Snön har vräkt ner hela dagen. Hassel fick en koppelpromenad för omväxlings skull, vill inte att han tokspringer i djup snö. Men frågan är vad som är jobbigast, dra runt i kopplet eller springa? Faktum är att han faktiskt blivit lite bättre på det här med koppel. Inte bra men bättre.
När vi kom hem var Ettan försvunnen, hon har den förmågan numera. Tar sin egen väg hem och hittar massa skoj att göra. Lite läskigt är det för när man ropar kan hon springa åt helt fel håll. Det är lite si och så med hörseln numera. Nu är vi ju bara här hemma och hon hittar överallt men ibland hinner man bli lite orolig.
Jag lämnade Hassel hemma och tog skotern och de andra bc.na med mig för att leta. Då stod hon bakom stallet och liksom väntade på oss. Klappade mig på benet och hon hoppade upp för att åka med. Sen blev det en runda runt hela spåret, ca 2,5 km. Körde i travfart hela vägen, vilket är väldigt sakta i skotervärlden. Alldeles lagom fart för dem som är under uppträning.
Efter ett par timmars vila ser alla fräscha ut i benen så peppar peppar…
Mätte Hassel nyss och han är 47 cm över manken. Kelli är 51, Knut, Sia och Fame är ca 54 cm.
Blir spännande se hur mycket till han tänker växa! Vikten är 12 kg. Perfekt om ni frågar mig 🙂
Eftersom jag fortfarande inte fått besked om Knuts magnetröntgen så har vi börjat träna. Ultuna har konsulterat en schweizisk specialist som ska analysera hans bilder. Och det kan ta tid.
