Fin avslutning på säsongen

Både Kelli och Hassel lyckades vinna i Öströö i helgen som gick. Det känns verkligen som en bra punkt för säsongen. Nu har vi visserligen våra klubbtävlingar kvar de två sista helgerna i oktober så riktigt slut är det inte än.

Om jag ska summera säsongen hittills så har vi fått kämpa hårdare än vanligt och det har känts rätt motigt ibland men även några riktiga ljuspunkter.

Det började med att vi fick operera Kelli och avbryta hennes dräktighet i vintras. Operationen gick bra och hon läkte ihop som hon skulle. Jag satte igång så smått att träna henne och hon kom snabbt i kondition. Tyvärr halkade hon och drog till en muskel i ett bakben och fick vila hela maj. Nu var ju frågan om det var realistiskt få henne i form till World Trial i juli. Jag vet att det kanske var ett dåligt val att para henne samma år som stora landslagsuppdrag men det var sista chansen och Kelli är rutinerad tävlingshund så… Jag hade dessutom Hassel anmäld som reserv till World Trial och han är en god ersättare.
Jag tänkte bestämma mig efter Belgian Open vem jag skulle köra med, BO gick veckan innan. Men först åkte vi till Gotland för att få åtminstone någon tävling i kroppen innan utlandsäventyret.

img_6733Ammor Gård – Gotland
Vi var på Ammor Gård, en fantastiskt fin tävlingsplats. Kelli gick riktigt bra men vi hade inte turen med oss. Första dagen fick vi en flock som ville springa väldigt fort och jag hade bestämt mig innan att om jag fick en svår flock skulle jag bryta. Jag försökte lugna ner djuren efter hämtet men de bara fortsatte springa så fort vi vände upp i första benet så jag sa tack och så tog vi med djuren av banan. Höll tummarna för lugnare djur dag två. Och det fick vi! Kelli gjorde en jättefin runda och en bra delning. Delningsringen var farligt nära uttaget vilket jag var väl medveten om, ändå klantade jag till det och vi hann inte samla in de lämnade djuren förrän det var för sent. Så två dagar bruten tävling… inte mycket att skryta med när man ska åka på World Trial… Nåja, jag var ändå nöjd med hunden men jag förstår om folk som bara ser resultatraden undrar. Vi var förresten en sväng till västkusten, Skällåkra, i slutet april. Där bröt jag också med Kelli. Men då var det för att hon blev för trött. Även då hade jag en plan att bryta om jag såg tecken att hon inte skulle orka, det var ju första tävlingen efter operationen.
På Gotland startade även Hassel och Bernie. Bernie kom 2.a och 4.a med 1-pris och gick riktigt fint. Hassel kom bara med en dag och han fick en Dorsetkorsning med egna idéer, han gjorde ett fint jobb men det var omöjlig uppgift att få till en bra runda.

Belgium Open
img_6802Helt otroligt arrangemang med tre banor med några km mellanrum. Varje hund startade två banor per dag och så räknade man sina tre bästa resultat för att gå till final. Åsa åkte med och tävlade med Knut så det var riktigt roligt. Tyvärr inga framskjutna placeringar och i det stora hela kan man väl säga att hundarna var rätt olydiga eller hörde dåligt, bara att välja. På en av banorna fick vi till fina rundor. Hur som helst så var det väldigt bra uppladdning och jag bestämde mig för att köra med Kelli på WT. Hon hade bra kondition och mest erfarenhet så Hassel fick nöja sig med reserv.

eva_hasselkelli2017World Trial – Holland
På Kellis kvalbana var det svårt med hörbarheten, tackorna var rätt tröga och stannade för att beta så fort hunden blev lite passiv och det blev förhållandevis rätt låga poäng, åtminstone i början. Kelli överraskade med att stanna väldigt kort, något hon lagt sig till mig skulle det visa sig när jag summerar säsongen. Hon som bruka sätta full pott i utgångarna tappar nu värdefulla poäng helt i onödan. Sen gjorde hon en helt okej bana, en hyfsad delning och fålla men kass singling. Hon kom in men gick på fel djur, ja det blev helt fel…vi gjorde om. Så där slutade vår World Trial, inte fiasko men verkligen inte nåt att skryta med heller.

