Mitt svaga svaga knä…. nu jävlar!

Nu är mitt knä röntgat och undersökt efter konstens alla regler. Inget är trasigt. Det finns lite artros men det största problemet är att musklerna på det benet är för klena. Varför? Jag har varit skadad fyra gånger på ett år och hinner inte jobba upp mig emellan. Knäet blir skörare och skörare och då räcker det, som nu sist, att jag trampar lite snett så ”vrickar” jag det och får j-t in i h-e ont. Värre och värre för varje gång.

Nu blir det till att spotta upp sig och T R Ä N A. Läkaren sa att jag kan ta värktabletter om det gör för ont att träna. I takt med att musklerna kommer tillbaka så kommer det onda avta.
Det var ”roligt” att läkaren och sjukgymnasten jag varit hos sade samma sak. De var rörande överens och det känns jättebra.

Skärp dig nu Eva, sitt inte här, iväg och träna med dig!!

 

 

Rygg

Min rygg har säckat ihop igen. Det händer med ojämna mellanrum och det är bara att bita ihop. Har därför haft en riktig vilohelg och skippat alla planer. Den är lite bättre nu men det känns som korsryggen varit överkörd eller nåt.

En sväng till fårhagen blev det idag, att stå still och vissla är ju inte så ansträngande. Måste ju försöka få hundarna någorlunda aktiverade. Kelli fick öva på att fråndriva och vi fick loss en flock på fyra tackor som spretade rejält. Roligt se att hon verkligen tänkte för att jobba ihop och få med sig alla och åt rätt håll. Det senare, att hålla riktning är ju det hon har svårast för just nu så det känns bra att hon börjar förstå.

Fame gjorde nåt läskigt på vägen dit. Vi har ett kullfallet träd som hundarna lätt hoppar över. De sprang före mig och Fame måste ha missat ansatsen eller halkat för hon slog i och gjorde världens kullerbytta. Skrek och stod på tre ben efteråt. Men det gick snabbt över som tur var. Man blir ju lite orolig, hon är ju inte direkt ung längre…

Nu ska jag tillbaks till soffan – Vinnare väntar 🙂

Positivt om knäet :)

Jag berättade förra veckan om mitt trasiga knä. Nu har jag undersökt det och blivit behandlad.

Det inre ledbandet är partiellt av och det får jag leva med. Det är det som gör knäet instabilt men man gör inget åt det. Han sa att det finns mängder av idrottare som fortsätter utan större problem med den här typen av skada. Det känns bra få det bekräftat.

Det som ställer till det är ärrvävnad runt en ledkapsel på insidan knäet. Den manipulerade han med ”dry neeling” dvs satte några nålar i ärrvävnaden och ”ruggade om”. Ingen behaglig upplevelse men klart överkomlig. Direkt efteråt har jag betydligt bättre rörlighet i knäet, otroligt! Han trodde att jag skulle få t.o.m. bättre rörlighet än innan stångningsskadan i våras. Det vore ju en riktig höjdare!

Jag fick några övningar som ska göras 3 x 10 per dag eller varannan dag för att förbättra styrka och stabilitet. Ingen överraskning att det är muskler som ska till för att fortsätta fungera.

Någon artros trodde han inte jag behövde oroa mig för förrän bortåt 70…

Ska dit ett par gånger till för uppföljning, spännande!

Tusen tack för tipset Karin  (skrev fel först att det var Maria, jag blandade ihop det lite…)! Karin är förresten en hejare på att blogga, inläggen kommer med ojämnt härliga mellanrum och pennan tar oftast väldigt roliga vägar, heja Karin!

Glad Eva – nu ska här tränas!

Mitt knä

Jag måste ta tag i mitt kn(tr)asiga knä. Opererade det 1980 för brustet korsband, trasigt ledband och minisk och gick med gips i nio veckor (så var det på den tiden…). Sen dess har det varit bra, försämrad böjlighet men jag har kunnat göra allt utom att sitta på huk på det benet.
I våras blev jag stångad av baggen rätt in från utsidan i det knäet. Det gjorde otroligt ont och jag trodde knäet gick av men smärtan klingade av och det blev bara ömt och svullet. Kunde ju springa agility hela sommaren utan problem. Sen, i slutet av sommaren sprang Sia in i samma knä med full kraft när vi tränade delning. Då rasade jag ihop och sen svimmade jag när jag försökte resa mig. Sen dess har det varit sämre. Visst, jag kan gå och till och med springa hyfsat men bra är det inte. Så fort någon touchar i från sidan gör det jävulskt ont. Jag är stel och halt när jag suttit en stund men värmer ur hyfsat. Ingen värk alltså. Det känns som det är instabilt i sidled och det finns några svullnader som inte går ner. Jag misstänker att nåt är väldigt trasigt därinne.

