SM och Agria Cup-kvalad

Nu är tävlingssäsongen slut och det känns roligt att ha alla tre tävlingshundarna på årets kvallista inför 2019. Dessutom ligger Kenth och Seglinges Kjapp bra till!

Kelli, Hassel o Kjapp är klara för kvarts-SM och troligen även Agria Cup nästa år. Bernie är klar för SM men behöver kanske några poäng till för att vara klar för AC. Man brukar behöva några poäng fler än 20p. Kvalperioden slutar 14/7-19 så det blir säkert några chanser till.

Duktiga Seglingehundar

Vi har haft många duktiga Seglingehundar ute och tävlat i lite allt möjligt under året. Jag ligger efter med rapportering och grattisar men den som väntar på nåt gott… och så får ni GÄRNA uppdatera mig med resultat och bilder så jag kan hålla hemsidan igång. Nu har jag varit på Facebook och snott lite bilder, hoppas jag får till det någorlunda rätt och rättvist.

Vi börjar med Seglinges Kjapp (Kelli-Loki) och Kenth Svartberg som dominerade våra hemmatävlingar i Alunda. Rena uppvisningen när de tog hem segern båda dagarna! Imponerande bedrift. Just att vinna vallhundstävlingar är svårt. Konkurrensen är hård och det är väldigt jämnt i toppen med små marginaler mellan vinna och försvinna. Därmed tog sig Kjapp högt upp på årets rankinglista och faktum är att bröderna Hassel och Kjapp ligger 2.a och 17.e på SM- och Agria Cup-rankingen. Jag är stolt som en tupp över den bedriften. På bilden från vänster: Domare Barbro Klingborg, Kjapp, Kenth, Sven Sognevik 2.a och Viktoria Fornander 3.a.

Det här är Seglinges Enn (Vera – Kemi Rex). Han har tillsammans med Malin Elfström hunnit debutera och tagit massor av agilitymeriter på kort tid. Jag har inte koll på alla men den här bilden är från en av vinsterna. Malins foto.
<
Ja även jag själv har gjort lite bra och det är Hassel (Kelli-Loki) som stått för den bedriften. Vi kom tvåa på IK2 i Sorunda efter duktiga Johanna och Ztill. Det kändes som en bra uppstart på året.  Vi var även femma efter Kjapp och Kenth som nämns i bilden högst upp.
I mitten augusti är det dags för ett av årets stora mål, Agria Cup där både Hassel och Kelli är inkvalade. Jag hoppas hitta nån start före det, mest för att damma lite ringrost av mig själv.

Nedan hittar vi Seglinges Lyra (Kelli-Loki) och Lydia Benson. Lyra har lyckats ta de där tre certen och tituleras numera Svensk Agilitychampion, hurra! Ja, och så Godkänd Vallhund, men det är ju gammal nyhet. Jag hade svårt hitta agilitybilder på Lyra, ja bilder överhuvudtaget. Så det fick bli två. En från vår valpkurs med Malin Elfström och en från ett klipp på Lydias Facebooksida. Tycker de är lite lika på nåt vis de där två L 😃

Seglinges Wee (Wick) kan apportera lite allt möjligt, det syns tydligt på matte Sofias bild nedan. De har hunnit med att tävla lag-SM i Rallylydnad och kom 9.a.

Nedan ser du Wicks brorsa Seglinges Vide (Flaxa-Sam). Han och matte Sandra Janson har fixat två cert i Heelwork. Gissar att de snart fixar championatet och därmed kan lägga ytterligare en titel till sin digra lista med meriter. Fotot är Sandras.


Avslutar med Seglinges Elsa (Vera-Kemi Rex) som debuterat och vunnit agility!  Matte Petra Strand har tagit bilden och det ser ut som Elsa tänker gå i mammas fotspår. Otroligt snabb agilityhund och hon ser även riktigt fin ut när hon vallar får.

Dubbelvinst

img_7510Märsta 21 oktober 2017 och årets sista tävlingshelg. Vi drämde till med Hassel på 1.a plats och Kelli 2.a – så glad för mina fina hundar! Det blev en jättefin tävling hos Anna Edbom som vår klubb arrangerade.

Fin avslutning på säsongen

Både Kelli och Hassel lyckades vinna i Öströö i helgen som gick. Det känns verkligen som en bra punkt för säsongen. Nu har vi visserligen våra klubbtävlingar kvar de två sista helgerna i oktober så riktigt slut är det inte än.

Om jag ska summera säsongen hittills så har vi fått kämpa hårdare än vanligt och det har känts rätt motigt ibland men även några riktiga ljuspunkter.

Det började med att vi fick operera Kelli och avbryta hennes dräktighet i vintras. Operationen gick bra och hon läkte ihop som hon skulle. Jag satte igång så smått att träna henne och hon kom snabbt i kondition. Tyvärr halkade hon och drog till en muskel i ett bakben och fick vila hela maj. Nu var ju frågan om det var realistiskt få henne i form till World Trial i juli. Jag vet att det kanske var ett dåligt val att para henne samma år som stora landslagsuppdrag men det var sista chansen och Kelli är rutinerad tävlingshund så… Jag hade dessutom Hassel anmäld som reserv till World Trial och han är en god ersättare.
Jag tänkte bestämma mig efter Belgian Open vem jag skulle köra med, BO gick veckan innan. Men först åkte vi till Gotland för att få åtminstone någon tävling i kroppen innan utlandsäventyret.

img_6733Ammor Gård – Gotland
Vi var på Ammor Gård, en fantastiskt fin tävlingsplats. Kelli gick riktigt bra men vi hade inte turen med oss. Första dagen fick vi en flock som ville springa väldigt fort och jag hade bestämt mig innan att om jag fick en svår flock skulle jag bryta. Jag försökte lugna ner djuren efter hämtet men de bara fortsatte springa så fort vi vände upp i första benet så jag sa tack och så tog vi med djuren av banan. Höll tummarna för lugnare djur dag två. Och det fick vi! Kelli gjorde en jättefin runda och en bra delning. Delningsringen var farligt nära uttaget vilket jag var väl medveten om, ändå klantade jag till det och vi hann inte samla in de lämnade djuren förrän det var för sent. Så två dagar bruten tävling… inte mycket att skryta med när man ska åka på World Trial… Nåja, jag var ändå nöjd med hunden men jag förstår om folk som bara ser resultatraden undrar. Vi var förresten en sväng till västkusten, Skällåkra, i slutet april. Där bröt jag också med Kelli. Men då var det för att hon blev för trött. Även då hade jag en plan att bryta om jag såg tecken att hon inte skulle orka, det var ju första tävlingen efter operationen.
På Gotland startade även Hassel och Bernie. Bernie kom 2.a och 4.a med 1-pris och gick riktigt fint. Hassel kom bara med en dag och han fick en Dorsetkorsning med egna idéer, han gjorde ett fint jobb men det var omöjlig uppgift att få till en bra runda.

Belgium Open
img_6802Helt otroligt arrangemang med tre banor med några km mellanrum. Varje hund startade två banor per dag och så räknade man sina tre bästa resultat för att gå till final. Åsa åkte med och tävlade med Knut så det var riktigt roligt. Tyvärr inga framskjutna placeringar och i det stora hela kan man väl säga att hundarna var rätt olydiga eller hörde dåligt, bara att välja. På en av banorna fick vi till fina rundor. Hur som helst så var det väldigt bra uppladdning och jag bestämde mig för att köra med Kelli på WT. Hon hade bra kondition och mest erfarenhet så Hassel fick nöja sig med reserv.

eva_hasselkelli2017World Trial – Holland
På Kellis kvalbana var det svårt med hörbarheten, tackorna var rätt tröga och stannade för att beta så fort hunden blev lite passiv och det blev förhållandevis rätt låga poäng, åtminstone i början. Kelli överraskade med att stanna väldigt kort, något hon lagt sig till mig skulle det visa sig när jag summerar säsongen. Hon som bruka sätta full pott i utgångarna tappar nu värdefulla poäng helt i onödan. Sen gjorde hon en helt okej bana, en hyfsad delning och fålla men kass singling. Hon kom in men gick på fel djur, ja det blev helt fel…vi gjorde om. Så där slutade vår World Trial, inte fiasko men verkligen inte nåt att skryta med heller.