Kvarts-SM – Ale
Sen fanns det inga tävlingar förrän kvarts-SM, lite för många veckor emellan för min del. Jag behöver tävla kontinuerligt för att hålla fokus och känsla igång. Nu blev det många veckor med träning istället.
Luleå är väldigt långt bort  och årets resor har verkligen varit många och långa. Hassel gick iaf jättebra båda dagarna img_7093och gick vidare. Kelli gick bra första dagen men sen orkade hon inte ens hämta djuren dag två. Helt sjukt faktiskt. Jag var bergsäker på att hon, även om det var trögt och dragit, skulle komma med djuren. Nix, de hamnade i hanteringen och jag lovar det var säkert 200 m dit snett bakåt. Ja, det är bara tugga i sig, hon är inte sig lik. Jag funderade på att stryka mig till EM.

EM – Norge
Även nu stannade Kelli kort (jag har ett problem). Men sen gjorde hon en riktigt bra bana, fin delning, fålla och en bra singling. Tyvärr bedömde domarna att singlingen var utanför ringen och vi fick göra om. Jag kollade på filmen och det är på gränsen men hon håller tackan bra så själva arbetet var bra. Men SKIT också att jag skulle slarva bort den. Det hade faktimg_7106iskt räckt till final om inte… Tänk så nära det kan vara mellan succé och fiasko, det var verkligen inte mitt och Kellis år i år.

Agria Cup – Danmark
Både Kelli och Hassel gick vidare till semi dag två. I semi tog det slut redan i hämtet kan man säga. Hunden skulle ut på åkern bredvid, en stubbåker. Ingen av dem förstod vad jag menade och båda gav sig fan på att fåren var där dom stod igår. Efter många om och men (skuret) så fick jag ut dem men då var ju finalplatsen väck såklart. Här hade vi helt klart en kunskapslucka.
Fiskeboda
Hade hört så mycket gott om stället så jag ville verkligen åka dit. Hade väl egentligen behövt vila lite efter tre
intensiva helger i rad. Men det var fantastiskt bra och jag är glad att jag åkte. Hassel gick finemang och kom trea ena dagen. Kom bara med med en hund där.

SM – Kungsör
Hassel gjorde en okej bana men blev alldeles för het i närarbetet, vet inte riktigt varför men måste hålla honom lite mer i örat tror jag. Platt fall och definitivt inget landslag nästa år. Har varit med sex år i rad så det är väl dags för en paus…

Unghunds-SM – Öströö
Årets mål för Bernie. Ytterligare en för migimg_6337 ny fantastisk tävlingsplats. Bernie gjorde en fin runda och vi slutade som tvåa efter första dagen. Goda förutsättningar för en topplacering alltså. Vad händer? Jo då gör han illa sig när vi är på promenad i skogen. Jag hör hur en av hundarna skriker till men ser inte direkt vem. På kvällen förstod jag, då var han på tre ben. Bara att stryka och åka hem, så himla snopet. Var in och röntgade på måndan och det såg bra ut, förmodligen en stukad tå. Så han fick lite antiinflammatoriskt och så blir det en rejäl vila. Redan efter ett par dar var hältan borta så jag har goda förhoppningar att det inte var så allvarligt som det först såg ut.

IK2 – Öströö – igen
Ja, det låter väl tokigt att åka så långt igen men jag var på Dorper-bedömningskurs i fredags i Småland. Då var det hyfsat nära och planen var egentligen att låta Bernie köra IK2. Passa på köra på samma ställe igen. Men nu blev det ju bara gamlingarna som fick köra. Och de lyckades vinna varsin dag.

