SM och Agria Cup-kvalad

Nu är tävlingssäsongen slut och det känns roligt att ha alla tre tävlingshundarna på årets kvallista inför 2019. Dessutom ligger Kenth och Seglinges Kjapp bra till!

Kelli, Hassel o Kjapp är klara för kvarts-SM och troligen även Agria Cup nästa år. Bernie är klar för SM men behöver kanske några poäng till för att vara klar för AC. Man brukar behöva några poäng fler än 20p. Kvalperioden slutar 14/7-19 så det blir säkert några chanser till.

Duktiga Seglingehundar

Vi har haft många duktiga Seglingehundar ute och tävlat i lite allt möjligt under året. Jag ligger efter med rapportering och grattisar men den som väntar på nåt gott… och så får ni GÄRNA uppdatera mig med resultat och bilder så jag kan hålla hemsidan igång. Nu har jag varit på Facebook och snott lite bilder, hoppas jag får till det någorlunda rätt och rättvist.

Vi börjar med Seglinges Kjapp (Kelli-Loki) och Kenth Svartberg som dominerade våra hemmatävlingar i Alunda. Rena uppvisningen när de tog hem segern båda dagarna! Imponerande bedrift. Just att vinna vallhundstävlingar är svårt. Konkurrensen är hård och det är väldigt jämnt i toppen med små marginaler mellan vinna och försvinna. Därmed tog sig Kjapp högt upp på årets rankinglista och faktum är att bröderna Hassel och Kjapp ligger 2.a och 17.e på SM- och Agria Cup-rankingen. Jag är stolt som en tupp över den bedriften. På bilden från vänster: Domare Barbro Klingborg, Kjapp, Kenth, Sven Sognevik 2.a och Viktoria Fornander 3.a.

Det här är Seglinges Enn (Vera – Kemi Rex). Han har tillsammans med Malin Elfström hunnit debutera och tagit massor av agilitymeriter på kort tid. Jag har inte koll på alla men den här bilden är från en av vinsterna. Malins foto.
<
Ja även jag själv har gjort lite bra och det är Hassel (Kelli-Loki) som stått för den bedriften. Vi kom tvåa på IK2 i Sorunda efter duktiga Johanna och Ztill. Det kändes som en bra uppstart på året.  Vi var även femma efter Kjapp och Kenth som nämns i bilden högst upp.
I mitten augusti är det dags för ett av årets stora mål, Agria Cup där både Hassel och Kelli är inkvalade. Jag hoppas hitta nån start före det, mest för att damma lite ringrost av mig själv.

Nedan hittar vi Seglinges Lyra (Kelli-Loki) och Lydia Benson. Lyra har lyckats ta de där tre certen och tituleras numera Svensk Agilitychampion, hurra! Ja, och så Godkänd Vallhund, men det är ju gammal nyhet. Jag hade svårt hitta agilitybilder på Lyra, ja bilder överhuvudtaget. Så det fick bli två. En från vår valpkurs med Malin Elfström och en från ett klipp på Lydias Facebooksida. Tycker de är lite lika på nåt vis de där två L 😃

Seglinges Wee (Wick) kan apportera lite allt möjligt, det syns tydligt på matte Sofias bild nedan. De har hunnit med att tävla lag-SM i Rallylydnad och kom 9.a.

Nedan ser du Wicks brorsa Seglinges Vide (Flaxa-Sam). Han och matte Sandra Janson har fixat två cert i Heelwork. Gissar att de snart fixar championatet och därmed kan lägga ytterligare en titel till sin digra lista med meriter. Fotot är Sandras.


Avslutar med Seglinges Elsa (Vera-Kemi Rex) som debuterat och vunnit agility!  Matte Petra Strand har tagit bilden och det ser ut som Elsa tänker gå i mammas fotspår. Otroligt snabb agilityhund och hon ser även riktigt fin ut när hon vallar får.

