Idag hade vi besök av Helena o Daniel med hundar. Det blev massor av fika och såklart lite vallning i 25.an. Ja, vi hann även med lite agilityträning! Det var längesen må jag säga!
Seglinges Wick – snart 1 år gammal – tänk vad tiden går!!!
Wick ser jättefin ut på fåren. Lugn och lyhörd och Helena har ju världens tajming så han få liksom aldrig chansen hitta på några dumheter om han nu skulle vilja det. Det som var extra roligt var att han inte såg något besvärad ut av sitt vänstra öga. Wick har Lenticonus på det ögat och nyligen var han på ögonundersökning och fick konstaterat att synen i stort sett är obefintlig på det ögat. Det högra ögat är däremot helt normalt. Såklart blir man orolig att han ska vända och vrida på huvudet för att se ordentligt men vi märkte i alla fall inte något av det nu. Efter vallningen tränade vi lite agility och där kunde man inte heller se att han såg sämre än någon annan. Skönt! Och vilken sköning till hund, vilket tryck och vilken kroppskontroll! Jag är jätteimponerad!
Linan hänger på för säkerhets skull men han är ganska besvärad av den så andra vändan fick han köra utan. Det gick hur bra som helst.
Såklart var ”storsyrran” Jill med och fick nöta lite grundträning.
Daniel gosade lite med Fame, kanske värmde hon lite i det kalla men härliga höstvädret?
Kelli nöter vidare på sina höger/vänster kommandon och det går så sakteliga framåt, känns som vi kommer behöva hela vintern innan detta är befäst och över på visslor.
Knut tränar på att hålla sitt avstånd. Han ”ramlar” gärna in för nära fåren vilket mina tackor accepterar. Men på tävling har det inte varit lika populärt så det här måste vi få ordning på till nästa år.
Sia tränar mest för motionens skull men den här vintern måste jag träna in dubbelhämt med henne. För nästa år då… !
Kelli o Knut fick köra lite agility som avslutning på dagen. Fan också! det är så himla roligt och båda är så grymt jävla duktiga….
