Julklappstips!

presentkortPresentkort

Överraska någon med en prova-på-vallningslektion?
Vi går igenom översiktlig teori, jag visar lite med mina hundar. Du får prova på dels att valla själv utan hund, dels prova med någon av mina hundar.
Det går självfallet också bra att prova på med egen hund. Kontakta mig så skräddarsyr vi lektionen enligt dina önskemål!
Pris: 600 – 1000kr inklusive moms (pris beroende på upplägg).

Ge bort en privatlektion (eller fler)? En lektion är ca 1 timme och det finns alltifrån grundträning i 25.a till mer avancerad banträning (beroende på underlag och årstid). Den som får lektionen bokar själv datum och typ av träning. Presentkortet gäller 1 år.

Pris 600kr inklusive moms.

Du swishar och jag skickar presentkortet på posten!

Kontakta mig

SM och Agria Cup-kvalad

Nu är tävlingssäsongen slut och det känns roligt att ha alla tre tävlingshundarna på årets kvallista inför 2019. Dessutom ligger Kenth och Seglinges Kjapp bra till!

Kelli, Hassel o Kjapp är klara för kvarts-SM och troligen även Agria Cup nästa år. Bernie är klar för SM men behöver kanske några poäng till för att vara klar för AC. Man brukar behöva några poäng fler än 20p. Kvalperioden slutar 14/7-19 så det blir säkert några chanser till.

Duktiga Seglingehundar

Vi har haft många duktiga Seglingehundar ute och tävlat i lite allt möjligt under året. Jag ligger efter med rapportering och grattisar men den som väntar på nåt gott… och så får ni GÄRNA uppdatera mig med resultat och bilder så jag kan hålla hemsidan igång. Nu har jag varit på Facebook och snott lite bilder, hoppas jag får till det någorlunda rätt och rättvist.

Vi börjar med Seglinges Kjapp (Kelli-Loki) och Kenth Svartberg som dominerade våra hemmatävlingar i Alunda. Rena uppvisningen när de tog hem segern båda dagarna! Imponerande bedrift. Just att vinna vallhundstävlingar är svårt. Konkurrensen är hård och det är väldigt jämnt i toppen med små marginaler mellan vinna och försvinna. Därmed tog sig Kjapp högt upp på årets rankinglista och faktum är att bröderna Hassel och Kjapp ligger 2.a och 17.e på SM- och Agria Cup-rankingen. Jag är stolt som en tupp över den bedriften. På bilden från vänster: Domare Barbro Klingborg, Kjapp, Kenth, Sven Sognevik 2.a och Viktoria Fornander 3.a.

Det här är Seglinges Enn (Vera – Kemi Rex). Han har tillsammans med Malin Elfström hunnit debutera och tagit massor av agilitymeriter på kort tid. Jag har inte koll på alla men den här bilden är från en av vinsterna. Malins foto.
<
Ja även jag själv har gjort lite bra och det är Hassel (Kelli-Loki) som stått för den bedriften. Vi kom tvåa på IK2 i Sorunda efter duktiga Johanna och Ztill. Det kändes som en bra uppstart på året.  Vi var även femma efter Kjapp och Kenth som nämns i bilden högst upp.
I mitten augusti är det dags för ett av årets stora mål, Agria Cup där både Hassel och Kelli är inkvalade. Jag hoppas hitta nån start före det, mest för att damma lite ringrost av mig själv.

Nedan hittar vi Seglinges Lyra (Kelli-Loki) och Lydia Benson. Lyra har lyckats ta de där tre certen och tituleras numera Svensk Agilitychampion, hurra! Ja, och så Godkänd Vallhund, men det är ju gammal nyhet. Jag hade svårt hitta agilitybilder på Lyra, ja bilder överhuvudtaget. Så det fick bli två. En från vår valpkurs med Malin Elfström och en från ett klipp på Lydias Facebooksida. Tycker de är lite lika på nåt vis de där två L 😃

Seglinges Wee (Wick) kan apportera lite allt möjligt, det syns tydligt på matte Sofias bild nedan. De har hunnit med att tävla lag-SM i Rallylydnad och kom 9.a.

Nedan ser du Wicks brorsa Seglinges Vide (Flaxa-Sam). Han och matte Sandra Janson har fixat två cert i Heelwork. Gissar att de snart fixar championatet och därmed kan lägga ytterligare en titel till sin digra lista med meriter. Fotot är Sandras.