Seglinges Vera 2012-07-29 – 2018-06-27

 

Vera och dottern Elsa

Jag är stolt och tacksam att jag fick föda upp dig, du fantastiska lilla Vera. Bättre kan det liksom inte bli, du hade allt och lite till. Dessutom gav du oss en handfull underbara valpar.
Vera insjuknade i slutet av förra året och har utretts av duktiga veterinärer utan att man kunnat hitta varken sjukdom eller botemedel. Så otroligt frusterande och tragiskt för Petra att se sin hund bara bli sämre och ingen kan göra något. Till slut fanns ingen återvändo.  
Att förlora sin hund i så ung ålder är så orättvist och dessutom en sån liten stjärna, ja det går knappt ta in.
Tack Petra, för att du förvaltat Vera på ett så fint sätt och tack för att jag fick låna tillbaks henne för valpkullen. Hon var verkligen extra allt ❤️

Hassel behandlas för prostatit

Tyvärr har vi tvingats kastrera Hassel idag då han drabbats av akut prostatit, dvs en infektion i prostatan som gjort att den förstorats och gör väldigt ont. Det började med att han läckte blod och har gått på antibiotika i 10 dagar. Tyvärr ingen större förbättring och i samråd med veterinären beslutades om kastration. 
Inga mer valpar för Hassel – men 38 små stjärnor hann han producera innan det blev stopp.

Cat 9 månader

Nu börjar hon se ut som en vallhund också, lilla Catten!
När hon kom hit, 6 månader gammal, var hon inte tänd och i stort sett helt otränad. Väldigt spännande att få starta upp med henne och stor skillnad mot mina övriga border collie. Jag har alltid haft dem från de var runt 8 veckor och det här var nästan som att få en jättestor 8-veckorsvalp.
Det har fått ta lite tid att lära känna varann och nu tycker jag hon har landat helt i vår flock. Hon är glad och sprallig, älskar alla och erbjuder gärna alla hon känner sina väldigt få men ändå partytrick.
Hon börjar förstå hur jag vill träna och nu börjar hon bli riktigt duktig. Faktiskt så jag får tvinga mig själv att hålla igen för att inte gå för fort fram. Hon är faktiskt bara 9 månader. Vallningen har prio 1 men vi har även pysslat en del med lekträning och trick. Hon är en noggrann och tänkande dam. Det går långsamt i början men när hon väl kan sin grej så kommer även fart. Heelt olik mina andra på den punkten. Där är det mer göra först och tänka sen… haha.
Precis som pappa Hassel och farmor Kelli så har hon en behaglig inställning till fåren och det är ju mycket tacksamt. Inga inrus eller fula dumheter. Och allting ramlade liksom på plats när hon fick börja balansera (vara på andra sidan flocken i förhållande till mig). Jag vill egentligen hellre bygga min vallhund med lina och mycket fösning men har fått ge efter. Nu balanserar vi och föser bara några steg och bygger på utifrån det. Flanker visar hon inte särskilt mycket av, går gärna nära men har kolla på fåren och de blir inte särskilt rädda trots att hon är tajt. Är dock inte orolig för tajtheten, med de föräldrarna borde flanker komma alldeles av sig själv. Och gör de inte det borde det inte vara några problem plocka fram dem när hon är mer mogen för den typen av träning.

Just nu har vi underbart vinterväder och faktiskt sol idag. Lagom med snö så det går att träna överallt. Efter en månad runt jul med ishalka överallt känns det härligt att kunna träna igen.

Cat Katten Kattis KattKatt Kattikatt Katta

Ja kärt barn har många namn och den här katten kommer stanna här på gården! Väståkra Cat är numera en Seglingehund, jag har köpt henne! Cat kommer från Linda Jonssons kennel Väståkra. Pappa är Hassel och mamma Kim.
Cat är 6 månader och en ljuvlig liten hund.  Det är både ovant och spännande att få en lite äldre valp än jag är van vid.
Tog fram finkameran och tog några bilder hemma i vardagsrummet. Vi har en liten lekstund i stort sett varje dag där hon får lära sig lite allt möjligt. Här kommer några bilder, fortsättning lär följa!
Leker med Bernie men är lite tveksam till lek med mig, men det kommer mer för varje dag.

