Fin avslutning på säsongen

Både Kelli och Hassel lyckades vinna i Öströö i helgen som gick. Det känns verkligen som en bra punkt för säsongen. Nu har vi visserligen våra klubbtävlingar kvar de två sista helgerna i oktober så riktigt slut är det inte än.

Om jag ska summera säsongen hittills så har vi fått kämpa hårdare än vanligt och det har känts rätt motigt ibland men även några riktiga ljuspunkter.

Det började med att vi fick operera Kelli och avbryta hennes dräktighet i vintras. Operationen gick bra och hon läkte ihop som hon skulle. Jag satte igång så smått att träna henne och hon kom snabbt i kondition. Tyvärr halkade hon och drog till en muskel i ett bakben och fick vila hela maj. Nu var ju frågan om det var realistiskt få henne i form till World Trial i juli. Jag vet att det kanske var ett dåligt val att para henne samma år som stora landslagsuppdrag men det var sista chansen och Kelli är rutinerad tävlingshund så… Jag hade dessutom Hassel anmäld som reserv till World Trial och han är en god ersättare.
Jag tänkte bestämma mig efter Belgian Open vem jag skulle köra med, BO gick veckan innan. Men först åkte vi till Gotland för att få åtminstone någon tävling i kroppen innan utlandsäventyret.

img_6733Ammor Gård – Gotland
Vi var på Ammor Gård, en fantastiskt fin tävlingsplats. Kelli gick riktigt bra men vi hade inte turen med oss. Första dagen fick vi en flock som ville springa väldigt fort och jag hade bestämt mig innan att om jag fick en svår flock skulle jag bryta. Jag försökte lugna ner djuren efter hämtet men de bara fortsatte springa så fort vi vände upp i första benet så jag sa tack och så tog vi med djuren av banan. Höll tummarna för lugnare djur dag två. Och det fick vi! Kelli gjorde en jättefin runda och en bra delning. Delningsringen var farligt nära uttaget vilket jag var väl medveten om, ändå klantade jag till det och vi hann inte samla in de lämnade djuren förrän det var för sent. Så två dagar bruten tävling… inte mycket att skryta med när man ska åka på World Trial… Nåja, jag var ändå nöjd med hunden men jag förstår om folk som bara ser resultatraden undrar. Vi var förresten en sväng till västkusten, Skällåkra, i slutet april. Där bröt jag också med Kelli. Men då var det för att hon blev för trött. Även då hade jag en plan att bryta om jag såg tecken att hon inte skulle orka, det var ju första tävlingen efter operationen.
På Gotland startade även Hassel och Bernie. Bernie kom 2.a och 4.a med 1-pris och gick riktigt fint. Hassel kom bara med en dag och han fick en Dorsetkorsning med egna idéer, han gjorde ett fint jobb men det var omöjlig uppgift att få till en bra runda.

Belgium Open
img_6802Helt otroligt arrangemang med tre banor med några km mellanrum. Varje hund startade två banor per dag och så räknade man sina tre bästa resultat för att gå till final. Åsa åkte med och tävlade med Knut så det var riktigt roligt. Tyvärr inga framskjutna placeringar och i det stora hela kan man väl säga att hundarna var rätt olydiga eller hörde dåligt, bara att välja. På en av banorna fick vi till fina rundor. Hur som helst så var det väldigt bra uppladdning och jag bestämde mig för att köra med Kelli på WT. Hon hade bra kondition och mest erfarenhet så Hassel fick nöja sig med reserv.

eva_hasselkelli2017World Trial – Holland
På Kellis kvalbana var det svårt med hörbarheten, tackorna var rätt tröga och stannade för att beta så fort hunden blev lite passiv och det blev förhållandevis rätt låga poäng, åtminstone i början. Kelli överraskade med att stanna väldigt kort, något hon lagt sig till mig skulle det visa sig när jag summerar säsongen. Hon som bruka sätta full pott i utgångarna tappar nu värdefulla poäng helt i onödan. Sen gjorde hon en helt okej bana, en hyfsad delning och fålla men kass singling. Hon kom in men gick på fel djur, ja det blev helt fel…vi gjorde om. Så där slutade vår World Trial, inte fiasko men verkligen inte nåt att skryta med heller.

Kvarts-SM – Ale
Sen fanns det inga tävlingar förrän kvarts-SM, lite för många veckor emellan för min del. Jag behöver tävla kontinuerligt för att hålla fokus och känsla igång. Nu blev det många veckor med träning istället.
Luleå är väldigt långt bort  och årets resor har verkligen varit många och långa. Hassel gick iaf jättebra båda dagarna img_7093och gick vidare. Kelli gick bra första dagen men sen orkade hon inte ens hämta djuren dag två. Helt sjukt faktiskt. Jag var bergsäker på att hon, även om det var trögt och dragit, skulle komma med djuren. Nix, de hamnade i hanteringen och jag lovar det var säkert 200 m dit snett bakåt. Ja, det är bara tugga i sig, hon är inte sig lik. Jag funderade på att stryka mig till EM.

EM – Norge
Även nu stannade Kelli kort (jag har ett problem). Men sen gjorde hon en riktigt bra bana, fin delning, fålla och en bra singling. Tyvärr bedömde domarna att singlingen var utanför ringen och vi fick göra om. Jag kollade på filmen och det är på gränsen men hon håller tackan bra så själva arbetet var bra. Men SKIT också att jag skulle slarva bort den. Det hade faktimg_7106iskt räckt till final om inte… Tänk så nära det kan vara mellan succé och fiasko, det var verkligen inte mitt och Kellis år i år.

Agria Cup – Danmark
Både Kelli och Hassel gick vidare till semi dag två. I semi tog det slut redan i hämtet kan man säga. Hunden skulle ut på åkern bredvid, en stubbåker. Ingen av dem förstod vad jag menade och båda gav sig fan på att fåren var där dom stod igår. Efter många om och men (skuret) så fick jag ut dem men då var ju finalplatsen väck såklart. Här hade vi helt klart en kunskapslucka.
Fiskeboda
Hade hört så mycket gott om stället så jag ville verkligen åka dit. Hade väl egentligen behövt vila lite efter tre
intensiva helger i rad. Men det var fantastiskt bra och jag är glad att jag åkte. Hassel gick finemang och kom trea ena dagen. Kom bara med med en hund där.

