Mycket bratwurst… och så lite landslag mm

God morgon!

Ettan snodde en och en halv bratwurst ur min ryggsäck igår… när hon satt i bilen under tävlingarna i Knivsta.  EN OCH EN HALV BRATWURST! Det är väldigt mycket när man bara väger 2,8 kg.
Natten blev lång.
Många rastningar blev det men hon har faktist inte blivit dålig i magen. Bara stinn, flåsig och törstig. Man blir ju lite orolig eftersom det är en hel del lök i korven.

Något roligare som hände igår kväll var att Håkan Wilson från SVAKs TK ringde mig. Knut hade fått plats i landslagsuttagningen! Visst är det häftigt! Jag hade haft mina aningar om att hans poäng skulle räcka för att komma med. Men jag hade också bestämt mig sen några veckor tillbaks att inte åka dit. Vi behöver få stabilare hämt och så dåligt som det gick i Svanberga så känns det inte som vi har något på en landslagsuttagning att göra. Jag hoppas vi kan nå dit till nästa säsong i stället. Dessutom sammanfaller det med agility-SM där jag har Fame inkvalad med laget.
Jag har funderat på den här krocken rätt länge och förberett mig på att någon annan skulle köra Fame på SM ifall jag skulle iväg med Knut på landslagsuttagning. Men nu blir det inte så och det känns helt rätt.
Jag tackade alltså nej, men med ett stort leende.

För övrigt gick hundarna ganska bra igår på vår lilla inofficiella tävling. Ettan lyckades bäst av mina och kom fyra innan hon blev proppmätt (strök henne i sista klassen).
Sen lyckades jag krångla till det i starten i första loppet, med både Knut och Sia. Hur kan man lyckas med det? Det var absolut ingen komplicerad start men Knut läste vägen för sent och halkade omkull. Jag blev lite orolig och kollade av om han gjort sig illa innan jag fortsatte så det kostade både tid och vägran. Det var dock enda felet och jag var framförallt väldigt nöjd med kontaktfälten. 
Med Sia lyckades jag backa omkull ett hinder själv när jag framförbytte (de där framförbytena!!! morr…) plus hoppade hon känguru på balansen. Ojoj visste inte att hon kunde göra sånt…! 
Med Fame kom vi för nära hinder två när vi passerade kombinationen för andra gången och det var threadle. Så hon orkade inte hoppa, tog ner bommen med frambenen och det blev både rivning och vägran. Verkligen en äkta hästvägran ni vet när hästen ångrar sig i luften. Hade det varit en häst hade man garanterat trillat av också… Så dumt. Lillpluttan, undrar om hon börjar bli lite för gammal för det här?
Andra loppet, hopploppet, gick Fame i alla fall felfritt och hon var riktigt duktig. Sia gick också bra men rev och seglade iväg över fel hinder på ett ställe. Hon känns fortfarande lite tung så det fattas lite träning på henne. Knut fick några nybörjarmissar men gick väldigt bra för övrigt.  Jätteroliga banor som Patrik hade ritat! 

Skoj också att klubben fick en ny tävlingsledare igen. Den här gången var det Therese Ledin som examinerades. Grattis Therese!

Fame hade många barn, barnbarn och barnbarnsbarn på plats igår i Knivsta. Nu ska vi se om jag får med alla… Sia och Knut var ju lätt, Swift, Prim, Nick och så var det Cissi, Exit, Eye, Emil och så var ju Peace och bröderna Bonzo och  Boman där. Såg även skymten av broder Flipp.
Dessutom Flaxabarnen Wick och Dee. Rena valpträffen alltså 🙂
Så himla roligt att träffa alla!

Roligt igår också att Maria kom förbi och tränade lite med Peace innan tävlingen. De ska tävla IK1 i helgen och behövde genrepa lite. Och det gick så himla bra! Lydig, koncentrerad och finfina rörelser! Bra jobbat Maria!!

Gällande rävfamiljen så verkar de ha flyttat. Jag har inte sett röken av dem på flera dagar. (se bilder på dem om ni scrollar ner några dagar)

Fick nyss sms från Anna och Flicka. Även denna natt har varit lugn och förhoppningarna växer om att hennes anfall var en engångsgrej.

För övrigt är det mycket privatlektioner, tävlingsplanering, studentfirande och så kontorsjobb såklart. Härlig tid, jag njuter för fullt!

Tre lugna nätter nu…

De senaste tre morgnarna har börjat med tankar på Flicka och Anna. Har natten varit lugn? Har hon fått fler anfall? Jag bävar för morgonens första kontakt.

– Inga nya anfall i natt heller!

Varje sådan morgon känns som en seger!

Tack alla som hör av sig! Alla hälsningar, all information och delade erfarenheter är guld värda! Just nu har vi en idé om att ett foderbyte möjligen kan ligga bakom. Googlar man finns massor av teorier i den riktningen. Det är bara att hålla tummarna!

————————————————
Facit på blommorna i föregående inlägg är i tur och ordning Akleja, Mandelblom, Midsommarblomster och Ängssyra. Tack alla för hjälpen!