Avslutar med Seglinges Elsa (Vera-Kemi Rex) som debuterat och vunnit agility!  Matte Petra Strand har tagit bilden och det ser ut som Elsa tänker gå i mammas fotspår. Otroligt snabb agilityhund och hon ser även riktigt fin ut när hon vallar får.

Dubbelvinst

img_7510Märsta 21 oktober 2017 och årets sista tävlingshelg. Vi drämde till med Hassel på 1.a plats och Kelli 2.a – så glad för mina fina hundar! Det blev en jättefin tävling hos Anna Edbom som vår klubb arrangerade.

Fin avslutning på säsongen

Både Kelli och Hassel lyckades vinna i Öströö i helgen som gick. Det känns verkligen som en bra punkt för säsongen. Nu har vi visserligen våra klubbtävlingar kvar de två sista helgerna i oktober så riktigt slut är det inte än.

Om jag ska summera säsongen hittills så har vi fått kämpa hårdare än vanligt och det har känts rätt motigt ibland men även några riktiga ljuspunkter.

Det började med att vi fick operera Kelli och avbryta hennes dräktighet i vintras. Operationen gick bra och hon läkte ihop som hon skulle. Jag satte igång så smått att träna henne och hon kom snabbt i kondition. Tyvärr halkade hon och drog till en muskel i ett bakben och fick vila hela maj. Nu var ju frågan om det var realistiskt få henne i form till World Trial i juli. Jag vet att det kanske var ett dåligt val att para henne samma år som stora landslagsuppdrag men det var sista chansen och Kelli är rutinerad tävlingshund så… Jag hade dessutom Hassel anmäld som reserv till World Trial och han är en god ersättare.
Jag tänkte bestämma mig efter Belgian Open vem jag skulle köra med, BO gick veckan innan. Men först åkte vi till Gotland för att få åtminstone någon tävling i kroppen innan utlandsäventyret.

img_6733Ammor Gård – Gotland
Vi var på Ammor Gård, en fantastiskt fin tävlingsplats. Kelli gick riktigt bra men vi hade inte turen med oss. Första dagen fick vi en flock som ville springa väldigt fort och jag hade bestämt mig innan att om jag fick en svår flock skulle jag bryta. Jag försökte lugna ner djuren efter hämtet men de bara fortsatte springa så fort vi vände upp i första benet så jag sa tack och så tog vi med djuren av banan. Höll tummarna för lugnare djur dag två. Och det fick vi! Kelli gjorde en jättefin runda och en bra delning. Delningsringen var farligt nära uttaget vilket jag var väl medveten om, ändå klantade jag till det och vi hann inte samla in de lämnade djuren förrän det var för sent. Så två dagar bruten tävling… inte mycket att skryta med när man ska åka på World Trial… Nåja, jag var ändå nöjd med hunden men jag förstår om folk som bara ser resultatraden undrar. Vi var förresten en sväng till västkusten, Skällåkra, i slutet april. Där bröt jag också med Kelli. Men då var det för att hon blev för trött. Även då hade jag en plan att bryta om jag såg tecken att hon inte skulle orka, det var ju första tävlingen efter operationen.
På Gotland startade även Hassel och Bernie. Bernie kom 2.a och 4.a med 1-pris och gick riktigt fint. Hassel kom bara med en dag och han fick en Dorsetkorsning med egna idéer, han gjorde ett fint jobb men det var omöjlig uppgift att få till en bra runda.

Belgium Open
img_6802Helt otroligt arrangemang med tre banor med några km mellanrum. Varje hund startade två banor per dag och så räknade man sina tre bästa resultat för att gå till final. Åsa åkte med och tävlade med Knut så det var riktigt roligt. Tyvärr inga framskjutna placeringar och i det stora hela kan man väl säga att hundarna var rätt olydiga eller hörde dåligt, bara att välja. På en av banorna fick vi till fina rundor. Hur som helst så var det väldigt bra uppladdning och jag bestämde mig för att köra med Kelli på WT. Hon hade bra kondition och mest erfarenhet så Hassel fick nöja sig med reserv.

eva_hasselkelli2017World Trial – Holland
På Kellis kvalbana var det svårt med hörbarheten, tackorna var rätt tröga och stannade för att beta så fort hunden blev lite passiv och det blev förhållandevis rätt låga poäng, åtminstone i början. Kelli överraskade med att stanna väldigt kort, något hon lagt sig till mig skulle det visa sig när jag summerar säsongen. Hon som bruka sätta full pott i utgångarna tappar nu värdefulla poäng helt i onödan. Sen gjorde hon en helt okej bana, en hyfsad delning och fålla men kass singling. Hon kom in men gick på fel djur, ja det blev helt fel…vi gjorde om. Så där slutade vår World Trial, inte fiasko men verkligen inte nåt att skryta med heller.

