Hassel visar hopptekniken…

Hassel går på valpkurs med agilityinriktning och i onsdags var det dags för hoppteknik. Det är en valpövning där hunden ska lära sig avståndsbedömning och att anpassa steglängden. Det är lagom att göra en sån övning varannan vecka ungefär. Och gärna variera den lite.
Petra var gullig och filmade och så här tycker Hassel att man ska göra:

Filmtajm

Mobilfilm, därav kvaliten men här är Hassel med till tackorna. Kunde inte hålla mig utan lät honom smita med in. Lite gullig är han. Tar några bajskluttar på vägen men har full koll. Sen var jag tvungen börja springa för att få honom med mig därifrån, men inte illa att han kunde släppa och komma i alla fall! Stort steg.

Om ni undrar varför flera balar är öppnade så beror det på att två är dåliga… tänk att det ska vara så svårt hålla dem tätt.

Hassel 4,5 månad vs Kelli

Jag gillar min blogg just nu, så himla kul kunna gå tillbaka och titta på hur man gjorde med förra hunden. Här har jag skrivit lite om Kelli när hon var 4,5 månad och det är jättemycket som påminner om Hassel

När det gäller fåren så har vi mängder med snö så vallning är inte att tänka på och några långa promenader i beteshagar… ja det funkar liksom inte med en vintervalp. Men det finns likheter som sagt.

Hassel busar med Kjapp

När jag går ner till tackorna för att kolla vatten och hösilage så brukar hundarna få vänta utanför. Hassel bunden och de andra lösa. Han har varit rätt missnöjd när jag tagit Sia med mig ut i hagen för att hålla bort fåren medan jag sprättar upp balen. Sista dagarna har Hassel känts mer pålitlig så jag har vågat ha honom lös i lite svårare sammanhang. I dag när jag gick ut i hagen så stannade han snällt utanför. Men så kom tackorna emot mig och jag ropade in Sia. Det blev för svårt för valpen förstås så han hängde på. Nu är det ju lite finurligt i hagen med smala smala stigar och väldigt höga kanter. Ingen ger sig frivilligt ut i djupsnön bredvid spåret. Alltså lät jag honom följa med. Och han skötte sig exemplariskt, smög fint medan Sia höll sig lite passiv bakom. När jag stannade vid den nya balen tryckte han dem lite till och sen nöjde han sig med att stå och hålla dem där. Så himla gulligt. Tyvärr glömde jag telefonen så har ingen bild eller film på det. Men tittar ni på inlägget när Kelli var i samma ålder så påminner de grymt mycket om varandra http://www.seglinge.se/?p=1601
Annars tycker jag faktiskt inte att de är särskilt lika. Hassel är coolare i kroppen, mer som Knut tycker jag och det är ju inget minus. Det var ju bland annat därför jag använde Loki (halvbror med Knut), för att jag ville  ha in hans coolhet. Känns grymt spännande detta!

Hassel väger idag 10,6 kg och är ca 43 cm hög – vid samma ålder vägde Kelli 11 kg och var ca 43 cm hög. Hon är idag ca 50 cm och väger 15,5 kg.
Knut är 53 cm och väger 19,5 – förhoppningsvis landar Hassel nånstans däremellan.

Vad ligger syksonen på för vikt och höjd idag?

Valpkursen för Malin Elfström

Det bästa man har lägger man på bordet eller …. 🙂

Igår var det tredje tillfället på kursen och vi pysslar med belöningar och burträning. Det gäller att ha en bra belöningsteknik och bra belöningar. Det gäller bygga värde för de belöningar vi vill arbeta med. Malin visade ett svårt exempel där hon kampade med On samtidigt som hon lade ut en hög med godis på golvet. On var fullt fokuserad på kampen och ignorerade godiset. Sen kunde hon lägga ut leksak och enstaka godisar på golvet – pekade på den han skulle ta och han lyckades klockrent. Imponerande! Och det var FULL intensitet hela tiden. Man kanske kan tro att hunden skulle bli ledsen eller passiv av att inte få ta godiset när den vill men man såg inget sådant alls. Skoj!
Malin berättade att On väldigt gärna velat ha godiset i början medan Nick hellre ville ha leksak. Numera är båda lika duktiga så det gäller kunna variera sig som tränare.
Jag frågade vad syftet är att lära hunden det här och svaret är att hunden verkligen ska vilja göra det vi vill. Så enkelt egentligen. Några exempel: ta det hinder vi pekar på och inte favorittunneln, kunna fortsätta slalom fastän nån har tappat godis på marken, kunna stanna kvar fastän andra leker/tränar/gör nåt roligare, kunna fortsätta jobba fastän en hare skuttar fram osv osv.