Igår var jag och körde ben på gymmet och det gick bra, utmanade inte smärta utan gjorde det som kändes bra och klarade de flesta maskinerna. Kunde inte gå på crosstrainern mer än 5 minuter så belastning funkar inte. Har även märkt förut att om jag bär tungt så blir det reaktion i knät.

Det känns sådär att gå till vårdcentralen. Jag skulle vilja bli ordentligt undersökt av en idrottsläkare. Jag vill för tusan kunna fortsätta springa även om jag är lite till åren kommen.

Kanske ett ointressant blogginlägg men jag hoppas på tips om vart jag ska ta vägen med mitt knä. Känns som det är dax ta tag i det på riktigt nu.

Pirrigt… dumt?

Mycket spännande dag i morgon eftersom Kelli ska debutera i IK2 på Mörkö. Jag hade inte alls tänkt köra IK2 med henne redan. Men eftersom jag vill tävla Knut och Sia kan jag ju inte också åka på IK1 med Kellanbellan… alltså anmälde jag henne till IK2 😮  Och jag hade tur i lottningen och kom med med alla tre hundarna båda dagarna.
Pirrigt är det för hon har ju knappt tävlat IK1, jovisst några starter förra året men i år… Den enda start vi gjort, en IK1 i Sandviken, så blev det motorstopp i upptaget och vi fick bryta.  Kanske är det dumt men i vanliga fall är hon duktig på att hitta och flytta djur och jag tror inte avståndet (300 m) behöver ställa till det. Dessutom var det på Mörkö vi tävlade IK1 förra året och då gick hon väldigt fint. Hur som helst har jag noll förväntningar, det får bli en ren träningsrunda (dyr sådan…).

Idag har jag börjat på gymmet igen, det blev ett spinningpass med pulsmätare. Himla intressant att kunna följa sin puls genom hela passet. En smuuula pinsamt att alla andra kan se vilken puls man ligger på. Men är faktiskt nöjd att jag orkade som jag gjorde. Det var inte konditionen som tog slut, det var knät son inte ville mer efter ca 30 minuter så jag fick maska sista kvarten. Är nog dumt köra vidare när det börjar göra ont. Känner ingen smärta nu efteråt så förhoppningsvis blir knät starkare av träningen.

På måndag kl 7 börjar herdejobbet i Upplands Väsby. Jag jobbar 7-12 mån-ons + fredag. Kom gärna förbi och hälsa på! Ring för vägbeskrivning, för krångligt förklara här.

Skutskär och så en mycket kort vallningsrunda…

Lördag

Sandviken och IK1
Åkte till Sandviken för att tävla IK1 med Kelli. Första tävlingen sen förra året och det skulle bli kul att testa hennes visslor i skarpt läge. Kelli gjorde några IK1 förra året och avslutade med 1-pris på Mörkö men hon är fortfarande orutinerad och vår tävlingsträning är i stort sett noll. Måste ju linda in mig i lite ursäkter för vad som komma skall…