Kvarts-SM – Ale
Sen fanns det inga tävlingar förrän kvarts-SM, lite för många veckor emellan för min del. Jag behöver tävla kontinuerligt för att hålla fokus och känsla igång. Nu blev det många veckor med träning istället.
Luleå är väldigt långt bort  och årets resor har verkligen varit många och långa. Hassel gick iaf jättebra båda dagarna img_7093och gick vidare. Kelli gick bra första dagen men sen orkade hon inte ens hämta djuren dag två. Helt sjukt faktiskt. Jag var bergsäker på att hon, även om det var trögt och dragit, skulle komma med djuren. Nix, de hamnade i hanteringen och jag lovar det var säkert 200 m dit snett bakåt. Ja, det är bara tugga i sig, hon är inte sig lik. Jag funderade på att stryka mig till EM.

EM – Norge
Även nu stannade Kelli kort (jag har ett problem). Men sen gjorde hon en riktigt bra bana, fin delning, fålla och en bra singling. Tyvärr bedömde domarna att singlingen var utanför ringen och vi fick göra om. Jag kollade på filmen och det är på gränsen men hon håller tackan bra så själva arbetet var bra. Men SKIT också att jag skulle slarva bort den. Det hade faktimg_7106iskt räckt till final om inte… Tänk så nära det kan vara mellan succé och fiasko, det var verkligen inte mitt och Kellis år i år.

Agria Cup – Danmark
Både Kelli och Hassel gick vidare till semi dag två. I semi tog det slut redan i hämtet kan man säga. Hunden skulle ut på åkern bredvid, en stubbåker. Ingen av dem förstod vad jag menade och båda gav sig fan på att fåren var där dom stod igår. Efter många om och men (skuret) så fick jag ut dem men då var ju finalplatsen väck såklart. Här hade vi helt klart en kunskapslucka.
Fiskeboda
Hade hört så mycket gott om stället så jag ville verkligen åka dit. Hade väl egentligen behövt vila lite efter tre
intensiva helger i rad. Men det var fantastiskt bra och jag är glad att jag åkte. Hassel gick finemang och kom trea ena dagen. Kom bara med med en hund där.

SM – Kungsör
Hassel gjorde en okej bana men blev alldeles för het i närarbetet, vet inte riktigt varför men måste hålla honom lite mer i örat tror jag. Platt fall och definitivt inget landslag nästa år. Har varit med sex år i rad så det är väl dags för en paus…

Unghunds-SM – Öströö
Årets mål för Bernie. Ytterligare en för migimg_6337 ny fantastisk tävlingsplats. Bernie gjorde en fin runda och vi slutade som tvåa efter första dagen. Goda förutsättningar för en topplacering alltså. Vad händer? Jo då gör han illa sig när vi är på promenad i skogen. Jag hör hur en av hundarna skriker till men ser inte direkt vem. På kvällen förstod jag, då var han på tre ben. Bara att stryka och åka hem, så himla snopet. Var in och röntgade på måndan och det såg bra ut, förmodligen en stukad tå. Så han fick lite antiinflammatoriskt och så blir det en rejäl vila. Redan efter ett par dar var hältan borta så jag har goda förhoppningar att det inte var så allvarligt som det först såg ut.

IK2 – Öströö – igen
Ja, det låter väl tokigt att åka så långt igen men jag var på Dorper-bedömningskurs i fredags i Småland. Då var det hyfsat nära och planen var egentligen att låta Bernie köra IK2. Passa på köra på samma ställe igen. Men nu blev det ju bara gamlingarna som fick köra. Och de lyckades vinna varsin dag.

