Knut klubbmästare!

 

Knut fick reperesentera flocken på årets KM. Det var så många anmälda så vi fick begränsa till en hund per förare under dagen, totalt 35 starter. Han är så stabil och fin att köra, gör precis det han ska. På bilden ser vi klubbmästarna i alla fyra klasserna. Från vänster Cimastavens vinnare Tammy med Becka. Siancupen vanns av Gunilla och Freddie, Brassekannan av Karin och Nova. Balderstaven av mig och Knut. Roligt!
Vi hade en härlig höstdag hos Birgitta Ulväng i Örsundsbro. Många SULVK-are var på plats och alla bjöds både på fika och lunch under dagen. IMG_0939
Foto: Ann Björkenius

Knut håller fint i kroppen just nu och har fått göra två tävlingar i höst. En andraplats i Åkersberga och nu vinst på KM visar på vilken fin hund han är.  Jag vågar inte hoppas att han ska hålla för tävling flera dagar i rad. Jag är nöjd med att han kan göra lite småjobb här hemma och tävla nån gång ibland.

Kelli 3a Agria Cup och klar för landslaget 2016

Har tävlat Agria Cup i Skåne i helgen. Förmodligen året sista tävling. Och vilket roligt avslut det blev!
Både Kelli och Hassel gick till final. Kelli med en andraplats i semifinalen och trea i finalen. Vår första mästerskapsmedalj i vallningssammanhang! Fantastiskt, en dröm som går i uppfyllelse, jag får nypa mig i armen för att förstå att det är sant!
Som grädde på moset är Kelli därmed inkvalad till nästa års landslag och får tävla både EM och NM. Hurra!!!

Första dagen tyckte jag gick sådär. Inga stora misstag men det vinglade och for lite för mycket. Bra närarbete och vi lyckades vara bland de 30 som gick vidare. Semifinalen gick bättre, då bestämde jag mig för att hålla tillbaks dem ordentligt hela vägen. En taktik som höll. Kelli kom 2.a och Hassel 7.a och var därmed bland de 15 som gick till finalen.

I finalen fick Hassel problem hitta den andra hämtflocken och när han väl hittade den blev det svårt för honom att ta den förbi dragen i framdrivningen. Det var väldigt långt 600m bort men bra hörbarhet. Dessutom, liksom så många andra, fastnade vi i sorteringen. Det var så nära att vi fixat det men jag tappade ihop dem med bara två kvar och sen hann vi inte.
Han saknar en hel del rutin som han inte hunnit få. Han är bara 3 år och han är den av mina hundar som kommit absolut längst vid så låg ålder. Framtidshopp!!!

Ja helgen blev en välbehövlig självförtroendeboost efter att vår SM-insats blev ett bottennapp förra helgen. Ingen skugga över själva arrangemanget, det var jag som inte var i form då helt enkelt.

Så härligt kunna hitta motivation och fokus igen efter bara några dagar! Har många härliga vänner att tacka för det! Så underbart med alla hejarop och peptalk från när och fjärran. Stort tack till er alla!

Jätteroligt är det också att bästa reskompisen Lena Brundin kvalade in till Agria Cup-finalen med lilla Mira! De gjorde en mycket fin runda och kom på 11.e plats. Foton: Tommy Ernstedt och Linda Jonsson (alla från Agria Cups Facebooksida)

Bernie flyttar får…

Ja, faktiskt 🙂 Den här filmen är väl en direkt fortsättning på det som hände på förra filmen jag publicerade här. För varje dag vågar jag släppa på honom mer och mer och idag fick han gå efter tackorna hela vägen till grinden. Jag och de andra hundarna backar upp bakom så han ska väl inte ha hela äran av att ”flytta” dem. Men han kan gott få tro att han gör det. Jag tror det stärker hans självförtroende att flytta djur och jag tror det är goda erfarenheter han får under uppväxten. De ”kommandon” jag använder är hans namn ibland för att han inte ska försöka glida runt samt inkallning när jobbet är slut. Nåt stopp har jag inte än, ialla fall inget som jag tror skulle fungera om han får börja sticka runt och balansera. Så fort vi har ett fungerande stopp så kommer jag antagligen släppa iväg honom runt. Vi får se, det är ingen brådska, utvecklingen får gå i sin egen takt liksom.

För övrigt är Bernie en cool kille och anpassar sig mer och mer till de andra hundarnas dagsrytm. Han är i stort sett rumsren, det är väldigt sällan det sker nån olycka inne.

Kelli på Nordiskt Mästerskap

nordiska2015
Foto: Anna Lundberg

I helgen som gick deltog Kelli och jag på Nordiska i Danmark. En jättefint arrangerad tävling på fina djur i Holstebro på västra Jylland.
Kelli jobbade på fint och jag är nöjd med hennes insats, misstagen vi hade var helt och hållet mina. Det blev en blygsam individuell 30.e placering (av 60). Roligt var det att vi fick vara med och bidra till Svenskt Lagguld! Norrmännen har dominerat vallningen de senaste åren så det är första året på länge som Sverige tog hem den titeln. Roligt!

Individuellt vann norske Jo Agnar Hansen med Tysswg Kate men sen var det svenskt på resten av pallen. Barbro Klingborg tog silver med Fårvallarens Lille Bill och Anja Holgersson brons med Random John. Vi hade ytterligare fyra svenskar i final, Marianne Klima, Karin Söderberg, Katia Maines och Gunnel Boström. Hela sex ekipage i final, det är bra! Grattis alla!
Här är lite bilder, tävlingsbilderna har goa reskompisen Hanna Eriksson tagit:

Godkänd Vallhund Seglinges Lyra!

Grattis Lydia Benson och Lyra som fixade vallhundsprovet så fint! Lyra blev därmed den fjärde av Kellis valpar med Loki som fixade VP, det är ju jättebra!
Hittade ingen nytagen bild så det fick bli en valpbild. Så söt och nytänd här.
lyra_kenneltraff

Hassel och Kelli SM-klara!

Holland och Pre Continental

Förra onsdan åkte jag till Holland för att tävla i en stor vallningstävling med Hassel och Kelli. Mötte upp Karin i Jönköping och första stoppet blev på Häckeberga för lite träning. Marianne hade fixat i ordning ett malteserkors åt oss och det var verkligen bra och nyttig träning.

