En vrickad tass!
Vila 2 veckor med Metacam, därefter succesiv igångsättning.
Lite bortskämd hör till när man är konvalescent…
Veterinären hittade ingen speciell punkt som gjorde ont på Sia. Hon reagerade kraftigt på böjprov på tassen, men inget alls på knä/höft. Röntgen visade hela hela rena tassar, inga pålagringar alls (även höger tassen röntgades). Nån ful tå hade väl inte förvånat, det är ju vanligt på bordercollie, men det fanns inget att anmärka på.
Han tyckte inte vi skulle gräva djupare än så eftersom hon återhämtat sig så snabbt. Hon var väldigt halt söndag-måndag. Tisdag nästan ohalt och idag syns det knappt. Om det varit ett korsband (vilket jag befarade), ruptur eller muskelbristning så skulle hon inte ha återhämtat sig så snabbt och det skulle dessutom gå att palpera (känna).
Och palperat har jag verligen gjort – jag har känt igenom varenda millimeter av det där benet. Från ryggen ner till klorna, ända sen mellandagarna då jag märkte att det var något lurt. Jag har hittat (inbillade?) ömma punkter på ett ställe mellan tårna, en muskel som går från akilles och upp mot knät, en muskel som går framsidan knät och upp mot höften. Kanske hon haft ont på alla ställena men att alltihop härleds från tassen. Förmodligen.
Han trodde hon kan ha vrickat, sträckt sig. Kanske hon gjort nån ballerinalandning i djupsnön i Idre?
Jaja nu har vi nojjat klart för ett tag. Det känns bra och jag är optimistisk! Nu ska hon få en rejäl vila och så hoppas jag det läker ut.
Efter veterinärbesöket var jag hos Anna och fikade med Valter och Vendela. Nappa bebis är inte varje dag man gör. Och fläta hår på småflickor händer inte heller så ofta. Himla mysigt var det. Tack Anna! Nu måste vi hålla koll på Svenskan på måndag – då blir det Anna-bilder! spännande!