Kelli
Även om Kelli vann IK2 igår så är det nåt som fortfarande inte stämmer. Hon har egentligen inte varit tillbaks i förra årets form nån gång i år. Det kanske låter knäppt när hon nästan kvalat till EM-final, vunnit IK2 etc men jag ger mig inte. Hon är inte lika lyhörd (läs hon är olydig), hon tar inte ansvar som hon brukar. Jag menar, hon brukar kunna göra framdrivningar helt själv i stort sett. Agria Cup förra året, grymt fina hämt. SM, Rängen Cup – ja hon blev bara bättre ju längre säsongen gick. Utgångarna. Tempot. Ansvar. Ja vi har lite att jobba på helt enkelt.

 

img_7079Hassel och Bernies valpar.

Jag har träffat flera av valparna och det är verkligen roligt att få följa dem även om det mest blir på avstånd. På bilden Hassel med Meg-dotter i Ale.
Hassels 1-åringar tränar för fullt såklart. Jag har sett en del film och de ser genomgående väldigt fina ut. Någon lite het men i övrigt mycket koncentration och driv.

Bernies fem små börjar också höras av från fårhagen. Anna och Elda är här ibland och det ser jättefint ut. Har sett film på en kille, Ess, som ser helt fantastisk ut för att vara så liten. Sen träffade jag en i Öströö som var helgalen enligt ägaren, har dock inte sett den och de är inte så gamla än. Hon har nog fått nåt att bita i hehe. Ska bli spännande följa deras utveckling!
Igår var jag och ögonlyste båda grabbarna och allt såg bra ut.

World Trial

Nästa vecka är det dags för World Trial. All info om tävlingen finns här. Holländarnas egen sida innehåller mer info och finns här http://wkschapendrijven.nl/

Kelli och jag går vårt kval fredag på bana 2 som nr 12 (startnr 253). Se nedan tablå över hur svenskarna startar i kvalen.
Adresser till de olika kvalbanorna:

Veld 1: Hoofdterrein Herenweg 100 (landeigenaren de gebroeders Groot)

Veld 2: Koningspade 31A (landeigenaren familie van Dolder)

Veld 3: Highwoodfarm Gouwe 44 (landeigenaren familie Schoorl)

worldtrial2017startorning

Invigning onsdag 15.00 samling, här finns sträckningen.

Young Handler körs lördag på bana 3.
kelli_hassel2017

Heja på oss!! Vi inleder resan med Belgium Open på måndag-tisdag 😀 Det finns en Facebookgrupp för den.

 

Träning och vart är gräset?

Det blir mycket träning här hemma nu. På bilden är det Anna Buckards Debbie som visar stilen.
Men det går långsamt med gräset pga de kalla nätterna. Fåren vill ut på bete nu!

Vi har fixat årsdebuten på vallhundstävling också. Skällåkra blev vår första insats för året. En härlig tävlingsplats på en strandäng vid havet alldeles intill kraftverket Ringhals. Inga resultat att skryta med men mycket var ändå bra. Bernie genomförde sin första IK2. Lite för svårt för honom men vi gjorde hela banan och det är gott gry i den killen. Knut fick göra comeback och gick precis så där fint som bara han kan. Kelli är inte i toppform än och det med all rätt efter vårvinterns händelser. Hassel gick bra men ringrostig förare blev hans fall. Men vi är på G!

Tävlingsträna på IK1-bana

Söndag 23 april 2017 kl 10-12.00 – anmälan från 9.30.

Du kör en IK1-bana som om det vore tävling. Max 10 starter.
Individuell analys efteråt. Instruktör: Eva Karlsson

Kostnad 150kr/start – betalas på plats före start, vaccinationsintyg uppvisas.

Anmälan till Eva via sms 070-5903636. Skriv namn, hund, klubb.

Medlemmar i SULVK har företräde.

Plats: Seglinge 55, Almunge,

Tankar runt träning och framförallt att avsluta den

Just nu har jag två kurser igång plus lite olika träningsekipage här då och då. En sak jag kom att tänka på är hur vi bör hantera en situation där vi avbryter vallningen.

Det kan till exempel vara i en träningssituation där vi försöker få hunden att förstå något nytt. Det blir fel och till slut ger vi upp övningen, släpper axlarna och tar oss för huvudet och framförallt släpper koncentrationen både på hund och får. Eller att hunden går bra och sen gör ett inrus som vi vill korrigera. Eller att instruktören säger att vi ska bryta. Eller att vi bara ska sluta träna osv.

