Bernie

Bernie har drabbats av en ovanlig, obotlig, autoimmun sjukdom; SLO; Symmetrisk lupoid kloavlossning. Sjukdomen drabbar samtliga klor på samtliga tassar. Han kommer stå på livslång medicinering med vaga prognoser. Hans liv som högpresterande vallhund är inte längre realistiskt. Fortsätt läsa ”Bernie”

Hassel behandlas för prostatit

Tyvärr har vi tvingats kastrera Hassel idag då han drabbats av akut prostatit, dvs en infektion i prostatan som gjort att den förstorats och gör väldigt ont. Det började med att han läckte blod och har gått på antibiotika i 10 dagar. Tyvärr ingen större förbättring och i samråd med veterinären beslutades om kastration. 
Inga mer valpar för Hassel – men 38 små stjärnor hann han producera innan det blev stopp.

Fin avslutning på säsongen

Både Kelli och Hassel lyckades vinna i Öströö i helgen som gick. Det känns verkligen som en bra punkt för säsongen. Nu har vi visserligen våra klubbtävlingar kvar de två sista helgerna i oktober så riktigt slut är det inte än.

Om jag ska summera säsongen hittills så har vi fått kämpa hårdare än vanligt och det har känts rätt motigt ibland men även några riktiga ljuspunkter.

Det började med att vi fick operera Kelli och avbryta hennes dräktighet i vintras. Operationen gick bra och hon läkte ihop som hon skulle. Jag satte igång så smått att träna henne och hon kom snabbt i kondition. Tyvärr halkade hon och drog till en muskel i ett bakben och fick vila hela maj. Nu var ju frågan om det var realistiskt få henne i form till World Trial i juli. Jag vet att det kanske var ett dåligt val att para henne samma år som stora landslagsuppdrag men det var sista chansen och Kelli är rutinerad tävlingshund så… Jag hade dessutom Hassel anmäld som reserv till World Trial och han är en god ersättare.
Jag tänkte bestämma mig efter Belgian Open vem jag skulle köra med, BO gick veckan innan. Men först åkte vi till Gotland för att få åtminstone någon tävling i kroppen innan utlandsäventyret.

img_6733Ammor Gård – Gotland
Vi var på Ammor Gård, en fantastiskt fin tävlingsplats. Kelli gick riktigt bra men vi hade inte turen med oss. Första dagen fick vi en flock som ville springa väldigt fort och jag hade bestämt mig innan att om jag fick en svår flock skulle jag bryta. Jag försökte lugna ner djuren efter hämtet men de bara fortsatte springa så fort vi vände upp i första benet så jag sa tack och så tog vi med djuren av banan. Höll tummarna för lugnare djur dag två. Och det fick vi! Kelli gjorde en jättefin runda och en bra delning. Delningsringen var farligt nära uttaget vilket jag var väl medveten om, ändå klantade jag till det och vi hann inte samla in de lämnade djuren förrän det var för sent. Så två dagar bruten tävling… inte mycket att skryta med när man ska åka på World Trial… Nåja, jag var ändå nöjd med hunden men jag förstår om folk som bara ser resultatraden undrar. Vi var förresten en sväng till västkusten, Skällåkra, i slutet april. Där bröt jag också med Kelli. Men då var det för att hon blev för trött. Även då hade jag en plan att bryta om jag såg tecken att hon inte skulle orka, det var ju första tävlingen efter operationen.
På Gotland startade även Hassel och Bernie. Bernie kom 2.a och 4.a med 1-pris och gick riktigt fint. Hassel kom bara med en dag och han fick en Dorsetkorsning med egna idéer, han gjorde ett fint jobb men det var omöjlig uppgift att få till en bra runda.

