Duktiga Seglingehundar

Vi har haft många duktiga Seglingehundar ute och tävlat i lite allt möjligt under året. Jag ligger efter med rapportering och grattisar men den som väntar på nåt gott… och så får ni GÄRNA uppdatera mig med resultat och bilder så jag kan hålla hemsidan igång. Nu har jag varit på Facebook och snott lite bilder, hoppas jag får till det någorlunda rätt och rättvist.

Vi börjar med Seglinges Kjapp (Kelli-Loki) och Kenth Svartberg som dominerade våra hemmatävlingar i Alunda. Rena uppvisningen när de tog hem segern båda dagarna! Imponerande bedrift. Just att vinna vallhundstävlingar är svårt. Konkurrensen är hård och det är väldigt jämnt i toppen med små marginaler mellan vinna och försvinna. Därmed tog sig Kjapp högt upp på årets rankinglista och faktum är att bröderna Hassel och Kjapp ligger 2.a och 17.e på SM- och Agria Cup-rankingen. Jag är stolt som en tupp över den bedriften. På bilden från vänster: Domare Barbro Klingborg, Kjapp, Kenth, Sven Sognevik 2.a och Viktoria Fornander 3.a.

Det här är Seglinges Enn (Vera – Kemi Rex). Han har tillsammans med Malin Elfström hunnit debutera och tagit massor av agilitymeriter på kort tid. Jag har inte koll på alla men den här bilden är från en av vinsterna. Malins foto.
<
Ja även jag själv har gjort lite bra och det är Hassel (Kelli-Loki) som stått för den bedriften. Vi kom tvåa på IK2 i Sorunda efter duktiga Johanna och Ztill. Det kändes som en bra uppstart på året.  Vi var även femma efter Kjapp och Kenth som nämns i bilden högst upp.
I mitten augusti är det dags för ett av årets stora mål, Agria Cup där både Hassel och Kelli är inkvalade. Jag hoppas hitta nån start före det, mest för att damma lite ringrost av mig själv.

Nedan hittar vi Seglinges Lyra (Kelli-Loki) och Lydia Benson. Lyra har lyckats ta de där tre certen och tituleras numera Svensk Agilitychampion, hurra! Ja, och så Godkänd Vallhund, men det är ju gammal nyhet. Jag hade svårt hitta agilitybilder på Lyra, ja bilder överhuvudtaget. Så det fick bli två. En från vår valpkurs med Malin Elfström och en från ett klipp på Lydias Facebooksida. Tycker de är lite lika på nåt vis de där två L 😃

Seglinges Wee (Wick) kan apportera lite allt möjligt, det syns tydligt på matte Sofias bild nedan. De har hunnit med att tävla lag-SM i Rallylydnad och kom 9.a.

Nedan ser du Wicks brorsa Seglinges Vide (Flaxa-Sam). Han och matte Sandra Janson har fixat två cert i Heelwork. Gissar att de snart fixar championatet och därmed kan lägga ytterligare en titel till sin digra lista med meriter. Fotot är Sandras.


Avslutar med Seglinges Elsa (Vera-Kemi Rex) som debuterat och vunnit agility!  Matte Petra Strand har tagit bilden och det ser ut som Elsa tänker gå i mammas fotspår. Otroligt snabb agilityhund och hon ser även riktigt fin ut när hon vallar får.

7 år går så fort!

Idag är det 7 år sen Flaxa valpade här hos oss, sex underbara, högt älskade små godingar.
Grattis Vide, Wick, Dee och deras ägare Sandra, Sofia och Annelie!
Även om vi inte ses så ofta är det väldigt roligt läsa/höra att ni har skoj tillsammans.

Grattis även till Flaxamamman!


Det är också 7 år sen jag blev med iPhone, systemkamera och Mac. Tusen tack Anna som öppnade en ny värld för mig! Så mycket roligare och enklare livet blev 😀

Idag är också en dag som påminner om att göra det där roliga som aldrig blir av. Tänker på tre små stjärnor som slocknade för tidigt.
Kram på er!