Tidigt torsdag morgon drog vi vidare från Skåne till Holland och kom fram lagom till invigningen av tävlingen. Det blev inte så många bilder tagna, lägger några längre ner.
Vi bodde på ett jättefint B&B som hette Nya tiden fast på holländska, minns inte stavningen…

Tävlingen var smart indelad i sex grupper och vi körde två banor ena dan och en den andra. Det var liten fördel att starta dag två eftersom fåren blev medgörligare ju fler gånger de gick banan. Man räknade ihop poäng från sina två bästa banor. Eftersom bana 1 och 3 gav mer poäng blev bana 2 ganska betydelselös.
Arrangemanget var fantastiskt och jag har aldrig varit på något liknande. Otroligt välorganiserat och bra på alla sätt. Fina banor, bra får, bra utställning och service. Jättetrevliga människor överallt. Trivsamt och jätteroligt!!!
Framförallt jätteroligt att få köra tre banor på två dagar och dessutom mäta sig med europaeliten.

kelli_eva_pcsc15_km
Kelli på bana 2. Foto: Karin Mattsson

Fredag morgon var det start 6.45 och Kelli var först ut med nr 3 på Bana 2. Klicka på länken för att se alla delpoäng för samtliga tävlande.
Det var en ordinär bana med delning fålla singel. Kelli gjorde jättefin utgång och upptag. Låg på mer än jag önskar i drivningarna så det blev svårstyrt. Snyggt närarbete. Vi tog ledningen på 87p (av 110) och ”vann” vår grupp och slutade på 26.e plats totalt (av 99) (4.e bästa svensk).
Hassel gick ungefär likvärdigt med Kelli, hade också svårt med drivningarna men bra utgång, upptag och närarbete. Han fick 85 och slutade på 34.e plats. Vann bana 2 gjorde Aled Owen på 104p.

Fredag eftermiddag var det vår tur på Bana 1. Hämt, drivning, malteserkors och delning och totalt 120 p (korset gav 2×15, 15p för varje ränna alltså). Här blev det knivskarp konkurrens om höga poäng.
Hassel gick bäst av mina och fick ihop 108p och hamnade på en 18.e plats (3.e bästa svensk). Även här var det drivningarna som drog ner betyget. Känns lite konstigt eftersom vi brukar vara bra på det och sämre på närarbete. Nu var det tvärtom… kanske indikerar vad vi lagt krut i träningen på :P. Kelli hade otur och fick en svår tacka som hela tiden ville lämna sina kompisar. Hon jobbade på bra med tanke på förutsättningarna. Det ingår liksom att få såna tackor ibland. Den här banan vann Jo Agnar Hansen med Sisko på 115p.

Lördag hade vi bara en bana och vår grupp körde mitt på dagen. Skönt med sovmorgon! Nu var det alltså Bana 3 och dubbelhämt med 140p. Så roligt få tävla dubbelhämt, det är ju sällan man får chansen till det.
Båda hundarna hade ungefär samma problem och behövde några övertalningar för att släppa flock 1 och sticka. Hassel var så rolig för han blåvägrade först men sen helt plötsligt när jag skulle slå över honom höger så bara stack han.
Även här blev det drivningarna som drog ner oss mest. Fåren var tunga att lyfta så jag var nöjd att båda fixade det fint. Drivningarna blev tröga och fåren ville gärna stanna och beta. Hassel gjorde det rätt fint men alldeles för sakta. Tiden rann ut för oss mitt i sista benet. Tror han kan konkurrera när han får mogna lite mer. Kelli hamnade på 28.e plats (4.e bästa svensk) på 109p. Vann gjorde Jo Agnar igen med Sisko på 134p.

Söndag och final. Karin lyckades bäst av svenskarna och hamnade 4 i den sammanräkningen till finalen. Även Eva Eriksson med Zara lyckades ta en finalplats. Marianne och Ann hamnade oturligt precis utanför med Ross och Jet på placering 17-18.
Finalbanan var en traditionell finalbana med dubbelhämt 2×10 får, drivning, sortering och fålla. Utgång 2 var riktigt knepig med en bro över kanalen till fältet bredvid. Väldigt många hundar hade svårt hitta över. Några skar och de flesta behövde många omdirigeringar. Men alla hittade dit och hämtade djuren. Fantastiskt! Ni kan se i resultatlistan på de som har extremt låg poäng på Out2 (utgång 2) att de bedömts som att de skurit.
Men Oj vad sugen jag blev att få prova!
Svenskarna tog placering 13 och 14 och som vanligt var det stor dominans på pallen av våra norska grannar!
Grattis Jo Agnar Hansen och Sisko till finalvinsten!

Häckeberga och Kåseberga IK2 och lite Andrarum

Skrolla ner för massor av bilder!

Har haft en härlig vecka i Skåne. Först på agendan stod IK2 i Häckeberga hos Marianne Klima. En fantastiskt fin mark med många möjligheter till kluriga banor. Inte en platt fläck någonstans men ändå långa härliga vyer. För min del var det första tävlingen här (har tränat förut) och målet var att hundarna skulle hitta och hämta fåren. Efter ha läst om tidigare tävlingar där så kändes det som en relevant nivå för målsättningen.
Hassel var först ut och jag måste faktiskt erkänna att han är rätt smart. Han gjorde en nästintill perfekt utgång och hämt. Det betalade sig fint med hela 49 poäng, endast 1 poäng bort. Så mycket bättre blir det liksom inte. Sen tappade jag antagligen koncentrationen för körde drivningen som en kratta och tappade massor av poäng, linjer och grindar. Delning och singel gick perfekt medan rännan blev svår. Hassel blev lite för hjälpsam där och vi lyckades vända fåren för tidigt flera gånger. Totalt 79 poäng och en blygsam placering. Var ändå väldigt nöjd med grabben.
Kelli nästa och hon sprang bort sig i utgången. Suck. Jag försökte bedöma när hon var bakom djuren och visslade stopp plus framåt. Inget hände. Efter en stund dök hon upp på helt fel ställe, märkte sitt misstag och rättade till själv. Resten av hämtet och drivningarna var fina förutom att jag hade helt fel linjer. Närarbetet hann vi inte klart så poängen blev små.
Summa summarum ändå en jättetrevlig tävling. Jag är dålig, hundarna bra. Värre med tvärtom tycker jag. Jag tror jag kan skärpa mig lite 🙂

Sen blev det några dagar i Andrarum och där dök även Monica Larsson upp. Vi hade några trevliga sightseeingturer, träningar och middagar där. Åsa o Bosse lika gulliga som vanligt såklart!

Så blev det helg och två dagars tävling i Kåseberga. Makalöst vackert alldeles intill Ale Stenar och en lång härlig kuststräcka. Bara att få komma dit är ju liksom värt resan. Skåningarna är bra på att arrangera och detta var inget undantag. Tävlingen flöt på fint, banan var inte så stor men djuren bjöd i stället på utmaningen. Fina, egensinniga tackor som var svåra att få grepp om. Båda hundarna skötte sig fint men det var svårt få in den där fullträffen. Jag fastnade vid fållan i alla rundorna tror jag. Känns som vi har en träningsuppgift där. Känns också som jag skrivit detta förut. Många gånger. M å s t e bli bättre på fålla!!!
Kelli kom i alla fall 3.a ena dan (utan fålla/singel) på 79p.

SVaKs Uppfödarpris

På SVaKs årsmöte fick jag motta uppfödarpris, det kändes stort. En milstolpe som uppnåtts.

För att få priset krävs tre hundar som kvalat till Unghundscupen. De som bidragit till mitt pris är Seglinges Knut,  Hassel och Kjapp.