Hasselvalpen Ghini

Det börjar trilla in lite rapporter om Hassels valpar och nu börjar de även synas i fårhagarna. Det här är lilla Lägdoms LamborGhini som bor hos Sari. Visst är hon läcker! Foto: Camilla Nyberg
img_7482

Dubbelvinst

img_7510Märsta 21 oktober 2017 och årets sista tävlingshelg. Vi drämde till med Hassel på 1.a plats och Kelli 2.a – så glad för mina fina hundar! Det blev en jättefin tävling hos Anna Edbom som vår klubb arrangerade.

Fin avslutning på säsongen

Både Kelli och Hassel lyckades vinna i Öströö i helgen som gick. Det känns verkligen som en bra punkt för säsongen. Nu har vi visserligen våra klubbtävlingar kvar de två sista helgerna i oktober så riktigt slut är det inte än.

Om jag ska summera säsongen hittills så har vi fått kämpa hårdare än vanligt och det har känts rätt motigt ibland men även några riktiga ljuspunkter.

Det började med att vi fick operera Kelli och avbryta hennes dräktighet i vintras. Operationen gick bra och hon läkte ihop som hon skulle. Jag satte igång så smått att träna henne och hon kom snabbt i kondition. Tyvärr halkade hon och drog till en muskel i ett bakben och fick vila hela maj. Nu var ju frågan om det var realistiskt få henne i form till World Trial i juli. Jag vet att det kanske var ett dåligt val att para henne samma år som stora landslagsuppdrag men det var sista chansen och Kelli är rutinerad tävlingshund så… Jag hade dessutom Hassel anmäld som reserv till World Trial och han är en god ersättare.
Jag tänkte bestämma mig efter Belgian Open vem jag skulle köra med, BO gick veckan innan. Men först åkte vi till Gotland för att få åtminstone någon tävling i kroppen innan utlandsäventyret.

img_6733Ammor Gård – Gotland
Vi var på Ammor Gård, en fantastiskt fin tävlingsplats. Kelli gick riktigt bra men vi hade inte turen med oss. Första dagen fick vi en flock som ville springa väldigt fort och jag hade bestämt mig innan att om jag fick en svår flock skulle jag bryta. Jag försökte lugna ner djuren efter hämtet men de bara fortsatte springa så fort vi vände upp i första benet så jag sa tack och så tog vi med djuren av banan. Höll tummarna för lugnare djur dag två. Och det fick vi! Kelli gjorde en jättefin runda och en bra delning. Delningsringen var farligt nära uttaget vilket jag var väl medveten om, ändå klantade jag till det och vi hann inte samla in de lämnade djuren förrän det var för sent. Så två dagar bruten tävling… inte mycket att skryta med när man ska åka på World Trial… Nåja, jag var ändå nöjd med hunden men jag förstår om folk som bara ser resultatraden undrar. Vi var förresten en sväng till västkusten, Skällåkra, i slutet april. Där bröt jag också med Kelli. Men då var det för att hon blev för trött. Även då hade jag en plan att bryta om jag såg tecken att hon inte skulle orka, det var ju första tävlingen efter operationen.
På Gotland startade även Hassel och Bernie. Bernie kom 2.a och 4.a med 1-pris och gick riktigt fint. Hassel kom bara med en dag och han fick en Dorsetkorsning med egna idéer, han gjorde ett fint jobb men det var omöjlig uppgift att få till en bra runda.

Belgium Open
img_6802Helt otroligt arrangemang med tre banor med några km mellanrum. Varje hund startade två banor per dag och så räknade man sina tre bästa resultat för att gå till final. Åsa åkte med och tävlade med Knut så det var riktigt roligt. Tyvärr inga framskjutna placeringar och i det stora hela kan man väl säga att hundarna var rätt olydiga eller hörde dåligt, bara att välja. På en av banorna fick vi till fina rundor. Hur som helst så var det väldigt bra uppladdning och jag bestämde mig för att köra med Kelli på WT. Hon hade bra kondition och mest erfarenhet så Hassel fick nöja sig med reserv.