SM – Kungsör
Hassel gjorde en okej bana men blev alldeles för het i närarbetet, vet inte riktigt varför men måste hålla honom lite mer i örat tror jag. Platt fall och definitivt inget landslag nästa år. Har varit med sex år i rad så det är väl dags för en paus…

Unghunds-SM – Öströö
Årets mål för Bernie. Ytterligare en för migimg_6337 ny fantastisk tävlingsplats. Bernie gjorde en fin runda och vi slutade som tvåa efter första dagen. Goda förutsättningar för en topplacering alltså. Vad händer? Jo då gör han illa sig när vi är på promenad i skogen. Jag hör hur en av hundarna skriker till men ser inte direkt vem. På kvällen förstod jag, då var han på tre ben. Bara att stryka och åka hem, så himla snopet. Var in och röntgade på måndan och det såg bra ut, förmodligen en stukad tå. Så han fick lite antiinflammatoriskt och så blir det en rejäl vila. Redan efter ett par dar var hältan borta så jag har goda förhoppningar att det inte var så allvarligt som det först såg ut.

IK2 – Öströö – igen
Ja, det låter väl tokigt att åka så långt igen men jag var på Dorper-bedömningskurs i fredags i Småland. Då var det hyfsat nära och planen var egentligen att låta Bernie köra IK2. Passa på köra på samma ställe igen. Men nu blev det ju bara gamlingarna som fick köra. Och de lyckades vinna varsin dag.

Kelli
Även om Kelli vann IK2 igår så är det nåt som fortfarande inte stämmer. Hon har egentligen inte varit tillbaks i förra årets form nån gång i år. Det kanske låter knäppt när hon nästan kvalat till EM-final, vunnit IK2 etc men jag ger mig inte. Hon är inte lika lyhörd (läs hon är olydig), hon tar inte ansvar som hon brukar. Jag menar, hon brukar kunna göra framdrivningar helt själv i stort sett. Agria Cup förra året, grymt fina hämt. SM, Rängen Cup – ja hon blev bara bättre ju längre säsongen gick. Utgångarna. Tempot. Ansvar. Ja vi har lite att jobba på helt enkelt.

 

img_7079Hassel och Bernies valpar.

Jag har träffat flera av valparna och det är verkligen roligt att få följa dem även om det mest blir på avstånd. På bilden Hassel med Meg-dotter i Ale.
Hassels 1-åringar tränar för fullt såklart. Jag har sett en del film och de ser genomgående väldigt fina ut. Någon lite het men i övrigt mycket koncentration och driv.

Bernies fem små börjar också höras av från fårhagen. Anna och Elda är här ibland och det ser jättefint ut. Har sett film på en kille, Ess, som ser helt fantastisk ut för att vara så liten. Sen träffade jag en i Öströö som var helgalen enligt ägaren, har dock inte sett den och de är inte så gamla än. Hon har nog fått nåt att bita i hehe. Ska bli spännande följa deras utveckling!
Igår var jag och ögonlyste båda grabbarna och allt såg bra ut.

World Trial

Nästa vecka är det dags för World Trial. All info om tävlingen finns här. Holländarnas egen sida innehåller mer info och finns här http://wkschapendrijven.nl/

Kelli och jag går vårt kval fredag på bana 2 som nr 12 (startnr 253). Se nedan tablå över hur svenskarna startar i kvalen.
Adresser till de olika kvalbanorna:

Veld 1: Hoofdterrein Herenweg 100 (landeigenaren de gebroeders Groot)

Veld 2: Koningspade 31A (landeigenaren familie van Dolder)

Veld 3: Highwoodfarm Gouwe 44 (landeigenaren familie Schoorl)

worldtrial2017startorning

Invigning onsdag 15.00 samling, här finns sträckningen.

Young Handler körs lördag på bana 3.
kelli_hassel2017

Heja på oss!! Vi inleder resan med Belgium Open på måndag-tisdag 😀 Det finns en Facebookgrupp för den.

 

Svensk Agilitychampion och SM-klar Vera!

Stort grattis till Petra Strand och Seglinges Vera som igår lyckades vinna cert, ta en tredjeplacering och sista SM-pinnen. Därmed är Vera champion och klar för nästa års SM i agility. Väldigt bra gjort Petra!!!
Läs mer på Petras hemsida,
hassel_vera_11v_ps
Kullsyskonen Hassel och Vera för 3 år sen 🙂

Sverigecupen – äntligen och korsdrag i Unghundscupen

Ja, du som orkat läsa hela höstens resor för mig och hundarna undrar nog…  ”är hon galen” … ”hur orkar hon” ?? Det är inte utan att jag frågat mig själv detsamma. Men gör man roliga saker så orkar man, så är det bara! Kom alltså hem från SM i Boden, var hemma i tre dagar för att onsdag eftermiddag åka till Kungsör. Nu var det i alla fall någorlunda nära. Tävlingarna började med första start 7.00 på torsdag morgon så Lena och jag tog in på Kungsörs Camping i en liten stuga. Inte samma som förra året men nästan.

Första dagen var kvartsfinal och det gällde komma bland de 30 bästa av 54 starter. Det borde gå om inget oförutsett inträffar ellerhur? Banan såg trevlig ut och var väl avgränsad med staket. Ett stråk typ igenvuxet dike eller mur fanns långt bort tvärs över banan. Vi fick djuren utställda till vänster om det stråket och det föll sig naturligt skicka vänster.

Både Knut och Kelli gick helt ok men liksom de flesta andra fick vi inte in djuren i fållan. Den var ställd ganska nära uttaget och dels var djuren ovilliga gå in dels ställde draget till det. Dessutom gick de uttagna fåren på andra sidan vägen i en hage och ibland rörde de sig så att de syntes från tävlingsbanan. Detta orsakade ett kraftigt drag för vissa hundar. Arrangören ändrade till dag två och tre då djuren togs ut till en annan hage.

Tyvärr chockade Lovis oss med att skära framför Lenas fötter och därmed var hennes chanser borta. Så himla trist. Roligt ändå att Mira gick vidare. Man måste ha mer än en hund, så är det bara!

Andra dagen var det 30 starter och de 15 bästa gick till final. Nu var det lite längre bana och både delning, fålla, singel. Fållan var flyttad så långt bort från uttagsgrinden som möjligt. Det gjorde fållan betydligt mer överkomlig, dock inte plättlätt.