Sen körde vi vidare med burleken och jag blev lite imponerad av Hassel. Vi har inte tränat det så mycket men han är otroligt lättlärd och behöver inte många repetitioner för att förstå. Nu ska jag utveckla hans stadga vad gäller frestande saker utanför buren när dörren är öppen.

Kullsyskonen verkar precis lika lättlärda och det är en fröjd att se dem leka med sina förare.

Therese och Speed kör burleken.


Eva Marie och Petra kör belöningslekar med Bat och Vera


Hassel hade partytime som ni ser, här pussar han på Sirocco.

Träna valp är sååååå roligt!

Veckorapport :)

klämmer in en dagsfärsk bild på Hassel också, gillar rutorna på hans bog 😀

Knut och Provsvaret
Roligt att det är så många som hör av sig och undrar hur det går med Knut och hans skada. I tisdags kväll kl 21 ringde veterinären från Ultuna. Yes, äntligen skulle jag få provsvar. Men tyvärr var svaret mest Godag Yxskaft och gav inte besked om Knuts nervbanor som misstänks ligga i kläm. Det enda som stod var typ om den där utbuktande disken. Och det hade vi ju redan sett på röntgen. Så nu ska veterinären kontakta en neurolog för att få MR-svaret kompletterat. S-U-C-K. Och sen dess väntar vi tålmodigt.
Jag har börjat sätta igång Knut med lite mer fysisk aktivitet. Han får gå lös bitvis på promenader och han väljer ofta att gå på bakbenen med minen ”tigger och ber” (om att få göra nåt roligt). Igår smet han iväg när Anna drog en repa med sina hundar och skidor. Lite orolig var jag att han skulle hoppa på tre ben efter vila igen. Men inte. Jag vågar knappt hoppas men kanske kanske kanske ????  Frågetecknen tornar upp sig och där har vi dagens status helt enkelt.

Kjapp på besök
Kjapp bor här medan matte tävlar NM i Finland. Han smälter in hur fint som helst i flocken och det märks knappt. Har man sex eller sju hundar, det kan kvitta känns det som. När vi passerade tre sprängdes liksom gränsen.
Kjapp och Hassel leker och slåss. Precis som valpar gör. Man får ransonera så de inte tar ut sig alltför mycket för jösses vilken energi det finns i de där herrarna.
 
Kjapp erbjuder läggande av den här modellen så fort det vankas något han vill ha.

Småpojkarna har somnat sött.

 

Globen
I fredags var vi på Coops konsert i Globen. Mark Levengood är ju bara helt underbar som programledare och lyfte hela showen. En annan som verkligen ägde det fullsatta Globen var Salem Al Fakir, vilken röst och vilken scenglädje den killen har! Man blev verkligen glad av att se honom. Övriga artister (Danny, Loreen, Niklas, Nisse, Louise mfl) gjorde också fina framföranden även om de inte orkade upp i Salems nivå, tycker jag.
Före showen var vi och åt på Globen Hotel och jag skulle kunna skriva att servitrisen var supertrevlig och att maten riklig och fantastisk och toaletten superfräsch… Det jag däremot KAN skriva är att sällskapet var bästa tänkbara!

Skoteräventyr
Igår kom familjen Ronquist på besök och vi vågade oss ut i djupsnön med skotern. Superkul, alltid lika roligt att ses! Längtar till söndag!