Landslagsläger

Härligt påskfirande på landslagsläger i Klämmestorp hos Ann och Isi Awes. Det var vallningsträning i dagarna tre och norska toppföraren Jaran Knive var anlitad som tränare. Vi fick utmanande uppgifter som skulle avslöja våra svagheter, vilket de verkligen också gjorde. Därefter fick vi coaching runt detta och det kändes riktigt bra. Jag har med mig många goda idéer om hur jag och Kelli kan förbättra oss.

Marker och service var verkligen toppen. Marianne och Katja, våra ledare, har verkligen organiserat allithop bra. Ann och Isi stod för markservice både vad gäller lunch, boende och fårhantering. Känner mig riktigt bortskämd. Dessutom var vädret på sitt bästa humör, kan det bli bättre?
landslagslager2015
Årets landslag (fem st saknas). Foto: Ann Awes


Panoramabild över träningsfältet. Vi gjorde långt hämt med knixiga utgångar och rejäl motvind. Dubbelhämt med dolda får och knepiga utgångar.


Jaran gick igenom sitt sorteringssystem och alla fick prova på.

Som avslutning körde vi en tävling på full bana. Utgången blev mest avgörande och Mikaela med Q vann! Cool att damma av hela landslaget som debutant och dessutom med sin reservhund! Grattis Mickis!

Julpromenad med djuren


Det har blivit lite mindre tid för hundarna under julen så idag fick det bli en promenad med vallning på samma gång. Både träningsfår, fyra hundar och matte fick välbehövlig motion. På filmen är det Hassel som föser, Knut som springer långt ut i sidan för att så småningom bromsa fåren. Sia går vid mina fötter och Kelli är nånstans därute och hjälper Knut. Båda tar lite egna initiativ. Bra eller dåligt vete tusan men ingen gör ju något dumt med fåren så jag låter det gå.
Det är kallt, nio minusgrader och väldigt vackert med sol och lite snö.

Den här julen har jag jobbat rätt mycket i stallet och det är faktiskt mycket roligare än jag trodde. Jag skottar några boxar, släpper ut lite hästar, fodrar, borstar mm. Snart börjar jag väl köra också, hehe.

Malteserkurs eller kors då

Idag, andra advent och lite lätt duggregn. Kallt och grått men ändå jäkligt trevligt! Jag har haft fyra elever här som drillats i detta med malteserkors. Vi kunde konstatera att det var svårt på många sätt. Men deltagarna klarade det med beröm godkänt! Sträck på er Anna med Bess (Mick-Lynn), Ninnie med Kate (Rob-Sia), Karin med Nova (Jim-Bibbi) och Marianne med Funny (Mick-Bride)! Lånar några foton som tagits av Karin Molander-Danielsson.
malteserkursAnnaB
Här får Anna igenom alla fem tackorna. De ville gärna gå ut på sidorna och var väldigt känsliga för tryck inne i rännan. Det gällde verkligen titta på fåren (och inte på hunden) och att hunden den gjorde som man sa och att den gjorde bra flanker. Minsta fusk eller fel så gick fåren fel.
Sen fick vi ”problem” att tackorna hela tiden ville in i korset vid förflyttning till nästa ränna så det gällde tänka på att styra precis hela tiden. Det är många parametrar att hålla reda på i ett malteserkors!

  • hålla sin sida
  • trycka lagom
  • ha koll på fåren
  • ha koll på fårens väg
  • ha koll på sin egen väg
  • styra hunden
  • (lyssna på instruktören)

malteserkursEva
Man syns fint i rosa 🙂

Maglarp, Andrarum, Agunnaryd

andrarum_141201litFörra helgen gjorde jag och Lena en sista tävlingsresa för året. Kosan styrdes mot Skåne men först stannade vi hos Eva Eriksson i Agunnaryd. Fika, massa prat och härlig träning bjöds det på där. Sen anlände vi till Andrarum och det är alltid lika roligt hos Bosse och Åsa. God mat, massa prat och träning. Hög trivselfaktor! Och så fick jag återse Becca!
På fredan gick vi ut på EM-fältet uppe vid Kristinehofs Slott. Jag ville passa på att få göra det första hämtet i EM-finalen. Utgången går runt hela sjön (dammen) och ni ser vart fåren står på den lilla bilden, precis mittemot på andra sidan. Framdrivningen gick åt vänster från föraren sett, runt hela sjön för att sen komma rakt emot föraren över kullarna. Världens häftigaste hämt! Och vi gjorde det! We made it!!! Såå himla häftigt!Såna träningar är liksom värd all möda, jag somnade med ett leende på läpparna.andrarum_141201
Lena (eller är det Åsa?) har precis skickat hunden

maglarp_141129
Lördag – söndag var det dax för IK2 i Maglarp – nästan så långt söderut man kan komma i Sverige. Det var en liten tävling och en liten bana. Platt och det såg ganska enkelt ut. Men det var det inte.Fast jag förstår egentligen inte vad det var som gjorde det så svårt. Fåren var helt ok liksom övriga förutsättningar. Det blåste rejäl medvind framförallt på söndan. Förmodligen var det väl draget som ställde till det även om jag inte tycker det borde varit så svårt att hantera. För min del började både Sia och Kelli med lite av fiasko eftersom till min stora förvåning BÅDA sprang till hanteringen. Första gången i Sias karriär, i sin antagligen sista start som 11-åring – ja då får hon för sig att gå till hanteringen.
Enda förklaringen jag kan se är att den inte var täckt och att alla mina hundar blev lite för djupa. När de kom upp där på toppen så såg de hanteringen såklart och tänkte väl att här ska inga får missas… Som tur var bestämde sig Hassel för att det bara var fyra får som skulle hämtas. Han gick väldigt bra på lördan och var framförallt väldigt styrbar. Lite för ”på” för min smak men resultatet blev bra och räckte till en andraplats. Hans första placering i IK2! Hurra!!! Nio SM-poäng också så nu behövs det bara 1p till för att vara ”klar”.
Lenas hundar gick skitbra, Lovis vann och Mira kom trea. Vi lade alltså beslag på hela pallen! Kul!

På söndan var det Hassels tur att bli lite djupare och därmed hamna i hanteringen. Är ändå nöjd att han släppte direkt och kom in på banan och körde på rätt får. Men det vinglade mer och inte många poäng kvar den dan. Kelli fick jag styra för att få på rätt får i hämtet och därmed blev det massa avdrag och dessutom vingel, missade grindar och ramlade ur toppstriden. Positivt med henne är att hon gjorde toppfina delningar båda dagarna.
Knut var den som gick bäst. Han gjorde ett kanonhämt men fick en roslagstacka som inte ville vara med. Tänk att de där roslagstackorna fortfarande förföljer mig… ! Den härstammar faktiskt från dem vi köpte på 90-talet tillsammans med Åsa och Bosse när de bodde häruppe. Första benet fösning gick upp emot hanteringen och då tog hon sin chans och drog. Jag tog ett felbeslut och Knut hann inte reda upp det. Det var bara tacka för sig och gå av. Lite surt.

