Bernie

Bernie har drabbats av en ovanlig, obotlig, autoimmun sjukdom; SLO; Symmetrisk lupoid kloavlossning. Sjukdomen drabbar samtliga klor på samtliga tassar. Han kommer stå på livslång medicinering med vaga prognoser. Hans liv som högpresterande vallhund är inte längre realistiskt. Fortsätt läsa ”Bernie”

SM och Agria Cup-kvalad

Nu är tävlingssäsongen slut och det känns roligt att ha alla tre tävlingshundarna på årets kvallista inför 2019. Dessutom ligger Kenth och Seglinges Kjapp bra till!

Kelli, Hassel o Kjapp är klara för kvarts-SM och troligen även Agria Cup nästa år. Bernie är klar för SM men behöver kanske några poäng till för att vara klar för AC. Man brukar behöva några poäng fler än 20p. Kvalperioden slutar 14/7-19 så det blir säkert några chanser till.

European Nursery Championship


Bernie och jag har deltagit på European Nursery Championship. Tävlingen körs i privat regi hos Serge van der Sweep. Det var sjunde året championatet arrangerades och numera samlar det hela europas bästa unghundar varje år. ”Alla” åker dit och samlas för att träffas och visa upp sina nya unghundar. Många, de flesta skulle jag vilja säga, åker dit mest för att det bara är roligt. Det är bara ett fåtal som kan konkurrera med de allra bästa. Man anmäler sig individuellt och uppger bland annat hundens meriter. Den måste klara en openbana (IK2) för att behärska banorna. Vissa år har inte alla kommit med men i år togs alla som anmäldes emot. Det blev 170 hundar!
Det är två kval och man räknar sitt bästa resultat gånger 3 och sitt sämsta resultat gånger 1. Startlistorna är lottade så att varje land kör efter varann, förutom en liten seedad grupp på 25 ekipage som kör för sig själva. Den gruppen startar sist hälften dag 1 och hälften dag 2, sitt andra kval kör de på finaldagens morgon. Det lönar sig alltså att vara duktig, det är likadant på både EM och NM, där är det också seedat med de högst rankade sist . Det gäller inte bara att kvala och komma med på mästerskapen, det gäller även vara högt seedad. Precis som i tex slalom, fast där är det tvärtom, mer fördel att starta tidigt. Bland svenskarna var det bara ett ekipage seedat i 25gruppen, Mikaela Prim med Chloe. De gick till final och kom 7.a, mycket bra gjort! Även unga Frida Fornander lyckades ta sig till final med sin Buzz. Båda ekipagen var där och tävlade förra året, när hundarna var mycket unga. Jag gissar att det är en bra strategi att ha varit där förut.
Av de sju tillfällen tävlingen körts är det två förare som vunnit. Jaran Knive från Norge 3 gånger och Kevin Evans från Wales 4 gånger. I år lade dessa herrar beslag på hela prispallen. Kevin 1, 2.a och Jaran 3.a Imponerande!

Banorna var väldigt utmanande mest beroende på att det var trångt och starka drag. Varken jag eller mina hundar har särskilt mycket erfarenhet av det. Nu försöker jag ursäkta vår prestation… haha. Men trots att jag visste om ungefär hur det skulle bli blev det svårare att hantera än jag hade förväntat mig. Bernies unga ivriga sida passade inte alls och när han dessutom valde bort att lyssna i vissa lägen så blev uppgiften omöjlig,  att genomföra på ett konkurrenskraftigt sätt. Han gjorde fina utgångar men blev för intensiv när han skulle styra upp draget och i kombination med att inte lyssna blir det inte särskilt snyggt. Jag har svårt att låta hunden fortsätta jobba när den kör eget race. Att återta befälet kostar för mycket vad gäller linjer, fåren hinner hitta på annat medan jag ”talar” med hunden. Nu handlar det inte om att vi stannar och tränar, det är mer att jag driver igenom vad jag sagt. Det räcker med ett ögonblick av bristande koncentration på djuren och de hinner glida iväg från linjer eller passar på att sticka. De här djuren såg direkt när vi inte hade riktig koll på läget. Smarta tackor!
Fotot är taget av Jan Passchier. Jag blir full i skratt åt bilden, man ser på mitt hår hur mycket motvind det blåser. Det här var på lördagen på bana 1 och när svenskarna skulle köra mitt på dan så kom motvinden och flaggorna stod rakt ut (liksom mitt hår). Nu var inte motvinden det stora problemet för oss men den underlättade inte kan man väl säga.

Vi är en erfarenhet rikare och min inställning när jag åkte ner var att det var för att prova på. Nästa gång kommer jag vara bättre förberedd!