Funkishoppet
Som avslutning på året arrangerade vi i Knivsta BK en liten skojtävling för våra funkisar. Fame och jag var domare. I stället för visselpipa så fick Fame skälla när ekipagen fick starta eller när de diskade sig. Hon var gladeligen med på det och skällde entusiastiskt. Nu hördes det nog knappt eftersom det var ”några till” som gastade allt de orkade.
De tävlade i mixade 3-manna-lag och jag hade fixat en hoppklassbana där det endast stod nummer på start och målhinder. Sen fick deltagarna själva bestämma sin bana och köra minst 15 hinder. De måste passera start och mål för att tiden skulle starta och stänga. Det blev väldigt roligt, i alla fall för mig som domare, att räkna hinder. Någon kom upp i över 20 men de flesta lyckades tajma så det blev precis 15 st. Ingen kunde diska sig, alla fel inklusive diskningar räknades som 5 sekunders tillägg på tiden.
I andra loppet körde de en numrerad bana men fick 10 sekunders avdrag om de bytte förare inom laget. Allra roligast och mest imponerande var det att se unga Robin köra med Petras Algot! Snabbt och felfritt blev det – så coolt!
I pausen mellan loppen blev det presentation av Årets Vackraste Tårta….

Hassel och vintern!

20121203-134002.jpg
Nästan 20 grader kallt i natt… men dagen har bjudit på en fantasiskt vacker sol!


20121203-133902.jpg 20121203-133944.jpg
Hassel väntar utanför fårhagen medan jag och Sia fixar lite med tackorna. Han ser nöjdare ut på bild än i verkligheten. Han har ingen förståelse varför han måste vänta utanför hagen – och BUNDEN dessutom. Stackars…

20121203-133920.jpg 20121203-133933.jpg
Ganska söta ellerhur! och dom där öronen… Idag påminner de ganska mycket om Knuts, se föregående inlägg!
20121203-133927.jpg 20121203-133911.jpg

 

 

 

Kellis valpar 4 månader

När jag skriver Kellis valpar, eller säger det, så tänker jag ofta Kellis hjältar och ler för mig själv. Oavsett vad de små stjärnorna kommer prestera i sina liv så är de våra små hjältar, ellerhur!

Hassels bästa promenadkompis är Sia (bilden). Han följer henne som en liten skugga. Hon är bra för hon tar det ganska lugnt. Jag vill ju inte att han ska springa som en dåre med de små benen. Som börjar bli ganska långa (och snabba!).

Hassel är en väldigt lättsam valp, väldigt cool och har lätt för att koppla av. Han har tappat många framtänder och de nya har vuxit ut rätt ordentligt. Han ligger tydligen före syskonen på den fronten har jag förstått. Ponyo och Kjapp var här häromdagen och de hade inte fällt tänder än, jo kanske nån enstaka bara.

Hassel gillar att tugga på saker. Alla skor står därför på toaletten. Jag orkar inte ta den striden så det är bekvämast avstå problemet. När ja märker att han är på tugghumör brukar jag ge honom ett litet tuggben. Då blir han nöjd och glömmer helt bort att det finns andra saker att tugga på. Kontorsstolar till exempel…
Han älskar att leka med allt och alla. Kampar gärna och kan bli lite väl vild så jag tar det lite lugnt med kampen. Han har precis som Kelli haft lätt för att förstå det här med loss, vänta på varsågod och komma tillbaks med leksaken för att leka. Gulliga hund!

Hassel är jättetänd på att valla och häromdan, när Ponyo och Kjapp var här, fick jag nästan nypa mig i armen. Han gick som en dröm efter fåren. Hade långlinan på och var i 25.an. Han kopplar på eye och stil direkt han får kontakt med fåren. Smyger emot dem fint och stannar själv när han låst dem i hörnet. Jag fick honom att bryta och gå med mig på en flank för att ta ut dem. Då rusade de iväg lite och jag lät honom hänga på, släppte ut linan ordentligt. Då lugnade han sig!! Direkt han fick kontakt med djuren så lugnade han sig och jag lyckades lirka så han drev dem i en fyrkant ett varv runt 25.an. Så otroligt läckert att se. När det blev stopp mot hörnet igen metade jag mig framåt till honom i linan, lyfte honom därifrån och gick ut. Jag har ju ingen inkallning i det läget och vill inte avsluta med något tjafs. SÅÅÅÅÅ glad för den lille valpen!
Nu ska jag bara hålla mig i skinnet och verkligen ransonera detta, han är ju alldeles för ung för att sätta igång nu. Kan det bli APRIL snart…!!!

