Funderat lite…
Sia
Blev ju halt igen i början av maj. Det kom en kväll efter en lite längre vallningsrunda som jag avslutade med en delning (typ på tävling). Inte alls lika allvarligt som i vintras men tillräckligt för att bli riktigt orolig. Är det nåt mer fel än muskelskador?
Funderar mycket över vad som sliter mest, vallningen eller agilityn? Båda ligger mig varmt om hjärtat och jag har svårt att avstå något av det.
Ett agilitylopp är över på 30 sekunder och hon blir knappt andfådd. En vallningsrunda på tävling tar uppåt 10 minuter. Ibland blir hon så trött att mjölksyran sprutar. I somras, vinglade hon av mjölksyra efter en tävling. Det är ju lätt förstå att skaderisken är stor under sån utmattning.
I agility är det en hel del tajta svängar vilket jag tror är ”farligast”. Jag har dock viss möjlighet att styra upp den risken.
I vallningen kommer Sias ”farligaste” moment på slutet med delning och fålla där hon får leva ut sin enorma påpasslighet (på gott och ont) . Här är mina möjligheter att hjälpa henne små, bästa valet är kanske att gå av när jag ser att hon är trött (men hur lätt är det att ta det beslutet…).
Mitt resonemang talar till fördel agility om jag ska välja och jag är helt villrådig hur jag ska göra i fortsättningen. Ska jag avstå från vallningen? Det känns verkligen aptrist. Här har jag äntligen lyckats etablera oss i IK2 och så ska man ge upp. Just nu känns det iaf så. Jag har fått en helt ny respekt för hur hårt vallningen kan slita. På nåt vis har jag nog varit smittad av attityden att ”det är ju en bordercollie, den ska orka hur mycket som helst”…
Nu kanske vi måste avstå agilityn också. Det får väl framtiden utvisa. Men just nu känns det som vi skulle kunna köra nåt lopp då och då i alla fall.
Nu har hon vilat från träning sen början av maj och senaste veckan går det inte se någon hälta. Hon har varit lös på skogspromenader men inte fått rusa som en idiot (vilket hon gör om hon får bestämma själv). Det har blivit några smårusningar och små vardagliga vallningsinsatser så hon har inte tappat så mycket kondition, tror jag. Hon har fått hoppa enstaka hinder och idag körde jag ett par slalom. Det blev inte sämre, hon ser faktiskt riktigt fin ut, men jag vet inte om jag vågar tro på det. Jag kanske ser det jag vill se?
Flera personer har känt på henne sista tiden och de har diverse anmärkningar och tips på rehabilitering. Pierre på Bagarmossen trodde att jag rehabtränat henne för lite i ”ytterläget” dvs i eller strax under max. Att jag kan backa rehaben och fortsätta bygga upp henne. Fick även töjövningar som vi inte gjort förut och att dessa ska göras även innan ansträngning. Han sa också att det skulle kunna vara en stukning av höften och i så fall tar det lång tid, typ ett halvår. Maria hittade även en trådig muskel på insidan låret så vi har att jobba med…
Vi har även en tid inbokad för stor utredning på Strömsholm på måndag och nu funderar jag på om det är meningsfullt att åka dit med en hund som är ohalt … Hon röntgades ju från topp till tå i vintras och allt såg prima ut. Suck, varför kan det inte vara enkelt?
Knut
Mår bra men har verkat lite sur över nya familjemedlemmen… och ignorerat henne totalt. Han har riktigt blängt på mig med en blick som säger ”Övergiven!”
Från nästa vecka hoppas jag mitt liv återgår till det normala och då ska vi komma igång med träningen ordentligt. Eftersom Sia inte kan tävla vallning så har jag valt att även lägga Knuts vallningstävlande på is ett tag. Min plan var ju att starta båda, Sia för att ”tävla” och Knut för att ”träna”. Han behöver massa mer erfarenhet och träning för att duga i IK2 så vi får väl se till hösten om jag är ”på’t” igen. Nu får det bli agility i sommar.
Fame
Har känts gammal senaste tiden. Vet inte om man bara ska acceptera det eller om jag ska tänka i banorna att det är nåt fel på henne? Hon är ju bara nio år… Vad tror ni som har sett henne?
Ettan
Ettan är som vanligt tycker jag. Pigg och glad. De tävlingar hon gjort är ok, hon brukar alltid ha lite svårt med tiderna i början på säsongen.
Kelli
Ja tänk att vi har en femte hund igen… man vet aldrig vad framtiden har att erbjuda 🙂
Hon är en sprallig och härlig liten valp. Jag har lite nya idéer om vad hon ska få lära sig och jag ser fram emot att börja träna med henne! Än så länge håller vi bara på och lär känna varann. Hon verkar kavat och påhittig och hon är redan väldigt lyhörd.