Wick 1-pris lydnadsklass Elit!

wickhead121223
LP1 LP2 LP3 RLDF Seglinges Wii ”Wick”

Idag slog de till igen, Sofia och Wick! Nu var det lydnad på agendan och det blev första 1-priset i lydnasklass Elit. Superbra jobbat, jag blir så glad att den lille Wick fungerar så fint. Grattis Sofia!!

”Världens bästa hund”

Kan man bli annat än lycklig över att läsa sånt här (kopierat från Facebook):
”Så här ser världens bästa hund ut. Så svinbra träning i dag”
wick_fia
Foto: Sofia Aronsson, matte till Seglinges Wick – som alltså är världens bästa 😀

Årets Hund i Knivsta BK – hela SEX titlar till Seglinge-hundar!

Ja det är helt otroligt vad duktiga de är!

Sofia Aronsson och Seglinges Wick tog hela FEM Årets Hund-titlar på Knivsta BK.  Anna har skrivit så fint på sin hemsida, läs!

Foto: Anna Müller www.pudelbus.com
Foto: Anna Müller www.pudelbus.com

Dessutom tog Petra Strand och Seglinges Vera hem titeln Årets Hund i agilityklass 1. Dessutom är både Årets Hund kl 2 Jett och kl 3 Nick ättlingar till vår gamla Fame. Jätteroligt!
Grattis alla inblandade!

Jag har lånat ett Youtubeklipp på Petras hemsida från en av Veras agilityvinster (jag fick leta länge för det var väldigt mycket vallningsbilder 🙂 )!

Wick och Kate!

kate_ninnie_delning_ew
Bilden kommer från en tidigare tävling. Foto EW

Ninnie Lindvall och Seglinges Kate tog 1-pris IK1 i Norrvissjö idag. 86 poäng kammade de hem. Många grattis!

wick_rallyrosett
Seglinges Wick med fin rosett. Foto: Sofia Aronsson

Sofia Aronsson och Seglinges Wii ”Wick” skriver så här på Facebook idag:
”Wick kan numera titulera sig LP1 LP2 LP3 RLDF Seglinges Wii efter att ha skrapat ihop 93p i fortsättningsklass i dag. Därmed uppflyttad till avanceradklass”
Grattis!

Solskenshistoria om Wicks öga!

Seglinges Wii (Wick) hade en ovanlig missbildning på vänster öga när han ögonlystes före leverans vintern 09-10. Lenticonus. Prognosen var oviss och beskedet var alltifrån att det kunde växa bort till att han kunde förlora ögat.
Han kunde såklart inte säljas utan blev i stället placerad hos fodervärd.
När Wick var 1 år kollade Helena upp hans öga och det konstaterades att han utvecklat katarakt (grå starr) och var blind på vänster öga. Trist såklart men ändå positivt att det inte krävdes någon kirurgi och en hund kan ju leva fullt normalt med ett friskt öga. Katarakt är tydligen en vanlig bieffekt av Lenticonus.
Därefter var det ingen som direkt ifrågasatte synen på det ögat förrän han som 3-åring av andra orsaker omplacerades till Sofia.

När jag hade honom här några veckor innan omplaceringen så noterade jag att hans vänstra öga hade blivit lite ljusare men tänkte inte mer på det. En gång blind alltid blind liksom.

Men det dröjde inte många veckor förrän Sofia hörde av sig och ifrågasatte om han verkligen var helt blind på det där ögat. Efter att hon gjort flera tester kunde vi konstatera att han faktiskt hade någon form av syn. Han kunde tex. se och hämta en rullande boll med det friska ögat täckt.

För ett par veckor sedan så tog Sofia honom till veterinär Eva Hertil igen (det var hon som hade undersökt honom tidigare) och Eva kunde konstatera att den katarakt som gjort honom blind hade gått tillbaka. Något som är mycket ovanligt. Det fanns lite kvar men de kunde konstatera att han hade någon form av syn på ögat!

Hurra! Fina härliga Wick!

Wick 2014!

Wick 9 veckor

Wick 6 månader

wickhead_1ar
Wick 1 år

wickhead121223
Wick 3 år

Bilderna är delvis lånade från Annas hemsida där hon har en jättefin översikt på alla valparnas utveckling samt från Sofias hemsida. På Annas översikt kan man se att något händer mellan 10 och 12 veckor då det vänstra ögat blir mörkt.