Sammantaget var det ändå en lyckad och väldigt trevlig resa. Kul med en sent planerad roadtrip så här sent på året.

 

 

 

Valpträff med Hovslagaren

IMG_8217.JPG
I lördags hade Åhza Gustavsson, Hovslagarens kennel, valpträff här. Jag anlitades som instruktör och vi testade  sex 7-månaders valpar (Loki – Somollis Bess ”Majken”)Det var ett trevligt gäng och unghundarna såg väldigt fina ut. Det ser ut som en lyckad kombination.

Sverigecupen – äntligen och korsdrag i Unghundscupen

Ja, du som orkat läsa hela höstens resor för mig och hundarna undrar nog…  ”är hon galen” … ”hur orkar hon” ?? Det är inte utan att jag frågat mig själv detsamma. Men gör man roliga saker så orkar man, så är det bara! Kom alltså hem från SM i Boden, var hemma i tre dagar för att onsdag eftermiddag åka till Kungsör. Nu var det i alla fall någorlunda nära. Tävlingarna började med första start 7.00 på torsdag morgon så Lena och jag tog in på Kungsörs Camping i en liten stuga. Inte samma som förra året men nästan.

Första dagen var kvartsfinal och det gällde komma bland de 30 bästa av 54 starter. Det borde gå om inget oförutsett inträffar ellerhur? Banan såg trevlig ut och var väl avgränsad med staket. Ett stråk typ igenvuxet dike eller mur fanns långt bort tvärs över banan. Vi fick djuren utställda till vänster om det stråket och det föll sig naturligt skicka vänster.

Både Knut och Kelli gick helt ok men liksom de flesta andra fick vi inte in djuren i fållan. Den var ställd ganska nära uttaget och dels var djuren ovilliga gå in dels ställde draget till det. Dessutom gick de uttagna fåren på andra sidan vägen i en hage och ibland rörde de sig så att de syntes från tävlingsbanan. Detta orsakade ett kraftigt drag för vissa hundar. Arrangören ändrade till dag två och tre då djuren togs ut till en annan hage.

Tyvärr chockade Lovis oss med att skära framför Lenas fötter och därmed var hennes chanser borta. Så himla trist. Roligt ändå att Mira gick vidare. Man måste ha mer än en hund, så är det bara!

Andra dagen var det 30 starter och de 15 bästa gick till final. Nu var det lite längre bana och både delning, fålla, singel. Fållan var flyttad så långt bort från uttagsgrinden som möjligt. Det gjorde fållan betydligt mer överkomlig, dock inte plättlätt.

Knut startade först av mina och jag börjar bli rätt van att råka ut för konstiga saker. Han gick ut fint men utställarna tappade tillbaks flocken och jag fick omstart. Nytt försök och Knut är ju inte den som brukar skrämma djuren eller jaga. Det gjorde han inte nu heller men en tacka bestämde sig för att springa. Hon sprang som ett jehu före de andra. Hämtet gick hyfsat och första benet någorlunda. På krossen så skenade hon och jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera det. Hade försökt trycka till henne runt stolpen men det hjälpte ju inte. Fick försöka styra och sen tajma svängen men det var omöjligt pricka krossgrinden och flocken var helt ustpridd. Springtackan först och de andra försökte haka på. Fick in dem i delningsringen och hon var fortfarande yrslig den där tackan. Hade även en texeltacka som började tappa tålamodet. Fick till en delning och sen mot fållan. Där spretade flocken åt alla håll och jag började titta på klockan. Springtackan for runt och texeltackan tjurade emot. Sen rätt var det var så sprang tackan ifrån de övriga och IN  i fållan. Jaha, tänkte jag, det var ju snällt av henne – men konstigt – nu borde det iaf bli lättare få in resten. Medan jag jobbade med övriga fyra tackor såg jag i ögonvrån hur tackan i fållan lade sig ner. Hade liksom inte tid att fundera över det utan jobbade på och fick till slut in resten av tackorna. Sen när jag skulle ta ut dem så reste hon sig inte. Jag gick in i fållan själv och då var hon helt lealös. Jag ropade på hjälp och domare Mosse kom, liksom Anja veterinär och nån mer, tävlingsledaren kanske. Jag minns inte. Jag var mest bara förvirrad. Vad händer nu liksom? Är jag diskad? Jag startade ju rätt tidigt och tävlade om en finalplats, även om det inte gått jättebra så kände jag mig inte helt borta. De fick ringa efter djurägaren som kom med fyrhjuling och kärra och fraktade bort tackan. Mosse sa åt mig att jag skulle få en ny flock till delningsringen och göra en singling. Jag fick en minut på mig. Det behövdes tre flockar för att Knutte och jag skulle gå runt banan. Det räckte inte till final. Och tackan hade piggnat till när hon kom hem till gården, puh. Även om det inte var vårt fel så känns det ju trist. Något stod ju inte rätt till med henne, det var ju helt säkert.

Kelli då. Jag minns faktiskt inte hennes runda men hon måste ha gått rätt bra för vi gick till final – tjohoooo!!!! ÄNTLIGEN! Vi klämde till med en 6.e plats i kvalet.

Lena och Mira lyckades också bra och tog sig till finalen!

Nu var det spännande se om våra småflickor skulle klara ett dubbelhämt, nu var det debut för båda. Kelli har strulat en del med look-back-kommandot under hösten och även om det lossnat lite på träning så har vi inte tränat några längre dubbelhämt på evigheter. Jag har fått ägna mig helt åt att få henne släppa flock 1. Så nu var det spännande. Hon hämtade första flocken fint och jag väntade en stund innan jag gav henne look-back-visslan. Jag fick övertala henne ett par gånger och tyvärr skar hon nog innan hon gav sig iväg. Men jag jublade inombords – hon gick iväg – vi skulle få köra hela banan! Sån härlig känsla. Jag är väldigt nöjd med hennes arbete på banan. Jag måste verkligen bli bättre  på sortering men vi fick till det till slut och känslan att få stänga en finalfålla – ja den är obetalbar! Lilla Kelli hade fixat det och det räckte till en 6.e plats! Vi tog oss därmed in i landslaget till Nordiska Mästerskapet 2015. Hurra!!!

Mira är ett par år yngre än Kelli och fixade inte det där med att hämta en flock till. Det blev för svårt så Lena valde att bryta. Men så duktiga de har blivit för övrigt, jätteroligt att se!