Knut startade först av mina och jag börjar bli rätt van att råka ut för konstiga saker. Han gick ut fint men utställarna tappade tillbaks flocken och jag fick omstart. Nytt försök och Knut är ju inte den som brukar skrämma djuren eller jaga. Det gjorde han inte nu heller men en tacka bestämde sig för att springa. Hon sprang som ett jehu före de andra. Hämtet gick hyfsat och första benet någorlunda. På krossen så skenade hon och jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera det. Hade försökt trycka till henne runt stolpen men det hjälpte ju inte. Fick försöka styra och sen tajma svängen men det var omöjligt pricka krossgrinden och flocken var helt ustpridd. Springtackan först och de andra försökte haka på. Fick in dem i delningsringen och hon var fortfarande yrslig den där tackan. Hade även en texeltacka som började tappa tålamodet. Fick till en delning och sen mot fållan. Där spretade flocken åt alla håll och jag började titta på klockan. Springtackan for runt och texeltackan tjurade emot. Sen rätt var det var så sprang tackan ifrån de övriga och IN  i fållan. Jaha, tänkte jag, det var ju snällt av henne – men konstigt – nu borde det iaf bli lättare få in resten. Medan jag jobbade med övriga fyra tackor såg jag i ögonvrån hur tackan i fållan lade sig ner. Hade liksom inte tid att fundera över det utan jobbade på och fick till slut in resten av tackorna. Sen när jag skulle ta ut dem så reste hon sig inte. Jag gick in i fållan själv och då var hon helt lealös. Jag ropade på hjälp och domare Mosse kom, liksom Anja veterinär och nån mer, tävlingsledaren kanske. Jag minns inte. Jag var mest bara förvirrad. Vad händer nu liksom? Är jag diskad? Jag startade ju rätt tidigt och tävlade om en finalplats, även om det inte gått jättebra så kände jag mig inte helt borta. De fick ringa efter djurägaren som kom med fyrhjuling och kärra och fraktade bort tackan. Mosse sa åt mig att jag skulle få en ny flock till delningsringen och göra en singling. Jag fick en minut på mig. Det behövdes tre flockar för att Knutte och jag skulle gå runt banan. Det räckte inte till final. Och tackan hade piggnat till när hon kom hem till gården, puh. Även om det inte var vårt fel så känns det ju trist. Något stod ju inte rätt till med henne, det var ju helt säkert.

Kelli då. Jag minns faktiskt inte hennes runda men hon måste ha gått rätt bra för vi gick till final – tjohoooo!!!! ÄNTLIGEN! Vi klämde till med en 6.e plats i kvalet.

Lena och Mira lyckades också bra och tog sig till finalen!

Nu var det spännande se om våra småflickor skulle klara ett dubbelhämt, nu var det debut för båda. Kelli har strulat en del med look-back-kommandot under hösten och även om det lossnat lite på träning så har vi inte tränat några längre dubbelhämt på evigheter. Jag har fått ägna mig helt åt att få henne släppa flock 1. Så nu var det spännande. Hon hämtade första flocken fint och jag väntade en stund innan jag gav henne look-back-visslan. Jag fick övertala henne ett par gånger och tyvärr skar hon nog innan hon gav sig iväg. Men jag jublade inombords – hon gick iväg – vi skulle få köra hela banan! Sån härlig känsla. Jag är väldigt nöjd med hennes arbete på banan. Jag måste verkligen bli bättre  på sortering men vi fick till det till slut och känslan att få stänga en finalfålla – ja den är obetalbar! Lilla Kelli hade fixat det och det räckte till en 6.e plats! Vi tog oss därmed in i landslaget till Nordiska Mästerskapet 2015. Hurra!!!

Mira är ett par år yngre än Kelli och fixade inte det där med att hämta en flock till. Det blev för svårt så Lena valde att bryta. Men så duktiga de har blivit för övrigt, jätteroligt att se!

Roligt var det också att titta på finalen och se Katia vinna med Loki och därmed slå sig själv som tvåa med Duke. Katias sorteringar var perfekta – så vill jag också kunna göra! Nu har jag en perfekt målbild och ska träna hela vintern!
Så det så 🙂

Nöjd och belåten åkte jag hem och laddade om inför Hassels final i Unghundscupen, dagen efter. Tyvär blev den banan alldeles för svår för oss. Det var rena korsdraget och fåren drog innan han var framme i upptaget. Efter en minst sagt svajig runda valde jag att bryta i delningen. Så här i efterhand inser jag att det var rätt korkat att bryta. Några poäng hade vi ju såklart kvar och här gällde det ju platser till Nordic Nursery. Men där och då hade jag inte en tanke på det. Och kanske lika bra det, nu kan vi ladda om i lugn och ro. Träna honom lite mer färdig till nästa år, jag tror mycket på den lille mannen!

 

 

SM i Boden och vinst i IK2 Vinnersjö

600 mil och tre veckor senare (läs om Skottlandsredan här) kändes talesättet Borta Bra men Hemma Bäst som mitt i prick. Det var otroligt skönt att komma hem. Vi kom fram till Mariannes hus i Ystad och övernattade där. Sen var det bara 70 mil kvar, ja det blev några till eftersom jag hämtade upp Knut i Storvreta också. Känslan att sova i sin egen säng är obetalbar ibland. Men faktum är att trots många olika boenden har just sängarna varit ovanligt bra.

Det blev en dag hemma med tvätt och djupdykning i posthögen. Hur mycket blir det på tre veckor!? Lördag och söndag var det dags för tävling igen, nu i Vinnersjö. Jag vet, det är hur galet som helst att ge sig iväg direkt efter en sådan långresa. Men Knut hade varit hemma och hundarna hade många resdagar i bilen bakom sig. Och veckan efter skulle vi tävla SM… (i Boden!). Här fanns en tävling jag kunde pendla till hemifrån och dessutom ”damma av” hundarna inför SM.
Det gick kanonbra! Knut gick som den dröm han kan vara och vann första dan och kom fyra den andra. Supernöjd! Om inte…

knut_vinstVinnersjo
Knut efter vinnarrundan i Vinnersjö, strax innan jag upptäcker hans infallna högersida (syns inte på bilden).

Vet inte om jag berättat detta i bloggen, men i somras när jag levererade bagglamm så blev Knut påkörd. Det var precis så dramatiskt som det låter. Duns och en ylande hund som springer hemåt med svansen mellan benen. Han ruskade snett på huvudet och jag förstod att det var där smällen tog. Herregud, hur illa var det? Först gnydde han men snart var han precis som vanligt, inte ens öm. Efter några timmar blev ögonvitan alldeles röd, sådär som det kan bli på människor också när man fått en smäll mot pannan. Eftersom han mådde hur bra som helst så betraktade jag det hela som han hade fått en rejäl blåtira. Inget veterinärbesök alltså. Men beredskapen var hög från min sida, minsta tendens så hade jag såklart åkt in.  Sen klingade historien av och jag hade så smått nästan glömt bort det.