eva_hasselkelli2017World Trial – Holland
På Kellis kvalbana var det svårt med hörbarheten, tackorna var rätt tröga och stannade för att beta så fort hunden blev lite passiv och det blev förhållandevis rätt låga poäng, åtminstone i början. Kelli överraskade med att stanna väldigt kort, något hon lagt sig till mig skulle det visa sig när jag summerar säsongen. Hon som bruka sätta full pott i utgångarna tappar nu värdefulla poäng helt i onödan. Sen gjorde hon en helt okej bana, en hyfsad delning och fålla men kass singling. Hon kom in men gick på fel djur, ja det blev helt fel…vi gjorde om. Så där slutade vår World Trial, inte fiasko men verkligen inte nåt att skryta med heller.

Kvarts-SM – Ale
Sen fanns det inga tävlingar förrän kvarts-SM, lite för många veckor emellan för min del. Jag behöver tävla kontinuerligt för att hålla fokus och känsla igång. Nu blev det många veckor med träning istället.
Luleå är väldigt långt bort  och årets resor har verkligen varit många och långa. Hassel gick iaf jättebra båda dagarna img_7093och gick vidare. Kelli gick bra första dagen men sen orkade hon inte ens hämta djuren dag två. Helt sjukt faktiskt. Jag var bergsäker på att hon, även om det var trögt och dragit, skulle komma med djuren. Nix, de hamnade i hanteringen och jag lovar det var säkert 200 m dit snett bakåt. Ja, det är bara tugga i sig, hon är inte sig lik. Jag funderade på att stryka mig till EM.

EM – Norge
Även nu stannade Kelli kort (jag har ett problem). Men sen gjorde hon en riktigt bra bana, fin delning, fålla och en bra singling. Tyvärr bedömde domarna att singlingen var utanför ringen och vi fick göra om. Jag kollade på filmen och det är på gränsen men hon håller tackan bra så själva arbetet var bra. Men SKIT också att jag skulle slarva bort den. Det hade faktimg_7106iskt räckt till final om inte… Tänk så nära det kan vara mellan succé och fiasko, det var verkligen inte mitt och Kellis år i år.

Agria Cup – Danmark
Både Kelli och Hassel gick vidare till semi dag två. I semi tog det slut redan i hämtet kan man säga. Hunden skulle ut på åkern bredvid, en stubbåker. Ingen av dem förstod vad jag menade och båda gav sig fan på att fåren var där dom stod igår. Efter många om och men (skuret) så fick jag ut dem men då var ju finalplatsen väck såklart. Här hade vi helt klart en kunskapslucka.
Fiskeboda
Hade hört så mycket gott om stället så jag ville verkligen åka dit. Hade väl egentligen behövt vila lite efter tre
intensiva helger i rad. Men det var fantastiskt bra och jag är glad att jag åkte. Hassel gick finemang och kom trea ena dagen. Kom bara med med en hund där.

SM – Kungsör
Hassel gjorde en okej bana men blev alldeles för het i närarbetet, vet inte riktigt varför men måste hålla honom lite mer i örat tror jag. Platt fall och definitivt inget landslag nästa år. Har varit med sex år i rad så det är väl dags för en paus…

Unghunds-SM – Öströö
Årets mål för Bernie. Ytterligare en för migimg_6337 ny fantastisk tävlingsplats. Bernie gjorde en fin runda och vi slutade som tvåa efter första dagen. Goda förutsättningar för en topplacering alltså. Vad händer? Jo då gör han illa sig när vi är på promenad i skogen. Jag hör hur en av hundarna skriker till men ser inte direkt vem. På kvällen förstod jag, då var han på tre ben. Bara att stryka och åka hem, så himla snopet. Var in och röntgade på måndan och det såg bra ut, förmodligen en stukad tå. Så han fick lite antiinflammatoriskt och så blir det en rejäl vila. Redan efter ett par dar var hältan borta så jag har goda förhoppningar att det inte var så allvarligt som det först såg ut.