Kvarts-SM – Ale
Sen fanns det inga tävlingar förrän kvarts-SM, lite för många veckor emellan för min del. Jag behöver tävla kontinuerligt för att hålla fokus och känsla igång. Nu blev det många veckor med träning istället.
Luleå är väldigt långt bort  och årets resor har verkligen varit många och långa. Hassel gick iaf jättebra båda dagarna img_7093och gick vidare. Kelli gick bra första dagen men sen orkade hon inte ens hämta djuren dag två. Helt sjukt faktiskt. Jag var bergsäker på att hon, även om det var trögt och dragit, skulle komma med djuren. Nix, de hamnade i hanteringen och jag lovar det var säkert 200 m dit snett bakåt. Ja, det är bara tugga i sig, hon är inte sig lik. Jag funderade på att stryka mig till EM.

EM – Norge
Även nu stannade Kelli kort (jag har ett problem). Men sen gjorde hon en riktigt bra bana, fin delning, fålla och en bra singling. Tyvärr bedömde domarna att singlingen var utanför ringen och vi fick göra om. Jag kollade på filmen och det är på gränsen men hon håller tackan bra så själva arbetet var bra. Men SKIT också att jag skulle slarva bort den. Det hade faktimg_7106iskt räckt till final om inte… Tänk så nära det kan vara mellan succé och fiasko, det var verkligen inte mitt och Kellis år i år.

Agria Cup – Danmark
Både Kelli och Hassel gick vidare till semi dag två. I semi tog det slut redan i hämtet kan man säga. Hunden skulle ut på åkern bredvid, en stubbåker. Ingen av dem förstod vad jag menade och båda gav sig fan på att fåren var där dom stod igår. Efter många om och men (skuret) så fick jag ut dem men då var ju finalplatsen väck såklart. Här hade vi helt klart en kunskapslucka.
Fiskeboda
Hade hört så mycket gott om stället så jag ville verkligen åka dit. Hade väl egentligen behövt vila lite efter tre
intensiva helger i rad. Men det var fantastiskt bra och jag är glad att jag åkte. Hassel gick finemang och kom trea ena dagen. Kom bara med med en hund där.

SM – Kungsör
Hassel gjorde en okej bana men blev alldeles för het i närarbetet, vet inte riktigt varför men måste hålla honom lite mer i örat tror jag. Platt fall och definitivt inget landslag nästa år. Har varit med sex år i rad så det är väl dags för en paus…

Unghunds-SM – Öströö
Årets mål för Bernie. Ytterligare en för migimg_6337 ny fantastisk tävlingsplats. Bernie gjorde en fin runda och vi slutade som tvåa efter första dagen. Goda förutsättningar för en topplacering alltså. Vad händer? Jo då gör han illa sig när vi är på promenad i skogen. Jag hör hur en av hundarna skriker till men ser inte direkt vem. På kvällen förstod jag, då var han på tre ben. Bara att stryka och åka hem, så himla snopet. Var in och röntgade på måndan och det såg bra ut, förmodligen en stukad tå. Så han fick lite antiinflammatoriskt och så blir det en rejäl vila. Redan efter ett par dar var hältan borta så jag har goda förhoppningar att det inte var så allvarligt som det först såg ut.

IK2 – Öströö – igen
Ja, det låter väl tokigt att åka så långt igen men jag var på Dorper-bedömningskurs i fredags i Småland. Då var det hyfsat nära och planen var egentligen att låta Bernie köra IK2. Passa på köra på samma ställe igen. Men nu blev det ju bara gamlingarna som fick köra. Och de lyckades vinna varsin dag.

Kelli
Även om Kelli vann IK2 igår så är det nåt som fortfarande inte stämmer. Hon har egentligen inte varit tillbaks i förra årets form nån gång i år. Det kanske låter knäppt när hon nästan kvalat till EM-final, vunnit IK2 etc men jag ger mig inte. Hon är inte lika lyhörd (läs hon är olydig), hon tar inte ansvar som hon brukar. Jag menar, hon brukar kunna göra framdrivningar helt själv i stort sett. Agria Cup förra året, grymt fina hämt. SM, Rängen Cup – ja hon blev bara bättre ju längre säsongen gick. Utgångarna. Tempot. Ansvar. Ja vi har lite att jobba på helt enkelt.

 

img_7079Hassel och Bernies valpar.

Jag har träffat flera av valparna och det är verkligen roligt att få följa dem även om det mest blir på avstånd. På bilden Hassel med Meg-dotter i Ale.
Hassels 1-åringar tränar för fullt såklart. Jag har sett en del film och de ser genomgående väldigt fina ut. Någon lite het men i övrigt mycket koncentration och driv.

Bernies fem små börjar också höras av från fårhagen. Anna och Elda är här ibland och det ser jättefint ut. Har sett film på en kille, Ess, som ser helt fantastisk ut för att vara så liten. Sen träffade jag en i Öströö som var helgalen enligt ägaren, har dock inte sett den och de är inte så gamla än. Hon har nog fått nåt att bita i hehe. Ska bli spännande följa deras utveckling!
Igår var jag och ögonlyste båda grabbarna och allt såg bra ut.

Valpar, lammning, kurs, träning …

Det blir glest mellan blogginläggen men jag är desto mer aktiv på Instagram (Femsing), Twitter (Kungknut) och Facebook. Tänkte berätta lite om vad som händer här på gården 🙂

Februari är liksom lugnet före stormen. I månadsskiftet kommer lammningen dra igång med flera trillingar och en fyrling. Jag är beredd med lammnäring, nappflaskor och lammbar. Vi har några tackor som ska fö enslingar så jag hoppas kunna adoptera bort något lamm.

Vecka 10 är det dags för Kelli att valpa, hon har gått fyra veckor nu och jag tycker mig känna igen dräktighetstecken. Det är som vanligt svårt med blotta öpgat och kanske gör vi ett ultraljud eter helgen. Hon är i alla fall i fin form och väger ett par kilo mer än förra gången. Ja, det gjorde hon redan innan hon blev dräktig nu. Hon har smygit på sig mer vikt senaste åren och det är bara muskler. Hon har tränat för fullt hittills och hon kommer få fortsätta hålla igång tills magen börjar ta emot.

Bernie har blivit pappa för ett par veckor sedan, ja det har ni sett i tidigare blogginlägg. De ser så otroligt fina och välmående ut. En av dem blir vallhund här i närheten vilket känns jätteroligt. Bernie utvecklas fint som vallhund och klarar nu långa hämt och fråndrivningar. Vi har till och med testat sortering och dubbelhämt. Han älskar att träna och suger i sig kunskap som en svamp. Han är fortfarande lite barnsligt överambitiös men är förvånansvärt stabil ändå. Gillar honom mycket.

Hassel ska få tjejbesök snart vilket är roligt. Hans kull med Ace ser jättefina ut så här långt, de är ju bara 5 månader. Han filar på några smådetaljer under vintern och när vi får till dessa så är han som en dröm att köra. Vilka detaljer? Som vanligt efter tävlingssäsongen behöver stopp och tempo tas tillbaka. Lyssna på långa håll. Sen ägnar vi en del tid åt finlir i närarbetet. Han kan fuska i flankerna när det blir bråttom så det måste jag få koll på. Hassel är jobbarhunden nr 1 här hemma när det gäller hålla undan djur vid utfodring.

Knut är den som servar när det är kurs och träningar, en uppgift han gillar. Vi var i Andrarum förra veckan och det är en fröjd att köra honom över kullarna där nere. Fräsch 10-åring!

Sia är pigg pensionär och jag är imponerad över hennes kondis!

Jag har två kurser igång under vintern. En grund- och en fortsättningskurs som går varannan lördag. Två härliga gäng som piggar upp när de kommer.

Privatlektioner bokas lite nu och då. Det är alltifrån elitekipage till nybörjare Jag har i vinter haft flera som velat gå förberedande kurs och eftersom ingen verkar vilja ordna såna kurser har jag bokat dem som privatlektioner. Jag anpassar individuellt och lektionen inriktas i första hand på att visa och förklara vad vallning är. Föraren får kanske valla fåren själv för att få lite djurkänsla. Ibland lånar jag ut någon av mina hundar så de får känna på hur det är att valla. Om deras hund/valp verkar sansad låter vi den gå lite efter fåren i lina för att se om den är tänd. En del har redan provat på lite vallning och då kan vi göra mer övningar med hunden i stället. Är hunden helvild ger jag tips om hur de kan träna i andra miljöer innan de försöker igen. Det är svårt att förstå för den som är nybörjare, vilken kontakt man behöver ha med sin hund för att klara av vallningen. Lite av det brukar jag försöka förmedla och visa med egna hundar. En del klarar sig med bara en enda lektion för att sen gå vidare till grundkurs, andra behöver kanske en lektion till. En del tar sig nog en funderare på om de ska gå vidare eller inte. Det är ju det där med träningsmöjligheter som fäller många. Jag är alltid tydlig med att man måste kunna träna mellan kurstillfällen, att det behövs minst lika mycket träning för utbilda en vallhund som för andra grenar. Jag brukar jämföra med min egen valp som vid ett års ålder kanske sett får cirka 300 gånger.