Kelli
Även om Kelli vann IK2 igår så är det nåt som fortfarande inte stämmer. Hon har egentligen inte varit tillbaks i förra årets form nån gång i år. Det kanske låter knäppt när hon nästan kvalat till EM-final, vunnit IK2 etc men jag ger mig inte. Hon är inte lika lyhörd (läs hon är olydig), hon tar inte ansvar som hon brukar. Jag menar, hon brukar kunna göra framdrivningar helt själv i stort sett. Agria Cup förra året, grymt fina hämt. SM, Rängen Cup – ja hon blev bara bättre ju längre säsongen gick. Utgångarna. Tempot. Ansvar. Ja vi har lite att jobba på helt enkelt.

 

img_7079Hassel och Bernies valpar.

Jag har träffat flera av valparna och det är verkligen roligt att få följa dem även om det mest blir på avstånd. På bilden Hassel med Meg-dotter i Ale.
Hassels 1-åringar tränar för fullt såklart. Jag har sett en del film och de ser genomgående väldigt fina ut. Någon lite het men i övrigt mycket koncentration och driv.

Bernies fem små börjar också höras av från fårhagen. Anna och Elda är här ibland och det ser jättefint ut. Har sett film på en kille, Ess, som ser helt fantastisk ut för att vara så liten. Sen träffade jag en i Öströö som var helgalen enligt ägaren, har dock inte sett den och de är inte så gamla än. Hon har nog fått nåt att bita i hehe. Ska bli spännande följa deras utveckling!
Igår var jag och ögonlyste båda grabbarna och allt såg bra ut.

World Trial

Nästa vecka är det dags för World Trial. All info om tävlingen finns här. Holländarnas egen sida innehåller mer info och finns här http://wkschapendrijven.nl/

Kelli och jag går vårt kval fredag på bana 2 som nr 12 (startnr 253). Se nedan tablå över hur svenskarna startar i kvalen.
Adresser till de olika kvalbanorna:

Veld 1: Hoofdterrein Herenweg 100 (landeigenaren de gebroeders Groot)

Veld 2: Koningspade 31A (landeigenaren familie van Dolder)

Veld 3: Highwoodfarm Gouwe 44 (landeigenaren familie Schoorl)

worldtrial2017startorning

Invigning onsdag 15.00 samling, här finns sträckningen.

Young Handler körs lördag på bana 3.
kelli_hassel2017

Heja på oss!! Vi inleder resan med Belgium Open på måndag-tisdag 😀 Det finns en Facebookgrupp för den.

 

Svensk Agilitychampion och SM-klar Vera!

Stort grattis till Petra Strand och Seglinges Vera som igår lyckades vinna cert, ta en tredjeplacering och sista SM-pinnen. Därmed är Vera champion och klar för nästa års SM i agility. Väldigt bra gjort Petra!!!
Läs mer på Petras hemsida,
hassel_vera_11v_ps
Kullsyskonen Hassel och Vera för 3 år sen 🙂

Sverigecupen – äntligen och korsdrag i Unghundscupen

Ja, du som orkat läsa hela höstens resor för mig och hundarna undrar nog…  ”är hon galen” … ”hur orkar hon” ?? Det är inte utan att jag frågat mig själv detsamma. Men gör man roliga saker så orkar man, så är det bara! Kom alltså hem från SM i Boden, var hemma i tre dagar för att onsdag eftermiddag åka till Kungsör. Nu var det i alla fall någorlunda nära. Tävlingarna började med första start 7.00 på torsdag morgon så Lena och jag tog in på Kungsörs Camping i en liten stuga. Inte samma som förra året men nästan.

Första dagen var kvartsfinal och det gällde komma bland de 30 bästa av 54 starter. Det borde gå om inget oförutsett inträffar ellerhur? Banan såg trevlig ut och var väl avgränsad med staket. Ett stråk typ igenvuxet dike eller mur fanns långt bort tvärs över banan. Vi fick djuren utställda till vänster om det stråket och det föll sig naturligt skicka vänster.