Tills vinnarrundan i Vinnersjö. När vi kommer av banan och han har doppat sig i vattenbaljan får jag se att han är helt insjunken ovanför ögat. Det ser helt absurt ut. Tankarna snurrar. Pusselbitarna faller på plats och jag inser att detta är nån slags svit från incidenten med bilen. Ska han dö nu? Jag bara väntade på kramper och att det skulle bli fler förändringar. Men inget mer hände och han förstod inte alls mina omsorger. Jag visade honom för några andra och alla bara häpnade. Vad hade hänt? Efter att några mer kunniga uttalat sig konstaterade vi att det går en muskel från ögongloben upp emot örat och att den muskeln har kollapsat, förmodligen lossnat i ena änden. Man gör inget åt det om inga fler symptom uppkommer. Anja H (veterinär och medtävlande i landslaget) bekräftade senare den teorin men hade gärna sett en röntgenbild. Inte för att det behövdes utan för att hon tyckte det var intressant. Nu, över en månad senare så ser det fortfarande likadant ut och han är helt symptomfri. Puh!

Tillbaks till tävlingen i Vinnersjö så gjorde även Kelli  topprundor men vi lyckades inte med ränna/fålla nån av dagarna, räckte ändå till 7.e plats båda dagarna. Nöjd med SM-uppladdningen alltså. Sia fick stå över och Hassel kom med som reserv dag två. För honom blev det för dragigt och svårt så jag bröt vid delningen. Nöjd med hans insats ändå, bra erfarenhet och han växer hela tiden.

Efter Vinnersjö blev det hela TRE dagar hemma innan det var dags ta bilen 100 mil norrut – till SM i Boden. Samåkte med Lena och Hanna och vi hade en väldigt trevlig resa.bilresa_sm2014

På vägen upp stannade vi och hälsade på Paula och Dan på Gårdsbacken utanför Örnsköldsvik. Vilket fantastiskt ställe de har och vilken gästfrihet! Vi blev överväldigade och bortskämda med supergod mat och toppenbra träning. Tusen tack igen – ni är fantastiska!
gardsbacken_2014
På den övre bilden ser ni Lena på Danne och Paulas träningsfält ner mot sjön. Nedanför är det bild från vår kvällspromenad. Så otroligt vackert. Nästan så man skulle kunna tänka sig bo i Norrland. Men bara nästan 🙂
Vi kom fram till Boden på fredag eftermiddag och gick direkt ut och kollade på tävlingsfältet. Utan överdrift kan jag nog säga att det inte var någon direkt idyll. Tävlingen gick på ett gammalt nedlagt flygfält kantat av industribyggnader och i framkanten Boden Arena. På andra sidan vägen låg Bodentravet. Arenan var fin men själva flygfältet var för att vara snäll ”sådär”. Nu gällde det ta fram det positiva tänket och det var ändå inte så svårt. Det var platt, inte så stort och sikten var bra. Det borde bli bra hörbarhet eftersom industrierna har stängt på helgen. Lite trafikljud hördes men inte så att det skulle bli något problem. Grundfältet var en stor gräsyta och för att få ihop en bana krävdes att hundarna passerade nån väg och i finalen en landningsbana. Lite annorlunda men inget som kändes för svårt. Parkering, servering och själva arrangemanget var tipp topp, genomtänkt och trevligt. Det här skulle bli bra!

Det gick lite snack innan att tackorna varit svåra att flytta på träningen men det ruskade vi bara av oss, det var vi vana vid… (hm)
sm_2014
Överst syns SM-fältet och nedan vårt boende på campingen. Jättefin stuga men själva campingen kändes lite konstig. Inhägnad med högt Gunnebostängsel ned mot strandpromenaden och ja bara konstig. Kan inte riktigt sätta tummen på varför.

För Lena och Hanna gick det kanonbra och båda gick till final. För egen del gick det åt pipsvängen. Knut gick redan i framdrivningen in i konflikt med en tacka och när vi efter en hel evighet kom till delningsringen var det bara typ 2 minuter kvar. Jag hade klocka och full koll. Det var bråttom. Väldigt bråttom för att inte säga omöjligt att hinna. Jag såg att det kom två omärkta på kanten och kastade mig fram i luckan direkt de kom in i ringen. Knut kom in och höll dem, domarna okejade snabbt. Skickade runt honom och sprang som en idiot till fållan, upp med grinden och pang in direkt (varför går det inte alltid så fort!?). Runt med hunden och in och jaga ut fåren (de ville stå kvar). Precis när de kommer in i delningsringen för singling så är tiden ute. Jag klappade om Knut och gick av banan, var ändå rätt nöjd. Visste att det inte skulle räcka till final, det hade kostat för mycket att backa runt den där tackan. Men avslutet var grymt.
eva_falla_sm2014 eva_knut_sm2014
Två bilder från avslutningen med Knut. Foto: Håkan Hägglund

Så var det Kellis tur. Hon hade inga större problem med djuren ute på banan även om hon kändes lite off. Kanske sliten efter alla resor? Jag tror jag styrde som en kratta också. Sen när vi skulle dela så bestämde sig en tacka för att gå hem. Hon ville bara inte vara med. Lyckades dela men när vi skulle till fållan så bara vägrade hon. Kelli jobbade verkligen som en hjälte med tackan och hon fick mycket beröm från publiken efteråt. Men där tog tiden slut, det kändes som en helt omöjlig uppgift och jag var rätt besviken. Hade jag vetat hur det skulle se ut i finalen så hade jag haft större förståelse för att vi fick det jobbigt.  Men ingen av mina till final alltså.
kelli_sm2014
Den här bilden där Kelli försöker övertala tackan säger liksom det mesta om SM 2014. Foto: Lena Brundin.

Finalen blev minst sagt dramatisk. Det var inte många som klarade sorteringen eftersom draget mellan de som var kvar och de bortsorterade blev för svårt. Tackorna sprang helt enkelt över hundarna. Flera blev stångade och flera hundar tvingades bita ifrån sig. Några blev diskade andra inte. Jag säger inte att det var feldömt på något sätt, blir hundarna attackerade måste de få försvara sig. Mina reskompisar Lena och Lovis var en av dem som fick tiden ute i sorteringen och slutade 11.a. Det var så nära flera gånger att de hade fått till sorteringen men det var framförallt en tacka som bara inte ville lämna sina kompisar. Jättebra SM ändå för dem! Hanna hade gjort en jättefin runda men fick en sån där ”jag-springer-över-dig” tacka och till slut brast tålamodet för Aya och disken var ett faktum. Så himla surt men bara att acceptera. De gjorde ändå en topprestation!