Härliga minnen

Häromdagen dök det upp en bild på Hassel i mitt Facebookflöde. Tänkte jag skulle dela den även här på hemsidan. Det är Dan Westman, Gårdsbackens hundcenter som lagt ut bilden, tror det är Paula Westman som tagit den. Det var en väldigt rolig helg där Lena Brundin och jag lyckades kvala våra hundar till SM. Läs mer om det här.
hassel_kvartssm2015
// ” Nu vänder du och går! ” Unge Seglinges Hassel övertalar en trilskande tacka på Kvarts-SM i Lövånger i helgen. Tackan vände och Hassel gick ända till en imponerande slutseger i tävlingen. Bra jobbat Eva och Hassel! // Tack Danne och Paula för bild och påminnelse!

Jag minns det som igår faktiskt. Vi fick ett stopp vid hämtstolpen och tackan backade en bra bit. Väldigt nöjd över hur han skötte de djuren.

 

Kelli är med i landslaget och ligger 4.a på årets ranking

eva_kelli_sm10_fototomasnyberg_trelleborgallehandaKelli är med i årets landslag och vi ska representera Sverige på EM Contintental Sheepdog Championship som går sista helgen i augusti i Juva, Finland. Vi ska även vara med på Nordiska som i år arrangeras på hemmaplan av vår klubb SULVK. Hon är även klar för kvartsfinal i SM och Agria Cup. Jag har ju alltid trott mycket på Kelli men att vi skulle gå så här långt är lite av en dröm. Hon är en liten skatt och jag tycker otroligt Fortsätt läsa ”Kelli är med i landslaget och ligger 4.a på årets ranking”

Hassel och Ace vallar

hassel_ace
Parning på morgonen och vallning på kvällen, inga problem att byta fokus. Foto: Lukas Nilsson

Nu hoppas vi på fina valpar i slutet av september.

Hassel tävlar IK2 får och har deltagit i Agria Cup-finalen. Hd B, CEA-carrier, IGS-clear.
Ace tävlar både IK2 får och har startat två gånger på nöt med en 1- och 2-a placering. HD A, CEA-clear, IGS-carrier.

Klicka på namnen för att se dem på Vallreg.

Kontakta Julia Lindén om du är intresserad av en valp.

Fem veckor och Tävlingsdebut för året…

veravalpar_4,5vecka
Otroligt vad fort tiden går! Nu är de fem veckor och det är full rulle. De är ute och minglar i köket och de får vara korta stunder ute i en stor komposthage. Nu är jag säker på hårlaget och vi har två korthåriga hanar, Trean och Fyran. Resten är långhåriga. Roligt med många som vill hälsa på och se de små underverken. Det är en väldigt jämn och fin kull och Vera sköter sig fortfarande som en toppmamma (såklart 🙂 ). Bilden har Petra tagit när hon var valpvakt i helgen. Stort tack för all hjälp, Petra! Så lyxigt kunna åka iväg på tävling och lämna hus, hundar och får i goda händer.
Tävling ja. I helgen åkte jag till Skåne och tävlade hos Marianne på Häckeberga. Så otroligt vacker och utmanande bana!

img_2706
Kelli och Kjapp i Häckeberga. Kjapp gjorde en fin runda på söndan och tog en 8.e plats. Bra gjort på den svåra banan!

Kelli startade på lördan och ringrosten lyste verkligen igenom hos oss båda. Det blev en medioker insats men var ändå roligt eftersom vi gjorde hela banan utom singlingen som vi inte hann med. Kelli blev väldigt trött. Krävande backig bana och lite sol är vi inte precis vana vid.
På söndan gick det bättre för Hassel. Han gick riktigt bra. Lite misstag i hämtet där han gick lite vilse i iupptaget. Sen var det tungt och svårt att hålla linjerna. Dels backigt och dels en hel del drag. Så det rök en massa poäng ute på banan. Närarbetet gjorde han kanon och det räckte till en 10.e plats. Mycket nöjd med honom.
Dessutom hann vi med bra träning hos Åsa på kvällarna (och en av morgnarna). Bernie fick fråndriva på EM-fältet. Så himla häftigt! Härligt rörliga tackor och hur mycket space som helst, rena drömmen för en vallningsnörd!

Film på Hassel

Har totalt glömt att lägga ut filmen här i bloggen. Klippte ihop lite olika situationer. Filmen börjar med en härlig situation i Andrarum där vi flyttar tackor. Ett litet lamm stod för sig själv ganska nära där jag står och filmar, det visade sig att den var krasslig. Är glad att han hanterar djur så varsamt, extra viktigt en sån gång.

Kelli 3a Agria Cup och klar för landslaget 2016

Har tävlat Agria Cup i Skåne i helgen. Förmodligen året sista tävling. Och vilket roligt avslut det blev!
Både Kelli och Hassel gick till final. Kelli med en andraplats i semifinalen och trea i finalen. Vår första mästerskapsmedalj i vallningssammanhang! Fantastiskt, en dröm som går i uppfyllelse, jag får nypa mig i armen för att förstå att det är sant!
Som grädde på moset är Kelli därmed inkvalad till nästa års landslag och får tävla både EM och NM. Hurra!!!

Första dagen tyckte jag gick sådär. Inga stora misstag men det vinglade och for lite för mycket. Bra närarbete och vi lyckades vara bland de 30 som gick vidare. Semifinalen gick bättre, då bestämde jag mig för att hålla tillbaks dem ordentligt hela vägen. En taktik som höll. Kelli kom 2.a och Hassel 7.a och var därmed bland de 15 som gick till finalen.

I finalen fick Hassel problem hitta den andra hämtflocken och när han väl hittade den blev det svårt för honom att ta den förbi dragen i framdrivningen. Det var väldigt långt 600m bort men bra hörbarhet. Dessutom, liksom så många andra, fastnade vi i sorteringen. Det var så nära att vi fixat det men jag tappade ihop dem med bara två kvar och sen hann vi inte.
Han saknar en hel del rutin som han inte hunnit få. Han är bara 3 år och han är den av mina hundar som kommit absolut längst vid så låg ålder. Framtidshopp!!!

Ja helgen blev en välbehövlig självförtroendeboost efter att vår SM-insats blev ett bottennapp förra helgen. Ingen skugga över själva arrangemanget, det var jag som inte var i form då helt enkelt.

Så härligt kunna hitta motivation och fokus igen efter bara några dagar! Har många härliga vänner att tacka för det! Så underbart med alla hejarop och peptalk från när och fjärran. Stort tack till er alla!

Jätteroligt är det också att bästa reskompisen Lena Brundin kvalade in till Agria Cup-finalen med lilla Mira! De gjorde en mycket fin runda och kom på 11.e plats. Foton: Tommy Ernstedt och Linda Jonsson (alla från Agria Cups Facebooksida)

Dax för mästerskap!

Nu närmar sig två av årets största tävlingshelger för min del. Först SM som går i Larv i Västergötland. Sen hem och packa om för att åka till Agria Cup som går i Skåne. Både Hassel och Kelli är inkvalade och det ska verkligen bli jätteroligt. Känns lite overkligt att lilla Hassel redan ska ta sig an så stora uppgifter. Här är lite info:

DirektreferatFacebooksidan SM

SM Kval Lördag 3 oktober:  Startlistor o resultat: kval (45 starter, de 15 bästa till final)

SM Final Söndag 4 oktober: Startlistor o resultat: final

Direktreferat på Facebooksidan Agria Cup

Agria Cup Fredag 9 oktober:  Startlistor o resultat: kvartsfinal (60 startande, de 30 bästa går vidare)

Agria Cup Lördag 10 oktober: Startlistor o resultat: semifinal (30 starter, de 15 bästa till final)

Agria Cup Söndag 11 oktober: Startlistor o resultat: final

 

Hassel och Kelli SM-klara!

Holland och Pre Continental

Förra onsdan åkte jag till Holland för att tävla i en stor vallningstävling med Hassel och Kelli. Mötte upp Karin i Jönköping och första stoppet blev på Häckeberga för lite träning. Marianne hade fixat i ordning ett malteserkors åt oss och det var verkligen bra och nyttig träning.