När det gäller kullsyskonen så har alla träffat får nu och är tända. Det är så himla spännande och jag längtar till sommaren när vi kan börja valla på riktigt!

PS.
Om ni undrar vad jag menar med meta mig framåt i linan… Jag försöker alltid ha linan så lös att hunden inte störs av den. Jag håller alltså inte emot annat än högst tillfälligt. Lirka är ett bra uttryck för hur jag använder den. Jag lirkar lite för att få hunden förstå vad jag vill (flanka, gå långsammare etc).
När jag metade mig fram för att lyfta Hassel så hade han slak lina tills jag var framme. Jag hade dock hela tiden tag så att OM han kastat sig fram så hade jag lätt kunnat stoppa utan att det blev ett jätteryck. Gick det att förstå?

Hassel och snuttefilten


Han släpar den här fällen runt hela huset, dit där vi är. Där bökar han ihop en lagom stor liten ”kudde” som han håller i munnen. Det syns på bilden hur mycket han har i munnen (mycket!). Samtidigt kramar han och vaggar den med tassarna. Som en katt trampar han den mjukt och man ser i blicken att han är nån annanstans.

Gulligt

Valpkurs med burlek

Fem av Kellis valpar var med på valpkursen för Malin igår. Jätteroligt att träffas och se att de är så kavata och roliga. Alla var duktiga på att koncentrera sig i lek med matte. För allting bygger på att leka sig fram och belöna upp det vi vill ha. Det är för den skull inget mesande. Det här ska bli lydiga, samarbetsvilliga, arbetsglada hundar. Vi tränar just nu bland annat på att valpen ska tåla hantering, inte vakta allt och alla, komma på inkallning mmm. Det är så himla roligt när man ser vilken respons mat i mängd och timing kan ge. Det lönar sig att matte tar i tassarna och valpen går gladeligen med på att få klor klippta tex.
Vera går som slickad vid Petras sida efter att hon konsekvent matats mycket från sidan.

Malin demonstrerade sen burleken. Och vilken otroligt användbar övning. Den borde vara standard på varenda valpkurs! Förutom att man får en hund dom älskar sin bur så får man självkontroll som kan föras över till alla ställen där sån behövs. Ytterdörren, bilen, starter, fårgrinden, kontaktfält etc. Dessutom kan man grundlägga massor av agilityhandling. SÅ roligt! Och hunden bara älskar det. Malins Nick imponerade verkligen och ingen kunde väl ifrågasätta att hunden gillade det, haha.

20121113-094100.jpg 20121113-094109.jpg 20121113-094116.jpg 20121113-094123.jpg
För att ni inte ska missförstå, ingen av hundarna bor i burar. Men på tävling, i bilen, hos veterinären är bur ibland ett måste och det är så himla bra få en hund som känner sig trygg och älskar att vara i sin bur.

Hassel träffar fåren igen

Idag fick han gå lite efter fåren igen. Det är två veckor sen senast. I vardan ser han fåren när jag fodrar och så är han bunden vid fårstallet när jag kollar till den gruppen. Då blir det mest bara miljöträning och avdramatisering.

Han verkar väldigt cool när han kommer in till fåren. Väldigt koncentrerad för att vara så liten och helt nöjd med att gå efter dem. Han flankar iväg fint för att stoppa men det verkar inte vara det första han tänker. Men han vill ha dem under kontroll såklart.
Hur länge vi var i hagen? Ja, jag kan räkna minuterna på min ena hand, 3 minuter kanske…
På filmen stannar han när fåren är i hörnet och där står han. Inga problem att få honom följa med ut därifrån. Så himla fränt!
Vi samlar på lugna goda erfarenheter med får.

Förstår inte varför filmen blev så smal…

Rutiner börjar infinna sig

Hassels inbyggda klocka ringer ca 6.30 varje dag. Han och nån av de stora släpps ut i trädgården medan jag hoppar i kläderna. Sen fårmatning och promenad ett par varv på slingan.
Frukost och en snabbrastning på tomten.
Sen kontoret.
Hassel inledde med att ta Tobbes stol och fortsatte upp på bordet. Jag harklade mig lite. Då satte han sig på stolen och tänkte en stund. Skulle fotat det! Sen stökade han lite en stund och somnade nedanför min stol.

20121109-082144.jpg
Gullungen!