Tävlingen var väldigt välarrangerad och förutsättningarna verkade kanonbra. Jag träffade många bekanta och det kändes verkligen hemtrevligt.
Det var suffolkkorsningar med avvanda mer än halvårsgamla både tack- och bagglamm. Domaren sa att bagglammen porrat för fullt när de släppt ihop dem inför tävlingen. Hon sa också att de kunde ställa upp sig och om de gjorde det skulle hon acceptera ’markering’ mot huvudet men inte minsta bitning i sidor eller bak.  Nåja, det där var ju inte aktuellt för Kelli eftersom det inte ligger för henne att ta till tänderna, dessutom brukar hon inte bli ifrågasatt. Dessutom sa domaren att om hunden låg på  så kunde det bli väldigt springigt, det är ju suffolk.
Jag hade nr 3 och gick ut glad i hågen och skickade Kelli vänster. Hon gick ut fint men stannade kort. Kanske i draget, tänkte jag, även om det såg onödigt tidigt ut. Men första flocken hade dragit av banan åt det hållet så jag ställde in mig på att det skulle bli dragigt och hon fick börja upptaget där. Efter ca 30 m hände inget, fåren reagerade inte ett smack. Då skickade jag upp henne till 12 och bad henne ta upp där. Hon smög så fint framåt men inget hände. Hon lade sig ner och jag fick tjata lite ’get-up’ på henne. Hon tryckte lite här och lite där och började flanka lite men fåren stod som fastvuxna. Frustrerande. Det här hade Kelli aldrig varit med om förut. Hon la sig på flanken och tittade åt mitt håll ungefär som om hon frågade ’ska det verkligen vara så här?’ Vi försökte lite till och sen bad jag henne cirkla för att försöka putta dem tillbaks till uttaget, men det gick inte heller. Då valde jag bryta och frågade domaren om jag fick gå dit och hjälpa henne få loss fåren. Det fick jag och hon tyckte jag borde tagit det beslutet tidigare, mmm självklart. Men ibland har jag sett får som när de väl börjar gå fungerar hur fint som helst så det var väl därför jag höll på en stund.
När jag gått lite mer än halvvägs så började de gå mot mig och sen var det inga problem att driva och hon fick sen fösa dem av banan.
Då var man en erfarenhet rikare! Konstaterar att Kelli inte biter trots att jag hejar på henne ordentligt. Jag gav aldrig bitkommando så jag vet inte om hon tagit till det, jag bjöd hur som helst in henne att ta det beslutet själv om hon velat. Hon kan cirkla på kommando på långt håll, det är svårt men visar att hon är öppen i skallen för att göra konstiga saker som föraren ber om.
Jag strök till andra dagens tävling eftersom jag inte ville riskera fler dåliga erfarenheter.
Fick höra senare att utställaren lade ut kraftfoder och det är väl en förklaring till att fåren stod så fast. Dock ingen ursäkt för att inte flytta dem. Nu måste vi träna på att flytta när det är ovilligt, tror minsann jag har en sån grupp på gång här hemma…

Skutskär och agility
Efter vallningen åkte jag till Skutskär och körde tvåorna med Knut och Kelli. Lindade låret med wetrap så jag knappt kunde gå… men efter en stund så fungerade benet hyggligt. Jag är långt ifrån mitt vanliga jag men nu kunde jag i alla fall köra loppen. Det blev en andraplacering med Kelli i hopp och pinne nr 2. Resten blev disk eftersom jag valde att gå av när det blev fel, allt för att spara benet. Knut rev de två första hindren i ena loppet och då lade jag honom ner och gick själv och lade upp bommarna. Vet inte om han lär sig något av att inte få hoppa vidare, det är tveksamt. Han är lika lycklig för att lägga sig, eller skutta av banan vid min sida som att göra något annat den lilla knäppgöken. Funderade på om det såg otrevligt ut, med tanke på diskussionens om varit på agilitylistan senaste tiden, men tänkte på vad Ann sa på träningen sist. ’Eva, han ser inte ut att ta åt sig ett smack av att du lägger honom när han rivit’. Japp och det är precis som det ska vara. För jag har tränat och belönat hundarna en hel del på att lägga sig i alla tänkbara situationer. Jag tycker det är bra att kunna ta till ett stopp när det blir tokigt och sen välja om man vill gå av eller fortsätta och jag ser det inte som en bestraffning. Hundarna är ju så vana att bli stoppade i alla möjliga situationer i vallningen så att stoppa dem ger dem bara en positiv förväntan.

Om tävlingen i Skutskär
Fantastiskt  att en liten klubb som Skutskär mäktar med en så här stor tävling. Över 1000 starter per dag och tre banor igång samtidigt – det kräver mycket planering och många funktionärer. Jag är imponerad! Allt funkade väldigt bra och det var hög stämning med trevliga funktionärer. Den trevliga, putsade rastslingan är guld värd! Det var ovanligt roliga banor med stor omväxling både vad gäller teknik och användning av hinder – sånt gillar jag!
Enda minuset är att planerna är väldigt ojämna och för mig som redan är sinkad av skada var de svårsprungna och kändes lite ’farliga’. Men så är det ju på de flesta brukshundklubbar. Inte många som har perfekta planer.

Söndag

Sov kvar på Rullsands Camping hos Anita så det blev lite ’sovmorgon’. Det blev en härlig dag med många fina lopp. Stolpe ut i hoppklassen där Knut gjorde ett fint lopp men fick darr på ribban tredje hindret från mål. Jag hörde den ramla när han passerat tunneln efter, fan också, den kunde lika gärna ha legat kvar.  Kelli rev oxern i hopploppet. Båda hade lätt klarat pinne utan rivningarna. I agilityloppet rev Knut igen och jag körde via kontaktfältshinder snabbaste vägen ut.
Kelli gjorde ett ganska fint agilitylopp men missade långhoppet och sen blev det wobbligt till slalom så hon fick även en vägran där. Tiden hade ändå räckt till vinst… så fart finns det 🙂
Jag var klar redan vid 11 så det blev tid för jobb hemma också. Baggarna blev frånskilda och så är det bara hålla tummarna att de inte hunnit betäcka sina släktingar… svaret får vi till jul :mrgreen:

Helgen avslutades med en härlig grillkväll med goda vänner.

