Tillbaka till Vi minns

Pyret

SAg(hopp)Ch FinAgCh SAgCh
Rackarns Linnea ”Pyret”
961112 – 040716
papillon
white & red, 24 cm, 2,8 kg
Liannica Linus – Rackarns Elvira
pedigree

Mitt älskade lilla Pyre:
Alltid glad, alltid pigg, alltid lika träningsvillig. Så otroligt snäll. Så himla rolig. Vår fantastiska lilla solstråle. En sån otrolig energispruta. En sån fantastisk glädjespridare. Min överlägset bästa tävlingshund, någonsin. Vår goa sängkamrat.
Mitt i livet. Mitt i sommaren. På toppen av tävlingskarriären.
Mitt under en sorkjakt, lika olovlig som rolig, en ovanligt vacker dag denna sommar, i det meterhöga gräset, varken ser eller hör hon den traktor med betesputsare som kör rakt över henne. På mindre än ett ögonblick så fanns hon inte mer.
Sorgen, saknaden, chocken är obeskrivlig.
Jag är ändå otroligt tacksam och lycklig över att ödet  förde Pyret just till oss. I sitt, alldeles för korta, liv hann hon ge oss många många glädjestunder. Tack för den tid vi fick ha dig här hos oss!
Hej då Pyret! Jag glömmer dig aldrig.
 
Min sorg
Min sorg över Pyret vill aldrig ta slut. Nu har det gått 2 månader och fortfarande får jag riktiga gråtattacker. Inte ofta, men ibland. Hon betydde mycket. Mycket mer än jag nånsin anade. Jag vet inte varför eller för vem jag skriver detta, men det känns bra att skriva av sig. Jag är inte bräcklig och brister ut i gråt så fort jag hör hennes namn, så är det inte. Jag kan prata om henne utan att gråta och jag gör det gärna. Så ni behöver inte vara oroliga att säga fel saker (om nu någon orkar läsa allt detta…).
Men, jag tänker på henne varje dag. Oftast med ett skevt leende. Hon var ju som en glimt i ögat.  Varje dag när jag ger hundarna mat så säger  jag hennes namn i mitt huvud när jag ställer ner skålarna. När Ettan skäller så hör jag även Pyrets röst. Ibland känner jag att hon är på väg att bita mig i byxbenen, ivrig att få göra nåt skoj.  När jag är ute och går med fyra hundar så tycker jag det känns så himla lite. Precis som om Pyssan tog så stor plats. Men, det måste hon ha gjort – det är uppenbart.
Att träna känns inget kul. Ingen är lika rolig att träna som Pyret. Inte just nu iaf. Måste skärpa mig.
Jag är konfunderad över mina reaktioner. Varför kände  jag inte så här när Topsy, Texas och Kitty gick bort? Kanske var det för att deras bortgång föregicks av ett långt liv eller av lång sjukdom? Konstigt är det.
Pyret rycktes bort mitt i livet, på toppen av karriären som nybliven SM-guldmedaljör och landslagsreserv. Det känns på nåt sätt som jag också ryckes bort. Konstigt är det.
Konstigt också att man kan sörja en hund så hårt. Finns nog dom som tycker man är löjlig men jag tror dom allra flesta känner igen sig. Mer eller mindre iaf.
Det finns bara en Pyret och det kommer aldrig någon ny. Svårt att acceptera men så är det.
Det kändes så tryggt att tävla med henne. Jag visste att hur det än gick så skulle hon aldrig skämma ut oss. Aldrig. Tvärtom, hur tokigt det än blev så imponerade hon med sin energi och charm. Jag glömmer aldrig lydnadstävlingen i Kumla. När hon var överladdad och tyckte allting gick för sakta. När tävlingsledaren skrattade så hon knappt kunde prata. Hon vek sig dubbel av skratt och bad om ursäkt efter att Pyret bitit mig i byxbenen hela fria följet. I lydnadsklass 3. Och publiken vred sig av skratt (och jag också) när hon inte hittade rutan utan gav sig fan på att hon skulle apportera ett ringband som var fastsatt på marken som markering av inkallningen. Hon jobbade och slet tills hon fick loss ringbandet. Vilken liten kämpe hon var!
I agility så var det en fröjd att stå på startlinjen med henne. Var det mycket publik brukade vi showa lite extra, göra lite give-me-five och leka lite innan starten. Jag var stolt över henne och visste att hon skulle imponera på publiken. Oavsett placering. En skön känsla.
Jag visste också att om vi lyckades gå felfritt så var vi top-10. Stämde det riktigt riktigt bra så vann vi.
Hon debuterade på HUND-97 som 4.a i startklass 13 månader gammal. Vann startklass i Timrå 14 månader gammal. Kvalade till SM i sin första agilitystart 18 månader gammal. Tog båda certen på HUND-98. Ja, framgångarna bara fortsatte.Hon var en liten stjärna. Min stjärna.