Vi valde att åka hem innan prisutdelningen, det var långt hem och inga priser fanns att hämta. På telefon fick vi rapporterat att Heidi hade vunnit på sitt fina banarbete, de klarade inte heller sorteringen. Tvåa kom Karin som hade gjort alla moment men trasslade lite i dubbelhämtet. Trea Gunnel med unge Cap, den rundan missade jag tyvärr.
Jag valde att vara hemma i stugan på morgonen så jag missade de första ekipagen. Jag behövde en sovmorgon speciellt som vi hade en lång hemresa framför oss efter tävlingarna.

Jag körde de första milen och sen tog Lena över och körde non-stop ända hem. Hon är tuff den där Lena 😉 Jag var hemma strax efter midnatt tror jag.

Nu var det skönt få sova några timmar för på måndag morgon skulle fårklipparen komma…

Nu har jag bara en stortävling kvar att rapportera…. kommer snart (om nu någon orkar läsa). Kan lova lite dramatik även där 😉

 

World Trial – del 5 tävlingen

Fortsättning på föregående inlägg…

Så var det då dax för tävlingarna. Först två kvaldagar på tre olika banor. De sju bästa från varje bana gick till semifinal, dvs 42 hundar. Jag tittade en hel del på de som tävlade på ”min” bana och det var förvånansvärt många hundar som inte lyssnade i hämten. En del hundar gjorde sneda upptag och gick iväg med fåren tvärs över hela fältet. Det kändes helt obegripligt att VM-hundar kunde göra sånt. Åtta hundar bröts och flera hade extremt låga poäng. Det kanske var nåt med den där stubben i alla fall? Till och från blåste det motvind. Något mer som kan ha stört hundarna var att utställarna kommenderade sina hundar med väldigt höga röster. Det hördes inte från publikplatsen men när man gick på parkeringen ekade det liedown. Sånt brukar dock de rutinerade hundarna inte bry sig om, men många bäckar små?
Ja, min tanke inför dag två var att Kelli i alla fall kommer ta fåren till mig. Oavsett om hon hör eller inte. Och det gjorde hon.Dag två på min bana blev det något högre poäng men hela 9 hundar som bröt varav 8 efter lunchen. Som du märker bygger jag upp ett försvar för mitt eget fiasko men det bjuder jag på *blink blink*. Under lunchpausen dag två sprack himlen upp och det blev knallvarmt. Jätteskönt! Jag vet inte om det bidrog till svårigheterna men de fyra första hundarna efter lunchen bröt. De hörde inte ett smack, tog inga kommandon långt bort. En av dessa fyra var Kelli. Men hon kom med fåren till mig i alla fall. Jag hade lust att bryta redan i framdrivningen men hade det där lagresultatet i bakhuvudet. Vårt resultat räknades till Sveriges lag och då är alla poäng viktiga. Nu hade det inte spelat någon roll men jag fortsatte i alla fall köra fåren runt stolpen. Försökte lugna ner alltihop men Kelli var väldigt stressad i det läget. Hon blir det när hon förstår att hon är olydig. Iväg på första benet fråndrivning och nånstans i närheten av grinden tappade jag kontakten igen och hon bara fortsatte med fåren långt bort innan de vände. Fick ner dem på nån slags kross och sen bar det iväg igen långt ut på fältet och jag hade ingen kontakt. Då tackade jag för mig och gick av.
Det kändes S-K-I-T. Jag var grymt besviken och kunde bara inte förstå hur min fina lilla hund kunde bete sig så. Så här i efterhand har jag valt att försvara det med oturliga omständigheter, nåt annat går inte. För sådär dåliga är vi inte. Så det så.

Kan nämna att på bana 2 var det en som bröt första dan och 4 den andra. På bana 1 var det 3 som bröt första dan och 1 den andra. 5-4-17 i brutna rundor på bana 1-2-3 talar sitt tydliga språk eller hur?

Sådär då var det nedskrivet. Nu kan jag berätta om resten. Mina härligt duktiga rese- och träningsvänner Marianne och Ann som BÅDA gick vidare till semifinal tillsammans med Karin och Key! Så otroligt roligt och en stor framgång för Sverige. Att ta sig till semifinal på den tävlingen är stort.

WT2014e10
Här ser vi Marianne få en ”mygga” på sig inför TV-sändningen av semifinalen.

WT2014e13
Hundarna hade inga problem slappna av på läktaren. Det blev väldigt mycket läktartid de två sista dagarna!WT2014e14

Tyvärr räckte ingen av svenskarna till finalen, men det var nära så nära och nästa gång! Då!
WT2014e15
Här ser vi startlistan till finalen. Det var en tuff finalbana med väldigt långa hämt. Flera hundar sprang bort sig i utgångarna och för en del blev det flera kilometer extra att springa. Det är tappra hundar de där bordercollisarna. De gör verkligen allt för oss och det var tufft att se några av rundorna.
Svenske Mosse höll svenska fanan i topp och hade två hundar med till final. Han tävlar numera för Skottland. Tyvärr var det inte deras tur den här gången.
Vi såg inte de första ekipagen eftersom vi städade ur lägenheten på morgonen så vinnarrundan missade vi (nr 1). Men vi såg Aled Owens Cap, den hunden gillade jag mycket! Så cool och han gjorde en jättefin runda.
Ricky Hutchinsons Sweep var också fin. Och Ian Brownlies Gus… vilket drama. Han hade gjort rena vinnarhämten i våra ögon och sen vid krossgrinden blir det ett missförstånd och hunden sticker iväg på ytterligare ett dubbelhämt. Totalt döv för Ians kommandon. DET var jobbigt att se och ledde till disk. Och så var det Jo Agnar och Sisko, vilken fin runda men ett förödande missförstånd vid lookbacken. Det är små marginaler många gånger vad som avgör vem ska stå där på pallen.