Roligt var det också att titta på finalen och se Katia vinna med Loki och därmed slå sig själv som tvåa med Duke. Katias sorteringar var perfekta – så vill jag också kunna göra! Nu har jag en perfekt målbild och ska träna hela vintern!
Så det så 🙂

Nöjd och belåten åkte jag hem och laddade om inför Hassels final i Unghundscupen, dagen efter. Tyvär blev den banan alldeles för svår för oss. Det var rena korsdraget och fåren drog innan han var framme i upptaget. Efter en minst sagt svajig runda valde jag att bryta i delningen. Så här i efterhand inser jag att det var rätt korkat att bryta. Några poäng hade vi ju såklart kvar och här gällde det ju platser till Nordic Nursery. Men där och då hade jag inte en tanke på det. Och kanske lika bra det, nu kan vi ladda om i lugn och ro. Träna honom lite mer färdig till nästa år, jag tror mycket på den lille mannen!

 

 

SM i Boden och vinst i IK2 Vinnersjö

600 mil och tre veckor senare (läs om Skottlandsredan här) kändes talesättet Borta Bra men Hemma Bäst som mitt i prick. Det var otroligt skönt att komma hem. Vi kom fram till Mariannes hus i Ystad och övernattade där. Sen var det bara 70 mil kvar, ja det blev några till eftersom jag hämtade upp Knut i Storvreta också. Känslan att sova i sin egen säng är obetalbar ibland. Men faktum är att trots många olika boenden har just sängarna varit ovanligt bra.

Det blev en dag hemma med tvätt och djupdykning i posthögen. Hur mycket blir det på tre veckor!? Lördag och söndag var det dags för tävling igen, nu i Vinnersjö. Jag vet, det är hur galet som helst att ge sig iväg direkt efter en sådan långresa. Men Knut hade varit hemma och hundarna hade många resdagar i bilen bakom sig. Och veckan efter skulle vi tävla SM… (i Boden!). Här fanns en tävling jag kunde pendla till hemifrån och dessutom ”damma av” hundarna inför SM.
Det gick kanonbra! Knut gick som den dröm han kan vara och vann första dan och kom fyra den andra. Supernöjd! Om inte…

knut_vinstVinnersjo
Knut efter vinnarrundan i Vinnersjö, strax innan jag upptäcker hans infallna högersida (syns inte på bilden).

Vet inte om jag berättat detta i bloggen, men i somras när jag levererade bagglamm så blev Knut påkörd. Det var precis så dramatiskt som det låter. Duns och en ylande hund som springer hemåt med svansen mellan benen. Han ruskade snett på huvudet och jag förstod att det var där smällen tog. Herregud, hur illa var det? Först gnydde han men snart var han precis som vanligt, inte ens öm. Efter några timmar blev ögonvitan alldeles röd, sådär som det kan bli på människor också när man fått en smäll mot pannan. Eftersom han mådde hur bra som helst så betraktade jag det hela som han hade fått en rejäl blåtira. Inget veterinärbesök alltså. Men beredskapen var hög från min sida, minsta tendens så hade jag såklart åkt in.  Sen klingade historien av och jag hade så smått nästan glömt bort det.

Tills vinnarrundan i Vinnersjö. När vi kommer av banan och han har doppat sig i vattenbaljan får jag se att han är helt insjunken ovanför ögat. Det ser helt absurt ut. Tankarna snurrar. Pusselbitarna faller på plats och jag inser att detta är nån slags svit från incidenten med bilen. Ska han dö nu? Jag bara väntade på kramper och att det skulle bli fler förändringar. Men inget mer hände och han förstod inte alls mina omsorger. Jag visade honom för några andra och alla bara häpnade. Vad hade hänt? Efter att några mer kunniga uttalat sig konstaterade vi att det går en muskel från ögongloben upp emot örat och att den muskeln har kollapsat, förmodligen lossnat i ena änden. Man gör inget åt det om inga fler symptom uppkommer. Anja H (veterinär och medtävlande i landslaget) bekräftade senare den teorin men hade gärna sett en röntgenbild. Inte för att det behövdes utan för att hon tyckte det var intressant. Nu, över en månad senare så ser det fortfarande likadant ut och han är helt symptomfri. Puh!

Tillbaks till tävlingen i Vinnersjö så gjorde även Kelli  topprundor men vi lyckades inte med ränna/fålla nån av dagarna, räckte ändå till 7.e plats båda dagarna. Nöjd med SM-uppladdningen alltså. Sia fick stå över och Hassel kom med som reserv dag två. För honom blev det för dragigt och svårt så jag bröt vid delningen. Nöjd med hans insats ändå, bra erfarenhet och han växer hela tiden.

Efter Vinnersjö blev det hela TRE dagar hemma innan det var dags ta bilen 100 mil norrut – till SM i Boden. Samåkte med Lena och Hanna och vi hade en väldigt trevlig resa.bilresa_sm2014

På vägen upp stannade vi och hälsade på Paula och Dan på Gårdsbacken utanför Örnsköldsvik. Vilket fantastiskt ställe de har och vilken gästfrihet! Vi blev överväldigade och bortskämda med supergod mat och toppenbra träning. Tusen tack igen – ni är fantastiska!
gardsbacken_2014
På den övre bilden ser ni Lena på Danne och Paulas träningsfält ner mot sjön. Nedanför är det bild från vår kvällspromenad. Så otroligt vackert. Nästan så man skulle kunna tänka sig bo i Norrland. Men bara nästan 🙂
Vi kom fram till Boden på fredag eftermiddag och gick direkt ut och kollade på tävlingsfältet. Utan överdrift kan jag nog säga att det inte var någon direkt idyll. Tävlingen gick på ett gammalt nedlagt flygfält kantat av industribyggnader och i framkanten Boden Arena. På andra sidan vägen låg Bodentravet. Arenan var fin men själva flygfältet var för att vara snäll ”sådär”. Nu gällde det ta fram det positiva tänket och det var ändå inte så svårt. Det var platt, inte så stort och sikten var bra. Det borde bli bra hörbarhet eftersom industrierna har stängt på helgen. Lite trafikljud hördes men inte så att det skulle bli något problem. Grundfältet var en stor gräsyta och för att få ihop en bana krävdes att hundarna passerade nån väg och i finalen en landningsbana. Lite annorlunda men inget som kändes för svårt. Parkering, servering och själva arrangemanget var tipp topp, genomtänkt och trevligt. Det här skulle bli bra!

Det gick lite snack innan att tackorna varit svåra att flytta på träningen men det ruskade vi bara av oss, det var vi vana vid… (hm)
sm_2014
Överst syns SM-fältet och nedan vårt boende på campingen. Jättefin stuga men själva campingen kändes lite konstig. Inhägnad med högt Gunnebostängsel ned mot strandpromenaden och ja bara konstig. Kan inte riktigt sätta tummen på varför.