  • Pyret och jag var i Helsingfors den 6-7 december 2003. [läs]!

  • Svensk Agilitychampion/Swedish Agilitychampion

  • Finsk Agilitychampion/Finnish Agilitychampion

  • Svensk Agility Hopp Champion

  • 1 caciag (Finland)

  • Flera reservcaciag/several reserve caciag

  • 4 st CK på utställning/ 4 CC-quality

  • Årets Agilityhund 1999, 2000, 2001 och 2003 i Papillonringen!/The Agility-dog-of-the-year-1999, 2000, 2001 and 2003 in the Papillonringen!

  • Pyret blev Årets Dubbelnolla 2001/Won the title Double-Clean-Run-Of-The-Year 2001
  • 1:a reserv i Landslaget inför Agility-VM 2004/ 1:st reserve in the Swedish Team to the Agility-World Championships 2004.

  • 1:a reserv i Landslaget inför Agility-VM 2000/ 1:st reserve in the Swedish Team to the Agility-World Championships 2000.

  • 3:e reserv i Landslaget inför Agility-NM 2001/3:d reserve in the Swedish Team to the Agility-Nordic-Championships 2001.

  • 1.a reserv i Landslaget inför Agility-NM 2003/3:d reserve in the Swedish Team to the Agility-Nordic-Championships 2003.

  • Tog SM-GULD i agility 2004 med laget PapilLONE STARs./Won SM-GOLD in the Swedish Championchips in agility team in 2004 with the team PapilLONE STARs

  • Tog bronsmedalj i agility SM 2003 med laget PapilLONE STARs./Won SM-BRONZE in the Swedish Championchips in agility team in 2003 wit the team PapilLONE STARs

  • Deltog i agility SM 1998, 2000, 2001, 2002, 2003, 2004 med placering 16 som bäst 2003/ Participated in the Swedish Championships in agility 1998, 2000, 2001, 2002, 2003, 2004. Best place 16 in 2003.

  • Vann SM-GULD i agility lag 2001 med laget Equipe Petite Won Gold medal in the Swedish Championships in agility team in 2001 with the team Equipe Petite
    Lyckliga SM-vinnare - Mycket glädjetårar!!!

  • 3:a på Ungdoms-SM 1999 i laget Upplands Minsta Hopp med Ann Björkenius som förare./Place 3 with the youth team at swedish championships 1999

  • Har 2-pris i lydnadsklass elit/2-prize in obediance class elite

 

PYRET

  • loves to sleep in the sun – look above! She moves around looking for a warm, sunny spot at the floors.

  • is called Miss Pretty by our guests… Why is quite obvious, isn’t it?

  • loves all sorts of training! AND she’s good at all of it! Agility, obediance, trace, herding (yes! you name it!). ‘Pyremyssan’ doesn’t say no to nothing!

  • is a real little lady who do not like wet and windy weather. UUUuu how I’m freezing then! Why go out when you can stay inside where it is warm and cosy?! But a sunny, cold winter day is ok! She loves the skiing-tours.

  • loves riding in the bike-basket and take a rest now and then. But most of the time she is running in front of the bike! Not to mention the snow scooter!

  • has an opinion about most things here in the world and is not afraid to tell … Most of the time she has something really important to say….for example that the neighbours cat IS sitting on our porch. Or that the ball actually HAS get stuck under the sofa. Or now you have to put yourself to order mom, show me what you mean and I wouldn’t get it wrong (see-saw) all the time!

  • doesn’t like to be pet or carried (which makes all kids disappointed – and grown-ups too by the way). But sometime it can be pretty cool (warm) to sit inside someones jacket….
  • Pyret was 2:d in Ransäter and received reserve-caciag both saturday and sunday 31/7-1/8. And she won the bitches’ at the dog-show…Here we had ‘sit’ at the table.
    And next day we had stand at the table.Pyret på SM i Göteborg
    Foto Anna with AnnaSM-GULD!!! 2001