LP2 Seglinges Wii

De har gjort det igen!

Sofia och Wick vann lydnadsklass 2 igår på fina 192 poäng! Därmed kan ytterligare en titel läggas till namnet! Jätteroligt och stort grattis till Sofia!!!

vick_lp2

LP1 Seglinges Wii

wick_lp1
Igår tog Sofia och Wick sitt tredje förstapris i lydnadsklass 1. Fina 192 poäng blev det! Därmed fick de titeln LP1 och jag undrar om det inte är Seglinges första LP-hund?
Så himla roligt! Vem kunde tro det för lite drygt ett år sen?!
Stort GRATTIS till duktiga Sofia!
Bilden är Sofias och hämtad från min Facebookvägg 🙂

Kolla vilken fin svit!

wick_lydnadsresultat

Vi tränar och rehabbar vidare och det går bra!!!

20130106-150947.jpg
Sia drar mig på skidor

Idag har det varit fantastiskt fint väder med sol och nån grad kallt. En hård skare som håller både för hundar och folk.

Ronkvistarna var här en sväng så vi vädrade både skoter och skidor som vanligt. Barnen älskar skoteråkandet och Vendela var överlycklig att få köra lite med Stefan.

Anna och jag åkte lite skidor (med betoning på lite). Det gled bra men var halt i sidled på skaren. Sia fick prova att dra oss en sväng. Hon är rolig den hunden, vägrade dra Anna men går helt ok med mig. Hon är liksom mattes flicka hon.
Jag måste erkänna att jag är feg när det gäller skidor och drag. När det går fort så är jag rädd ramla och slå ihjäl mig. Och när det gäller hundarna är jag rädd köra dem för hårt så de skadar sig. Alltså kör jag försiktigt helt enkelt. Hoppas vädret håller i sig nu så det kan bli lite kontinuitet i detta och jag kan utöka tiden.

När de åkt hem fick Hassel gå en liten vända efter fåren i 25.an. Han är ju bara fem månader så det är för tidigt att tänka i termen träning. Han samlar på goda erfarenheter kan man säga. Jag gillar honom jättemycket. Han har jättefin attityd till djuren och jag längtar till vi kan börja träna på riktigt!

Sen tog jag en sväng själv med skotern och de tre tävlingshundarna. Fem km i hyfsat tempo med blandad trav och galopp. Jag är försiktig även med skoteråkningen eftersom både Kelli och Knut är under uppbyggnad efter skada.

20130106-150938.jpg
Knut sträcker ut

Observera att jag skrev efter skada… Peppar peppar så ser båda jättefina ut nu. Knut sträcker ut fint i både trav och galopp och har inte haft några bakslag på träningen hittills. Han var med och simmade i onsdags och även det tålde han. Så medan professorn i Schweiz, neurolog och veterinär på Ultuna kliar sig i huvudet gällande vad Knuts magnetröntgen egentligen visade så mår Knut prima. Jag ska väl inte slå mig alltför mycket för bröstet men nog är det märkligt! Vad ska man tro egentligen?!

Kellis tå verkar äntligen börja stabilisera sig. Nu tränar hon för fullt med bandage och har börjat lite försiktig träning utan. Med träning menar jag springa, vara lös, pulsa, simma, gymboll etc. Fårträning funkar inte eftersom det är för dåligt underlag. Fåren med sina spetsiga klövar trampar igenom skaren och där det är upptrampat blir det för halt.

Wick flyttade på nyårsafton till Sofia på prov. Jag hoppas det funkar och att han får stanna där, det har börjat fint i alla fall.

Wick har flyttat in för tillfället…


Seglinges Wick har kommit tillbaks hit och jag ska försöka hitta ett nytt hem åt honom. Han är en glad, go, snäll och väluppfostrad kille. Jag ska kolla av hans status vad gäller hälsa och träning innan jag kan bedöma vilken sorts hem som är lämpligast för honom.
Den som är intresserad kan kontakta mig för mer info.


Pigg och glad Wick!

