I värsta fall har han både diskbråck och spondylos och vem vet vad dom dyker upp härnäst.
Jag har inte orkat skriva om det här eftersom det är så otroligt frustrerande och än så finns det ingen klockren diagnos. Det känns som mina händer är bakbundna och jag går här i ett Knut-vakuum, med koppel och två vita tabletter morgon och kväll.
Det hela började med att han plötsligt var jättehalt på vänster bak efter att ha vilat efter arbete. Hältan värmde ur på några steg och efter moget övervägande bestämde jag att han fick köra de stora tävlingarna i höstas. Jag handskades med problemet med stor observation. Höll honom varm, värmde, gick av extra noggrant, masserade, kylde osv. Det blev inte ett dugg sämre, snarare bättre. Men varje gång jag tog ut honom så höll jag andan.
Efter SM hade jag en tid bokad för att kolla upp det hela och på den vägen är det nu. Det som jag trodde var en muskel visar sig vara nåt helt annat och det skrämmer mig.
Först fick jag information om att de funnit en uppbuktande, mineraliserad disk som sannolikt orsakade problemet. MRI (magnetröntgen) rekommenderades och disken skulle kunna opereras med god prognos om det visade sig behövas.
Igår när jag var hos sjukgymnasten för koll stod det i röntgensvaret att han även hade spondylos (benpålagring) på två ställen (!) Det ena satt ungefär mitt på ryggen på undersidan och där brukar det vara harmlöst. Men det andra låg på vänster sida mellan ryggen och höftbenet och kan mycket väl vara orsaken till problemet. Förmodligen klämmer det på nerven till det benet, det är ju vänster han markerat på. Dessutom stod det i svaret att fyndet angående disken kunde vara en ”synvilla” (finns ett fint ord för det som jag inte minns) på grund av att ryggen tryckts ihop under röntgen.
Nu är i alla fall en MRI beställd. Den kommer göras via SLU men på Ackis. De har tydligen en väldigt stor och fin MRI som ger tydliga bra svar. Då ser de om nerver ligger i kläm och utifrån MRI-resultatet kan beslut tas om eventuell operation.
Dagens status är i alla fall att Knut är pigg och hellre skulle göra andra saker än att skritta runt i koppel. Han har dock fortfarande kvar en ömhet i höftböjarna och i ichiasområdet så vi fortsätter ta det lugnt och käka piller. Nu är det bara hoppas på att vi får en MRI-tid SNART!