Tidigt torsdag morgon drog vi vidare från Skåne till Holland och kom fram lagom till invigningen av tävlingen. Det blev inte så många bilder tagna, lägger några längre ner.
Vi bodde på ett jättefint B&B som hette Nya tiden fast på holländska, minns inte stavningen…

Tävlingen var smart indelad i sex grupper och vi körde två banor ena dan och en den andra. Det var liten fördel att starta dag två eftersom fåren blev medgörligare ju fler gånger de gick banan. Man räknade ihop poäng från sina två bästa banor. Eftersom bana 1 och 3 gav mer poäng blev bana 2 ganska betydelselös.
Arrangemanget var fantastiskt och jag har aldrig varit på något liknande. Otroligt välorganiserat och bra på alla sätt. Fina banor, bra får, bra utställning och service. Jättetrevliga människor överallt. Trivsamt och jätteroligt!!!
Framförallt jätteroligt att få köra tre banor på två dagar och dessutom mäta sig med europaeliten.

kelli_eva_pcsc15_km
Kelli på bana 2. Foto: Karin Mattsson

Fredag morgon var det start 6.45 och Kelli var först ut med nr 3 på Bana 2. Klicka på länken för att se alla delpoäng för samtliga tävlande.
Det var en ordinär bana med delning fålla singel. Kelli gjorde jättefin utgång och upptag. Låg på mer än jag önskar i drivningarna så det blev svårstyrt. Snyggt närarbete. Vi tog ledningen på 87p (av 110) och ”vann” vår grupp och slutade på 26.e plats totalt (av 99) (4.e bästa svensk).
Hassel gick ungefär likvärdigt med Kelli, hade också svårt med drivningarna men bra utgång, upptag och närarbete. Han fick 85 och slutade på 34.e plats. Vann bana 2 gjorde Aled Owen på 104p.

Fredag eftermiddag var det vår tur på Bana 1. Hämt, drivning, malteserkors och delning och totalt 120 p (korset gav 2×15, 15p för varje ränna alltså). Här blev det knivskarp konkurrens om höga poäng.
Hassel gick bäst av mina och fick ihop 108p och hamnade på en 18.e plats (3.e bästa svensk). Även här var det drivningarna som drog ner betyget. Känns lite konstigt eftersom vi brukar vara bra på det och sämre på närarbete. Nu var det tvärtom… kanske indikerar vad vi lagt krut i träningen på :P. Kelli hade otur och fick en svår tacka som hela tiden ville lämna sina kompisar. Hon jobbade på bra med tanke på förutsättningarna. Det ingår liksom att få såna tackor ibland. Den här banan vann Jo Agnar Hansen med Sisko på 115p.

Lördag hade vi bara en bana och vår grupp körde mitt på dagen. Skönt med sovmorgon! Nu var det alltså Bana 3 och dubbelhämt med 140p. Så roligt få tävla dubbelhämt, det är ju sällan man får chansen till det.
Båda hundarna hade ungefär samma problem och behövde några övertalningar för att släppa flock 1 och sticka. Hassel var så rolig för han blåvägrade först men sen helt plötsligt när jag skulle slå över honom höger så bara stack han.
Även här blev det drivningarna som drog ner oss mest. Fåren var tunga att lyfta så jag var nöjd att båda fixade det fint. Drivningarna blev tröga och fåren ville gärna stanna och beta. Hassel gjorde det rätt fint men alldeles för sakta. Tiden rann ut för oss mitt i sista benet. Tror han kan konkurrera när han får mogna lite mer. Kelli hamnade på 28.e plats (4.e bästa svensk) på 109p. Vann gjorde Jo Agnar igen med Sisko på 134p.

Söndag och final. Karin lyckades bäst av svenskarna och hamnade 4 i den sammanräkningen till finalen. Även Eva Eriksson med Zara lyckades ta en finalplats. Marianne och Ann hamnade oturligt precis utanför med Ross och Jet på placering 17-18.
Finalbanan var en traditionell finalbana med dubbelhämt 2×10 får, drivning, sortering och fålla. Utgång 2 var riktigt knepig med en bro över kanalen till fältet bredvid. Väldigt många hundar hade svårt hitta över. Några skar och de flesta behövde många omdirigeringar. Men alla hittade dit och hämtade djuren. Fantastiskt! Ni kan se i resultatlistan på de som har extremt låg poäng på Out2 (utgång 2) att de bedömts som att de skurit.
Men Oj vad sugen jag blev att få prova!
Svenskarna tog placering 13 och 14 och som vanligt var det stor dominans på pallen av våra norska grannar!
Grattis Jo Agnar Hansen och Sisko till finalvinsten!

IK2 Ryk och Bernies första tävling


Ja, det var såklart inte Bernie som tävlade utan Hassel. Och det är såklart inte Hassel på bilden ovan. Det är Karin Mattsson med Bill.
Men Hassel gjorde två godkända insatser. Han går jättefint, ligger på en smula för mycket och är inte riktigt så lydig som jag vill ha honom. Har en del att fila på där. Inte så att han gör något dumt eller att det blir dålig djurhantering men för att få till det där finliret så måste vi få till kommunikationen ännu bättre. Det blev placering 12 och 13 av över 50 starter så det är ju mer än godkänt. Norrmännen Karin och Jo Agnar dominerade som väntat prispallen med sina fina hundar. Väldigt inspirerande att få se dem in action. Bernie var med och tittade i två dagar och charmade en och annan medtävlare. Det var många nya intryck för honom att ta in. En del riktigt läskiga saker som motorcyklar. Han backade och tittade med skräckblandad nyfikenhet på dessa vidunder som högljutt puttrade förbi tävlingsplatsen helt nära oss. Han verkar vara en förståndig liten valp som reagerar och avreagerar helt normalt på saker och ting.
Fåren var han inte ett dugg intresserad av även om det kanske ser så ut på bilden nedan. Nä än så länge är det mest fårbajs som frestar i Bernies fårvärld. Andra hundar bryr han sig inte mycket om medan människor bara måste överfallas med vassa valptänder, smutsiga framtassar och lite slick i mungipan.     Detta är Micke och Ann som äger gården och fåren där tävlingarna gick och som var så gulliga och ordnade boende åt mig. De blev en rolig helg i goda vänners lag. Stort tack för det!

IK2 Myre 1-2 maj

Tävlingssäsongen inleddes med IK2 på Myre Gård i Kungsgården (utanför Sandviken). Det var väldigt många anmälda så jag får vara glad att ha turen komma med med en av hundarna. Jag valde att starta med Hassel eftersom han är i störst behov av tävlingsrutin. Dessutom skulle jag gärna vilja ha den där sista poängen för att klara gränsen att kunna vara med på Kvarts-SM.

banaMyre1maj
Den kuperade och utmanande tävlingsbanan. Jag har markerat ett dike med röda prickar till vänster (klicka för större bild) eftersom det var den största svårigheten när det gällde vänsterhämt. Det stod staketstolpar längs diket och nästan alla som skickades vänster valde att följa staketet i stället för att gå över diket. Det blev flera extra kommandon och många hundar skar. Fåren ställdes alltså ut rakt ut från hämtstolpen (den vita framför männen på bilden), följ hjulspåren så förstår ni. Hämtgrinden stod nära dikeskanten så det blev lite trångt om fåren drog mot buskaget i framdrivningen. Hanteringen var uppe i skogen till höger. Hämtgrinden var också krossgrind, första benet dag 1 och andra benet dag 2.
Vi stod alltså här uppe strax framför kameran och skickade hunden. Fåren vändes vid en stolpe där nere i svackan (strax till vänster om hjulspåren). Det var starkt drag hemåt, dvs hela publiksidan. När fåren rundade stolpen och samtidig drog hemåt blev det trångt och långt för hunden att hinna runt så några grupper tappades där. Uttaget är till vänster i bild hitom diket.
Delningsringen är på andra sidan svackan och fållan längst upp till vänster.
Jag tycker banhassel_150501an var smart byggd och det gällde tänka sig för hela vägen.
Fåren var gotland och några finull. De var väldigt känsliga för både hund och förare och bjöd verkligen inte på något gratis. Det är sällan vi får möjlighet tävla på såna får, de är oftast mycket tamare, så det var väldigt roligt men svårt.
Första dagen var det öppen fålla och endast tre ekipage lyckades få in dem. Till dag två var banan spegelvänd och fållan hade fått en grind. Det blev fler som lyckades gå hela banan.

