Det är inte lätt att få ihop det när man har två stora intressen som krockar. Vallning och Agility. Angenäma problem såklart men det är lite frustrerande att prioritera bort saker. Just nu är det för varmt att vara ute så jag fastnade här vid bloggen en stund.
Hittills i år har agilitytävlandet fått gå före vallningen. Men jag har ju inte slutat med vallning för det, bara det att jag inte tävlat sen typ november förra året. Fattar inte att det är så längesen! Jo, tränar gör vi ju lite varje dag eftersom vi har 20 tackor o 30 lamm, men särskilt tävlingsmässigt har det inte varit. Nu är höet borta så bra träningsmöjligheter finns både här och hos vänner.
Jag och Ann hade lite planer på att göra om den framgångsrika trippen till Botnia Cup (vallning) även i år. Men efter moget övervägande bestämde vi oss för att avstå. För det första så kostar det en hel förmögenhet i anmälningsavgifter (och resa). Räkna själv – 8 tävlingsdagar och ca 250 kr/hund…jag har tre och Ann två. För det andra har jag, som sagt, inte tävlingstränat på evigheter och känner mig ringrostig. Det är nog mest jag som behöver öva mig på att hitta grindar, hundarnas kunskaper brukar gå snabbt att liva upp. Men ska man göra en sån satsning vill man ju vara någotsånär säker på att kunna prestera. Träna kan jag ju göra hemma.
Eller… nu till helgen har jag anmält Kelli till IK1 i Sandviken och även nästa fredag i Sörmland. Hon börjar kunna höger/vänster på visslorna nu (äntligen). Det är inte helt stabilt och de här tävlingarna får vi nog ha låga förväntningar på och ta just som träning.
Jag hade hoppats få med Kelli till Unghundscupen men nu har de flyttat finalen till andra helgen i oktober. Då kommer jag skrika mig hes… i Frankrike hehe… inte på ett böljande fält i Västergötland (sorry Åsa). Nu är det inte så jätteenkelt att kvala till Unghundscupen, man måste placera sig typ topp 5 några gånger och vi har bara ett sånt resultat (en 4-plac från ifjol).
Men kvala till nästa år då!?… Nix filipix, se den planen blev punkterad. Reglerna har nämligen ändrats och nu får man inte vara över 3 år på finaldagen. Till i år kunde man kvala fram till hunden fyllde 3 år (Kelli blir 3 den 23 mars 2012).
I-landsproblem ellerhur 🙂 Men det gör att det inte är särskilt intressant att tävla massa IK1 med Kelli. Kommer lägga krutet (och pengarna) på Sia o Knut i IK2 i stället. Kelli behöver nog ett år till på sig innan hon är redo för IK2, skulle jag tro. Men kanske kanske att vi kan komma med till Fårfor Cup….
Varför är man så insnöad på de stora tävlingarna egentligen? Jag tycker det är jätteroligt att samla poäng, följa kvallistor, kämpa för att komma med. Det är liksom motivation för hela tävlandet på nåt sätt. För inte tävlar man för att vinna en påse hundmat eller ett presentkort… ? Eller?
När jag började tävla så var det såklart andra mål. Godkänd vallhund, 3-pris, 2-pris, 1-pris osv. Jag har alltid haft såna mål att sträva mot. Hur är det för dig?
Summa sumarum av dagens blogg är att i augusti-september blir det ca sex helger vallningstävlingar! ”Uppladdning” inför SM som går första helgen i oktober och dit Sia är klar och dit Knut också har chans att komma med.
Synd att ni imte kommer till BotniaCup, jag och en kompis ska åka
Men hmm,prestera…det kommer vi nog inte och göra, även om resan från södra Finland+anm.avg+boende kommer att kosta en förmögenhet…
Saken är den att vi har typ 3-4st IK1 i FInland under hela året…då får man räkna med att köra tiotalsmil 😮
Så för att alls få nån erfarenhet av tävlingar; betalar man sej sjuk, har dåligt samvete för att man är borta länge från sonen, gör bort sej inför massor av duktiga svenskar (tävlat två IK1 i hela mitt liv) 😮
Sorligt men sant, mitt enda mål är att ta oss runt banan, detta är en prestation för oss 🙂
Anja, känner jag dig rätt så kommer du definitivt inte göra bort dig! Jag har också varit där, med målet att ta oss runt banan! Nånstans måste man ju börja 😀 Nu ska jag försöka ändra dina gubbar!
Det skulle vara glada smail också…varför blev alla så där, hmpf