Nej, han stökade inte på bordet 🙂

Hassel påminner…

3 månader vaccinering check
3 månader avmaskning check
ägaranmälan SKK check
ägaranmälan Jordbruksverket check
rabies vaccinering
väger 14v gammal 8,2 kg

Så här ser det mestadels ut på våra promenader.

Hassel 14 veckor, Kelli SM-kval

Idag har vi varit i Rättvik och tävlat agility. Kellis lag skulle försöka ta sista pinnen för att kvala till SM. Och det lyckades! Vi kom 3.a i agilitylagklassen. Så himla roligt! Kelli gick askalasbra, felfritt och snabbt. Hade det varit individuellt så hade hon också kommit 3.a (efter Nick och Is) KUL!

Hassel har varit med och minglat och miljötränat. Han är en liten stjärna, så himla duktig! Inga problem att koncentrera sig i den stökiga och högljudda miljön. Ja faktum att han inte verkade bry sig ett skvatt om vad som hände därinne i körhallen.  Guldgossen!
Här hemma tog han sig nya friheter – en ny värld börjar öppna sig när man kan ta sig upp en nivå …

I dagens andra lopp blev det en blygsam placering då bara Swift lyckades ta sig runt felfritt. Roligt att Cissi gick så bra också, en rivning i sista loppet och en bra tid. Kelli gick jättebra igen men jag klantade till det så hon hamnade fel sida ett hinder och disken var ett faktum. Men OJ så bra hon är!

Tyvärr hade Kelli ont i ett framben efter andra loppet och vi får väl se vad det blir av det. Nu när vi kommit hem har smärtan klingat av lite. Håll tummarna! Det räcker med en hund på sjuklistan!

Hassel har börjat på kurs

Det är så himla roligt! Vi började i onsdags kväll med första kurstillfället för Malin Elfström på Knivsta BK.
Fyra kullsyskon och tre andra hundar, cocker, mudi och pumi.

Det var teori och vi fick i läxa att bestämma oss för (förenklat) hur bråttom vi har för att bli färdiga. Vad har vi för mål (tävling) och när behöver hunden vara tävlingsklar? Vad ska hunden kunna när kursen är slut och valpen är ca 10 månader.

Kanske ska förklara att det här är en kurs med inriktning agility men tänket och många av övningarna funkar precis lika bra vad man än tänkt sig. Alla vill väl ha en följsam, kommunicerbar, motiverad hund?!

Hassels ben börjar gå väldigt fort, han bara försvinner iväg ibland och i de lägena har jag ingen kontakt alls med honom. Han känns inte som en självständig hund men det är precis som om han njuter av farten. I de lägena har jag noll inkallning.

Malin är en sån klok instruktör och sade bara på en liknande frågeställning ”då kan du inte ha honom lös”. Punkt.  Jag ska alltså inte utsätta honom för inkallningssituationer där han kan ignorera mig. Så enkelt och så självklart.

Nu tränar jag på tomten, här hamnar han aldrig i det där ”se vad fort jag kan springa”. Massor av inkallningsövningar där jag kutar ifrån honom med en rolig leksak och så leker vi galet när han kommer. Nästa gång ska han få kyckling eller nåt annat supergott. Plus kallar jag in honom typ 300 gånger per dag inne, där han får mat/godis. Han är väldigt duktig kan jag säga. Inne kan jag bryta honom ur lek och andra aktiviteter.
Så idag provade jag när vi var ute och han stack iväg efter Sia (som stack iväg hemåt). Tror ni det funkade? Skit på dig matte! Nix. Han var bara inte mogen för den retningen och det var såklart (dumma mig) en alldeles för svår utmaning. Nu ska jag försöka ge honom enklare utmaningar och bygga ut svårigheten stegvis.
Jag vill verkligen försöka träna detta utan att bli arg på honom. Målet är att han ska välja att komma till mig för att han vill det, inte för att han måste. Jag vill kunna lita på att han alltid kommer. Vi får väl se ur det går med det 🙂

Hassels första ”vallningslektion”

Här är vårt första lilla pass i 25.an. Före detta har Hassel inte brytt sig så mycket om fåren. Han har skuttat lite emot dem som om de vore några roliga lekkamrater men inte vallat.
Nu plötsligt ”ser” han dem och direkt vi kom innanför grinden började han smyga längs staketet, smakar några fårpluttar, tar lite försiktig kontroll mot staketet. Små glimtar av fina saker. Det är så himla roligt och spännande se vad det är för liten vallhund man har fått.

