Mitt svaga svaga knä…. nu jävlar!

Nu är mitt knä röntgat och undersökt efter konstens alla regler. Inget är trasigt. Det finns lite artros men det största problemet är att musklerna på det benet är för klena. Varför? Jag har varit skadad fyra gånger på ett år och hinner inte jobba upp mig emellan. Knäet blir skörare och skörare och då räcker det, som nu sist, att jag trampar lite snett så ”vrickar” jag det och får j-t in i h-e ont. Värre och värre för varje gång.

Nu blir det till att spotta upp sig och T R Ä N A. Läkaren sa att jag kan ta värktabletter om det gör för ont att träna. I takt med att musklerna kommer tillbaka så kommer det onda avta.
Det var ”roligt” att läkaren och sjukgymnasten jag varit hos sade samma sak. De var rörande överens och det känns jättebra.

Skärp dig nu Eva, sitt inte här, iväg och träna med dig!!

 

 

Rygg

Min rygg har säckat ihop igen. Det händer med ojämna mellanrum och det är bara att bita ihop. Har därför haft en riktig vilohelg och skippat alla planer. Den är lite bättre nu men det känns som korsryggen varit överkörd eller nåt.

En sväng till fårhagen blev det idag, att stå still och vissla är ju inte så ansträngande. Måste ju försöka få hundarna någorlunda aktiverade. Kelli fick öva på att fråndriva och vi fick loss en flock på fyra tackor som spretade rejält. Roligt se att hon verkligen tänkte för att jobba ihop och få med sig alla och åt rätt håll. Det senare, att hålla riktning är ju det hon har svårast för just nu så det känns bra att hon börjar förstå.

Fame gjorde nåt läskigt på vägen dit. Vi har ett kullfallet träd som hundarna lätt hoppar över. De sprang före mig och Fame måste ha missat ansatsen eller halkat för hon slog i och gjorde världens kullerbytta. Skrek och stod på tre ben efteråt. Men det gick snabbt över som tur var. Man blir ju lite orolig, hon är ju inte direkt ung längre…

Nu ska jag tillbaks till soffan – Vinnare väntar 🙂

Positivt om knäet :)

Jag berättade förra veckan om mitt trasiga knä. Nu har jag undersökt det och blivit behandlad.

Det inre ledbandet är partiellt av och det får jag leva med. Det är det som gör knäet instabilt men man gör inget åt det. Han sa att det finns mängder av idrottare som fortsätter utan större problem med den här typen av skada. Det känns bra få det bekräftat.

Det som ställer till det är ärrvävnad runt en ledkapsel på insidan knäet. Den manipulerade han med ”dry neeling” dvs satte några nålar i ärrvävnaden och ”ruggade om”. Ingen behaglig upplevelse men klart överkomlig. Direkt efteråt har jag betydligt bättre rörlighet i knäet, otroligt! Han trodde att jag skulle få t.o.m. bättre rörlighet än innan stångningsskadan i våras. Det vore ju en riktig höjdare!

Jag fick några övningar som ska göras 3 x 10 per dag eller varannan dag för att förbättra styrka och stabilitet. Ingen överraskning att det är muskler som ska till för att fortsätta fungera.

Någon artros trodde han inte jag behövde oroa mig för förrän bortåt 70…

Ska dit ett par gånger till för uppföljning, spännande!

Tusen tack för tipset Karin  (skrev fel först att det var Maria, jag blandade ihop det lite…)! Karin är förresten en hejare på att blogga, inläggen kommer med ojämnt härliga mellanrum och pennan tar oftast väldigt roliga vägar, heja Karin!

Glad Eva – nu ska här tränas!

Mitt knä

Jag måste ta tag i mitt kn(tr)asiga knä. Opererade det 1980 för brustet korsband, trasigt ledband och minisk och gick med gips i nio veckor (så var det på den tiden…). Sen dess har det varit bra, försämrad böjlighet men jag har kunnat göra allt utom att sitta på huk på det benet.
I våras blev jag stångad av baggen rätt in från utsidan i det knäet. Det gjorde otroligt ont och jag trodde knäet gick av men smärtan klingade av och det blev bara ömt och svullet. Kunde ju springa agility hela sommaren utan problem. Sen, i slutet av sommaren sprang Sia in i samma knä med full kraft när vi tränade delning. Då rasade jag ihop och sen svimmade jag när jag försökte resa mig. Sen dess har det varit sämre. Visst, jag kan gå och till och med springa hyfsat men bra är det inte. Så fort någon touchar i från sidan gör det jävulskt ont. Jag är stel och halt när jag suttit en stund men värmer ur hyfsat. Ingen värk alltså. Det känns som det är instabilt i sidled och det finns några svullnader som inte går ner. Jag misstänker att nåt är väldigt trasigt därinne.

Igår var jag och körde ben på gymmet och det gick bra, utmanade inte smärta utan gjorde det som kändes bra och klarade de flesta maskinerna. Kunde inte gå på crosstrainern mer än 5 minuter så belastning funkar inte. Har även märkt förut att om jag bär tungt så blir det reaktion i knät.

Det känns sådär att gå till vårdcentralen. Jag skulle vilja bli ordentligt undersökt av en idrottsläkare. Jag vill för tusan kunna fortsätta springa även om jag är lite till åren kommen.

Kanske ett ointressant blogginlägg men jag hoppas på tips om vart jag ska ta vägen med mitt knä. Känns som det är dax ta tag i det på riktigt nu.

Pirrigt… dumt?

Mycket spännande dag i morgon eftersom Kelli ska debutera i IK2 på Mörkö. Jag hade inte alls tänkt köra IK2 med henne redan. Men eftersom jag vill tävla Knut och Sia kan jag ju inte också åka på IK1 med Kellanbellan… alltså anmälde jag henne till IK2 😮  Och jag hade tur i lottningen och kom med med alla tre hundarna båda dagarna.
Pirrigt är det för hon har ju knappt tävlat IK1, jovisst några starter förra året men i år… Den enda start vi gjort, en IK1 i Sandviken, så blev det motorstopp i upptaget och vi fick bryta.  Kanske är det dumt men i vanliga fall är hon duktig på att hitta och flytta djur och jag tror inte avståndet (300 m) behöver ställa till det. Dessutom var det på Mörkö vi tävlade IK1 förra året och då gick hon väldigt fint. Hur som helst har jag noll förväntningar, det får bli en ren träningsrunda (dyr sådan…).

Idag har jag börjat på gymmet igen, det blev ett spinningpass med pulsmätare. Himla intressant att kunna följa sin puls genom hela passet. En smuuula pinsamt att alla andra kan se vilken puls man ligger på. Men är faktiskt nöjd att jag orkade som jag gjorde. Det var inte konditionen som tog slut, det var knät son inte ville mer efter ca 30 minuter så jag fick maska sista kvarten. Är nog dumt köra vidare när det börjar göra ont. Känner ingen smärta nu efteråt så förhoppningsvis blir knät starkare av träningen.

På måndag kl 7 börjar herdejobbet i Upplands Väsby. Jag jobbar 7-12 mån-ons + fredag. Kom gärna förbi och hälsa på! Ring för vägbeskrivning, för krångligt förklara här.