Belgium Open
img_6802Helt otroligt arrangemang med tre banor med några km mellanrum. Varje hund startade två banor per dag och så räknade man sina tre bästa resultat för att gå till final. Åsa åkte med och tävlade med Knut så det var riktigt roligt. Tyvärr inga framskjutna placeringar och i det stora hela kan man väl säga att hundarna var rätt olydiga eller hörde dåligt, bara att välja. På en av banorna fick vi till fina rundor. Hur som helst så var det väldigt bra uppladdning och jag bestämde mig för att köra med Kelli på WT. Hon hade bra kondition och mest erfarenhet så Hassel fick nöja sig med reserv.

eva_hasselkelli2017World Trial – Holland
På Kellis kvalbana var det svårt med hörbarheten, tackorna var rätt tröga och stannade för att beta så fort hunden blev lite passiv och det blev förhållandevis rätt låga poäng, åtminstone i början. Kelli överraskade med att stanna väldigt kort, något hon lagt sig till mig skulle det visa sig när jag summerar säsongen. Hon som bruka sätta full pott i utgångarna tappar nu värdefulla poäng helt i onödan. Sen gjorde hon en helt okej bana, en hyfsad delning och fålla men kass singling. Hon kom in men gick på fel djur, ja det blev helt fel…vi gjorde om. Så där slutade vår World Trial, inte fiasko men verkligen inte nåt att skryta med heller.

Kvarts-SM – Ale
Sen fanns det inga tävlingar förrän kvarts-SM, lite för många veckor emellan för min del. Jag behöver tävla kontinuerligt för att hålla fokus och känsla igång. Nu blev det många veckor med träning istället.
Luleå är väldigt långt bort  och årets resor har verkligen varit många och långa. Hassel gick iaf jättebra båda dagarna img_7093och gick vidare. Kelli gick bra första dagen men sen orkade hon inte ens hämta djuren dag två. Helt sjukt faktiskt. Jag var bergsäker på att hon, även om det var trögt och dragit, skulle komma med djuren. Nix, de hamnade i hanteringen och jag lovar det var säkert 200 m dit snett bakåt. Ja, det är bara tugga i sig, hon är inte sig lik. Jag funderade på att stryka mig till EM.

EM – Norge
Även nu stannade Kelli kort (jag har ett problem). Men sen gjorde hon en riktigt bra bana, fin delning, fålla och en bra singling. Tyvärr bedömde domarna att singlingen var utanför ringen och vi fick göra om. Jag kollade på filmen och det är på gränsen men hon håller tackan bra så själva arbetet var bra. Men SKIT också att jag skulle slarva bort den. Det hade faktimg_7106iskt räckt till final om inte… Tänk så nära det kan vara mellan succé och fiasko, det var verkligen inte mitt och Kellis år i år.

Agria Cup – Danmark
Både Kelli och Hassel gick vidare till semi dag två. I semi tog det slut redan i hämtet kan man säga. Hunden skulle ut på åkern bredvid, en stubbåker. Ingen av dem förstod vad jag menade och båda gav sig fan på att fåren var där dom stod igår. Efter många om och men (skuret) så fick jag ut dem men då var ju finalplatsen väck såklart. Här hade vi helt klart en kunskapslucka.
Fiskeboda
Hade hört så mycket gott om stället så jag ville verkligen åka dit. Hade väl egentligen behövt vila lite efter tre
intensiva helger i rad. Men det var fantastiskt bra och jag är glad att jag åkte. Hassel gick finemang och kom trea ena dagen. Kom bara med med en hund där.

SM – Kungsör
Hassel gjorde en okej bana men blev alldeles för het i närarbetet, vet inte riktigt varför men måste hålla honom lite mer i örat tror jag. Platt fall och definitivt inget landslag nästa år. Har varit med sex år i rad så det är väl dags för en paus…

Unghunds-SM – Öströö
Årets mål för Bernie. Ytterligare en för migimg_6337 ny fantastisk tävlingsplats. Bernie gjorde en fin runda och vi slutade som tvåa efter första dagen. Goda förutsättningar för en topplacering alltså. Vad händer? Jo då gör han illa sig när vi är på promenad i skogen. Jag hör hur en av hundarna skriker till men ser inte direkt vem. På kvällen förstod jag, då var han på tre ben. Bara att stryka och åka hem, så himla snopet. Var in och röntgade på måndan och det såg bra ut, förmodligen en stukad tå. Så han fick lite antiinflammatoriskt och så blir det en rejäl vila. Redan efter ett par dar var hältan borta så jag har goda förhoppningar att det inte var så allvarligt som det först såg ut.