Tack Petra för filmningen!

To be continued…

Kennelträff


Underbart väder, trevliga människor, 23 superhundar varav 13 från Seglinge – en toppendag helt enkelt!

De minsta valparna fyllde 13 veckor idag och fick prova på att gå efter fåren litegrann. De ser jättefint ut eller vad tycks:


Vera


Lyra


Speed


Bat


Hassel

Några bilder på de stora hundarna:

Flugan och Snodden


Troll – jag bara älskar den här bilden! Så jäkla söt!


Troll igen


Malin visslar och Vallstigens Nick (barnbarnsbarn härifrån) börjar bli jätteduktig!


Kelli och Monster – kullsyskonen

Sen finns det ungefär ytterligare 300 bilder… jag ska sortera lite och lägger upp dem i ett galleri nånstans. Återkommer med länk!

Tack för en härlig dag!

Hassels öron

Öronen ändrar sig för varje dag, jag gissar att det blir ståndöron innan det är klart, visst är han söt!

Han har plötsligt fått väldigt snabba ben… och Knutte har börjat leka med honom så smått, det känns bra!

Hassel vs Kelli

Den 9 juni 2009 vägde Kelli 6,4 kg och enligt anteckningarna ”kunde” hon ligg…då var hon 11 veckor och 1 dag

Idag den 15 oktober 2012 väger Hassel 6,5 kg och ”kan” ligg… han är 11 veckor och 1 dag

Det är en ren slump att jag råkade väga honom idag och kolla mot Kellis anteckningar. Det är liksom inte så att jag väger och antecknar särskilt ofta, även om det antagligen verkar så 🙂 Men visst är det skoj att de verkar vara så lika.

Vad väger syskonen?!

KM Sulvk

Vera och Hassel hade syskonbus på vallhundstävling. Foto: Petra Strand

Idag var det klubbmästerskap i min hemmaklubb SULVK. Jag deltog med Kelli och Sia och den insatsen kan vi glömma. Båda var olydiga i hämtet. Med Kelli blev det för svårt att styra eftersom fåren var väldigt dragiga, straffet när man är olydig i framdrivning… Sia och jag kunde inte dela idag. Vann gjorde Kjapp-husse Kenth och det var ju roligt.

Roligt också att ”pysslingen” Windanns Dolph vann nästa klass med matte Åhza, dem som vi brukar träna med ibland.

Tycker vi fick till en bra tävling och det var väldigt trevligt hela dagen. Roligt att träffa så många klubbkompisar. Klubben bjöd på lunch som Malin T hade lagat och den var verkligen supergod! Imponerande att få så lyxig mat sådär ute i skogen!

Hassel fick följa med och träffade syrran Vera. Hon tog kommandot direkt och ni ser ju…

Hassel skötte sig fint och jag passade på träna lite inkallning i svåra lägen och det funkade över förväntan. Han vet vad han heter lillbubben!

Nu väntar jag på att finnarna ska dyka upp!

Duktiga på att sova! och lite IKEA

Nu har det gått fem dagar med bara två valpar och vi börjar komma in i lite rutiner.

De sover mycket. På nätterna (torrt) ungefär från 22 – 06.30, förmodligen längre om jag inte väcker dem. På dagarna sover de kanske fyra gånger  nån timme eller två i stöten. De har lättare och lättare att komma till ro tycker jag, de börjar väl vänja sig vid allt helt enkelt.


Här har de somnat vid 9 på förmiddan i favoritbädden. Det är en gammal IKEA bädd som jag tycker håller otroligt bra kvalitet. Den är tvättat mängder av gånger och så länge de inte tuggar på den så bara fortsätter den leva. Alla hundarna älskar dem. Undrar om det är den mjuka kanten som är så skön? den är ju inte särskilt mjuk och bekväm i botten, stoppningen är rätt nedsliten. Jag tycker IKEA ska återuppliva sin hundavdelning.

Varför Bat är blöt? ja det undrar jag också… 🙂