Helvetes jävla skit

Jag börjar med något som ändå är glädje med den här skitdagen. Jag fick äntligen till ett felfritt lopp med Knut. Jag är väldigt nöjd med hans kontaktfält och att all träning äntligen ger resultat. Han klonkade i ett par hinder men marginalerna var på vår sida. Vinst och uppflyttad.
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=nslTF3TxOgs]
Tyvärr överskuggas glädjen totalt av en fruktansvärt tråkig sak som hände i natt. Flaxa-Sam-valpen Flicka har haft ett epileptiskt anfall.  Något som naturligtvis gör oss alla berörda väldigt väldigt oroliga. Vad gör vi nu?
Anna har skrivit mer om det i sin blogg.

Vad har vi gjort för att förtjäna detta?

Flaxavalpträff!

Igår hade vi flaxavalpträff. Flicka, Wick och Dee var här, Vide kunde inte komma. Även Sandra med ”plastsyrran” Mika och Karin med Ozzy hängde med. Så himla skoj att träffa både valpar och ägare!

Flaxa och Anna har anlänt. Kolla Flaxammans min!!! Så himla rolig den hunden!


Flicka möter Ozzy …


Självklart stod får på agendan. Här är det Dee som går i fållan.


Kameran var inte framme när Wick var hos fåren men han blev desto mer plåtad så här!


Flicka i fållan

Det var väldigt intressant se hur de utvecklades under kvällen. Målet med övningen var att checka av hundarnas attityd. De skulle bara gå efter fåren till en början. Stanna och titta, vända håll, bara känna att det var okej att vara därinne. Nästa steg var att följa staketet för att så småningom kunna runda fåren och hamna i balans till föraren. Första vändan var det lite läskigt och de voffade till några gånger och de hängde rätt rejält i kopplet.

Efter att ha fått vänta nån timme på nästa vända så var det andra bullar. Alla tre kunde plötsligt slicka staketet i slakt koppel och de kunde släppas lösa till andra sidan helt lugnt och stanna av sig själva! Wow jag blev verkligen jätteimponerad. Andra vändan kändes det direkt att hundarna var mogna för lite mer press. Både Therese, Anna och Helena visade upp klockren tajming vilket hundarna (såklart) köpte direkt. Bra jobbat tjejer! Press betydde i detta fallet att Therese harklade sig lite när Dee ville in mot fåren, Anna fick ta Flicka i örat en gång. Wick behövde fler påminnelser men sen syntes det verkligen hur polletten bara trillade ner. Så coolt! Och så snabbt det tog styrning!  Det här kommer bli toppen!


Sandra och Mika fick bekanta sig lite med fåren ute i 25.an men det var annat som var mer intressant idag …

Mums – hela hagen full av godis!


Ozzy var helt klart intresserad och man kunde se glimtar av god djurkänsla. Han får dock växa på sig lite innan det är dax att börja träna.


Här en rolig bildsvit när Dee och Wick skulle plåtas tillsammans. De ville verkligen inte titta på varann och inte heller vara nära…

Okej men då blundar jag, sa Wick…


Nää ska du titta så blundar jag, sa Dee …

Om ni klickar på en bild så kommer ni till galleriet där det finns många fler bilder som ni kan bläddra mellan. Nedan följer ett bildspel med alla bilderna (borttaget pga sidan tar för lång tid att ladda).

Have fun!

Grattis Dee, Flicka, Vide och Wick som idag blir 7 månader!!!

Fotona är tagna av Eva och Helena

Spots obduktion


Idag har jag pratat med veterinären på Södra Djursjukhuset om Spots obduktion.  Han berättade vad som stod i protokollet och sen fick jag det på faxen (se nedan). 
Han sa att vi får se det som Spot råkat ut för som en tillfällighet. Det finns inget som talar för att det finns någon genetisk orsak så framtida avel på släktingar är ok och han tyckte inte att vi ska vara oroliga.

Så här skriver SVA: 
  
Utlåtande:

Vid obduktionen, inklusive histologisk vävnadsundersökning av hjärta, hjärna, lunga, mjälte, njure, lever, bukspottkörtel (pankreas), brässen (thyroidea) och tarm påvisades inga sjukliga förändringar som kan förklara hundens observerade symptom.

Patologanatomisk diagnos:
Ej fastställd.

Kommentar:

Inga tecken tydande på en akut förgiftning kunde konstateras.
Sammanfattningsvis har inga makro- eller ljusmikroskopiskt övertygande morfologiska, patologiska förändringar konstaterats vid obduktionen. Således har bakgrunden till hundens enligt uppgift föreliggande symptom (epileptiforma kramper, skakar i kroppen, saliverar och lite frånvarande efteråt) inte kunnat fastställas.
Nämnvärt är vidare att avsaknaden av morfologiska förändringar i centrala och/eller perifera nervsystemet generellt sett ej innebär att abnormaliteter i detsamma, speglade i kliniska symptom, kan uteslutas. Det är således fullt möjligt att ha rent funktionella rubbningar i nervsystemet utan att några makro- och/eller mikroskopiska patologiska förändringar kan påvisas vid en obduktion eller en mikroskopisk undersökning.

 Faruk Otman

Laboratorieveterinär ””