Det händer att föraren då släpper kontrollen på både hund och får för att prata med instruktören. Eller blir uppgiven och släpper kontrollen för att banna sig själv. Eller släpper kontrollen för att korrigera hunden. Eller kallar in hunden från en jättesvår position (genom flocken, mot flocken tex). Det behöver absolut inte vara irritation eller aggression inblandat i dessa situationer, det bara händer ibland. Och då kan det bli onödig stress för fåren.

Känner att jag brister som instruktör när sådant händer och jag försöker vara noga med att förklara detta. Varför är det så viktigt då?

Jo när vi släpper koncentrationen gör vi först och främst hunden förvirrad. Plötsligt får den allt ansvar själv för fåren när föraren ska positionera om eller prata med instruktören eller bara rannsaka sig själv. Hunden börjar agera på egen hand med mer eller mindre lyckat resultat. Oftast mindre lyckat eftersom detta nästan bara händer med orutinerade hundar (undantag finns). Ibland blir föraren irriterad på hunden för att den agerar själv. Ibland tar föraren det liksom för givet att när hen ger upp och släpper koncentrationen ska hunden också göra det. Men hunden är garanterat kvar i sin vallningssituation och det kan sluta med nåt mindre bra agerande mot fåren och en irriterad förare. Det är så onödigt.

När vi släpper kontrollen och ska kalla in hunden i 25.an så blir det jättekonstigt för hunden om vi gör inkallningen mot fåren. Även om hunden släpper vallningen och springer mot föraren så kommer den påverka fåren. Mycket ibland. Man möter ofta ett stort motstånd från hunden att komma på en sån inkallning, med all rätt. Här har vi kanske jobbat länge för att den ska gå sakta och med koncentration flytta fåren. Risken är att den inte vill komma eller att den börjar valla igen.

Ute på fältet kan det ju bli förödande om vi vänder ryggen till fåren och kallar in hunden mot dem, har vi otur springer de hem. Speciellt om hunden kommer snabbt på inkallningen, vilket vi ju oftast vill.

Vad kan vi göra då?

Först och främst, vara koncentrerade själva tills vi avslutar träningen. Börja och sluta ska vara glasklart för hunden vare sig det är träning eller arbete. Ska vi prata med instruktören parkerar vi hunden eller kopplar den. Ska vi pyssla med fåren parkerar vi eller stänger bort hunden. Kontrollerar den. Även när det blir tokigt i träningen och/eller vi ska börja om med en övning måste vi ha full koll på att hunden (och föraren, återkommer till det) fortfarande påverkar fåren. Bara att flytta sig från ena änden till den andra i en 25.a gör att fåren reagerar.

Inte ens när vi fått in fåren i en fålla kan vi släppa kontrollen helt. Det är inte ovanligt att hunden brister och gör utfall mot fåren i det läget. Den kanske varit superkoncentrerad länge och sen när vi släpper kontrollen exploderar hunden. Det händer ju att hundar beter sig illa efter  ”fålla ut” på vallhundsprovet. Diskning är inte roligt när man gjort en kanonrunda och sen släpper taget i ihopsamlingen. Det handlar nästan uteslutande på att föraren släpper greppet och ”ska bara” samla ihop fåren (provet är ju klart). Nej, full koncentration tills man är utanför hagen är vad som gäller tills man är hundra procent säker på att hunden är pålitlig.

Och kalla alltid in hunden bort från fåren.

Någon kanske menar att hunden ska ju komma mot fåren när man tränar delning. Ja, det stämmer men det är stor skillnad på att kalla in hunden för delning och att kalla in hunden för att du ska avsluta. Glöm den liknelsen.

Om hunden är på andra sidan fåren och du ska avsluta för att kalla in, flytta dig åt sidan och gör det lätt för hunden. En ung hund som gillar inkallning kan komma rusande rakt igenom flocken och skrämma fåren om du inte tänker dig för. Det ska vara självklart för hunden att den ska sluta valla och att ni är på väg bort från fåren. Sen kommer den lära sig med åren att ta en båge runt för att komma till dig men det kan ta tid innan man kommer så långt så ta det säkra före det osäkra. Alltid!

Det är SÅ viktigt att vi ALLTID tänker lugn och fin djurhantering.

 

Träning

Nu är det vinterträning som gäller. Strålande väder i lördags när Monica och Joy var här och vi tränade delning.
Något busigare väder idag och inga bilder. Grunder i dubbelhämt stod på agendan och Anna gjorde mig sällskap.
I morgon blir det valpträff med Vera-Rex-kullen.