Vallningsfilm på Wick

Jag har filmat åt Helena så jag har snott filmen från Helenas Facebook och lägger ut här i bloggen. Jag tycker det är rena skolboksfilmen! Se så lugnt och fint Wick balanserar och vilken bra tajming Helena har.
Titta också på när Helena går fram till Wick när han ligger ned, och hur Wick försöker sticka. Man kanske kan tro att han tycker det är obehagligt och vill smita ifrån henne… men det är en synvilla. Han vill balansera upp och kontrollera fåren eftersom Helena ”överger” dem när hon går fram till honom. Så himla intressant se hur instinkterna bara finns där.
Just det där när hunden går upp ur ligg fastän man säger att den ska ligga kvar tycker jag är viktigt att förstå varför. För hunden är det ju fortfarande vallning medan vi som förare slutar att valla när vi lämnar fåren och går fram till hunden. Så roligt se på filmen hur Helena förekommer Wick genom att påminna honom om ligg redan när hon börjar lämna fåren.

Kanske någon tycker att Helena lägger Wick i onödan? Ibland tränar man saker ”bara för att”. Hunden måste förstå ligg och då säger man det i en situation där det är någorlunda ”lätt” för hunden att lägga sig ned. Som ”belöning” får han fortsätta driva fåren, framåtsmackningen hörs inte på filmen men jag lovar, Wick hörde den 😉

Som sagt, rena skolfilmen! Se och lär!

IK1-träning


Även idag stod det vallning på träningsschemat. Helena m Wick o Jill dök upp igen och jag föreslog att vi skulle köre en IK1-bana för att se var våra hundar stod (Jill o Kelli).
Jill strulade lite med hämtet men sen gick det som på räls. Visst är höstiga bilden på fösningen ovan härlig!

Prickade grindarna fint


Jill och Helena delar

Det gick riktigt bra även med Kelli. Jag kunde styra, jippi! Hon tog fel håll en gång i framdrivningen men stannade omedelbart när jag beklagade mig så det blev inte så mycket vingel. KUL!! Foton på Kelli har Helena tagit.

Skön stil hon har den lilla räkan!


Fösning funkar numera fint, hon balanserar bra själv.


Fållan där en tacka som strulade lite men som hon plockar upp fint.


Och avslutning med delning! Nu funderar jag på att anmäla till Vallsta i november… eller ska jag vänta tills hon kan visslorna kanske?

Några bilder på Wick som gör stora framsteg från dag till dag – härliga hund!


Wick vallar!

Idag hade vi besök av Helena o Daniel med hundar. Det blev massor av fika och såklart lite vallning i 25.an. Ja, vi hann även med lite agilityträning! Det var längesen må jag säga!

Seglinges Wick – snart 1 år gammal – tänk vad tiden går!!!

Wick ser jättefin ut på fåren. Lugn och lyhörd och Helena har ju världens tajming så han få liksom aldrig chansen hitta på några dumheter om han nu skulle vilja det. Det som var extra roligt var att han inte såg något besvärad ut av sitt vänstra öga. Wick har Lenticonus på det ögat och nyligen var han på ögonundersökning och fick konstaterat att synen i stort sett är obefintlig på det ögat. Det högra ögat är däremot helt normalt. Såklart blir man orolig att han ska vända och vrida på huvudet för att se ordentligt men vi märkte i alla fall inte något av det nu. Efter vallningen tränade vi lite agility och där kunde man inte heller se att han såg sämre än någon annan. Skönt! Och vilken sköning till hund, vilket tryck och vilken kroppskontroll! Jag är jätteimponerad!

Linan hänger på för säkerhets skull men han är ganska besvärad av den så andra vändan fick han köra utan. Det gick hur bra som helst.

Såklart var ”storsyrran” Jill med och fick nöta lite grundträning.

Daniel gosade lite med Fame, kanske värmde hon lite i det kalla men härliga höstvädret?

Kelli nöter vidare på sina höger/vänster kommandon och det går så sakteliga framåt, känns som vi kommer behöva hela vintern innan detta är befäst och över på visslor.

Knut tränar på att hålla sitt avstånd. Han ”ramlar” gärna in för nära fåren vilket mina tackor accepterar. Men på tävling har det inte varit lika populärt så det här måste vi få ordning på till nästa år.

Sia tränar mest för motionens skull men den här vintern måste jag träna in dubbelhämt med henne. För nästa år då… !