Fin avslutning på säsongen

Både Kelli och Hassel lyckades vinna i Öströö i helgen som gick. Det känns verkligen som en bra punkt för säsongen. Nu har vi visserligen våra klubbtävlingar kvar de två sista helgerna i oktober så riktigt slut är det inte än.

Om jag ska summera säsongen hittills så har vi fått kämpa hårdare än vanligt och det har känts rätt motigt ibland men även några riktiga ljuspunkter.

Det började med att vi fick operera Kelli och avbryta hennes dräktighet i vintras. Operationen gick bra och hon läkte ihop som hon skulle. Jag satte igång så smått att träna henne och hon kom snabbt i kondition. Tyvärr halkade hon och drog till en muskel i ett bakben och fick vila hela maj. Nu var ju frågan om det var realistiskt få henne i form till World Trial i juli. Jag vet att det kanske var ett dåligt val att para henne samma år som stora landslagsuppdrag men det var sista chansen och Kelli är rutinerad tävlingshund så… Jag hade dessutom Hassel anmäld som reserv till World Trial och han är en god ersättare.
Jag tänkte bestämma mig efter Belgian Open vem jag skulle köra med, BO gick veckan innan. Men först åkte vi till Gotland för att få åtminstone någon tävling i kroppen innan utlandsäventyret.

img_6733Ammor Gård – Gotland
Vi var på Ammor Gård, en fantastiskt fin tävlingsplats. Kelli gick riktigt bra men vi hade inte turen med oss. Första dagen fick vi en flock som ville springa väldigt fort och jag hade bestämt mig innan att om jag fick en svår flock skulle jag bryta. Jag försökte lugna ner djuren efter hämtet men de bara fortsatte springa så fort vi vände upp i första benet så jag sa tack och så tog vi med djuren av banan. Höll tummarna för lugnare djur dag två. Och det fick vi! Kelli gjorde en jättefin runda och en bra delning. Delningsringen var farligt nära uttaget vilket jag var väl medveten om, ändå klantade jag till det och vi hann inte samla in de lämnade djuren förrän det var för sent. Så två dagar bruten tävling… inte mycket att skryta med när man ska åka på World Trial… Nåja, jag var ändå nöjd med hunden men jag förstår om folk som bara ser resultatraden undrar. Vi var förresten en sväng till västkusten, Skällåkra, i slutet april. Där bröt jag också med Kelli. Men då var det för att hon blev för trött. Även då hade jag en plan att bryta om jag såg tecken att hon inte skulle orka, det var ju första tävlingen efter operationen.
På Gotland startade även Hassel och Bernie. Bernie kom 2.a och 4.a med 1-pris och gick riktigt fint. Hassel kom bara med en dag och han fick en Dorsetkorsning med egna idéer, han gjorde ett fint jobb men det var omöjlig uppgift att få till en bra runda.

Belgium Open
img_6802Helt otroligt arrangemang med tre banor med några km mellanrum. Varje hund startade två banor per dag och så räknade man sina tre bästa resultat för att gå till final. Åsa åkte med och tävlade med Knut så det var riktigt roligt. Tyvärr inga framskjutna placeringar och i det stora hela kan man väl säga att hundarna var rätt olydiga eller hörde dåligt, bara att välja. På en av banorna fick vi till fina rundor. Hur som helst så var det väldigt bra uppladdning och jag bestämde mig för att köra med Kelli på WT. Hon hade bra kondition och mest erfarenhet så Hassel fick nöja sig med reserv.

eva_hasselkelli2017World Trial – Holland
På Kellis kvalbana var det svårt med hörbarheten, tackorna var rätt tröga och stannade för att beta så fort hunden blev lite passiv och det blev förhållandevis rätt låga poäng, åtminstone i början. Kelli överraskade med att stanna väldigt kort, något hon lagt sig till mig skulle det visa sig när jag summerar säsongen. Hon som bruka sätta full pott i utgångarna tappar nu värdefulla poäng helt i onödan. Sen gjorde hon en helt okej bana, en hyfsad delning och fålla men kass singling. Hon kom in men gick på fel djur, ja det blev helt fel…vi gjorde om. Så där slutade vår World Trial, inte fiasko men verkligen inte nåt att skryta med heller.

Kvarts-SM – Ale
Sen fanns det inga tävlingar förrän kvarts-SM, lite för många veckor emellan för min del. Jag behöver tävla kontinuerligt för att hålla fokus och känsla igång. Nu blev det många veckor med träning istället.
Luleå är väldigt långt bort  och årets resor har verkligen varit många och långa. Hassel gick iaf jättebra båda dagarna img_7093och gick vidare. Kelli gick bra första dagen men sen orkade hon inte ens hämta djuren dag två. Helt sjukt faktiskt. Jag var bergsäker på att hon, även om det var trögt och dragit, skulle komma med djuren. Nix, de hamnade i hanteringen och jag lovar det var säkert 200 m dit snett bakåt. Ja, det är bara tugga i sig, hon är inte sig lik. Jag funderade på att stryka mig till EM.

