Seglinges A-Fame med sin mamma. Hans syster är skymd på bilden. Roligt att det blev två lamm eftersom det är en ungtacka.
Lantliv :)
Första Dorpern har lammat och nu bara en kvar. Ska bli skönt med sovmorgon nån gång.
Nappa lamm, skotta vinterbädd, fylla vatten, nappa lamm, köra traktor, klippa under trådar, nappa lamm, paperwork (o FB), ja, det finns att göra 🙂
Och tur är väl det!!
Hundar härmas
Läste Månadens Tips på Anitas sida och tycker det var tänkvärt och bra illustrerat! Dessutom väldigt söta hundar 🙂
För egen del har jag haft en hel del nytta av att hundarna härmar varandra. Till exempel detta med att hundar jagar. Mina jagar inte och det har kommit mer eller mindre gratis. Jo man vill ju gärna tro att det beror på god uppfostran från min sida men jag är inte så säker på att det är hela sanningen.
Jag tror det är viktigt att befintliga hundar gör bra saker som en blivande valp ska härma. Ni kan ju tänka er det omvända förhållandet. Det är lika lätt lära sig något dåligt.
Om vi fortsätter på jaktspåret så har jag en teori, håll med eller förkasta, kommentera gärna!
Jag tror att det är avgörande hur den första hunden beter sig. Min första bc Kitty hade en del mindre bra sidor men jagade gjorde hon inte. Däremot sprang hon mycket (som en dåre) men höll sig alltid runt mig. Så när Fame kom till flocken hade hon fullt upp med att hålla reda på vad Kitty hade för sig och hade helt enkelt inte ögon för så mycket som var utanför flocken. Självklart styrde jag upp så hon inte fick tokspringa men sån var hon hela livet sen, höll sig till sin flock. Ingen jakt. Och sen har alla andra fallit in på det spåret. Tack Kitty 🙂
Teorin? Jo, förutom det där med att lära sig av varann så tror jag att om jag inte hade haft någon Kitty utan bara Spencer och pappisarna eller ingen annan hund, då hade nog Fame haft mycket större intresse för annat och mycket väl kunnat utveckla någon jaktidé. Jag har sett fenomenet hända för många andra med bc-valpar. Har man ingen i flocken att ”jaga” (leka med, valla, hålla reda på) utan alla beter sig lite halvtråkigt i en border collies ögon, ja då är det lättare trilla dit.
Vad tror du?
Och ja, mina hundar vallar varandra. Inte hela tiden och inte maniskt men någon form av vallningslek är det ofta när de springer lösa. Många tycker det är förkastligt men jag orkar inte ta den striden helt enkelt. Jag vill att hundarna ska få springa lösa och rasa av sig ett par gånger varje dag. Så länge jag kan ha kontakt och kalla in dem att gå vid sidan så får de vara lösa.
Hur gör du?
12-åringarna!
Tack Ninnie som påminde mig om att idag är det 12 år sen första border colliekullen föddes här på Seglinge. Sex ljuvliga individer som givit sina ägare mycket glädje och en del gråa hår. Precis som det ska va. Pojkarna Atas, Medde och Palle är still going strong. Medde firar med att hålla fåren åt husse. Atas har haft lite problem med svajiga levervärden men var pigg o glad senast jag hörde ifrån dem.
Av flickorna är det bara Frillan (Valsa) kvar i livet vad jag vet, det är längesen jag hörde nåt från henne. Winda somnade in förra sommaren och Fara för ett par år sedan.
Yes vi kom med!
Nästa helg är Hassel anmäld till 3-dagars-tävling i Bråfors. Det är grymt många anmälda, som mest 89 st varav 35 får plats. Arrangörsklubbens egna hundar har förtur med en hund per förare samt kan domare begära företräde med två hundar. Många blev alltså bortlottade och därför är det väldigt tursamt att Hassel kom med två av dagarna (han var förstareserv lördag men är nu ordinarie). Lördag och söndag. Även brorsan Kjapp hade tur och kom med två dagar, fredag och lördag.
Det ska bli väldigt roligt att tävla där, det blir debut för mig i Bråfors. Annars har väl de flesta i den här landsänden tävlat där någon gång, de är ju kända för att ha fina tävlingar och bra djur.
Hur går det för Hassel då? Jodå, han utvecklas stadigt och är härlig att jobba med. Han är väldigt på med stor drivvilja samtidigt som han är öppen för kommandon. Han är inte riktigt styrbar i alla lägen än, djurkänslan tar över ibland. Så de går inte sätta upp några tävlingsmål mer än att vi ska skaffa oss massor av erfarenhet i år. Vi ska göra ett bra jobb med djuren och så får det räcka så långt det räcker. Ja, så är det väl alltid egentligen men ni förstår vad jag menar? Det är verkligen inte så att vi sätter klockrena banor på träning och då lär vi inte göra det på tävling heller. Däremot är han alltid bra med djuren, hundra procent pålitlig och det gillar jag skarpt.