Kelli o Knut fick köra lite agility som avslutning på dagen. Fan också! det är så himla roligt och båda är så grymt jävla duktiga….

Sia Wick Caddie & tårta

Jag börjar med det roliga….

I fredags kom Helena ut och lämnade Wick över helgen. Hon hade fixat en helt underbar tårta som vi smaskade i oss nästan hela 😮 på tre personer. Vad hon inte visste var att Tobbe älskar princesstårta och jag gillar den rätt bra också… (se bilder längst ned) så det blev ju väldigt lyckat.

Därefter var vi på härlig middag hos Nils och Merike med kombinerad andjakt.

I lördags vann Tobbe tre lopp på Mantorp varav två på V75. Så jäkla kul!
Speciellt vinsten med Caddie Eagle, den hästen är så himla fin och var verkligen värd en vinst efter många fina insatser i år.

Dessutom vann jag IK2 i Rasbo med Sia igår plus kom vi tvåa idag. Hon är verkligen duktig för dagen och troligen redan klar för SM nästa år. Gårdagens runda på 91p var riktigt fin.
Knut kom femma idag. Han gör det också bra men går lite ojämnt för att jag ska vara helt nöjd. Vi har svårt få till bra hämt när man måste skicka på dragsidan, han stannar väldigt kort då. Och på de här springiga fåren hade han svårt hitta rätta greppet.
Kelli och jag hann med att jobba lite som avplockare, en uppgift hon var nöjd med.

På kvällen mötte jag pappa på väg hem från Idre han hade med sig Ettan och massa älgkött. Mums! Så lördagkvällen tillbringades med att packa kött kombinerat med fira och skumpa 🙂

Så till dramatiken…
Igår kväll släppte jag som vanligt ut hundarna på tomten för sista kvällsrastningen. När jag öppnade och släppte in dem fattades en. Wick. Jag ropade men han kom inte. Kl var ca halv elva. Jag gick ut och ropade igen men ingen Wick. Inte ett ljud och det var kolmörkt. På med reflexvästar och fram med ficklampa för att leta. Jag misstänkte att han tjuvvallade eftersom fåren gick frestande nära. Traskade igenom alla fårhagar, räknade och räknade. Vet ni hur svårt det är att räkna o ficklampeljus? Allt var i ordning men ingen Wick. Efter två timmars nattlig promenad tog jag fyrhjulingen ett varv runt byn men inte ett spår av den lille rymmaren.
Jag gav upp kl ett och ringde polisen. Fick prata med jordens omständigaste människa men fick till slut alla uppgifter i ordning.
Under tiden hade jag såklart jagat matte Helena men utan att få kontakt.
Jag försökte sova några timmar. Var upp ett par gånger under natten och ropade på honom men ingen Wick.
Strax före sju, när jag öppnade ytterdörren så satt han utanför, blöt och med gräs i halsbandet. Men var precis som vanligt. Man undrar ju vad tusan han gjorde… Helena var iaf lyckligt ovetande och så här i efterhand var det ju bra.

Nu är det John Blund som gäller. Har lite sömn att ta igen.

Wick och Ozzy


Idag har Helena med Jill och Wick (Seglinges Wii) varit här och hälsat på. Det var dax för Wick att träffa fåren 🙂

Vi gjorde precis likadant som förra helgen när övriga valpar var här. Dvs gick lite efter fåren med valpen i koppel. De som hade en vänlig attityd släppte vi lösa och de som var lite busiga fick fortsätta i koppel.

Wick såg snäll ut så han fick vara lite lös andra vändan. Så roligt se när valpar tänder. Från att ha varit måttligt intresserad så började han sakta men säkert ta kontroll. Han kommer såklart tända mer men det vi såg nu var att han var mycket nöjd att ha fåren under kontroll mot staketet. Så söt!!!

Knut fick träna delning idag

och Kelli nöter på med fösningen

Efteråt blev det hästduschen 🙂

Wick i duschen

På eftermiddagen dök K upp för en snabb fika och därefter valptitt i Norrtälje. Där hittade vi den här mysiga lilla killen

Jag gissar att han kommer bli en frekvent gäst i vår fårhage framöver  😉