som skulle hämtas. Han gick väldigt bra på lördan och var framförallt väldigt styrbar. Lite för ”på” för min smak men resultatet blev bra och räckte till en andraplats. Hans första placering i IK2! Hurra!!! Nio SM-poäng också så nu behövs det bara 1p till för att vara ”klar”.
Lenas hundar gick skitbra, Lovis vann och Mira kom trea. Vi lade alltså beslag på hela pallen! Kul!

På söndan var det Hassels tur att bli lite djupare och därmed hamna i hanteringen. Är ändå nöjd att han släppte direkt och kom in på banan och körde på rätt får. Men det vinglade mer och inte många poäng kvar den dan. Kelli fick jag styra för att få på rätt får i hämtet och därmed blev det massa avdrag och dessutom vingel, missade grindar och ramlade ur toppstriden. Positivt med henne är att hon gjorde toppfina delningar båda dagarna.
Knut var den som gick bäst. Han gjorde ett kanonhämt men fick en roslagstacka som inte ville vara med. Tänk att de där roslagstackorna fortfarande förföljer mig… ! Den härstammar faktiskt från dem vi köpte på 90-talet tillsammans med Åsa och Bosse när de bodde häruppe. Första benet fösning gick upp emot hanteringen och då tog hon sin chans och drog. Jag tog ett felbeslut och Knut hann inte reda upp det. Det var bara tacka för sig och gå av. Lite surt.

Sammantaget var det ändå en lyckad och väldigt trevlig resa. Kul med en sent planerad roadtrip så här sent på året.

 

 

 

Sia-barnen 8 år

Hipp Hurra för 8-åringarna Knut, Prim, Floyd, Leo, Kate, Peace, Myy och Snodden

Knut har under året gjort come-back efter lång rehab och vunnit ett par IK2, kvalat och deltagit både på SM och i Sverigecupen samt kvalat till SM nästa år!
Prim lever pensionärsliv hos Eva-Britt och det är så roligt läsa om dem i bloggen.
Floyd har tagit titeln RLD N i rallylydnad.
Leo har vunnit en elitlydnadstävling i augusti.
Kate har tagit 1-pris i IK1 och några fina placeringar i höst.
Peace med matte har flyttat och de har legat lågt med tävlandet.
Myy hänger med flocken, går långa promenader och puffar lite på fåren därborta i Finland.
Snodden pysslar mest med att dra matte på skidor eller barnen i pulka eller husse på långfärdsskridskor eller morfar i kopplet.

Grattis alla!
floyd_rally