Godkända vallhundar! Duktiga elever!

gkvallhundsprov
Therese o Speed, Anna o Prime, Anna o Steve

Stort GRATTIS till Therese Wennström och Speed, Anna Muller med Steve och Bengt Enarsson med Skip som alla tre tog hem den eftertraktade titeln. Alla tre har varit här och finslipat inför provet. Känns verkligen jätteroligt när eleverna lyckas med sina mål!
GRATTIS även till träningskompisen Anna Edbom och Prime som också klarade provet, med skyhöga poäng dessutom.  Bra jobbat av er!!

SM-brons till Kelli

sm2016prispallen
1.a Anja Holgersson – Random Sod
2.a Marianne Klima – Timetolearn Bits
3.a Eva Karlsson – Seemework Kelli
4.a Karin Söderberg – Vallhunden Bee
5.a Anja Holgersson – Random John

Bilden är tagen av Anna-Lena Nordebo.

Kelli är därmed klar för nästa års landslag och ska tävla World Trial i Holland 13-16 juli samt EM Continental i Norge i augusti.

 

Kelli 10.a på EM i Finland 2016

Jag är mycket stolt och får nypa mig i armen. Tänk att jag och Kelli lyckades gå till final och ta en top-10-placering. På EM. Continental Sheepdog Championship. Något som jag aldrig i min vildaste fantasi trodde skulle hända för några år sedan.  Därmed blev vi dessutom bästa svensk i finalen. Det är otroligt roligt och jag liksom bara glider med på den framgångsresa som tog fart när jag valde att lägga all hundtid på vallning. Njuter och glömmer ibland bort att det krävs lite träning också 🙂

Här en bild från prisutdelningen i kvalet. 1.a superduktiga Karin Mattsson med Trim som även slutade 2.a i finalen, 2.a Serge van der Sweep med Gary 3.a polska debutanten, 4.a Viktoria Fornander med Aramis. Fortsätt läsa ”Kelli 10.a på EM i Finland 2016”

Knut och Anna

img_3086
Anna och Knut efter ett lyckat träningspass här hemma.

Under senaste året har Anna och jag tränat mycket ihop med kullsyskonen Bonus och Bernie. Anna har två hundar härifrån rip Flugan och Snodden. Det har inte blivit så mycket vallning eftersom Anna inte har egna får och jobbar mycket.
Men nu med Bonus ska det bli andra bullar!

Vi har gjort en deal att jag tränar Bonus och Anna tränar Knut. En winwin-deal eftersom jag har lite svårt hinna med träna alla hundar. Vi har så roligt när vi tränar och alla gör stora framsteg hela tiden. Bonus och Bernie utvecklas fint och ekipaget Anna Knut likaså.

I helgen var det dags för Anna och Knut att prova vingarna på tävling. Det var en svår IK1 i Alunda och de gjorde ett fint jobb med de snabba tackorna. Nu skulle Anna hem och studera tävlingskalendern, ska bli spännande se var hon hittar!

Balderstaven

balderstaven2016I torsdags var det årsmöte i SULVK (vallhundsklubben) och för ovanlighetens skull satt jag ordförande för mötet. Roligt gäng och snabbt okomplicerat möte blev det (som vanligt). Styrelsen med Anna i spetsen ser till att hålla en skön och inbjudande stämning i klubben. Det känns roligt.
Som traditionen bjuder delades fjolårets vandringspriser ut och jag fick ta emot Balderstaven och fina tulpaner. Jeanette passade på att fotografera. Nu har jag vunnit staven tre gånger men med två olika hundar. Den ska vinnas tre gånger med tre olika hundar för att få behållas för evigt. Sia vann 2008 och 2014, Knut 2015. Får satsa på att ta hem den en gång till 🙂

Kursstart igår!

Igår startade vi upp en grundkurs i vallning hos Karin Olsson i Åkersberga. Jag är instruktör och Karin går bredvid som instruktörsaspirant. Ett härligt gäng med ambitiösa förare och tända hundar.

Efter presentation och lite teori fick alla göra ett par övningar med hunden i lina. Första gången handlar det om att checka av att hunden är tänd och hur den reagerar på fåren och samarbetar med föraren. Ekipagen var på olika nivåer alltifrån nybörjare till att kunna hantera fåren fritt så det blev lite variation på vad var och en fick lägga krutet på. Det kommer bli roliga veckor framöver!