Efter att ha sett några hundar skära bestämde mig för att skicka höger. Hassel skulle antagligen uppfatta diket som ett staket och han går inte gärna under trådar. Nu fanns det inga trådar men jag tror inte han skulle räknat med det. Jag hade inte varit där så tidigt att jag hunnit gå ut och gå banan. Därför visste jag inte hur höger utgång såg ut, om och när hunden skulle se fåren. För så fort man hade skickat hunden ned i svackan så blev fåren skymda och de fick gå på sin känsla att hitta rätt. Han skötte sig exemplariskt och gjorde en mycket fin och balanserad utgång och hittade fåren! Det var liksom på den nivån mitt mål hamnat efter jag sett banan. Även upptag och framdrivning blev bra. Men det gick lite för fort. Sen kom den där svängen runt stolpen och jag tror mycket förstördes där. Det var svårt få svängen snygg eftersom draget var så starkt. Hassel fick liksom aldrig nån bra kontakt med djuren. De sprang och vi lyckades ändå få dem någorlunda rätt väg. Men när vi kom till delningen litade fåren varken på mig eller honom, så det blev ingen delning. Vi fick ändå ihop 70 poäng varav 46 på hämtet (dagens bästa hämt!) och det är jag såklart helnöjd med. Det gnagde ändå att inte kunna lugna ner gruppen så det fick bli en annan taktik till morgondagen. Det blev en 9.e plats och några SM-poäng så nu är Hassel klar för Kvarts-SM. Kul!!

Kenth och Kjapp var också med båda dagarna och gjorde jättefina insatser. Första dagen tog de sina första SM-poäng med en fin 8e plats. Andra dagen fick de en grupp som var lite yrslig redan innan de ställdes fram. Det gjorde ett fint hämt och drivning men fåren vägrade lugna ner sig. I delningen blev det precis sådär svårt som många andra hade haft det. De fick i alla fall till en delning men de två lämnade fåren drog till uttaget och innan jag hann blinka så drog de andra mot publiken. Kjapp o Kenth var chanslösa att reda ut det. Synd, för de hade verkligen kämpat väl med en svår grupp.

Dag två hade hämtet flyttats en smula åt vänster. Det gjorde att höger hämt blev svårare. Jag bestämde mig för att testa vänster, kan ju vara bra veta var vi står i en sån situation.
Hassel gjorde precis som jag befarat, följde staketet och slog inte ut på mitt första extra vänster. Jag stoppade honom och lät han ta in situationen en stund, blåste vänster och då slog han ut fint. Tyvärr hade han hunnit över linjen så det blev inte mycket poäng kvar på den utgången. Sen höll jag igen honom ordentligt efter upptaget. Han fick en mycket bättre kontakt med djuren och med rätt mycket bromshjälp så fick vi till resten riktigt bra. Det blev 74 poäng varav 31 på hämtet (-15 på utgången). Det räckte inte till någon placering men jag är ändå jättenöjd med honom. Han är bara 2 år och har mycket kvar att lära. Min lille prins <3

Stort grattis till de som lyckades sätta banan och ta fina placeringar!

Dag 1
1. Peter Nilsson – Jamie 88/45
2. Björn Mattson – Kim 82/43
3. Eva Lekebjer – Zac 81/44

8. Kenth Svartberg – Kjapp 73/40 (tid slut fålla)
9. Eva Karlsson – Hassel 70/46 (poäng slut delning)

Dag 2
1. Barbro Klingborg – Viv 91/46
2. Gunnel Grundfelt – Fun 87/43
3. Håkan Wilson – Tim 86/45

14. Eva Karlsson – Hassel 74/31

Fårjobb på vintern

I år har vi mycket snö så det blir glest mellan vallträningspassen för hundarna. Det som måste göras varje dag är hålla undan de högdräktiga tackorna medan jag portionerar ut kraftfoder. Ingen stor uppgift men måste göras. Alla vet vad som gäller, både hundar och får. Tackorna vill helst kasta sig över hinken så fort jag kliver in i hagen så det är väldigt skönt ha hundarna med. Hassel, Knut och Sia gör detta automatiskt och har fördelningen klar mellan sig. Hassel får flytta, Sia är förste backup. Knut kollar att de gör rätt. Kelli stannar självmant utanför hagen.
Idag fångade jag Hassel på filmen när han går iväg med tackorna. Jag gillar hans härliga känsla för djuren. Artig men börjar numera vara ganska bestämd och de flyttar sig lugnt och fint. Ett i mina ögon perfekt jobb, speciellt med tanke på att tackorna nu är högdräktiga då det gäller vara extra varsam.

Julpromenad med djuren


Det har blivit lite mindre tid för hundarna under julen så idag fick det bli en promenad med vallning på samma gång. Både träningsfår, fyra hundar och matte fick välbehövlig motion. På filmen är det Hassel som föser, Knut som springer långt ut i sidan för att så småningom bromsa fåren. Sia går vid mina fötter och Kelli är nånstans därute och hjälper Knut. Båda tar lite egna initiativ. Bra eller dåligt vete tusan men ingen gör ju något dumt med fåren så jag låter det gå.
Det är kallt, nio minusgrader och väldigt vackert med sol och lite snö.

Den här julen har jag jobbat rätt mycket i stallet och det är faktiskt mycket roligare än jag trodde. Jag skottar några boxar, släpper ut lite hästar, fodrar, borstar mm. Snart börjar jag väl köra också, hehe.

Maglarp, Andrarum, Agunnaryd

andrarum_141201litFörra helgen gjorde jag och Lena en sista tävlingsresa för året. Kosan styrdes mot Skåne men först stannade vi hos Eva Eriksson i Agunnaryd. Fika, massa prat och härlig träning bjöds det på där. Sen anlände vi till Andrarum och det är alltid lika roligt hos Bosse och Åsa. God mat, massa prat och träning. Hög trivselfaktor! Och så fick jag återse Becca!
På fredan gick vi ut på EM-fältet uppe vid Kristinehofs Slott. Jag ville passa på att få göra det första hämtet i EM-finalen. Utgången går runt hela sjön (dammen) och ni ser vart fåren står på den lilla bilden, precis mittemot på andra sidan. Framdrivningen gick åt vänster från föraren sett, runt hela sjön för att sen komma rakt emot föraren över kullarna. Världens häftigaste hämt! Och vi gjorde det! We made it!!! Såå himla häftigt!Såna träningar är liksom värd all möda, jag somnade med ett leende på läpparna.andrarum_141201
Lena (eller är det Åsa?) har precis skickat hunden

maglarp_141129
Lördag – söndag var det dax för IK2 i Maglarp – nästan så långt söderut man kan komma i Sverige. Det var en liten tävling och en liten bana. Platt och det såg ganska enkelt ut. Men det var det inte.Fast jag förstår egentligen inte vad det var som gjorde det så svårt. Fåren var helt ok liksom övriga förutsättningar. Det blåste rejäl medvind framförallt på söndan. Förmodligen var det väl draget som ställde till det även om jag inte tycker det borde varit så svårt att hantera. För min del började både Sia och Kelli med lite av fiasko eftersom till min stora förvåning BÅDA sprang till hanteringen. Första gången i Sias karriär, i sin antagligen sista start som 11-åring – ja då får hon för sig att gå till hanteringen.
Enda förklaringen jag kan se är att den inte var täckt och att alla mina hundar blev lite för djupa. När de kom upp där på toppen så såg de hanteringen såklart och tänkte väl att här ska inga får missas… Som tur var bestämde sig Hassel för att det bara var fyra får som skulle hämtas. Han gick väldigt bra på lördan och var framförallt väldigt styrbar. Lite för ”på” för min smak men resultatet blev bra och räckte till en andraplats. Hans första placering i IK2! Hurra!!! Nio SM-poäng också så nu behövs det bara 1p till för att vara ”klar”.
Lenas hundar gick skitbra, Lovis vann och Mira kom trea. Vi lade alltså beslag på hela pallen! Kul!

På söndan var det Hassels tur att bli lite djupare och därmed hamna i hanteringen. Är ändå nöjd att han släppte direkt och kom in på banan och körde på rätt får. Men det vinglade mer och inte många poäng kvar den dan. Kelli fick jag styra för att få på rätt får i hämtet och därmed blev det massa avdrag och dessutom vingel, missade grindar och ramlade ur toppstriden. Positivt med henne är att hon gjorde toppfina delningar båda dagarna.
Knut var den som gick bäst. Han gjorde ett kanonhämt men fick en roslagstacka som inte ville vara med. Tänk att de där roslagstackorna fortfarande förföljer mig… ! Den härstammar faktiskt från dem vi köpte på 90-talet tillsammans med Åsa och Bosse när de bodde häruppe. Första benet fösning gick upp emot hanteringen och då tog hon sin chans och drog. Jag tog ett felbeslut och Knut hann inte reda upp det. Det var bara tacka för sig och gå av. Lite surt.

Sammantaget var det ändå en lyckad och väldigt trevlig resa. Kul med en sent planerad roadtrip så här sent på året.