IK2 – Öströö – igen
Ja, det låter väl tokigt att åka så långt igen men jag var på Dorper-bedömningskurs i fredags i Småland. Då var det hyfsat nära och planen var egentligen att låta Bernie köra IK2. Passa på köra på samma ställe igen. Men nu blev det ju bara gamlingarna som fick köra. Och de lyckades vinna varsin dag.

Kelli
Även om Kelli vann IK2 igår så är det nåt som fortfarande inte stämmer. Hon har egentligen inte varit tillbaks i förra årets form nån gång i år. Det kanske låter knäppt när hon nästan kvalat till EM-final, vunnit IK2 etc men jag ger mig inte. Hon är inte lika lyhörd (läs hon är olydig), hon tar inte ansvar som hon brukar. Jag menar, hon brukar kunna göra framdrivningar helt själv i stort sett. Agria Cup förra året, grymt fina hämt. SM, Rängen Cup – ja hon blev bara bättre ju längre säsongen gick. Utgångarna. Tempot. Ansvar. Ja vi har lite att jobba på helt enkelt.

 

img_7079Hassel och Bernies valpar.

Jag har träffat flera av valparna och det är verkligen roligt att få följa dem även om det mest blir på avstånd. På bilden Hassel med Meg-dotter i Ale.
Hassels 1-åringar tränar för fullt såklart. Jag har sett en del film och de ser genomgående väldigt fina ut. Någon lite het men i övrigt mycket koncentration och driv.

Bernies fem små börjar också höras av från fårhagen. Anna och Elda är här ibland och det ser jättefint ut. Har sett film på en kille, Ess, som ser helt fantastisk ut för att vara så liten. Sen träffade jag en i Öströö som var helgalen enligt ägaren, har dock inte sett den och de är inte så gamla än. Hon har nog fått nåt att bita i hehe. Ska bli spännande följa deras utveckling!
Igår var jag och ögonlyste båda grabbarna och allt såg bra ut.

Kellis hjältar 5 år idag

Är mycket nöjd med Kellis kull med Loki.
Hassel och Kjapp tävlar IK2 med framgång. Båda har vunnit och kvalat till SM flera gånger. Vera tävlar agilitiy på SM-nivå och har 1-pris i IK1. Speed och Lyra är godkända vallhundar. Lyra tävlar agilityklass 3 och Speed klass 1. Ponyo och Bat är högt älskade familjemdlemmar. Bat har en bronsmedalj på barmarks-SM.
Härutöver finns det massa barnbarn nu genom Vera och Hassel. Ska bli så spännande följa nästa generation också!kelli_30d

World Trial

Nästa vecka är det dags för World Trial. All info om tävlingen finns här. Holländarnas egen sida innehåller mer info och finns här http://wkschapendrijven.nl/

Kelli och jag går vårt kval fredag på bana 2 som nr 12 (startnr 253). Se nedan tablå över hur svenskarna startar i kvalen.
Adresser till de olika kvalbanorna:

Veld 1: Hoofdterrein Herenweg 100 (landeigenaren de gebroeders Groot)

Veld 2: Koningspade 31A (landeigenaren familie van Dolder)

Veld 3: Highwoodfarm Gouwe 44 (landeigenaren familie Schoorl)

worldtrial2017startorning

Invigning onsdag 15.00 samling, här finns sträckningen.

Young Handler körs lördag på bana 3.
kelli_hassel2017

Heja på oss!! Vi inleder resan med Belgium Open på måndag-tisdag 😀 Det finns en Facebookgrupp för den.

 

Grattis Kenth o Kjapp!

Vinst i IK2 på svår tävling på Gotland. Mycket snygg bana och hela 87 p trots tid ute på fållan. 2.a Sanna Engborg. 3.a Frida Grejs. Själv bröt jag med Kelli då vi hade en grupp som sprang för fort. 

Teal är här och tränar

Jag har Sandra Strands fina unghund Teal (Vera-Rex) för lite träning ett par veckor. Tycker han utvecklas kanonfint!


Vad kan vara bättre för en unghund än att träna på Kungens får på Djurgården! Jag var in och hjälpte Karin Söderberg en kväll och då fick även Teal prova att puffa lite på fåren. Han skötte sig utmärkt även där.