Å vad sommar är härligt! 

VINST!

Knut vann hopp 2 idag och tog sin första pinne. Tyvärr kunde jag bara springa det loppet, började känna av lårskadan efter halva ungefär. Tur att banan var lätt så han kunde hitta vägen någorlunda själv. Sen blev det två disk med Kelli o Knut i h2 resp ag2 eftersom vi fick fel och jag valde gå av. Malin körde Kellis sista lopp och tyvärr gick hon fel i slalom, resten satt som en smeck!

Nu har jag tejpat och utrustat mig med bandage inför i morgon. Först vallningstävling i Sandviken och sen agility i Skutskär. Ja, jag är galen, jag vet… Vi får se om muskeln vill springa eller inte, jag ska i alla fall försöka.

Lår, vinst, catchdrivers, guldstjärna

Sista dagen på Gotland igår med ytterligare en fantastisk tävlingsdag. Tyvärr kunde jag inte springa mina lopp själv eftersom lårmuskeln inte ville jobba. Det gör inget ont när jag går men så fort jag försöker springa så är det stopp, det går liksom inte. Jag isar, käkar Ibumetin och har kompressionsbyxor. Snälla Sven Karlsson lånade ut ett par byxor till mig och jag tror de är toppen. Jag har rört mig så mycket som möjligt för att inte stelna ihop och det känns i alla fall inte sämre. Ska prova jogga lite idag och se hur det känns.

Malin har kört Kelli idag och det är så himla roligt att se sin egen hund utifrån, mycket roligare än jag trodde. Hopplaget gick ganska bra. Hon hade svårt med de snäva tillbakasvängarna, det är liksom inte riktigt hennes grej att bromsa och svänga. Fort fort fort verkar hon tänka typ hela tiden, och det är ju ändå rätt bra på nåt sätt när det går på tid, hehe. I agilitylaget blev det också nån yvig sväng och sen nåt konstigt missförstånd på slutet då hon tvärnitade före sista hindret. Jaja unga hundar, man förstår inte riktigt hur de tänker ibland.
Sen var det hoppklass 2 och även där blev det svårt för henne att läsa handlingen så hon missade ett par hinder.
Sista klassen var agility 1 och det såg jag inte. Lite skrik och panik sa Malin men det räckte till VINST!!! Därmed är hon nu en klass 2-hund! Härliga lilla hund!!! Otroligt egentligen hur man bara kan lämna hunden och den snällt springer in en vinst med en annan förare. Gullunge! Tack Malin för all coaching och hjälp.

Veronica fick hoppa in på Knut eftersom Malin ville köra Prim själv i laget idag. De passade varann som hand i handsken kan jag säga. Knut gick som slimmad på ett snöre genom banorna på kanontider. Tyvärr en rivning i hopplagloppet och en uppfartsfemma i agilitylag. Men oj vad roligt att se det från sidan.
Sen provade de agility 2 också men där kunde han varken slalom eller hitta hinder så Veronica valde att bryta.
Knut har känts lite ”tassig” fram och jag är lite orolig att hans tår tagit lite stryk senaste tiden. Han är ju inte så försiktig av sig precis. Ska ha koll på det ett tag och inte belasta honom i onödan.

Resan då? Jag och Anita har åkt tillsammans och sen har vi mött upp och bott tillsammans med Ninnie på en liten gård ca 10 minuter söder om Visby BK. Anitas Vickis uppfödare Mita hade fixat boendet och det var verkligen toppen. Lugnt och skönt och gott om plats. Tack snälla!
Det har varit långa tävlingsdagar från 8 – sena kvällen så nåt kvällsmingel har det inte blivit. Men vi har hunnit tjattra en hel del ändå – alltid lika trevligt att umgås med goa vänner.