För Lena och Hanna gick det kanonbra och båda gick till final. För egen del gick det åt pipsvängen. Knut gick redan i framdrivningen in i konflikt med en tacka och när vi efter en hel evighet kom till delningsringen var det bara typ 2 minuter kvar. Jag hade klocka och full koll. Det var bråttom. Väldigt bråttom för att inte säga omöjligt att hinna. Jag såg att det kom två omärkta på kanten och kastade mig fram i luckan direkt de kom in i ringen. Knut kom in och höll dem, domarna okejade snabbt. Skickade runt honom och sprang som en idiot till fållan, upp med grinden och pang in direkt (varför går det inte alltid så fort!?). Runt med hunden och in och jaga ut fåren (de ville stå kvar). Precis när de kommer in i delningsringen för singling så är tiden ute. Jag klappade om Knut och gick av banan, var ändå rätt nöjd. Visste att det inte skulle räcka till final, det hade kostat för mycket att backa runt den där tackan. Men avslutet var grymt.
eva_falla_sm2014 eva_knut_sm2014
Två bilder från avslutningen med Knut. Foto: Håkan Hägglund

Så var det Kellis tur. Hon hade inga större problem med djuren ute på banan även om hon kändes lite off. Kanske sliten efter alla resor? Jag tror jag styrde som en kratta också. Sen när vi skulle dela så bestämde sig en tacka för att gå hem. Hon ville bara inte vara med. Lyckades dela men när vi skulle till fållan så bara vägrade hon. Kelli jobbade verkligen som en hjälte med tackan och hon fick mycket beröm från publiken efteråt. Men där tog tiden slut, det kändes som en helt omöjlig uppgift och jag var rätt besviken. Hade jag vetat hur det skulle se ut i finalen så hade jag haft större förståelse för att vi fick det jobbigt.  Men ingen av mina till final alltså.
kelli_sm2014
Den här bilden där Kelli försöker övertala tackan säger liksom det mesta om SM 2014. Foto: Lena Brundin.

Finalen blev minst sagt dramatisk. Det var inte många som klarade sorteringen eftersom draget mellan de som var kvar och de bortsorterade blev för svårt. Tackorna sprang helt enkelt över hundarna. Flera blev stångade och flera hundar tvingades bita ifrån sig. Några blev diskade andra inte. Jag säger inte att det var feldömt på något sätt, blir hundarna attackerade måste de få försvara sig. Mina reskompisar Lena och Lovis var en av dem som fick tiden ute i sorteringen och slutade 11.a. Det var så nära flera gånger att de hade fått till sorteringen men det var framförallt en tacka som bara inte ville lämna sina kompisar. Jättebra SM ändå för dem! Hanna hade gjort en jättefin runda men fick en sån där ”jag-springer-över-dig” tacka och till slut brast tålamodet för Aya och disken var ett faktum. Så himla surt men bara att acceptera. De gjorde ändå en topprestation!

Vi valde att åka hem innan prisutdelningen, det var långt hem och inga priser fanns att hämta. På telefon fick vi rapporterat att Heidi hade vunnit på sitt fina banarbete, de klarade inte heller sorteringen. Tvåa kom Karin som hade gjort alla moment men trasslade lite i dubbelhämtet. Trea Gunnel med unge Cap, den rundan missade jag tyvärr.
Jag valde att vara hemma i stugan på morgonen så jag missade de första ekipagen. Jag behövde en sovmorgon speciellt som vi hade en lång hemresa framför oss efter tävlingarna.

Jag körde de första milen och sen tog Lena över och körde non-stop ända hem. Hon är tuff den där Lena 😉 Jag var hemma strax efter midnatt tror jag.

Nu var det skönt få sova några timmar för på måndag morgon skulle fårklipparen komma…

Nu har jag bara en stortävling kvar att rapportera…. kommer snart (om nu någon orkar läsa). Kan lova lite dramatik även där 😉

 

Kate & Vera

Ja det är inte klokt vad proppen gick ur flaskan och helt plötsligt trillar det in kanonfina vallningsresultat varje helg! KUL!!!

Idag var det Ninnie Lindvall och Seglinges Kate som tog en fin 3-plats på IK1 i Huddinge på 89 p. I samma tävling kom Petra Strand och Seglinges Vera på 9-plats på 70 p, dvs 2-pris. Även idag blev det slut på poängen i delningen för Vera.
Jag vet att Petra är irriterad på att det strular i delningen men delning ÄR svårt. Och som jag förstod var fåren inte plättlätta direkt, snarare svåra. Det är bara träna på så kommer det lossna, var så säker Petra! Nu i vinter är det perfekt att träna delningar! Det behövs inga stora utrymmen, en plogad 25-a! Ett ridhus! Ja det går till och med träna delningar inne i fårhuset!
Med fullt på delning fålla så har ni ju för tusan en 90-runda!!!

Grattis tjejer! Det är SÅÅÅÅ roligt att ni är på banan igen!

Seemework Becca

Ja vi har en liten långtidsbesökare här. Jag ska hjälpa till att träna Becca ett tag. Det är en yngre helsyster till Kelli och de är väldigt lika på många sätt. Jag gillar henne mycket.
IMG_7995.JPG

Wick och Kate!

kate_ninnie_delning_ew
Bilden kommer från en tidigare tävling. Foto EW

Ninnie Lindvall och Seglinges Kate tog 1-pris IK1 i Norrvissjö idag. 86 poäng kammade de hem. Många grattis!

wick_rallyrosett
Seglinges Wick med fin rosett. Foto: Sofia Aronsson

Sofia Aronsson och Seglinges Wii ”Wick” skriver så här på Facebook idag:
”Wick kan numera titulera sig LP1 LP2 LP3 RLDF Seglinges Wii efter att ha skrapat ihop 93p i fortsättningsklass i dag. Därmed uppflyttad till avanceradklass”
Grattis!

World Trial del 1 resan dit och första stoppet

Så har jag till sist landat här hemma efter alla stora tävlingar. Tänker blogga lite om alltihop men tänker dela upp det på flera bloggar så det kommer nog ta sin tid. Mycket finns ju på Facebook men jag tycker själv om att spara på minnen. FB i all ära men det är väldigt flyktigt.

IMG_7526
Sia spanar på får i vackra Häckeberga

Resan mot Skottland
Så började äntligen det stora äventyret!
Jag lämnade EM i Danmark rätt tidigt på söndagen och åkte tillbaks till Sverige. Träffade Ann och Mikael Blomkvist på Häckeberga i Mariannes vackra träningshage. Efter en bottenlöst usel tävlingshelg i Danmark kändes det upplyftande med go träning ihop med goda vänner. Sen blev det middag och sova några timmar hos Marianne i Ystad. Vilket ställe, dit skulle jag gärna åka på semester.
På måndagnatten ringde klockan 3.15 och så gav vi oss iväg. Öresundsbron för tredje gången på en vecka, färja Rödby Puttgarten och rastning på en härlig strand.

Vi körde i sällskap med Ann och Micke hela vägen. Non-stop i stort sett genom Tyskland och Holland till Ijmuiden. Där hade vi fått tips om en fin park att rasta hundarna i. Otroligt stor och vacker park med mängder av stigar hit-o-dit. Vi gick och gick, det gällde ju rasta ordentligt eftersom hundarna skulle vara på färjan i 16 timmar.Överresan till Newcastle gick väldigt smidigt. Vi åt en god middag och sov gott i våra hytter. Hundarna var helt lugna i bilen hela vägen. Vi gick ner några gånger och försökte få dem rasta sig. Jag måste säga att båtresan gick över förväntan. Jag hade lite ångest innan att hundarna skulle vara så länge i bilen men det gick prima!