IK2 – Öströö – igen
Ja, det låter väl tokigt att åka så långt igen men jag var på Dorper-bedömningskurs i fredags i Småland. Då var det hyfsat nära och planen var egentligen att låta Bernie köra IK2. Passa på köra på samma ställe igen. Men nu blev det ju bara gamlingarna som fick köra. Och de lyckades vinna varsin dag.

Kelli
Även om Kelli vann IK2 igår så är det nåt som fortfarande inte stämmer. Hon har egentligen inte varit tillbaks i förra årets form nån gång i år. Det kanske låter knäppt när hon nästan kvalat till EM-final, vunnit IK2 etc men jag ger mig inte. Hon är inte lika lyhörd (läs hon är olydig), hon tar inte ansvar som hon brukar. Jag menar, hon brukar kunna göra framdrivningar helt själv i stort sett. Agria Cup förra året, grymt fina hämt. SM, Rängen Cup – ja hon blev bara bättre ju längre säsongen gick. Utgångarna. Tempot. Ansvar. Ja vi har lite att jobba på helt enkelt.

 

img_7079Hassel och Bernies valpar.

Jag har träffat flera av valparna och det är verkligen roligt att få följa dem även om det mest blir på avstånd. På bilden Hassel med Meg-dotter i Ale.
Hassels 1-åringar tränar för fullt såklart. Jag har sett en del film och de ser genomgående väldigt fina ut. Någon lite het men i övrigt mycket koncentration och driv.

Bernies fem små börjar också höras av från fårhagen. Anna och Elda är här ibland och det ser jättefint ut. Har sett film på en kille, Ess, som ser helt fantastisk ut för att vara så liten. Sen träffade jag en i Öströö som var helgalen enligt ägaren, har dock inte sett den och de är inte så gamla än. Hon har nog fått nåt att bita i hehe. Ska bli spännande följa deras utveckling!
Igår var jag och ögonlyste båda grabbarna och allt såg bra ut.

Inga Kellivalpar

img_5566Det är sex veckor sen Kelli parades och jag har i flera veckor tyckt att hennes dräktighet inte riktigt följt mönstret. Ni vet hur det är, små tecken som bara den som lever nära ser. Hon har haft en enorm aptit hela tiden, förra gången åt hon jättedåligt. Normalt ökar man inte på fodergivan förrän mot slutet av dräktigheten men Kelli krävde mer mat. Jag gav henne mer mat. Hon gick upp i vikt men tappade hull över revbenen. Inget uppseendeväckande men ändå… När jag var i Skåne skojade jag och Åsa över hennes viktökning och att hon kanske bar på en jättekull… Faster Tai fick ju 11 valpar… mer sannolikt är väl att Kelli brås på mamma Inez som hade små kullar, 5 som mest. Kelli hade 7 i sin första kull och det är ju en hyfsat stor kull.
Tiden gick och på dag 32 gjorde vi ultraljud här hemma med Nisse och hittade bara en valp, kanske nån eller några gömda. Det var ju lite snopet. Nu kändes det ännu mer konstigt att hon var så hungrig, inte kan en enda liten valp kräva så mycket mat? Och nu började även ökad törst smyga på, en klockren signal om att det kan vara livmoderinflammation. Även diabetes fanns i mina tankar och jag hittade Anitas sorgliga berättelse om Kim som fick förlossningsdiabetes. Så i måndags bokade jag tid för kontroll på Ultuna. Vi gjorde ultraljud och tog prover på både diabetes, sköldkörtel, njurar och de vanliga blodproven.
Ultraljudet visade precis som förut en valp, vi räknade pulsen och den var normal (jäklar vad fosterhjärtan slår fort). Däremot hittade veterinären lite konstigheter i livmodern som inte såg normalt ut. Kanske var det resorberade foster men nja det brukar inte se ut så… Livmodern var även alltför förstorad för att bara innehålla ett foster och de kunde inte utesluta livmoderinflammation. Men eftersom blodproverna var normala och inte indikerade inflammation, och hon var dräktig, rekommenderade de att jag skulle fortsätta hålla tempkoll och koll på allmäntillstånd. I torsdags morse hade hon en liten flytning och då bestämde jag mig. Vi skulle avsluta dräktigheten och kastrera henne. Man kastrerar alltid vid livmoderinflammation men en kastration minskar även sannolikheten att utveckla diabetes om nu det var ett alternativ.
I går morse åkte vi in och hon är nu hemkommen efter en lyckad operation. Veterinären sa att det var väldigt bra att jag kommit in med henne så tidigt. Livmodern innehöll var och inflammationen var ett faktum.

