Det blev 7 valpar!

Kelli har varit så himla duktig. Öppningsstadiet var jättejobbigt och höll på ca 00 – 03 då första valpen föddes. Då hässjade hon våldsamt och jag började tänka oroliga tankar. Men så satte värkarbetet igång och allt bara flöt på. Hon visste exakt vad hon skulle göra och jag var (såklart) egentligen överflödig. På bilden pausar hon på min kudde när jag kommer tillbaks efter att ha hämtat fika.

Här är det en av de förstfödda som tas omhand direkt. Tänk att hon kan bita loss fosterhinnor utan att skada dem det minsta, så häftigt se vad naturen har utrustat oss med. Och navelsträngen gnagde hon av utan att fundera. Man blir ju lite orolig att det ska hamna ett litet ben emellan men hon hade full koll.

Nu sover mor och valpar välförtjänt och även jag har fått slumra lite under dagen.