Lägger in en bild på Bernie när han gjorde just den linövningen i höstas.bernie_151112_ekg

Vi tränar


Bernie utvecklas i raketfart nu och jag får tänka mig för så jag inte tränar för mycket. Igår fyllde han 8 månader. Han är alltså fortfarande en valp och ska inte anstränga sig för mycket. På filmen har han precis börjat balansera och ni ser att vi fått in det där stoppet (och att han pratar engelska 🙂 ). Han är väldigt trygg i att vara på andra sidan fåren och hålla dem till mig och han har väldigt lätt för sig, alla bitarna bara faller på plats en efter en. Jätteroligt! Vi tränar kanske fem minuter ungefär varannan dag. Nu förstår han stopp, han kan starta åt olika håll på cirkeln med mycket hjälp av min placering. Vi kan gå långa bitar och han tappar inga djur. Han har naturliga utgångar vilket han visar när han ”råkar” sticka iväg innan jag hinner blinka… Det vi ska öva mest på nu är att fösa iväg djuren. Det är så härligt när den poletten trillar ner, just nu har den fastnat på halva vägen kan man säga. Bitvis balanserar han iväg flocken sådär härligt på nostippen (bildligt talat). Just den känslan när de förstår att balansera iväg djuren är bästa bästa feedbacken till mig som tränare. Han är helt enkelt en härlig liten kille!


Med de vuxna hundarna tränas det mest på små detaljer. Kelli tränar på att röra sig sakta (svårt) och på kommandot ”stand” vilket betyder stanna stående. Jag har flera stoppkommandon som betyder olika saker beroende på olika variabler. Det vanligaste ”ligg” betyder vad det säger dvs att hunden ska lägga sig ned. Optimalt är att den lägger sig ögonblickligen, ett så kallat ”dead stop” alltså. Men ibland kan jag använda ligg som en halvhalt och då kommer nästa kommando så snabbt att hunden inte hinner lägga sig. Här gör jag olika med muntliga och visselkommandon. Jag kan aldrig bli lika snabb muntligt som med visslan och jag kan inte variera mig lika mycket med visslan som muntligt. Det blir alltså ett slags ”språk” som jag utvecklar med hundarna och som inte riktigt går att förklara. Sen har jag kommandot ”stanna” som betyder stanna, välj position själv.
Hassel tränar mest ”tänk och känn” dvs att utveckla djurkänslan.
Knut tränar mycket med Anna och jag tränar hennes lilla Bonus, en winwin. Anna lär sig valla och Knut får träna. Nu ska hon börja vissla också! Bonus och Bernie är väldigt lika. Hundra procent fokus och en härlig hund.

Knut klubbmästare!

 

Knut fick reperesentera flocken på årets KM. Det var så många anmälda så vi fick begränsa till en hund per förare under dagen, totalt 35 starter. Han är så stabil och fin att köra, gör precis det han ska. På bilden ser vi klubbmästarna i alla fyra klasserna. Från vänster Cimastavens vinnare Tammy med Becka. Siancupen vanns av Gunilla och Freddie, Brassekannan av Karin och Nova. Balderstaven av mig och Knut. Roligt!
Vi hade en härlig höstdag hos Birgitta Ulväng i Örsundsbro. Många SULVK-are var på plats och alla bjöds både på fika och lunch under dagen. IMG_0939
Foto: Ann Björkenius

Knut håller fint i kroppen just nu och har fått göra två tävlingar i höst. En andraplats i Åkersberga och nu vinst på KM visar på vilken fin hund han är.  Jag vågar inte hoppas att han ska hålla för tävling flera dagar i rad. Jag är nöjd med att han kan göra lite småjobb här hemma och tävla nån gång ibland.

Kelli 3a Agria Cup och klar för landslaget 2016

Har tävlat Agria Cup i Skåne i helgen. Förmodligen året sista tävling. Och vilket roligt avslut det blev!
Både Kelli och Hassel gick till final. Kelli med en andraplats i semifinalen och trea i finalen. Vår första mästerskapsmedalj i vallningssammanhang! Fantastiskt, en dröm som går i uppfyllelse, jag får nypa mig i armen för att förstå att det är sant!
Som grädde på moset är Kelli därmed inkvalad till nästa års landslag och får tävla både EM och NM. Hurra!!!