Tävlingen?
Stor guldstjärna till Visby BK med Annika Mojanis i spetsen.
De hade värsta gourmetrestaurangen på klubben. Grillmästare bytte av varandra hela dagen från 11 och det serverades helgrillad fläskfile, kycklingspett, vegetariska alternativ, nachotallrik med mera. Allting sådär suveränt kryddat och med goda såser och sallader. MUMS! Dessutom, en stor veranda med många sittplatser försedda med parasoll så det gick nästan alltid hitta lite skugga. Sa jag att vädret var toppen? det var det! Bekanta vid vart och vartannat bord. Skön musik strålande ur högtalarna vid klubbstugan, lukt av saltvatten. Sol och varmt och med sorlet från agilitybanorna så kunde man bara njuta –  blunda och tro att man var på nån playa vid Medelhavet. Sån härlig semesterkänsla. Oj vad jag trivdes!

Det var gemensamma prisutdelningar några gånger under dagen. Det är jättetrevligt att uppmärksamma pristagarna ordentligt, tycker jag (speciellt när man vinner själv…).
De hade en extra högtalaranläggning vid klubbstugan och som hördes över hela området vilket var väldigt bra. Där kunde allmän information ropas ut och framförallt nå ut. Annika skötte micken. Hon är värsta speakerproffset och passar otroligt bra i den rollen.

Nu har Kelli vunnit 5 presentkort i år…

Gotland med vinst och ajaj

Uppe med tuppen även idag. Kellis ag 1 blev disk då hon inte hittade långhoppet vilket berodde på att jag underskattat att A-hindret skulle locka.
Sen var det hopp 2 och Knut rev i början. Kelli gick nolla med några hej-och-hå-svängar men räckte ändå till vinst! Hurra för första pinnen i hopp 2.

Dags för Knut och agility 2, skulle vi äntligen ta sista pinnen? Rolig, teknisk bana och ham gick verkligen kanonbra. Tyvärr en förarglig uppfartsfemma på gungan. Ingen nolla i klassen så vi vann!! Jätteskoj att få stå överst på prispallen!

Sen var det aglag. Kelli startade först och snubblade i slalom så det blev fel. I ivern att rätta till det lyckades jag både diska oss och framför allt drog jag sönder baksidans lårmuskel.
När jag skulle springa Knuts laglopp gjorde det mer o mer ont och till slut fick jag bryta. Skit!

Roligt blev nästa laglopp för då gjorde vi rockad med förare. Malin körde mina två, Anita körde Swift och Anja Prim.
Prim inledde med disk, han tittade för mycket efter matte. Malin o Kelli nolla! Anita o Swift nolla! Knut o Malin inledde kanonfint men fick två riv så laget fick räkna 10 fel. Räckte till 4-platsen o h vår femte SM-pinne. Hurra!!

Eva från iPhone

Distriktsmästare!

Fame vann DM agility igår. 2.a kom Katja med Roija och 3.a Malin med Amanda. Ca 30 starter var det. Jag kunde springa anständigt men det blev bakombyten hela vägen i stort sett, och lite sämre fart pga det.

Sia hade svårare för den styrningen och vimsade lite men gick bra ändå. Endast fem fel (sprang förbi ett hinder) och jag vet inte hur långt det kan ha räckt. Tippar 4.a 5.a nånting.

Busy fick fel i slalom ena loppet och vägrade på platten nästa. Det duggade lite så hon är väl förlåten… Hon är duktig som klarar att släppa på alla bakombyten. Bra träning tror jag, hon lär sig hitta hinder

 

Bättre

ner mig redan lite bättre! (with a little help)
Så jag åker nog på DM ikväll iaf. Kan vara bra att tävla även om man inte är på topp själv – lära sig hantera det med.

Kokade lever idag och gissa vem som har gjort klockren snabb slalom från alla håll idag???


Fröken Humörfrisk!

AJ!

Vurpan i Fagersta späddes på igår när jag tränade slalom hos Ann. Tappade balansen och knäppte till nåt i sätesmuskeln. Helt omöjligt att springa.

Alltså blev dagens KM rena fiaskot för min del . Sia gjorde ett helt ok lopp men undrade var jag tog vägen på den långa upploppsrakan. Hon har alldeles för dåligt släpp för att klara en SÅ långsam förare. Och för Fame blev det helt konstigt och vägringar lite överallt. Busy var den enda som inte märkte så mycket… hon gjorde fel i slalom (som vanligt) men tog för övrigt snällt dom hinder jag bad om.
Ann och Malin fick springa andra loppet med Fame och Sia. Felfritt förstås! och jag tror Sia slog morsan! Hon var inte lika förvånad över förarbytet som Fame.

Nu är det vila som gäller. Håll tummarna för att jag läker ihop till SM!