Det känns såklart sorgligt men ändå väldigt skönt att jag litade på min magkänsla. Det hade ju antagligen ändå slutat så här om jag väntat. Och det är alltid mycket bättre att operera en ”frisk” hund än en som kommer in med ett livshotande tillstånd.

Så vi som ville ha en Kellivalp får helt enkelt tänka om.

Kelli mår förhållandevis fint och nu håller jag tummarna för god läkning.
img_5570

Bernie går på kurs, Kelli kloskadad

Här händer det saker även om bloggen hamnar i stiltje då och då. Förra veckan slet Kelli sönder en klo. Det blev akuten och 4000kr fattigare. Hela klokapseln är borta och hon ska ta det lugnt tills den torkat till. Det brukar gå på några dagar men nu en vecka senare är den fortfarande inte tillräckligt ”torr” för att släppa på henne som vanligt. Nu är det tratt på inne och sko ute.

Bernie fick åka med till veterinären eftersom jag inte ville lämna honom ensam hemma så länge. Man vet ju aldrig hur lång tid det tar när man åker in på jourtid. Han skötte sig jättebra, charmade alla såklart och han tar en allt större plats i hjärtat.
Han älskar att ligga i knät och vara nära. Faktum är att ingen av våra tidigare BC har varit sån. Bernie, han somnar gärna i knät och vill ligga nära på natten…

IMG_9964.JPGOch han shejpade oss snabbt häromnatten och är nu den första bc-valpen här i huset som sover i sängen… Det säger kanske mer om oss än om honom haha.
Men efter två nätter i sängen tog förnuftet tag i mig och jag provade låta honom vara med de vuxna hundarna i hundrummet. Där sover han på dagarna när jag lämnar honom ensam. Inga problem, han lade sig bredvid Knut under fåtöljen och så var det tyst hela natten. Vilken valp!

Sen var det detta med att lämnas ensam. Jag har passat på när han varit lite trött och då lägger han sig snällt i en av hundkorgarna i hallen medan jag klär på mig. Han har liksom ingen förväntan på att det är roligt att gå ut. Precis som han inte har någon förväntan när jag kommer tillbaks. Han bara ligger där nöjd och ser på när jag tar på mig skorna. Och han gäspar nyvaket när jag kommer tillbaks. Man kan ju nästan undra om det är nåt fel på honom!

Nix, säger Bernie – inget fel på mig inte! Jag har bara en väldigt tydlig på- och avknapp!

IMG_0014.JPGVi har börjat på kurs! Vår uppfödare Anita Axelsson har startat upp en On-Line-Valpkurs och det måste vi ju bara prova! Dels har jag aldrig själv gått någon on-line-kurs så det är lite spännande se hur det fungerar. Dels är det toppen att få lite inspiration och idéer att träna!
Dessutom har jag och Anna anmält oss till valpkurs för Malin Elfström senare i sommar. SKOJ!

Här är en av övningarna vi jobbar med just nu – att vänta på matskålen.

IMG_9928.JPG
Bernie är med och räknar får varje dag. Han är måttligt intresserad än så länge vilket är skönt.