Väl iland gjorde vi ett kort stopp direkt för att rasta och ge hundarna frukost och sen vidare norrut.

WT201408
Mycket söt liten by ute vid kusten.

Ann hade den briljanta idén att vi skulle köra kustvägen upp mot Edinburgh så vi fick se nåt mer än bara motorväg. Det var en hit, speciellt när vi gjorde en avstickare ut till havet och hittade den söta lilla staden Bamburg. Där gick vi en promenad och åt lunch på en liten pub. Här kommer lite bilder från Bamburg:
WT201401
Ett slott!
WT201410
som jag av en slump råkade fånga i backspegeln när jag egentligen skulle plåta havet…

WT201409

Hundarna var verkligen välkomna överallt! Kolla skylten, här stod det en vattenskål utanför restaurangen.
Otroligt vad folk var vänligt inställda. Lösa hundar hade alla. De som gick i koppel gjorde det nog för att de behövde det (jag tror de var aggressiva). I alla fall så mötte vi massor av lösa hundar och alla var hur snälla som helst. Och det gällde även i Tyskland och Holland.

WT201407
Ann hittade en telefonkiosk – ett minne blott här hemma och sådär gulliga har de väl aldrig varit?

WT201406
Tog en bild på vår lunch men fotot gör inte portionen rättvisa. Fish and chips såklart och vilka lass! En sak skulle vi lära oss under resan, chips har man till allt. Punkt.

WT201405
Och som sagt, hundar var välkomna överallt.

WT201404
Marianne och Micke diskuterar kameranWT201403
Jag vet inte riktigt vad de kom fram till, roligt hade vi i alla fall.WT201402

WT201411

Vi åkte vidare norrut och överallt tröskades det och jag tyckte det var lite halvläskigt med alla branta kullar och stora halmbalar. Tänk om de börjar rulla… kolla de på toppen till vänster… Och stubbåker skulle få en oanad betydelser skulle det visa sig.

Nästa stopp skulle bli hos Lotta och Mosse Magnusson där det bjöds på stor gästfrihet med både mat, boende, träningstips och rolig träning.
Men först en promenad med hundarna och vi passade på att ta varsin bild med den fina utsikten.
WT201413

WT201415
WT201421
Hos Lotta och Mosse träffade vi fler svenskar. Karin, Tomas och Åsa var där på ”träningsläger” och även Alex och Elin var där. Kul!
Mosse var generös med träningstips och det var framförallt fållan som diskuterades. Det hade varit tävling på World Trial-fåren helgen innan vi kom och det hade INTE varit lätt. Fållan var ett stort problem och alla tävlande hade blivit åtsagda att vad de än gjorde så skulle fåren in i fållan.
Alltså var fållträning nr 1 att träna när vi kom. Mosse plockade fram ett gäng mycket skygga tackor som var helt omöjliga att fålla in. Åtminstone för mig och jag tror jag var i rätt gott sällskap. I alla fall i första försöket.
Men tipsen var bra att ta med sig.
Andra dagen hade Mosse ordnat en liten ”hill-trial” åt oss. Vi stod i en hagen och skickade hundarna att hämta får i en annan. Fråndrivning, singel och fålla. Hela kittet. Jätterolig träning!
WT201419
Det finns svalkande platser även i Skottland, sa Kelli och hittade en liten bäck.
 WT201417
Lotta var så gullig och bakade en tårta till Micke eftersom han fyllde år och Mosse utsåg Micke till vinnare av vår Hill Trial som en liten present så där. Kul men Sia var faktiskt bäst för dagen. Även om det bara var på skoj så kändes det bra att hon verkade vara i form inför World Trial.

WT201416WT201418
Avslutningsvis fick vi se Mosse och Lotta träna några av sina nurseryhundar.

Fortsättning följer 🙂

Continental Sheepdog Championship EM

Jag blev tvungen bryta framdrivningen i kvalet eftersom en tacka gav upp och lade sig. Det hela är filmat och det ska bli intressant få se det och försöka anslysera varför det hände. Var det självförvållat eller otur?
Bedömningsmässigt är det iaf disk när sådant händer.
Surt och tråkigt såklart.

Annars har resan varit fantastiskt trevlig så här långt. Tränat i vackra Häckeberga både före och efter tävlingen.
Bodde fint i campingstuga i Danmark på halvön Feddet. Vilket härligt ställe! Långa sandstränder och hundtillåtet överallt.
Tävlingsfältet var en gigantisk hed med växlande vegetation. Det blev en svår och utmanande tävling. Dels var fältet lurigt och hundarna kunde springa bort sig eller bli för vida. Om fåren gled lite i framdrivningen var det svårt att styra eftersom man inte såg pga träd. Fåren var känsliga texelkorsningar och många hundar fick problem.
Av svenskarna gick det bra för Henrik, Eva E och Anja som alla gick till final. Boss gjorde ett otroligt bra dubbelhämt i finalen men fick en tacka som vägrade gå med så det blev slut i början av drivningen. Tyvärr blev det brutna rundor i finalen även för Eva och Anja.
Vann gjorde Wiet van Dongen från Holland. Hunden heter Blaze och var verkligen fin.
Det är alltid inspirerande att se alla toppförare in action, hur de hanterar dessa svårigheter är otroligt intressant att få ta del av.
Toppenbra gick våra Young Handlers Frida o Johanna. Båda gjorde imponerande rundor och tog hem guld (Frida) och silver (Johanna). Stort grattis till er tjejer som räddade den svenska äran!

Nu åker vi till mästerskapen!

Den här veckan börjar årets stora tävlingar för min del. Först EM i Danmark, 1o dagar senare World Trial i Skottland. Sen hem och packa om för SM i Boden och efter ett par dar hemma är det dags för Sverigecupen i Kungsör och Unghundscupen i Sörmland. Sen kan vi gå till vintervila 🙂 De närmaste månaderna blir det mycket resande och det ska bli väldigt roligt!

Nu närmast är det Sia som ska tävla de stora mästerskapen utomlands. Hon är i fin form så det ska bara bli roligt att testa hur långt vi kan gå. På SM är det Kelli och Knut och i Sverigecupen vet jag inte än vem av de tre som får avstå. Jag har kvalat tre men får bara var med med två. Unghundscupen är Hassels stora uppgift. Om utifall att han skulle vara topp 10 där så blir det Nordic Nursery senare i höst. Visst är det spännande!

Landslaget kommer rapportera i Landslagsbloggen.

Jag kopierar lite info från svak.se:

Läs här vilka som ingår i landslaget.

EM – Continental Sheepdog Championship – Danmark den 22 – 24 augusti

Förare från 13 länder tävlar med 92 hundar. Hälften kvalar fredag och hälften lördag. De åtta bästa från respektive dag går vidare till söndagens final.
8 svenska hundar deltar både individuellt och i lagtävlingen (plus delas det ut en mängd andra priser).
Sia kvalar på lördag, startlistor finns på länken ovan.

