Idag har Maria skrivit ett jättebra blogginlägg om ideellt arbete. Jag tror det är bra att vi går ut och visar hur vi känner. Det blir lätt att man tar problemen inom sektorn och att ingen får veta hur illa ställt det egentligen är.
Vi har en helt underbar klubb som heter Knivsta Brukshundklubb. Jag har varit medlem sen mitten på 90-talet och det har genom alla år varit jätteroligt att jobba i klubben med allehanda saker. Anledningen till att det varit så kul är att det alltid varit så många som ställt upp och hjälpt till med allting. En liten vink på mailen och vips har vi varit ett gäng som jobbat. Med sådan respons är det roligt att jobba.
Nu verkar något ha hänt och jag förstår inte riktigt vad. Helt plötsligt hör nästan ingen av sig när det är fråga om hinderfixardagar eller hinderfllytter. Vi har säkert ett 100-tal agilityaktiva i vår klubb och ynka 9 st har anmält sig till hinderfixardagarna. Och då har vi för säkerhets skull gjort sex olika pass fördelat på tre dagar – detta så att någon tid ska passa alla.
Nio st fördelat på sex grupper – ja ni förstår ju själv. Det går inte. Tanken med att ha flera grupper är att man inte ska behöva göra någon jätteinsats. Tänk om alla som tränar/tävlar på klubben skulle ställa upp … då skulle det ju gå jättefort att fixa alltihop.
Det här ointresset att engagera sig gör mig gråtfärdig och det kommer ta kål på mitt eget engagemang. Varför ska jag engagera mig om ingen annan gör det? Obs att nu FINNS det några tappra som alltid ställer upp och det FINNS några som har mer än giltiga skäl att avstå. Allt guld till er!!!
Men de flesta har inte ens hört av sig.
Idag skulle vi ha tagit hem hindren från Lagga och Långhundra men här hade vi för kort varsel och dessutom ingen som kunde ställa upp med släpkärra så vi fick ställa in. Nu vet jag inte när det kan bli….
Borde man strejka?
Ja, Eva – vi kanske borde strejka!!
Jag håller helt med, så otroligt tråkigt. Skulle bara bara lyfta ett liten liten finger så skulle det göra otroligt mkt. Vi är väl ändå runt 300 medlemmar, och om vi säger i alla fall minst 50 st aktiva som tränar agility/lydnad/bruks/IPO på klubben. Skulle alla dessa 50 göra EN liten sak, så skulle det vara 50 saker gjorda.. Likaså med kurser, vi är flera instruktörer men ingen vill hålla kurs. Skulle alla ha minst 1 kurs varje år eller eventuellt 2 (vår + höst). Då blir det massa kurser. Själv så försöker man ju ställa upp både här och där för att hjälpa klubben, men som du säger så tappar man lite engagemang själv till slut.. Man orkar helt enkelt inte hålla igång klubben när man näst intill är själv.. Krismöte nästa eller?
Jag hörde på en ledarskapsutbildning om en intressant spelteori som sätter fingret på exakt detta: ”Jag samarbetar och följer reglerna om alla andra är med”. Vetskapen om vad andra har för resurser påverkar våra egna val.
Eftersom en ideell förening inte har något tydligt chefskap/ledarskap som satt upp regler, är det enbart sociala idéer och normer som styr. Och de är inte kalibrerade så att alla tycker lika. På en arbetsplats skulle ett gäng knappar kunnas tryckas på, men i en ideell förening är det bara folks goda vilja / dåliga samveten som kan påverka.
För att samarbeten inte ska gå mot det sämre (vilket de tenderar att göra om det inte arbetas aktivt mot utvecklingen) så måste normerna kalibreras. På en arbetsplats förväntas chefen korrigera detta. Vad kan man göra i en ideell förening?
Hojta till så hjälper jag till om jag kan! Bor iofs inte kvar, är inte medlem eller hundägare längre 😉 men ställer gärna upp mot lite gos m Karlsson-hundarna. Promenad nästa vecka?
Kram
Helt missat detta. Inte SÅ aktiv ännu inom agilityn, o inte rutin på att kika på Knivstas hemsida. Men i alla fall. Har stort bilsläp. Behövs det fortfarande hjälp med det? /Maria