Både Knut och Kelli gick helt ok men liksom de flesta andra fick vi inte in djuren i fållan. Den var ställd ganska nära uttaget och dels var djuren ovilliga gå in dels ställde draget till det. Dessutom gick de uttagna fåren på andra sidan vägen i en hage och ibland rörde de sig så att de syntes från tävlingsbanan. Detta orsakade ett kraftigt drag för vissa hundar. Arrangören ändrade till dag två och tre då djuren togs ut till en annan hage.

Tyvärr chockade Lovis oss med att skära framför Lenas fötter och därmed var hennes chanser borta. Så himla trist. Roligt ändå att Mira gick vidare. Man måste ha mer än en hund, så är det bara!

Andra dagen var det 30 starter och de 15 bästa gick till final. Nu var det lite längre bana och både delning, fålla, singel. Fållan var flyttad så långt bort från uttagsgrinden som möjligt. Det gjorde fållan betydligt mer överkomlig, dock inte plättlätt.

Knut startade först av mina och jag börjar bli rätt van att råka ut för konstiga saker. Han gick ut fint men utställarna tappade tillbaks flocken och jag fick omstart. Nytt försök och Knut är ju inte den som brukar skrämma djuren eller jaga. Det gjorde han inte nu heller men en tacka bestämde sig för att springa. Hon sprang som ett jehu före de andra. Hämtet gick hyfsat och första benet någorlunda. På krossen så skenade hon och jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera det. Hade försökt trycka till henne runt stolpen men det hjälpte ju inte. Fick försöka styra och sen tajma svängen men det var omöjligt pricka krossgrinden och flocken var helt ustpridd. Springtackan först och de andra försökte haka på. Fick in dem i delningsringen och hon var fortfarande yrslig den där tackan. Hade även en texeltacka som började tappa tålamodet. Fick till en delning och sen mot fållan. Där spretade flocken åt alla håll och jag började titta på klockan. Springtackan for runt och texeltackan tjurade emot. Sen rätt var det var så sprang tackan ifrån de övriga och IN  i fållan. Jaha, tänkte jag, det var ju snällt av henne – men konstigt – nu borde det iaf bli lättare få in resten. Medan jag jobbade med övriga fyra tackor såg jag i ögonvrån hur tackan i fållan lade sig ner. Hade liksom inte tid att fundera över det utan jobbade på och fick till slut in resten av tackorna. Sen när jag skulle ta ut dem så reste hon sig inte. Jag gick in i fållan själv och då var hon helt lealös. Jag ropade på hjälp och domare Mosse kom, liksom Anja veterinär och nån mer, tävlingsledaren kanske. Jag minns inte. Jag var mest bara förvirrad. Vad händer nu liksom? Är jag diskad? Jag startade ju rätt tidigt och tävlade om en finalplats, även om det inte gått jättebra så kände jag mig inte helt borta. De fick ringa efter djurägaren som kom med fyrhjuling och kärra och fraktade bort tackan. Mosse sa åt mig att jag skulle få en ny flock till delningsringen och göra en singling. Jag fick en minut på mig. Det behövdes tre flockar för att Knutte och jag skulle gå runt banan. Det räckte inte till final. Och tackan hade piggnat till när hon kom hem till gården, puh. Även om det inte var vårt fel så känns det ju trist. Något stod ju inte rätt till med henne, det var ju helt säkert.

Kelli då. Jag minns faktiskt inte hennes runda men hon måste ha gått rätt bra för vi gick till final – tjohoooo!!!! ÄNTLIGEN! Vi klämde till med en 6.e plats i kvalet.

Lena och Mira lyckades också bra och tog sig till finalen!