WT2014e16
Här kommer Aled Owen och Cap efter sin runda.
WT2014e18

Ja och så var det det där med resultat. Britterna verkade inte tycka att det var särskilt viktigt med resultat och jag tror folk kom dit mest för att se fina hundar i arbete. Inte för att följa vem som skulle vinna. Eller? Jo självklart ville vi veta resultat men det ENDA resultat som fanns att hitta var gömt inne i ISDS stora tält på baksidan av en skärmvägg längst inne i ett hörn. Där satt det några lappar med resultat som uppdaterades med långa mellanrum. Jag funderade en hel del på det där och kan inte se någon annan förklaring än att vi svenskar är överdrivet resultatfixerade. Intressant att fördjupa sig i den tanken faktiskt.
Numera finns allt på ISDS hemsida så ordningen är återställd. Puh 🙂 Och här kommer finalresultatet, kan tillägga att både 1-an, 2-an, 3-an kvalade på bana 3….  så är man bara tillräckligt bra så…!

World Trial Final results:

Pos. Name Co. Dog Judges Points Merit Points
1 Michael Shearer SCO Bob 285788 691 74.5
2 Kevin Evans WAL Greg 294366 683 74
3 Ricky Hutchinson ENG Sweep 293085 676 70.5
4 Jaran Knive NOR Bea NKK No 55030/11 671 66.5
5 Aled Owen WAL Llangwm Cap 315270 660 61.5
6 James McGee IRL Glencregg Silver 327528 653 58
7 Jo Agnar Hansen NOR Sisko NSG 22903/04 608 50
8 Nigel Watkins WAL Molly 307940 563 45
9 Mrs Susanne Lejuez NLD Eryri Jaff 283342 535 40
10 Vic Morris ENG Bob 315235 521 34
11 Michael Shearer SCO Jim 316751 510 31
12 Kevin Evans WAL Jimmy 303638 497 25
13 Peter Martin SCO Jen 314794 350 20
14= Mosse Magnusson SCO Myllin Davey 292919 RET 12.5
14= Mosse Magnusson SCO Llanfarian Jim 283346 RET 12.5
16 Ian Brownlie SCO Boredale Gus DQ 5

WT2014e24
Och på finaldagens lunchpaus åkte jag och Åsa iväg för att kolla in havet. Döm om vår förvåning när det låg bara ett stenkast från tävlingen. Så dumt att vi inte kollat in det tidigare! Jättemysig strandpromenad och där fanns både restaurang och hotell. Nåja bättre sent än aldrig. Längst bort på stranden stod ett par och stirrade ut i havet. När vi gick förbi började vi också titta utåt. Då berättade de att de sett delfiner som lekte därute. Och så fick vi också se dem! Det var som en liten belöning att ha fått se vilda delfiner.

Efter finalen åkte vi tillbaks till Leanach Farm för ytterligare ett par dagars träning. Det blev en fin avrundning på resan och vi hade riktigt bra träning.

600 mil senare var jag hemma i Almunge för att packa om och åka till SM i Boden. Mer om den resan en annan dag 🙂

World Trial del 4 – Tain

Fortsättning på föregående inlägg…

Vi åkte till Tain och World Trial tisdagen den 2 september, det var dagen innan kvalen skulle börja. Vi anmälde oss och gick våra banor. i var ganska förberedda så inget kändes särskilt konstigt eller faktiskt inte ens nervöst. I alla fall inte då.
Det var tre ganska identiskt byggda kvalbanor. Sjävla banorna var ungefär lika stora men gick på lite olika varianter av fält. Bana 1 var även finalbanan och det fältet var gigantiskt med fin vall som lutade en smula uppför längst bort. Bana 2 gick på en mindre vall som var väl avgränsad åt alla håll, ingen större risk att hundarna kunde springa bort sig. Bana 3 gick på en stubbåker som var bred och förhållandevis kort och gav därför sken av att ge lite utrymme vid upptaget.
Startlistor och vilket fält vi skulle gå på har varit känt i flera månader. Vi fick vanliga brev med information om detta. Så här i efterhand borde jag naturligtvis ha tänkt på att jag borde ha tränat på stubbåker. Nu hade det väl inte hjälpt om den insikten drabbat mig innan för hur många stubbåkrar har det funnits i sommar innan mitten av augusti?
Nåja. Där och då var jag bara positiv. Andra deltagare kom och sa att vi skulle gå på djävulsfältet där det både blåste stark motvind och var hög stubb. Äsch sa jag, det är ju lika för alla och mina hundar hade aldrig betett sig nåt annorlunda på stubb. (Jag måste ha förträngt SM i Trelleborg).
Banorna var inga konstigheter, vi gick krossen åt varann och det jag tyckte kändes svårast var upptaget eftersom det kändes trångt. Jag misstänkte att Kelli skulle sakta av för tidigt eftersom hon vill ha mer plats. Vilket håll jag skulle skicka kändes inte självklart men jag bestämde mig för höger.

Efter banvandringen så samlades vi för invigning. Alla deltagare med hund (jag tog med mig Hassel) bussades in till huvudgatan i Tain. Där väntade vi en hel evighet innan ceremonin kom igång. Sen blev det pompa och ståt med säckpipsorkester och parad genom stan. TV-team och gatan kantad av folk var mäktigt.

När vi till slut fått åka buss till baks till tävlingsplatsen var det dags att hitta boendet. Där körde det ihop sig. Familjen som hade vårt B&B hade ett internt missförstånd och hade bokat oss från onsdag. Jaha ja det blev ju onödigt spännande sådär sent på kvällen. Men som TUR var löste de boendet genom att dottern hade en lägenhet utanför Tain. Där fick vi självhushålla och det blev ett kanonboende, om än lite annorlunda än vi tänkt oss

WT2014e02
Vägen utanför World Trial
WT2014e03
Bana 3 plåtat från hämtplatsen. Stubb och stort.
WT2014e05
Sven har slagit upp svensktältet och Wilson har parkerat husbilen nära fält 2.
WT2014e06
Vi väntar på parad i Tain.
WT2014e07
Henrik blir intervjuad av TV. Hela World Trial direktsändes på brittisk TV i FYRA DAGAR!!!
WT2014e08
Sven har gjort en sammanställning av svenskarnas starter. Alla fotar av.

.   WT2014e09
Dagen efter kom en man fram till mig på läktaren och sade. ”I saw your photo in the paper” och så drog han fram tidningen. – You can have it!
Gulligt va!!!

 

fortsättning följer…..

 

 

 

 

World Trial del 3 – slagfältet

Fortsättning på föregående inlägg…

Efter att Katia verkligen försökt tipsa oss om att promenera kunde man göra på slagfältet så åkte vi dit. Kanonställe verkligen, varför gick vi inte där på direkten?! Fina promenadvägar som gick kors och tvärs, väldigt lite folk och samtidigt en riktig historielektion. Resten av tiden i Inverness åkte vi dit varje morgon (tog typ 2 minuter) och rastade hundarna plus gav dem frukost.

