Duktiga Seglingehundar

Vi har haft många duktiga Seglingehundar ute och tävlat i lite allt möjligt under året. Jag ligger efter med rapportering och grattisar men den som väntar på nåt gott… och så får ni GÄRNA uppdatera mig med resultat och bilder så jag kan hålla hemsidan igång. Nu har jag varit på Facebook och snott lite bilder, hoppas jag får till det någorlunda rätt och rättvist.

Vi börjar med Seglinges Kjapp (Kelli-Loki) och Kenth Svartberg som dominerade våra hemmatävlingar i Alunda. Rena uppvisningen när de tog hem segern båda dagarna! Imponerande bedrift. Just att vinna vallhundstävlingar är svårt. Konkurrensen är hård och det är väldigt jämnt i toppen med små marginaler mellan vinna och försvinna. Därmed tog sig Kjapp högt upp på årets rankinglista och faktum är att bröderna Hassel och Kjapp ligger 2.a och 17.e på SM- och Agria Cup-rankingen. Jag är stolt som en tupp över den bedriften. På bilden från vänster: Domare Barbro Klingborg, Kjapp, Kenth, Sven Sognevik 2.a och Viktoria Fornander 3.a.

Det här är Seglinges Enn (Vera – Kemi Rex). Han har tillsammans med Malin Elfström hunnit debutera och tagit massor av agilitymeriter på kort tid. Jag har inte koll på alla men den här bilden är från en av vinsterna. Malins foto.
<
Ja även jag själv har gjort lite bra och det är Hassel (Kelli-Loki) som stått för den bedriften. Vi kom tvåa på IK2 i Sorunda efter duktiga Johanna och Ztill. Det kändes som en bra uppstart på året.  Vi var även femma efter Kjapp och Kenth som nämns i bilden högst upp.
I mitten augusti är det dags för ett av årets stora mål, Agria Cup där både Hassel och Kelli är inkvalade. Jag hoppas hitta nån start före det, mest för att damma lite ringrost av mig själv.

Nedan hittar vi Seglinges Lyra (Kelli-Loki) och Lydia Benson. Lyra har lyckats ta de där tre certen och tituleras numera Svensk Agilitychampion, hurra! Ja, och så Godkänd Vallhund, men det är ju gammal nyhet. Jag hade svårt hitta agilitybilder på Lyra, ja bilder överhuvudtaget. Så det fick bli två. En från vår valpkurs med Malin Elfström och en från ett klipp på Lydias Facebooksida. Tycker de är lite lika på nåt vis de där två L ?

Seglinges Wee (Wick) kan apportera lite allt möjligt, det syns tydligt på matte Sofias bild nedan. De har hunnit med att tävla lag-SM i Rallylydnad och kom 9.a.

Nedan ser du Wicks brorsa Seglinges Vide (Flaxa-Sam). Han och matte Sandra Janson har fixat två cert i Heelwork. Gissar att de snart fixar championatet och därmed kan lägga ytterligare en titel till sin digra lista med meriter. Fotot är Sandras.


Avslutar med Seglinges Elsa (Vera-Kemi Rex) som debuterat och vunnit agility!  Matte Petra Strand har tagit bilden och det ser ut som Elsa tänker gå i mammas fotspår. Otroligt snabb agilityhund och hon ser även riktigt fin ut när hon vallar får.

Seglinges Vera 2012-07-29 – 2018-06-27

 

Vera och dottern Elsa

Jag är stolt och tacksam att jag fick föda upp dig, du fantastiska lilla Vera. Bättre kan det liksom inte bli, du hade allt och lite till. Dessutom gav du oss en handfull underbara valpar.
Vera insjuknade i slutet av förra året och har utretts av duktiga veterinärer utan att man kunnat hitta varken sjukdom eller botemedel. Så otroligt frusterande och tragiskt för Petra att se sin hund bara bli sämre och ingen kan göra något. Till slut fanns ingen återvändo.  
Att förlora sin hund i så ung ålder är så orättvist och dessutom en sån liten stjärna, ja det går knappt ta in.
Tack Petra, för att du förvaltat Vera på ett så fint sätt och tack för att jag fick låna tillbaks henne för valpkullen. Hon var verkligen extra allt ❤️

Hassel behandlas för prostatit

Tyvärr har vi tvingats kastrera Hassel idag då han drabbats av akut prostatit, dvs en infektion i prostatan som gjort att den förstorats och gör väldigt ont. Det började med att han läckte blod och har gått på antibiotika i 10 dagar. Tyvärr ingen större förbättring och i samråd med veterinären beslutades om kastration. 
Inga mer valpar för Hassel – men 38 små stjärnor hann han producera innan det blev stopp.

Cat 9 månader

Nu börjar hon se ut som en vallhund också, lilla Catten!
När hon kom hit, 6 månader gammal, var hon inte tänd och i stort sett helt otränad. Väldigt spännande att få starta upp med henne och stor skillnad mot mina övriga border collie. Jag har alltid haft dem från de var runt 8 veckor och det här var nästan som att få en jättestor 8-veckorsvalp.
Det har fått ta lite tid att lära känna varann och nu tycker jag hon har landat helt i vår flock. Hon är glad och sprallig, älskar alla och erbjuder gärna alla hon känner sina väldigt få men ändå partytrick.
Hon börjar förstå hur jag vill träna och nu börjar hon bli riktigt duktig. Faktiskt så jag får tvinga mig själv att hålla igen för att inte gå för fort fram. Hon är faktiskt bara 9 månader. Vallningen har prio 1 men vi har även pysslat en del med lekträning och trick. Hon är en noggrann och tänkande dam. Det går långsamt i början men när hon väl kan sin grej så kommer även fart. Heelt olik mina andra på den punkten. Där är det mer göra först och tänka sen… haha.
Precis som pappa Hassel och farmor Kelli så har hon en behaglig inställning till fåren och det är ju mycket tacksamt. Inga inrus eller fula dumheter. Och allting ramlade liksom på plats när hon fick börja balansera (vara på andra sidan flocken i förhållande till mig). Jag vill egentligen hellre bygga min vallhund med lina och mycket fösning men har fått ge efter. Nu balanserar vi och föser bara några steg och bygger på utifrån det. Flanker visar hon inte särskilt mycket av, går gärna nära men har kolla på fåren och de blir inte särskilt rädda trots att hon är tajt. Är dock inte orolig för tajtheten, med de föräldrarna borde flanker komma alldeles av sig själv. Och gör de inte det borde det inte vara några problem plocka fram dem när hon är mer mogen för den typen av träning.

Just nu har vi underbart vinterväder och faktiskt sol idag. Lagom med snö så det går att träna överallt. Efter en månad runt jul med ishalka överallt känns det härligt att kunna träna igen.