 

 

 

Novemberträning

November har hittills bjussat på träning hemma och hos andra, blöta och sköna promenader, fixande med installning av fåren och lite trädgårdspyssel.

Becca är fortfarande kvar här. Vi väntar på att baggen som är såld till Skåne ska bli hämtad, då får hon lifta med där. Hon är fortfarande lika gullig och omtyckt.
becca_head

Så här kan det se ut på vår morgonpromenad
sia_skogsmorgon

Vi har tränat dubbelhämt hos Lena Brundin. Mer sånt behövs, det var uppenbart. Mycket mer. Kelli blir säkrare men jag vill ha mer. Hon är så angelägen om att försöka förutse mig så jag måste vara extremt tydlig för att det ska bli rätt. Och Knut som har varit så duktig behöver verkligen fräscha upp sina kunskaper. Det är inte som att cykla, det är uppenbart. Träna träna träna…

traning_anki
Här ställer vi ut får till Anki och Djinn

Vi har tränat utgångar hos Anki  Redmar. Styra över dike och innanför dike. Skulle vilja ha ett effektivt ”slå-ut” kommando på Kelli. Hon tror liksom att hon vet hur allt ska göras så när jag ber om något hon inte förväntar sig så behövs det lite tjat för att hon ska kunna släppa sin första tanke. Eva behöver vara mer oförutsägbar alltså. Kelli behöver kunna kasta sig iväg utan att tänka så mycket själv. Svårt det där för ofta vill jag att de jobbar självständigt. Kan man få allt?
Har tränat sortering här hemma på tackorna. Väldigt bra och nyttig träning. Jag har Katias Sverige-Cup-rundor som målbild och det tar sig så sakteliga hehe.

Idag införde jag delningsträning. Fem delningar var till fem hundar… Tacklammen fick ställa upp på det, de är inte mycket delningstränade och det var inte plättlätt. Becca är nybörjare på delning och fick dela mot staketet. Hon skötte sig fint men hon förstår inte riktigt än. Minns hur det var med Kelli, det tog ett tag innan polletten trillade ner men då blev det jackpot. JAHAAA!!!! jag fattar och sen dess är hon väldigt bra på att komma in och hålla.

Funderar på att åka på årets sista tävling… men kan inte bestämma mig. Det är långt.

Valpar?Becca kommer nog betäckas i vinter – då blir det valpar hos Seemework i Skåne.
Själv har jag som bekant beslutsångest gällande Kelli och parning. Måste bestämma mig snart.

 

Sverigecupen – äntligen och korsdrag i Unghundscupen

Ja, du som orkat läsa hela höstens resor för mig och hundarna undrar nog…  ”är hon galen” … ”hur orkar hon” ?? Det är inte utan att jag frågat mig själv detsamma. Men gör man roliga saker så orkar man, så är det bara! Kom alltså hem från SM i Boden, var hemma i tre dagar för att onsdag eftermiddag åka till Kungsör. Nu var det i alla fall någorlunda nära. Tävlingarna började med första start 7.00 på torsdag morgon så Lena och jag tog in på Kungsörs Camping i en liten stuga. Inte samma som förra året men nästan.

Första dagen var kvartsfinal och det gällde komma bland de 30 bästa av 54 starter. Det borde gå om inget oförutsett inträffar ellerhur? Banan såg trevlig ut och var väl avgränsad med staket. Ett stråk typ igenvuxet dike eller mur fanns långt bort tvärs över banan. Vi fick djuren utställda till vänster om det stråket och det föll sig naturligt skicka vänster.

Både Knut och Kelli gick helt ok men liksom de flesta andra fick vi inte in djuren i fållan. Den var ställd ganska nära uttaget och dels var djuren ovilliga gå in dels ställde draget till det. Dessutom gick de uttagna fåren på andra sidan vägen i en hage och ibland rörde de sig så att de syntes från tävlingsbanan. Detta orsakade ett kraftigt drag för vissa hundar. Arrangören ändrade till dag två och tre då djuren togs ut till en annan hage.

Tyvärr chockade Lovis oss med att skära framför Lenas fötter och därmed var hennes chanser borta. Så himla trist. Roligt ändå att Mira gick vidare. Man måste ha mer än en hund, så är det bara!

Andra dagen var det 30 starter och de 15 bästa gick till final. Nu var det lite längre bana och både delning, fålla, singel. Fållan var flyttad så långt bort från uttagsgrinden som möjligt. Det gjorde fållan betydligt mer överkomlig, dock inte plättlätt.

Knut startade först av mina och jag börjar bli rätt van att råka ut för konstiga saker. Han gick ut fint men utställarna tappade tillbaks flocken och jag fick omstart. Nytt försök och Knut är ju inte den som brukar skrämma djuren eller jaga. Det gjorde han inte nu heller men en tacka bestämde sig för att springa. Hon sprang som ett jehu före de andra. Hämtet gick hyfsat och första benet någorlunda. På krossen så skenade hon och jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera det. Hade försökt trycka till henne runt stolpen men det hjälpte ju inte. Fick försöka styra och sen tajma svängen men det var omöjligt pricka krossgrinden och flocken var helt ustpridd. Springtackan först och de andra försökte haka på. Fick in dem i delningsringen och hon var fortfarande yrslig den där tackan. Hade även en texeltacka som började tappa tålamodet. Fick till en delning och sen mot fållan. Där spretade flocken åt alla håll och jag började titta på klockan. Springtackan for runt och texeltackan tjurade emot. Sen rätt var det var så sprang tackan ifrån de övriga och IN  i fållan. Jaha, tänkte jag, det var ju snällt av henne – men konstigt – nu borde det iaf bli lättare få in resten. Medan jag jobbade med övriga fyra tackor såg jag i ögonvrån hur tackan i fållan lade sig ner. Hade liksom inte tid att fundera över det utan jobbade på och fick till slut in resten av tackorna. Sen när jag skulle ta ut dem så reste hon sig inte. Jag gick in i fållan själv och då var hon helt lealös. Jag ropade på hjälp och domare Mosse kom, liksom Anja veterinär och nån mer, tävlingsledaren kanske. Jag minns inte. Jag var mest bara förvirrad. Vad händer nu liksom? Är jag diskad? Jag startade ju rätt tidigt och tävlade om en finalplats, även om det inte gått jättebra så kände jag mig inte helt borta. De fick ringa efter djurägaren som kom med fyrhjuling och kärra och fraktade bort tackan. Mosse sa åt mig att jag skulle få en ny flock till delningsringen och göra en singling. Jag fick en minut på mig. Det behövdes tre flockar för att Knutte och jag skulle gå runt banan. Det räckte inte till final. Och tackan hade piggnat till när hon kom hem till gården, puh. Även om det inte var vårt fel så känns det ju trist. Något stod ju inte rätt till med henne, det var ju helt säkert.

Kelli då. Jag minns faktiskt inte hennes runda men hon måste ha gått rätt bra för vi gick till final – tjohoooo!!!! ÄNTLIGEN! Vi klämde till med en 6.e plats i kvalet.

Lena och Mira lyckades också bra och tog sig till finalen!

Nu var det spännande se om våra småflickor skulle klara ett dubbelhämt, nu var det debut för båda. Kelli har strulat en del med look-back-kommandot under hösten och även om det lossnat lite på träning så har vi inte tränat några längre dubbelhämt på evigheter. Jag har fått ägna mig helt åt att få henne släppa flock 1. Så nu var det spännande. Hon hämtade första flocken fint och jag väntade en stund innan jag gav henne look-back-visslan. Jag fick övertala henne ett par gånger och tyvärr skar hon nog innan hon gav sig iväg. Men jag jublade inombords – hon gick iväg – vi skulle få köra hela banan! Sån härlig känsla. Jag är väldigt nöjd med hennes arbete på banan. Jag måste verkligen bli bättre  på sortering men vi fick till det till slut och känslan att få stänga en finalfålla – ja den är obetalbar! Lilla Kelli hade fixat det och det räckte till en 6.e plats! Vi tog oss därmed in i landslaget till Nordiska Mästerskapet 2015. Hurra!!!

Mira är ett par år yngre än Kelli och fixade inte det där med att hämta en flock till. Det blev för svårt så Lena valde att bryta. Men så duktiga de har blivit för övrigt, jätteroligt att se!