Nu var det spännande se om våra småflickor skulle klara ett dubbelhämt, nu var det debut för båda. Kelli har strulat en del med look-back-kommandot under hösten och även om det lossnat lite på träning så har vi inte tränat några längre dubbelhämt på evigheter. Jag har fått ägna mig helt åt att få henne släppa flock 1. Så nu var det spännande. Hon hämtade första flocken fint och jag väntade en stund innan jag gav henne look-back-visslan. Jag fick övertala henne ett par gånger och tyvärr skar hon nog innan hon gav sig iväg. Men jag jublade inombords – hon gick iväg – vi skulle få köra hela banan! Sån härlig känsla. Jag är väldigt nöjd med hennes arbete på banan. Jag måste verkligen bli bättre  på sortering men vi fick till det till slut och känslan att få stänga en finalfålla – ja den är obetalbar! Lilla Kelli hade fixat det och det räckte till en 6.e plats! Vi tog oss därmed in i landslaget till Nordiska Mästerskapet 2015. Hurra!!!

Mira är ett par år yngre än Kelli och fixade inte det där med att hämta en flock till. Det blev för svårt så Lena valde att bryta. Men så duktiga de har blivit för övrigt, jätteroligt att se!

Roligt var det också att titta på finalen och se Katia vinna med Loki och därmed slå sig själv som tvåa med Duke. Katias sorteringar var perfekta – så vill jag också kunna göra! Nu har jag en perfekt målbild och ska träna hela vintern!
Så det så 🙂

Nöjd och belåten åkte jag hem och laddade om inför Hassels final i Unghundscupen, dagen efter. Tyvär blev den banan alldeles för svår för oss. Det var rena korsdraget och fåren drog innan han var framme i upptaget. Efter en minst sagt svajig runda valde jag att bryta i delningen. Så här i efterhand inser jag att det var rätt korkat att bryta. Några poäng hade vi ju såklart kvar och här gällde det ju platser till Nordic Nursery. Men där och då hade jag inte en tanke på det. Och kanske lika bra det, nu kan vi ladda om i lugn och ro. Träna honom lite mer färdig till nästa år, jag tror mycket på den lille mannen!

 

 

SM i Boden och vinst i IK2 Vinnersjö

600 mil och tre veckor senare (läs om Skottlandsredan här) kändes talesättet Borta Bra men Hemma Bäst som mitt i prick. Det var otroligt skönt att komma hem. Vi kom fram till Mariannes hus i Ystad och övernattade där. Sen var det bara 70 mil kvar, ja det blev några till eftersom jag hämtade upp Knut i Storvreta också. Känslan att sova i sin egen säng är obetalbar ibland. Men faktum är att trots många olika boenden har just sängarna varit ovanligt bra.

Det blev en dag hemma med tvätt och djupdykning i posthögen. Hur mycket blir det på tre veckor!? Lördag och söndag var det dags för tävling igen, nu i Vinnersjö. Jag vet, det är hur galet som helst att ge sig iväg direkt efter en sådan långresa. Men Knut hade varit hemma och hundarna hade många resdagar i bilen bakom sig. Och veckan efter skulle vi tävla SM… (i Boden!). Här fanns en tävling jag kunde pendla till hemifrån och dessutom ”damma av” hundarna inför SM.
Det gick kanonbra! Knut gick som den dröm han kan vara och vann första dan och kom fyra den andra. Supernöjd! Om inte…

knut_vinstVinnersjo
Knut efter vinnarrundan i Vinnersjö, strax innan jag upptäcker hans infallna högersida (syns inte på bilden).

Vet inte om jag berättat detta i bloggen, men i somras när jag levererade bagglamm så blev Knut påkörd. Det var precis så dramatiskt som det låter. Duns och en ylande hund som springer hemåt med svansen mellan benen. Han ruskade snett på huvudet och jag förstod att det var där smällen tog. Herregud, hur illa var det? Först gnydde han men snart var han precis som vanligt, inte ens öm. Efter några timmar blev ögonvitan alldeles röd, sådär som det kan bli på människor också när man fått en smäll mot pannan. Eftersom han mådde hur bra som helst så betraktade jag det hela som han hade fått en rejäl blåtira. Inget veterinärbesök alltså. Men beredskapen var hög från min sida, minsta tendens så hade jag såklart åkt in.  Sen klingade historien av och jag hade så smått nästan glömt bort det.