Hassel har parat Meg

hassel_meg2017
Vår Hassel har parat Monika Wärnbergs tik Lägdoms Magica de Hex ”Meg”. Meg är efter Jaran Knives Maico och Con McGarys Gill. Meg har HD B och är CEA clear.

Förhoppningsvis föds det valpar i slutet av maj på kennel Lägdom hos Anna-Sara Bodén.
Kontakta Ann-Sara om du är intresserad av valp.

Veravalparna 1 år!

Tänk att det gått ett helt år sedan Vera fick fem underbara små valpar här.
Elsa råkade ut för en olyckshändelse och skadade sig i slutet av förra året. Läkningen ser ut att ha gått bra så vi håller tummarna att hon blir helt återställd.
Övriga valpar har alla fått vara friska och alla ägarna verkar nöjda så här långt. Kul!
Grattis Elsa, Lykke, Viktor, Teal och Enn!

Hanen Linslusen

Inga Kellivalpar

img_5566Det är sex veckor sen Kelli parades och jag har i flera veckor tyckt att hennes dräktighet inte riktigt följt mönstret. Ni vet hur det är, små tecken som bara den som lever nära ser. Hon har haft en enorm aptit hela tiden, förra gången åt hon jättedåligt. Normalt ökar man inte på fodergivan förrän mot slutet av dräktigheten men Kelli krävde mer mat. Jag gav henne mer mat. Hon gick upp i vikt men tappade hull över revbenen. Inget uppseendeväckande men ändå… När jag var i Skåne skojade jag och Åsa över hennes viktökning och att hon kanske bar på en jättekull… Faster Tai fick ju 11 valpar… mer sannolikt är väl att Kelli brås på mamma Inez som hade små kullar, 5 som mest. Kelli hade 7 i sin första kull och det är ju en hyfsat stor kull.
Tiden gick och på dag 32 gjorde vi ultraljud här hemma med Nisse och hittade bara en valp, kanske nån eller några gömda. Det var ju lite snopet. Nu kändes det ännu mer konstigt att hon var så hungrig, inte kan en enda liten valp kräva så mycket mat? Och nu började även ökad törst smyga på, en klockren signal om att det kan vara livmoderinflammation. Även diabetes fanns i mina tankar och jag hittade Anitas sorgliga berättelse om Kim som fick förlossningsdiabetes. Så i måndags bokade jag tid för kontroll på Ultuna. Vi gjorde ultraljud och tog prover på både diabetes, sköldkörtel, njurar och de vanliga blodproven.
Ultraljudet visade precis som förut en valp, vi räknade pulsen och den var normal (jäklar vad fosterhjärtan slår fort). Däremot hittade veterinären lite konstigheter i livmodern som inte såg normalt ut. Kanske var det resorberade foster men nja det brukar inte se ut så… Livmodern var även alltför förstorad för att bara innehålla ett foster och de kunde inte utesluta livmoderinflammation. Men eftersom blodproverna var normala och inte indikerade inflammation, och hon var dräktig, rekommenderade de att jag skulle fortsätta hålla tempkoll och koll på allmäntillstånd. I torsdags morse hade hon en liten flytning och då bestämde jag mig. Vi skulle avsluta dräktigheten och kastrera henne. Man kastrerar alltid vid livmoderinflammation men en kastration minskar även sannolikheten att utveckla diabetes om nu det var ett alternativ.
I går morse åkte vi in och hon är nu hemkommen efter en lyckad operation. Veterinären sa att det var väldigt bra att jag kommit in med henne så tidigt. Livmodern innehöll var och inflammationen var ett faktum.

Det känns såklart sorgligt men ändå väldigt skönt att jag litade på min magkänsla. Det hade ju antagligen ändå slutat så här om jag väntat. Och det är alltid mycket bättre att operera en ”frisk” hund än en som kommer in med ett livshotande tillstånd.

Så vi som ville ha en Kellivalp får helt enkelt tänka om.

Kelli mår förhållandevis fint och nu håller jag tummarna för god läkning.
img_5570