WT2014d4

WT2014e01

WT2014d1

WT2014d2
Frukost på Leanach Farm och Marianne visar vad som ska komma i fotoboken.

WT2014d3
På Leanach Farm hade de även många hästar, några åsnor och Highland Cattle. De senare enbart för gästernas trivsel. Mäktigt sitta i frukostmatsalen och titta ut på alla de vackra djuren. Ja, denna bild visar nåt helt annat nämligen taket ovanför en hästbox. Jag tyckte det var en smart förvaring av hästarnas skrymmande täcken.
Hela tre veckor bodde hundarna i bilen och åt sina måltider ungefär så här. Nej, INTE bundna, just detta var ett undantag. De hade god aptit och jag är imponerad att det fungerade så himla bra. Men det kändes onekligen skönt när vi kom hem till Sverige och kunde ha dem inne i stället. Borta bra men hemma bäst 🙂

World Trial del 2 – Inverness

Fortsättning på föregående inlägg…

Vi åkte därefter norrut mot nästa stopp i Inverness. Marianne hade hittat Leanach Farm på Internet och bokat in oss på deras B&B inklusive vallningsträning. Såna bokningar kan var en chansning och det var med stor spänning vi åkte in på farmen. Iain och Roseanne MacKay visade sig vara mycket vänliga och trevliga och tog emot oss på bästa sätt. Iain frågade direkt om vi ville hänga med på en liten Open Trial på lördan. Om vi ville!!!!!
Sen berättade han att han skulle flytta 20 tackor till en hage och 20 till en annan så vi hade att träna på så mycket vi ville. Wow!
Här stannade vi i fem dygn. Fler svenskar anslöt några dagar och vi tränade och tränade och tränade. Så otroligt givande att vara ett gäng som tränar tillsammans. Framförallt Hassel utvecklades fint.WT2014c20

Marianne och jag turades om med förefrukostpromenad ett par gånger. Vem är vem?

WT2014c18WT2014c19
Vackra promenadvägar. Ovan syns järnvägsbron underifrån och nedan i bakgrunden. Mäktigt bygge!

WT2014c16
Det blev mycket fållträning och vi lärde oss att mycket hänger på föraren. Foto: Marianne Klima
WT2014b13
Älskar den här bilden! Foto: Marianne Klima
WT2014b11
Hassel i en av de vackra träningshagarna på Leanach Farm
WT2014b09
Många nyligen frånskilda lamm som Katia och Henrik hjälpte till att flytta.
WT2014b03
Unghund till salu på Leanach Farm. Härligt intensiv hund som kräver sin förare.
WT2014b02
Hassel igen. Det gällde få loss tackorna utan att de hoppade in dem som gick i hagen bredvid.
WT2014c24
Ann och Ross tränar hämt. Vi hjälpte varann genom att stå bakom och peta i detaljerna. Plus hade den som ställde ut och föraren varsin walkie talkie. Inget åt slumpen här inte 😉
WT2014c21
Denna flaska visade Iain stolt upp – ser ni vem som pryder framsidan? Alla deltagarna i denna tävling fick varsin whiskyflaska. Fjolårets vinnare på framsidan. Coolt! Bilden är tagen i frukostmatsalen.

Open Trial Fort Augustus
WT2014c05Iain körde före och vi svenskar följde i kolonn efter. Förutom jag och Marianne så var det Ann, Micke, Henrik, Sanna och Katia som hängde på och tävlade.
Banan var ganska liten med kuperad terräng, typ en ordinär IK2 här hemma. Djuren var scottish blackface och de var väldigt snabba och svåra att få igenom tratten trots att öppningen var ganska generös.

Vi fick anmäla oss drop-in och man startade i den ordning man anmälde. Vi som hade två hundar fick köra den andra på eftermiddagen.
Sia gick först av mina och gjorde en ok runda men tiden tog slut vid tratten. Kelli däremot, gjorde en kanonrunda och vi lyckades med alla moment. Jätteroligt! Det visade sig räcka till 93p ocWT2014c09h en andraplats efter Eöysten & Nap från Färöarna, som också skulle tävla World Trial. Den insatsen gjorde att jag bestämde mig för att köra Kelli på World Trial. Även om hon är orutinerad i sammanhanget så har hon växt sakta men säkert och utvecklats fint. Men det var inget självklart val. Dels ville jag gärna visa upp en bra Sia efter fiaskot på EM, hon kan ju gå så otroligt bra och det hade varit roligt att åtminstone få gå runt. Dessutom är Sias erfarenhet är guld värd.
Dels ville jag gärna köra Kelli som nu visade att hon platsar och henne kan jag lita på i alla lägen. Sia är inte lika lättkörd. Kelli it was!
Ann gjorde också en kanonrunda med Tai och även hon bestämde sig för att köra med sin yngre stjärna. Kul!

På tävlingen dök det upp en finsk tjej, Helja, och det visade sig att hon hade en Fame-ättling med sig efter Boman-Odd Molly. Världen är liten ibland. Även hon skulle tävla men tyvärr kunde vi inte vara kvar så länge. Helja tog några fina foton på mig och Kelli, så himla roligt att få tillgång till dem!

WT2014c22
Kelli på väg in i luckan. Foto: Helja Marjamäki
WT2014c23
Delat! Foto: Helja Marjamäki
WT2014c08
Helja och Bobban (tror jag han kallades), Boman-Odd Molly
WT2014c06
Över bilden: Henrik, Katia, Sanna och Helja. Till vänster Iain och Marianne. Till höger vy över banan.

På hemvägen tog vi vägen runt Loch Ness upp över bergen. En otroligt vacker färd med hisnande utsikter.
WT2014c10

Fortsättning följer….

 

 

 

 

World Trial del 1 resan dit och första stoppet

Så har jag till sist landat här hemma efter alla stora tävlingar. Tänker blogga lite om alltihop men tänker dela upp det på flera bloggar så det kommer nog ta sin tid. Mycket finns ju på Facebook men jag tycker själv om att spara på minnen. FB i all ära men det är väldigt flyktigt.

IMG_7526
Sia spanar på får i vackra Häckeberga

Resan mot Skottland
Så började äntligen det stora äventyret!
Jag lämnade EM i Danmark rätt tidigt på söndagen och åkte tillbaks till Sverige. Träffade Ann och Mikael Blomkvist på Häckeberga i Mariannes vackra träningshage. Efter en bottenlöst usel tävlingshelg i Danmark kändes det upplyftande med go träning ihop med goda vänner. Sen blev det middag och sova några timmar hos Marianne i Ystad. Vilket ställe, dit skulle jag gärna åka på semester.
På måndagnatten ringde klockan 3.15 och så gav vi oss iväg. Öresundsbron för tredje gången på en vecka, färja Rödby Puttgarten och rastning på en härlig strand.