EM – Norge
Även nu stannade Kelli kort (jag har ett problem). Men sen gjorde hon en riktigt bra bana, fin delning, fålla och en bra singling. Tyvärr bedömde domarna att singlingen var utanför ringen och vi fick göra om. Jag kollade på filmen och det är på gränsen men hon håller tackan bra så själva arbetet var bra. Men SKIT också att jag skulle slarva bort den. Det hade faktimg_7106iskt räckt till final om inte… Tänk så nära det kan vara mellan succé och fiasko, det var verkligen inte mitt och Kellis år i år.

Agria Cup – Danmark
Både Kelli och Hassel gick vidare till semi dag två. I semi tog det slut redan i hämtet kan man säga. Hunden skulle ut på åkern bredvid, en stubbåker. Ingen av dem förstod vad jag menade och båda gav sig fan på att fåren var där dom stod igår. Efter många om och men (skuret) så fick jag ut dem men då var ju finalplatsen väck såklart. Här hade vi helt klart en kunskapslucka.
Fiskeboda
Hade hört så mycket gott om stället så jag ville verkligen åka dit. Hade väl egentligen behövt vila lite efter tre
intensiva helger i rad. Men det var fantastiskt bra och jag är glad att jag åkte. Hassel gick finemang och kom trea ena dagen. Kom bara med med en hund där.

SM – Kungsör
Hassel gjorde en okej bana men blev alldeles för het i närarbetet, vet inte riktigt varför men måste hålla honom lite mer i örat tror jag. Platt fall och definitivt inget landslag nästa år. Har varit med sex år i rad så det är väl dags för en paus…

Unghunds-SM – Öströö
Årets mål för Bernie. Ytterligare en för migimg_6337 ny fantastisk tävlingsplats. Bernie gjorde en fin runda och vi slutade som tvåa efter första dagen. Goda förutsättningar för en topplacering alltså. Vad händer? Jo då gör han illa sig när vi är på promenad i skogen. Jag hör hur en av hundarna skriker till men ser inte direkt vem. På kvällen förstod jag, då var han på tre ben. Bara att stryka och åka hem, så himla snopet. Var in och röntgade på måndan och det såg bra ut, förmodligen en stukad tå. Så han fick lite antiinflammatoriskt och så blir det en rejäl vila. Redan efter ett par dar var hältan borta så jag har goda förhoppningar att det inte var så allvarligt som det först såg ut.

IK2 – Öströö – igen
Ja, det låter väl tokigt att åka så långt igen men jag var på Dorper-bedömningskurs i fredags i Småland. Då var det hyfsat nära och planen var egentligen att låta Bernie köra IK2. Passa på köra på samma ställe igen. Men nu blev det ju bara gamlingarna som fick köra. Och de lyckades vinna varsin dag.

Kelli
Även om Kelli vann IK2 igår så är det nåt som fortfarande inte stämmer. Hon har egentligen inte varit tillbaks i förra årets form nån gång i år. Det kanske låter knäppt när hon nästan kvalat till EM-final, vunnit IK2 etc men jag ger mig inte. Hon är inte lika lyhörd (läs hon är olydig), hon tar inte ansvar som hon brukar. Jag menar, hon brukar kunna göra framdrivningar helt själv i stort sett. Agria Cup förra året, grymt fina hämt. SM, Rängen Cup – ja hon blev bara bättre ju längre säsongen gick. Utgångarna. Tempot. Ansvar. Ja vi har lite att jobba på helt enkelt.

 

img_7079Hassel och Bernies valpar.

Jag har träffat flera av valparna och det är verkligen roligt att få följa dem även om det mest blir på avstånd. På bilden Hassel med Meg-dotter i Ale.
Hassels 1-åringar tränar för fullt såklart. Jag har sett en del film och de ser genomgående väldigt fina ut. Någon lite het men i övrigt mycket koncentration och driv.

Bernies fem små börjar också höras av från fårhagen. Anna och Elda är här ibland och det ser jättefint ut. Har sett film på en kille, Ess, som ser helt fantastisk ut för att vara så liten. Sen träffade jag en i Öströö som var helgalen enligt ägaren, har dock inte sett den och de är inte så gamla än. Hon har nog fått nåt att bita i hehe. Ska bli spännande följa deras utveckling!
Igår var jag och ögonlyste båda grabbarna och allt såg bra ut.