Tills vinnarrundan i Vinnersjö. När vi kommer av banan och han har doppat sig i vattenbaljan får jag se att han är helt insjunken ovanför ögat. Det ser helt absurt ut. Tankarna snurrar. Pusselbitarna faller på plats och jag inser att detta är nån slags svit från incidenten med bilen. Ska han dö nu? Jag bara väntade på kramper och att det skulle bli fler förändringar. Men inget mer hände och han förstod inte alls mina omsorger. Jag visade honom för några andra och alla bara häpnade. Vad hade hänt? Efter att några mer kunniga uttalat sig konstaterade vi att det går en muskel från ögongloben upp emot örat och att den muskeln har kollapsat, förmodligen lossnat i ena änden. Man gör inget åt det om inga fler symptom uppkommer. Anja H (veterinär och medtävlande i landslaget) bekräftade senare den teorin men hade gärna sett en röntgenbild. Inte för att det behövdes utan för att hon tyckte det var intressant. Nu, över en månad senare så ser det fortfarande likadant ut och han är helt symptomfri. Puh!

Tillbaks till tävlingen i Vinnersjö så gjorde även Kelli  topprundor men vi lyckades inte med ränna/fålla nån av dagarna, räckte ändå till 7.e plats båda dagarna. Nöjd med SM-uppladdningen alltså. Sia fick stå över och Hassel kom med som reserv dag två. För honom blev det för dragigt och svårt så jag bröt vid delningen. Nöjd med hans insats ändå, bra erfarenhet och han växer hela tiden.

Efter Vinnersjö blev det hela TRE dagar hemma innan det var dags ta bilen 100 mil norrut – till SM i Boden. Samåkte med Lena och Hanna och vi hade en väldigt trevlig resa.bilresa_sm2014

På vägen upp stannade vi och hälsade på Paula och Dan på Gårdsbacken utanför Örnsköldsvik. Vilket fantastiskt ställe de har och vilken gästfrihet! Vi blev överväldigade och bortskämda med supergod mat och toppenbra träning. Tusen tack igen – ni är fantastiska!
gardsbacken_2014
På den övre bilden ser ni Lena på Danne och Paulas träningsfält ner mot sjön. Nedanför är det bild från vår kvällspromenad. Så otroligt vackert. Nästan så man skulle kunna tänka sig bo i Norrland. Men bara nästan 🙂
Vi kom fram till Boden på fredag eftermiddag och gick direkt ut och kollade på tävlingsfältet. Utan överdrift kan jag nog säga att det inte var någon direkt idyll. Tävlingen gick på ett gammalt nedlagt flygfält kantat av industribyggnader och i framkanten Boden Arena. På andra sidan vägen låg Bodentravet. Arenan var fin men själva flygfältet var för att vara snäll ”sådär”. Nu gällde det ta fram det positiva tänket och det var ändå inte så svårt. Det var platt, inte så stort och sikten var bra. Det borde bli bra hörbarhet eftersom industrierna har stängt på helgen. Lite trafikljud hördes men inte så att det skulle bli något problem. Grundfältet var en stor gräsyta och för att få ihop en bana krävdes att hundarna passerade nån väg och i finalen en landningsbana. Lite annorlunda men inget som kändes för svårt. Parkering, servering och själva arrangemanget var tipp topp, genomtänkt och trevligt. Det här skulle bli bra!

Det gick lite snack innan att tackorna varit svåra att flytta på träningen men det ruskade vi bara av oss, det var vi vana vid… (hm)
sm_2014
Överst syns SM-fältet och nedan vårt boende på campingen. Jättefin stuga men själva campingen kändes lite konstig. Inhägnad med högt Gunnebostängsel ned mot strandpromenaden och ja bara konstig. Kan inte riktigt sätta tummen på varför.