Vi körde i sällskap med Ann och Micke hela vägen. Non-stop i stort sett genom Tyskland och Holland till Ijmuiden. Där hade vi fått tips om en fin park att rasta hundarna i. Otroligt stor och vacker park med mängder av stigar hit-o-dit. Vi gick och gick, det gällde ju rasta ordentligt eftersom hundarna skulle vara på färjan i 16 timmar.Överresan till Newcastle gick väldigt smidigt. Vi åt en god middag och sov gott i våra hytter. Hundarna var helt lugna i bilen hela vägen. Vi gick ner några gånger och försökte få dem rasta sig. Jag måste säga att båtresan gick över förväntan. Jag hade lite ångest innan att hundarna skulle vara så länge i bilen men det gick prima!

Väl iland gjorde vi ett kort stopp direkt för att rasta och ge hundarna frukost och sen vidare norrut.

WT201408
Mycket söt liten by ute vid kusten.

Ann hade den briljanta idén att vi skulle köra kustvägen upp mot Edinburgh så vi fick se nåt mer än bara motorväg. Det var en hit, speciellt när vi gjorde en avstickare ut till havet och hittade den söta lilla staden Bamburg. Där gick vi en promenad och åt lunch på en liten pub. Här kommer lite bilder från Bamburg:
WT201401
Ett slott!
WT201410
som jag av en slump råkade fånga i backspegeln när jag egentligen skulle plåta havet…

WT201409

Hundarna var verkligen välkomna överallt! Kolla skylten, här stod det en vattenskål utanför restaurangen.
Otroligt vad folk var vänligt inställda. Lösa hundar hade alla. De som gick i koppel gjorde det nog för att de behövde det (jag tror de var aggressiva). I alla fall så mötte vi massor av lösa hundar och alla var hur snälla som helst. Och det gällde även i Tyskland och Holland.

WT201407
Ann hittade en telefonkiosk – ett minne blott här hemma och sådär gulliga har de väl aldrig varit?

WT201406
Tog en bild på vår lunch men fotot gör inte portionen rättvisa. Fish and chips såklart och vilka lass! En sak skulle vi lära oss under resan, chips har man till allt. Punkt.

WT201405
Och som sagt, hundar var välkomna överallt.

WT201404
Marianne och Micke diskuterar kameranWT201403
Jag vet inte riktigt vad de kom fram till, roligt hade vi i alla fall.WT201402

WT201411

Vi åkte vidare norrut och överallt tröskades det och jag tyckte det var lite halvläskigt med alla branta kullar och stora halmbalar. Tänk om de börjar rulla… kolla de på toppen till vänster… Och stubbåker skulle få en oanad betydelser skulle det visa sig.

Nästa stopp skulle bli hos Lotta och Mosse Magnusson där det bjöds på stor gästfrihet med både mat, boende, träningstips och rolig träning.
Men först en promenad med hundarna och vi passade på att ta varsin bild med den fina utsikten.
WT201413

WT201415
WT201421
Hos Lotta och Mosse träffade vi fler svenskar. Karin, Tomas och Åsa var där på ”träningsläger” och även Alex och Elin var där. Kul!
Mosse var generös med träningstips och det var framförallt fållan som diskuterades. Det hade varit tävling på World Trial-fåren helgen innan vi kom och det hade INTE varit lätt. Fållan var ett stort problem och alla tävlande hade blivit åtsagda att vad de än gjorde så skulle fåren in i fållan.
Alltså var fållträning nr 1 att träna när vi kom. Mosse plockade fram ett gäng mycket skygga tackor som var helt omöjliga att fålla in. Åtminstone för mig och jag tror jag var i rätt gott sällskap. I alla fall i första försöket.
Men tipsen var bra att ta med sig.
Andra dagen hade Mosse ordnat en liten ”hill-trial” åt oss. Vi stod i en hagen och skickade hundarna att hämta får i en annan. Fråndrivning, singel och fålla. Hela kittet. Jätterolig träning!
WT201419
Det finns svalkande platser även i Skottland, sa Kelli och hittade en liten bäck.
 WT201417
Lotta var så gullig och bakade en tårta till Micke eftersom han fyllde år och Mosse utsåg Micke till vinnare av vår Hill Trial som en liten present så där. Kul men Sia var faktiskt bäst för dagen. Även om det bara var på skoj så kändes det bra att hon verkade vara i form inför World Trial.

WT201416WT201418
Avslutningsvis fick vi se Mosse och Lotta träna några av sina nurseryhundar.

Fortsättning följer 🙂

Continental Sheepdog Championship EM

Jag blev tvungen bryta framdrivningen i kvalet eftersom en tacka gav upp och lade sig. Det hela är filmat och det ska bli intressant få se det och försöka anslysera varför det hände. Var det självförvållat eller otur?
Bedömningsmässigt är det iaf disk när sådant händer.
Surt och tråkigt såklart.

Annars har resan varit fantastiskt trevlig så här långt. Tränat i vackra Häckeberga både före och efter tävlingen.
Bodde fint i campingstuga i Danmark på halvön Feddet. Vilket härligt ställe! Långa sandstränder och hundtillåtet överallt.
Tävlingsfältet var en gigantisk hed med växlande vegetation. Det blev en svår och utmanande tävling. Dels var fältet lurigt och hundarna kunde springa bort sig eller bli för vida. Om fåren gled lite i framdrivningen var det svårt att styra eftersom man inte såg pga träd. Fåren var känsliga texelkorsningar och många hundar fick problem.
Av svenskarna gick det bra för Henrik, Eva E och Anja som alla gick till final. Boss gjorde ett otroligt bra dubbelhämt i finalen men fick en tacka som vägrade gå med så det blev slut i början av drivningen. Tyvärr blev det brutna rundor i finalen även för Eva och Anja.
Vann gjorde Wiet van Dongen från Holland. Hunden heter Blaze och var verkligen fin.
Det är alltid inspirerande att se alla toppförare in action, hur de hanterar dessa svårigheter är otroligt intressant att få ta del av.
Toppenbra gick våra Young Handlers Frida o Johanna. Båda gjorde imponerande rundor och tog hem guld (Frida) och silver (Johanna). Stort grattis till er tjejer som räddade den svenska äran!