Roligt var det också att titta på finalen och se Katia vinna med Loki och därmed slå sig själv som tvåa med Duke. Katias sorteringar var perfekta – så vill jag också kunna göra! Nu har jag en perfekt målbild och ska träna hela vintern!
Så det så 🙂

Nöjd och belåten åkte jag hem och laddade om inför Hassels final i Unghundscupen, dagen efter. Tyvär blev den banan alldeles för svår för oss. Det var rena korsdraget och fåren drog innan han var framme i upptaget. Efter en minst sagt svajig runda valde jag att bryta i delningen. Så här i efterhand inser jag att det var rätt korkat att bryta. Några poäng hade vi ju såklart kvar och här gällde det ju platser till Nordic Nursery. Men där och då hade jag inte en tanke på det. Och kanske lika bra det, nu kan vi ladda om i lugn och ro. Träna honom lite mer färdig till nästa år, jag tror mycket på den lille mannen!

 

 

SM i Boden och vinst i IK2 Vinnersjö

600 mil och tre veckor senare (läs om Skottlandsredan här) kändes talesättet Borta Bra men Hemma Bäst som mitt i prick. Det var otroligt skönt att komma hem. Vi kom fram till Mariannes hus i Ystad och övernattade där. Sen var det bara 70 mil kvar, ja det blev några till eftersom jag hämtade upp Knut i Storvreta också. Känslan att sova i sin egen säng är obetalbar ibland. Men faktum är att trots många olika boenden har just sängarna varit ovanligt bra.

Det blev en dag hemma med tvätt och djupdykning i posthögen. Hur mycket blir det på tre veckor!? Lördag och söndag var det dags för tävling igen, nu i Vinnersjö. Jag vet, det är hur galet som helst att ge sig iväg direkt efter en sådan långresa. Men Knut hade varit hemma och hundarna hade många resdagar i bilen bakom sig. Och veckan efter skulle vi tävla SM… (i Boden!). Här fanns en tävling jag kunde pendla till hemifrån och dessutom ”damma av” hundarna inför SM.
Det gick kanonbra! Knut gick som den dröm han kan vara och vann första dan och kom fyra den andra. Supernöjd! Om inte…

knut_vinstVinnersjo
Knut efter vinnarrundan i Vinnersjö, strax innan jag upptäcker hans infallna högersida (syns inte på bilden).

Vet inte om jag berättat detta i bloggen, men i somras när jag levererade bagglamm så blev Knut påkörd. Det var precis så dramatiskt som det låter. Duns och en ylande hund som springer hemåt med svansen mellan benen. Han ruskade snett på huvudet och jag förstod att det var där smällen tog. Herregud, hur illa var det? Först gnydde han men snart var han precis som vanligt, inte ens öm. Efter några timmar blev ögonvitan alldeles röd, sådär som det kan bli på människor också när man fått en smäll mot pannan. Eftersom han mådde hur bra som helst så betraktade jag det hela som han hade fått en rejäl blåtira. Inget veterinärbesök alltså. Men beredskapen var hög från min sida, minsta tendens så hade jag såklart åkt in.  Sen klingade historien av och jag hade så smått nästan glömt bort det.

Tills vinnarrundan i Vinnersjö. När vi kommer av banan och han har doppat sig i vattenbaljan får jag se att han är helt insjunken ovanför ögat. Det ser helt absurt ut. Tankarna snurrar. Pusselbitarna faller på plats och jag inser att detta är nån slags svit från incidenten med bilen. Ska han dö nu? Jag bara väntade på kramper och att det skulle bli fler förändringar. Men inget mer hände och han förstod inte alls mina omsorger. Jag visade honom för några andra och alla bara häpnade. Vad hade hänt? Efter att några mer kunniga uttalat sig konstaterade vi att det går en muskel från ögongloben upp emot örat och att den muskeln har kollapsat, förmodligen lossnat i ena änden. Man gör inget åt det om inga fler symptom uppkommer. Anja H (veterinär och medtävlande i landslaget) bekräftade senare den teorin men hade gärna sett en röntgenbild. Inte för att det behövdes utan för att hon tyckte det var intressant. Nu, över en månad senare så ser det fortfarande likadant ut och han är helt symptomfri. Puh!

Tillbaks till tävlingen i Vinnersjö så gjorde även Kelli  topprundor men vi lyckades inte med ränna/fålla nån av dagarna, räckte ändå till 7.e plats båda dagarna. Nöjd med SM-uppladdningen alltså. Sia fick stå över och Hassel kom med som reserv dag två. För honom blev det för dragigt och svårt så jag bröt vid delningen. Nöjd med hans insats ändå, bra erfarenhet och han växer hela tiden.

Efter Vinnersjö blev det hela TRE dagar hemma innan det var dags ta bilen 100 mil norrut – till SM i Boden. Samåkte med Lena och Hanna och vi hade en väldigt trevlig resa.bilresa_sm2014

På vägen upp stannade vi och hälsade på Paula och Dan på Gårdsbacken utanför Örnsköldsvik. Vilket fantastiskt ställe de har och vilken gästfrihet! Vi blev överväldigade och bortskämda med supergod mat och toppenbra träning. Tusen tack igen – ni är fantastiska!
gardsbacken_2014
På den övre bilden ser ni Lena på Danne och Paulas träningsfält ner mot sjön. Nedanför är det bild från vår kvällspromenad. Så otroligt vackert. Nästan så man skulle kunna tänka sig bo i Norrland. Men bara nästan 🙂
Vi kom fram till Boden på fredag eftermiddag och gick direkt ut och kollade på tävlingsfältet. Utan överdrift kan jag nog säga att det inte var någon direkt idyll. Tävlingen gick på ett gammalt nedlagt flygfält kantat av industribyggnader och i framkanten Boden Arena. På andra sidan vägen låg Bodentravet. Arenan var fin men själva flygfältet var för att vara snäll ”sådär”. Nu gällde det ta fram det positiva tänket och det var ändå inte så svårt. Det var platt, inte så stort och sikten var bra. Det borde bli bra hörbarhet eftersom industrierna har stängt på helgen. Lite trafikljud hördes men inte så att det skulle bli något problem. Grundfältet var en stor gräsyta och för att få ihop en bana krävdes att hundarna passerade nån väg och i finalen en landningsbana. Lite annorlunda men inget som kändes för svårt. Parkering, servering och själva arrangemanget var tipp topp, genomtänkt och trevligt. Det här skulle bli bra!

Det gick lite snack innan att tackorna varit svåra att flytta på träningen men det ruskade vi bara av oss, det var vi vana vid… (hm)
sm_2014
Överst syns SM-fältet och nedan vårt boende på campingen. Jättefin stuga men själva campingen kändes lite konstig. Inhägnad med högt Gunnebostängsel ned mot strandpromenaden och ja bara konstig. Kan inte riktigt sätta tummen på varför.

För Lena och Hanna gick det kanonbra och båda gick till final. För egen del gick det åt pipsvängen. Knut gick redan i framdrivningen in i konflikt med en tacka och när vi efter en hel evighet kom till delningsringen var det bara typ 2 minuter kvar. Jag hade klocka och full koll. Det var bråttom. Väldigt bråttom för att inte säga omöjligt att hinna. Jag såg att det kom två omärkta på kanten och kastade mig fram i luckan direkt de kom in i ringen. Knut kom in och höll dem, domarna okejade snabbt. Skickade runt honom och sprang som en idiot till fållan, upp med grinden och pang in direkt (varför går det inte alltid så fort!?). Runt med hunden och in och jaga ut fåren (de ville stå kvar). Precis när de kommer in i delningsringen för singling så är tiden ute. Jag klappade om Knut och gick av banan, var ändå rätt nöjd. Visste att det inte skulle räcka till final, det hade kostat för mycket att backa runt den där tackan. Men avslutet var grymt.
eva_falla_sm2014 eva_knut_sm2014
Två bilder från avslutningen med Knut. Foto: Håkan Hägglund

Så var det Kellis tur. Hon hade inga större problem med djuren ute på banan även om hon kändes lite off. Kanske sliten efter alla resor? Jag tror jag styrde som en kratta också. Sen när vi skulle dela så bestämde sig en tacka för att gå hem. Hon ville bara inte vara med. Lyckades dela men när vi skulle till fållan så bara vägrade hon. Kelli jobbade verkligen som en hjälte med tackan och hon fick mycket beröm från publiken efteråt. Men där tog tiden slut, det kändes som en helt omöjlig uppgift och jag var rätt besviken. Hade jag vetat hur det skulle se ut i finalen så hade jag haft större förståelse för att vi fick det jobbigt.  Men ingen av mina till final alltså.
kelli_sm2014
Den här bilden där Kelli försöker övertala tackan säger liksom det mesta om SM 2014. Foto: Lena Brundin.