För Lena och Hanna gick det kanonbra och båda gick till final. För egen del gick det åt pipsvängen. Knut gick redan i framdrivningen in i konflikt med en tacka och när vi efter en hel evighet kom till delningsringen var det bara typ 2 minuter kvar. Jag hade klocka och full koll. Det var bråttom. Väldigt bråttom för att inte säga omöjligt att hinna. Jag såg att det kom två omärkta på kanten och kastade mig fram i luckan direkt de kom in i ringen. Knut kom in och höll dem, domarna okejade snabbt. Skickade runt honom och sprang som en idiot till fållan, upp med grinden och pang in direkt (varför går det inte alltid så fort!?). Runt med hunden och in och jaga ut fåren (de ville stå kvar). Precis när de kommer in i delningsringen för singling så är tiden ute. Jag klappade om Knut och gick av banan, var ändå rätt nöjd. Visste att det inte skulle räcka till final, det hade kostat för mycket att backa runt den där tackan. Men avslutet var grymt.
eva_falla_sm2014 eva_knut_sm2014
Två bilder från avslutningen med Knut. Foto: Håkan Hägglund

Så var det Kellis tur. Hon hade inga större problem med djuren ute på banan även om hon kändes lite off. Kanske sliten efter alla resor? Jag tror jag styrde som en kratta också. Sen när vi skulle dela så bestämde sig en tacka för att gå hem. Hon ville bara inte vara med. Lyckades dela men när vi skulle till fållan så bara vägrade hon. Kelli jobbade verkligen som en hjälte med tackan och hon fick mycket beröm från publiken efteråt. Men där tog tiden slut, det kändes som en helt omöjlig uppgift och jag var rätt besviken. Hade jag vetat hur det skulle se ut i finalen så hade jag haft större förståelse för att vi fick det jobbigt.  Men ingen av mina till final alltså.
kelli_sm2014
Den här bilden där Kelli försöker övertala tackan säger liksom det mesta om SM 2014. Foto: Lena Brundin.

Finalen blev minst sagt dramatisk. Det var inte många som klarade sorteringen eftersom draget mellan de som var kvar och de bortsorterade blev för svårt. Tackorna sprang helt enkelt över hundarna. Flera blev stångade och flera hundar tvingades bita ifrån sig. Några blev diskade andra inte. Jag säger inte att det var feldömt på något sätt, blir hundarna attackerade måste de få försvara sig. Mina reskompisar Lena och Lovis var en av dem som fick tiden ute i sorteringen och slutade 11.a. Det var så nära flera gånger att de hade fått till sorteringen men det var framförallt en tacka som bara inte ville lämna sina kompisar. Jättebra SM ändå för dem! Hanna hade gjort en jättefin runda men fick en sån där ”jag-springer-över-dig” tacka och till slut brast tålamodet för Aya och disken var ett faktum. Så himla surt men bara att acceptera. De gjorde ändå en topprestation!

Vi valde att åka hem innan prisutdelningen, det var långt hem och inga priser fanns att hämta. På telefon fick vi rapporterat att Heidi hade vunnit på sitt fina banarbete, de klarade inte heller sorteringen. Tvåa kom Karin som hade gjort alla moment men trasslade lite i dubbelhämtet. Trea Gunnel med unge Cap, den rundan missade jag tyvärr.
Jag valde att vara hemma i stugan på morgonen så jag missade de första ekipagen. Jag behövde en sovmorgon speciellt som vi hade en lång hemresa framför oss efter tävlingarna.

Jag körde de första milen och sen tog Lena över och körde non-stop ända hem. Hon är tuff den där Lena 😉 Jag var hemma strax efter midnatt tror jag.

Nu var det skönt få sova några timmar för på måndag morgon skulle fårklipparen komma…

Nu har jag bara en stortävling kvar att rapportera…. kommer snart (om nu någon orkar läsa). Kan lova lite dramatik även där 😉