På Continental är det även EM för Young Handlers. För Sverige deltar i år Johanna Nilsson/Elis och Frida Fornander/Ben.

World Sheepdog Trials – Skottland den 3 – 6 september

Förare från 25 länder tävlar med 240 hundar på årets World Trial som går i Tain i norra Skottland.
Kvaltävlingar går på tre olika banor den 3-4 september. De 7 främst placerade från varje bana går vidare till semifinal fredag 5 september. Av de 42 semifinalekipagen går 16 vidare till final lördag 6 september.
Sia kvalar på torsdan som nr357 (sjuttonde hund på bana 3).

15 svenska hundar tävlar individuellt. Av dessa deltar fem hundar i lagtävlingen och då är det kvalloppen som gäller.
På World Trial kan förarna anmäla sin egen reserv. Jag har anmält Kelli så hon kommer finnas med där. Senast 12 timmar innan start måste jag meddela om jag vill byta hund.

Tävlat på Åland

Vilken tur jag hade som råkade se att Åland arrangerade en vallhundstävling. Tur också att det var så få anmälda att jag fick vara med med alla hundarna. IMG_7500-2.JPG
Ålänningarna är som vanligt väldigt gästvänliga på alla sätt. Jag bodde fint hos Viveka i Hammarland.
Tävlingsbanan var lite klurig eftersom det gick ett stort dike med buskage på sidorna tvärs över banan. Diket var ca 300m bort och fåren ställdes ut på en vall bortom det. Det fanns två övergångar längst ut på sidorna. Lite längre ut än vad mina hundars normala båge är. Det gick att passera över diket men inte optimalt. Fåren skulle sen snett till höger till överfarten som även fungerade som framdrivningsgrind.
Fåren blev lite dolda för hunden i hämtet ffa i den senare delen av utgången iaf dag ett. Det blev en rolig utmaning! Fåren var rörliga texel och svåra i närarbetet. Dels pga att det var lite drag men ffa att de inte alls var tama. De var ganska skygga både för folk o hund. Roligt att få träna på såna!

Det hade börjat skymma när det var min tur igår och då har jag svårt att se linjer o grindar. Ska inte påstå det är lätt i dagsljus men jag tycker djupseendet blr svårt i skymning. Hursomhelst bra att även träna på det!

Är väldigt nöjd med hundarna. Jag fick tillfälle att testa detta på att styra i utgång och alla, tom Hassel, hittade fåren. Idag visste alla tre var de skulle springa och gjorde perfekta utgångar. Bara en sån sak! Kelli har gått väldigt bra ute på banan, lite strul med delning idag men mest nöjd. Sia går stabilt och jag passade på att träna lite extra lydnad. Hassel gör det bra, men behöver mer träning och erfarenhet. Gäller komma ihåg att han nyss fyllt två. Har nog aldrig hagt någon så bra hund vid motsvarande ålder.
Nu sitter jag i färjkön kl 11.15 och har varit borta drygt ett dygn. Himla smidigt att åka till Åland. Hoppas på fler tillfällen hos denna duktiga arrangör.
PS Knut fick vila den här gången.

Liten resumé – jag behövde inte ångra mig!

Här var det långt mellan blogginläggen… en del har såklart hänt sen 23 juli…

Och nej. Jag behövde inte ångra mig 🙂 (se föregående inlägg) . Orkar du inte läsa så finns bilderna längst ned 😛

Kvarts-finalen till SM kördes i Klångsta, Forsa på Carina Björkmans besättning. Lena B och jag åkte upp och bodde kanonbra hos Carina. En egen liten stuga med stooor inhägnad ”tomt” (fårhage). Hundarna stortrivdes och vi också.
Och bra som tusan gick det. Trots värmen. För det var otroligt varmt, nästan så det blev otäckt. Men arrangören valde att bryta första dagen vid 12-tiden och ta siesta till 18. Det var väldigt skönt. Vi hann med en sväng till havet och satt där ute i det långgrunda vattnet en bra stund och bara njöt. Med alla hundar runtomkring oss.
Kelli och Knut gjorde stabila rundor båda dagarna och Lenas Lovis gick kanon och till och med vann sista dagen! Snyggt! Kellan-Bellan var inte så himla mycket sämre, lite sämre utgång annars hade vi exakt lika. Så 2.a blev min bästa placering.
Boden nästa alltså! Både Kelli och Knut gick vidare (4.a och 7.a totalt) och Lovis (2.a totalt). Lill-Mira hade inte marginalerna med sig och får vänta till nästa år.

Här hemma har alla lamm blivit frånvanda och vi har mest sökt skugga. Sisådär tre veckor med över 30grader suger lite musten ur en. I början var det bara härligt men inpå tredje veckan hade vi fått nog och bara väntade på svalare väder. Det kom idag!! I morse var det höst i luften, helt klart.

Jag återvände helgen efter till Klångsta igen. Nu för 3-dagarstävlingar och alla hundarna fick vara med. Men inte samma dag. Jag kom med med två hundar per dag. Bodde kungligt i Ankis husbil. Blir lite väldigt sugen på en sån.
Allihop gick fantastiskt bra. Bästa placering knep Sia på lördan som 3.a på 92p efter Dell och Diesel. Lilla Hassel debuterade IK2 och gjorde det fantastiskt bra. Jag riktigt njöt av att stå där och vissla runt honom. Helt kravlöst och inga förväntningar. En 13.e placering på 82 p blev det (60 starter) och jag är mer än nöjd! Min lilla stjärngosse!
Sista dan kom Kelli 5.a och Knut 8.a. Jag var rätt besviken på Kellis hämtpoäng där jag tappade hela 7 poäng utan att förstå varför. Men så är det ju ibland. Man ser olika saker. Huvudsaken är att jag är nöjd själv. Nu väntar ju större uppgifter och det ska bli så himla roligt!

Alla tackor som ska säljas plus några baggar är nu sålda, de sista hämtas till helgen hoppas jag. Sen är det några bagglamm (Dorper/Finull) som finns till salu men dom behöver växa på sig lite till (födda i slutet maj). Skönt att det löste sig så smidigt. Nu blir det 15 tackor som betäcks och 5 till träningsgrupp.

Igår hade jag en förberedande vallningskurs light för Åhza Gustavssons valpar. En mycket trevlig kull efter Loki – Somollis Bess. Gillar dem skarpt och det ska bli kul följa med på deras resa.

Apropå resa så åker jag till Åland och tävlar den här veckan. En minst sagt liten tävling men så roligt att alla kommer med. Jag behöver träna på att tävla så inte ringrosten biter sig fast. Det går nämligen väldigt fort här. Ser fram emot Åland!

Och nästa vecka bär det iväg på de stora äventyren EM och World Trial. Men mer om det sen.

Ha det gott ni som orkat läsa ända hit 😀