Finalen blev minst sagt dramatisk. Det var inte många som klarade sorteringen eftersom draget mellan de som var kvar och de bortsorterade blev för svårt. Tackorna sprang helt enkelt över hundarna. Flera blev stångade och flera hundar tvingades bita ifrån sig. Några blev diskade andra inte. Jag säger inte att det var feldömt på något sätt, blir hundarna attackerade måste de få försvara sig. Mina reskompisar Lena och Lovis var en av dem som fick tiden ute i sorteringen och slutade 11.a. Det var så nära flera gånger att de hade fått till sorteringen men det var framförallt en tacka som bara inte ville lämna sina kompisar. Jättebra SM ändå för dem! Hanna hade gjort en jättefin runda men fick en sån där ”jag-springer-över-dig” tacka och till slut brast tålamodet för Aya och disken var ett faktum. Så himla surt men bara att acceptera. De gjorde ändå en topprestation!

Vi valde att åka hem innan prisutdelningen, det var långt hem och inga priser fanns att hämta. På telefon fick vi rapporterat att Heidi hade vunnit på sitt fina banarbete, de klarade inte heller sorteringen. Tvåa kom Karin som hade gjort alla moment men trasslade lite i dubbelhämtet. Trea Gunnel med unge Cap, den rundan missade jag tyvärr.
Jag valde att vara hemma i stugan på morgonen så jag missade de första ekipagen. Jag behövde en sovmorgon speciellt som vi hade en lång hemresa framför oss efter tävlingarna.

Jag körde de första milen och sen tog Lena över och körde non-stop ända hem. Hon är tuff den där Lena 😉 Jag var hemma strax efter midnatt tror jag.

Nu var det skönt få sova några timmar för på måndag morgon skulle fårklipparen komma…

Nu har jag bara en stortävling kvar att rapportera…. kommer snart (om nu någon orkar läsa). Kan lova lite dramatik även där 😉

 

World Trial del 2 – Inverness

Fortsättning på föregående inlägg…

Vi åkte därefter norrut mot nästa stopp i Inverness. Marianne hade hittat Leanach Farm på Internet och bokat in oss på deras B&B inklusive vallningsträning. Såna bokningar kan var en chansning och det var med stor spänning vi åkte in på farmen. Iain och Roseanne MacKay visade sig vara mycket vänliga och trevliga och tog emot oss på bästa sätt. Iain frågade direkt om vi ville hänga med på en liten Open Trial på lördan. Om vi ville!!!!!
Sen berättade han att han skulle flytta 20 tackor till en hage och 20 till en annan så vi hade att träna på så mycket vi ville. Wow!
Här stannade vi i fem dygn. Fler svenskar anslöt några dagar och vi tränade och tränade och tränade. Så otroligt givande att vara ett gäng som tränar tillsammans. Framförallt Hassel utvecklades fint.WT2014c20

Marianne och jag turades om med förefrukostpromenad ett par gånger. Vem är vem?

WT2014c18WT2014c19
Vackra promenadvägar. Ovan syns järnvägsbron underifrån och nedan i bakgrunden. Mäktigt bygge!

WT2014c16
Det blev mycket fållträning och vi lärde oss att mycket hänger på föraren. Foto: Marianne Klima
WT2014b13
Älskar den här bilden! Foto: Marianne Klima
WT2014b11
Hassel i en av de vackra träningshagarna på Leanach Farm
WT2014b09
Många nyligen frånskilda lamm som Katia och Henrik hjälpte till att flytta.
WT2014b03
Unghund till salu på Leanach Farm. Härligt intensiv hund som kräver sin förare.
WT2014b02
Hassel igen. Det gällde få loss tackorna utan att de hoppade in dem som gick i hagen bredvid.
WT2014c24
Ann och Ross tränar hämt. Vi hjälpte varann genom att stå bakom och peta i detaljerna. Plus hade den som ställde ut och föraren varsin walkie talkie. Inget åt slumpen här inte 😉
WT2014c21
Denna flaska visade Iain stolt upp – ser ni vem som pryder framsidan? Alla deltagarna i denna tävling fick varsin whiskyflaska. Fjolårets vinnare på framsidan. Coolt! Bilden är tagen i frukostmatsalen.

Open Trial Fort Augustus
WT2014c05Iain körde före och vi svenskar följde i kolonn efter. Förutom jag och Marianne så var det Ann, Micke, Henrik, Sanna och Katia som hängde på och tävlade.
Banan var ganska liten med kuperad terräng, typ en ordinär IK2 här hemma. Djuren var scottish blackface och de var väldigt snabba och svåra att få igenom tratten trots att öppningen var ganska generös.

Vi fick anmäla oss drop-in och man startade i den ordning man anmälde. Vi som hade två hundar fick köra den andra på eftermiddagen.
Sia gick först av mina och gjorde en ok runda men tiden tog slut vid tratten. Kelli däremot, gjorde en kanonrunda och vi lyckades med alla moment. Jätteroligt! Det visade sig räcka till 93p ocWT2014c09h en andraplats efter Eöysten & Nap från Färöarna, som också skulle tävla World Trial. Den insatsen gjorde att jag bestämde mig för att köra Kelli på World Trial. Även om hon är orutinerad i sammanhanget så har hon växt sakta men säkert och utvecklats fint. Men det var inget självklart val. Dels ville jag gärna visa upp en bra Sia efter fiaskot på EM, hon kan ju gå så otroligt bra och det hade varit roligt att åtminstone få gå runt. Dessutom är Sias erfarenhet är guld värd.
Dels ville jag gärna köra Kelli som nu visade att hon platsar och henne kan jag lita på i alla lägen. Sia är inte lika lättkörd. Kelli it was!
Ann gjorde också en kanonrunda med Tai och även hon bestämde sig för att köra med sin yngre stjärna. Kul!

På tävlingen dök det upp en finsk tjej, Helja, och det visade sig att hon hade en Fame-ättling med sig efter Boman-Odd Molly. Världen är liten ibland. Även hon skulle tävla men tyvärr kunde vi inte vara kvar så länge. Helja tog några fina foton på mig och Kelli, så himla roligt att få tillgång till dem!

WT2014c22
Kelli på väg in i luckan. Foto: Helja Marjamäki
WT2014c23
Delat! Foto: Helja Marjamäki
WT2014c08
Helja och Bobban (tror jag han kallades), Boman-Odd Molly
WT2014c06
Över bilden: Henrik, Katia, Sanna och Helja. Till vänster Iain och Marianne. Till höger vy över banan.

På hemvägen tog vi vägen runt Loch Ness upp över bergen. En otroligt vacker färd med hisnande utsikter.
WT2014c10

Fortsättning följer….

 

 

 

 

Tävlat på Åland

Vilken tur jag hade som råkade se att Åland arrangerade en vallhundstävling. Tur också att det var så få anmälda att jag fick vara med med alla hundarna. IMG_7500-2.JPG
Ålänningarna är som vanligt väldigt gästvänliga på alla sätt. Jag bodde fint hos Viveka i Hammarland.
Tävlingsbanan var lite klurig eftersom det gick ett stort dike med buskage på sidorna tvärs över banan. Diket var ca 300m bort och fåren ställdes ut på en vall bortom det. Det fanns två övergångar längst ut på sidorna. Lite längre ut än vad mina hundars normala båge är. Det gick att passera över diket men inte optimalt. Fåren skulle sen snett till höger till överfarten som även fungerade som framdrivningsgrind.
Fåren blev lite dolda för hunden i hämtet ffa i den senare delen av utgången iaf dag ett. Det blev en rolig utmaning! Fåren var rörliga texel och svåra i närarbetet. Dels pga att det var lite drag men ffa att de inte alls var tama. De var ganska skygga både för folk o hund. Roligt att få träna på såna!

Det hade börjat skymma när det var min tur igår och då har jag svårt att se linjer o grindar. Ska inte påstå det är lätt i dagsljus men jag tycker djupseendet blr svårt i skymning. Hursomhelst bra att även träna på det!

Är väldigt nöjd med hundarna. Jag fick tillfälle att testa detta på att styra i utgång och alla, tom Hassel, hittade fåren. Idag visste alla tre var de skulle springa och gjorde perfekta utgångar. Bara en sån sak! Kelli har gått väldigt bra ute på banan, lite strul med delning idag men mest nöjd. Sia går stabilt och jag passade på att träna lite extra lydnad. Hassel gör det bra, men behöver mer träning och erfarenhet. Gäller komma ihåg att han nyss fyllt två. Har nog aldrig hagt någon så bra hund vid motsvarande ålder.
Nu sitter jag i färjkön kl 11.15 och har varit borta drygt ett dygn. Himla smidigt att åka till Åland. Hoppas på fler tillfällen hos denna duktiga arrangör.
PS Knut fick vila den här gången.