Tävlingsträna på IK1-bana

Söndag 23 april 2017 kl 10-12.00 – anmälan från 9.30.

Du kör en IK1-bana som om det vore tävling. Max 10 starter.
Individuell analys efteråt. Instruktör: Eva Karlsson

Kostnad 150kr/start – betalas på plats före start, vaccinationsintyg uppvisas.

Anmälan till Eva via sms 070-5903636. Skriv namn, hund, klubb.

Medlemmar i SULVK har företräde.

Plats: Seglinge 55, Almunge,

Knut och Anna

img_3086
Anna och Knut efter ett lyckat träningspass här hemma.

Under senaste året har Anna och jag tränat mycket ihop med kullsyskonen Bonus och Bernie. Anna har två hundar härifrån rip Flugan och Snodden. Det har inte blivit så mycket vallning eftersom Anna inte har egna får och jobbar mycket.
Men nu med Bonus ska det bli andra bullar!

Vi har gjort en deal att jag tränar Bonus och Anna tränar Knut. En winwin-deal eftersom jag har lite svårt hinna med träna alla hundar. Vi har så roligt när vi tränar och alla gör stora framsteg hela tiden. Bonus och Bernie utvecklas fint och ekipaget Anna Knut likaså.

I helgen var det dags för Anna och Knut att prova vingarna på tävling. Det var en svår IK1 i Alunda och de gjorde ett fint jobb med de snabba tackorna. Nu skulle Anna hem och studera tävlingskalendern, ska bli spännande se var hon hittar!

Knut klubbmästare!

 

Knut fick reperesentera flocken på årets KM. Det var så många anmälda så vi fick begränsa till en hund per förare under dagen, totalt 35 starter. Han är så stabil och fin att köra, gör precis det han ska. På bilden ser vi klubbmästarna i alla fyra klasserna. Från vänster Cimastavens vinnare Tammy med Becka. Siancupen vanns av Gunilla och Freddie, Brassekannan av Karin och Nova. Balderstaven av mig och Knut. Roligt!
Vi hade en härlig höstdag hos Birgitta Ulväng i Örsundsbro. Många SULVK-are var på plats och alla bjöds både på fika och lunch under dagen. IMG_0939
Foto: Ann Björkenius

Knut håller fint i kroppen just nu och har fått göra två tävlingar i höst. En andraplats i Åkersberga och nu vinst på KM visar på vilken fin hund han är.  Jag vågar inte hoppas att han ska hålla för tävling flera dagar i rad. Jag är nöjd med att han kan göra lite småjobb här hemma och tävla nån gång ibland.

Storvreta IK2 och Knut!

Idag har vi haft vallhundstävling i Storvreta. Efter fantastiskt vårväder en längre tid så smällde det till idag med snö! Trots den käftsmällen så lyckades vi göra en bra tävling, så himla roligt med så fin sammanhållning i klubben. Alla sliter och hjälper till och är engagerade. Gillart!

Tävlingsmässigt gick det sådär. Sia tog visserligen en 5.e plats. Men. Det var svårt och roligt. Utmanande och jobbigt. Tungt och klurigt. Häftigt och frustrerande. Men mest roligt 😀
Djuren satte verkligen hundarna på prov och man fick ingenting gratis. Varje meter av banan måste jobbas annars vinglade djuren iväg eller tog en egen väg. Hade hunden inte grepp så försökte de sticka till hanteringen. Sia gick egentligen rätt bra. Hon hade lite svårt hålla draget och linjen, speciellt på den långa krossen där både får och hund försvann mellan två små ”öar”. Hon var rätt lydig men både hon och jag var ringrostiga, framförallt jag…. (det gäller på att erkänna sånt 😉

Kellli hade jobbigt lyfta flocken men kämpade på fint och hämtet blev ok. Sen körde det ihop sig i fråndrivningen kan man säga. Vår akilleshäl är det där med att släppa drag. Idag var det drag att hålla i och det gjorde Kelli. När jag bad henne släppa tog hon fel ett par gånger och blev vid ett par. Vi måste verkligen få ordning på det där. Poängen tog slut när fåren fastnade på en ö. Eller var det kanske att vi vände fåren och typ tappade dem av linjen sjutiioåtta gånger…

Det var roligt se att det faktiskt GICK att köra fina rundor. Gunnel o Mirk samt Kristian o Race gjorde det riktigt bra på 91 och 89 p. Stort grattis! Sånt ger hopp!

Nu ska det bli kvalitetsträning med landslaget i helgen. Hoppas vi kommer tillputsade nästa vecka och tar revanch!

Det absolut roligaste för min del idag var Knut! Han var med och ställde ut hela förmiddagen, hämtade in stora flocken över hela fältet och vet ni….. Efter att han vilat i bilen studsar han ut utan minsta ont. Jag vågar inte säga det men jag tror det där benet peppar peppar är fr…t. Hurra!!! Nästa vecka är det hans tur att försöka sig på att tävla, det är nästan ett år sen sist så om Sia var ringrostig efter ett halvår… vad ska då inte han vara? Haha bra ladda upp med bortförklaringar i förväg 😛