Första dagen tyckte jag gick sådär. Inga stora misstag men det vinglade och for lite för mycket. Bra närarbete och vi lyckades vara bland de 30 som gick vidare. Semifinalen gick bättre, då bestämde jag mig för att hålla tillbaks dem ordentligt hela vägen. En taktik som höll. Kelli kom 2.a och Hassel 7.a och var därmed bland de 15 som gick till finalen.

I finalen fick Hassel problem hitta den andra hämtflocken och när han väl hittade den blev det svårt för honom att ta den förbi dragen i framdrivningen. Det var väldigt långt 600m bort men bra hörbarhet. Dessutom, liksom så många andra, fastnade vi i sorteringen. Det var så nära att vi fixat det men jag tappade ihop dem med bara två kvar och sen hann vi inte.
Han saknar en hel del rutin som han inte hunnit få. Han är bara 3 år och han är den av mina hundar som kommit absolut längst vid så låg ålder. Framtidshopp!!!

Ja helgen blev en välbehövlig självförtroendeboost efter att vår SM-insats blev ett bottennapp förra helgen. Ingen skugga över själva arrangemanget, det var jag som inte var i form då helt enkelt.

Så härligt kunna hitta motivation och fokus igen efter bara några dagar! Har många härliga vänner att tacka för det! Så underbart med alla hejarop och peptalk från när och fjärran. Stort tack till er alla!

Jätteroligt är det också att bästa reskompisen Lena Brundin kvalade in till Agria Cup-finalen med lilla Mira! De gjorde en mycket fin runda och kom på 11.e plats. Foton: Tommy Ernstedt och Linda Jonsson (alla från Agria Cups Facebooksida)

Bernie flyttar får…

Ja, faktiskt 🙂 Den här filmen är väl en direkt fortsättning på det som hände på förra filmen jag publicerade här. För varje dag vågar jag släppa på honom mer och mer och idag fick han gå efter tackorna hela vägen till grinden. Jag och de andra hundarna backar upp bakom så han ska väl inte ha hela äran av att ”flytta” dem. Men han kan gott få tro att han gör det. Jag tror det stärker hans självförtroende att flytta djur och jag tror det är goda erfarenheter han får under uppväxten. De ”kommandon” jag använder är hans namn ibland för att han inte ska försöka glida runt samt inkallning när jobbet är slut. Nåt stopp har jag inte än, ialla fall inget som jag tror skulle fungera om han får börja sticka runt och balansera. Så fort vi har ett fungerande stopp så kommer jag antagligen släppa iväg honom runt. Vi får se, det är ingen brådska, utvecklingen får gå i sin egen takt liksom.

För övrigt är Bernie en cool kille och anpassar sig mer och mer till de andra hundarnas dagsrytm. Han är i stort sett rumsren, det är väldigt sällan det sker nån olycka inne.

Kelli på Nordiskt Mästerskap

nordiska2015
Foto: Anna Lundberg

I helgen som gick deltog Kelli och jag på Nordiska i Danmark. En jättefint arrangerad tävling på fina djur i Holstebro på västra Jylland.
Kelli jobbade på fint och jag är nöjd med hennes insats, misstagen vi hade var helt och hållet mina. Det blev en blygsam individuell 30.e placering (av 60). Roligt var det att vi fick vara med och bidra till Svenskt Lagguld! Norrmännen har dominerat vallningen de senaste åren så det är första året på länge som Sverige tog hem den titeln. Roligt!

Individuellt vann norske Jo Agnar Hansen med Tysswg Kate men sen var det svenskt på resten av pallen. Barbro Klingborg tog silver med Fårvallarens Lille Bill och Anja Holgersson brons med Random John. Vi hade ytterligare fyra svenskar i final, Marianne Klima, Karin Söderberg, Katia Maines och Gunnel Boström. Hela sex ekipage i final, det är bra! Grattis alla!
Här är lite bilder, tävlingsbilderna har goa reskompisen Hanna Eriksson tagit:

Godkänd Vallhund Seglinges Lyra!

Grattis Lydia Benson och Lyra som fixade vallhundsprovet så fint! Lyra blev därmed den fjärde av Kellis valpar med Loki som fixade VP, det är ju jättebra!
Hittade ingen nytagen bild så det fick bli en valpbild. Så söt och nytänd här.
lyra_kenneltraff

Hassel och Kelli SM-klara!