Hundar härmas

Läste Månadens Tips på Anitas sida och tycker det var tänkvärt och bra illustrerat! Dessutom väldigt söta hundar 🙂

För egen del har jag haft en hel del nytta av att hundarna härmar varandra. Till exempel detta med att hundar jagar. Mina jagar inte och det har kommit mer eller mindre gratis. Jo man vill ju gärna tro att det beror på god uppfostran från min sida men jag är inte så säker på att det är hela sanningen.
Jag tror det är viktigt att befintliga hundar gör bra saker som en blivande valp ska härma. Ni kan ju tänka er det omvända förhållandet. Det är lika lätt lära sig något dåligt.

Om vi fortsätter på jaktspåret så har jag en teori, håll med eller förkasta, kommentera gärna!
Jag tror att det är avgörande hur den första hunden beter sig. Min första bc Kitty hade en del mindre bra sidor men jagade gjorde hon inte. Däremot sprang hon mycket (som en dåre) men höll sig alltid runt mig. Så när Fame kom till flocken hade hon fullt upp med att hålla reda på vad Kitty hade för sig och hade helt enkelt inte ögon för så mycket som var utanför flocken. Självklart styrde jag upp så hon inte fick tokspringa men sån var hon hela livet sen, höll sig till sin flock. Ingen jakt. Och sen har alla andra fallit in på det spåret. Tack Kitty 🙂
Teorin? Jo, förutom det där med att lära sig av varann så tror jag att om jag inte hade haft någon Kitty utan bara Spencer och pappisarna eller ingen annan hund, då hade nog Fame haft mycket större intresse för annat och mycket väl kunnat utveckla någon jaktidé. Jag har sett fenomenet hända för många andra med bc-valpar. Har man ingen i flocken att ”jaga” (leka med, valla, hålla reda på) utan alla beter sig lite halvtråkigt i en border collies ögon, ja då är det lättare trilla dit.

Vad tror du?

Och ja, mina hundar vallar varandra. Inte hela tiden och inte maniskt men någon form av vallningslek är det ofta när de springer lösa. Många tycker det är förkastligt men jag orkar inte ta den striden helt enkelt. Jag vill att hundarna ska få springa lösa och rasa av sig ett par gånger varje dag. Så länge jag kan ha kontakt och kalla in dem att gå vid sidan så får de vara lösa.

Hur gör du?

Vem gillar Matfusket?

Idag cirkulerar en bild på en matetikett runt på Facebook. Den visar ett paket skinka som är märkt med ursprung Tyskland samt märkt Krav och Svenskt Kött. Det är Willys som har lyckats med den bedriften.
Det är naturligtvis så uppenbart klantigt, alla som läser det finstilta kan ju se att det inte är Svenskt Kött. Det visar på  den respektlöshet som livsmedelsindustrin bedriver mot oss konsumenter. Och de enda som kan göra nåt åt det, det är vi som handlar. Bli mer petiga, klaga, välj nån annan butik. Självklart förklarar Willys och övriga inblandade att det beror på en medarbetares misstag att ta fel etikett. Jovisst, men bedrägeriet är väl ändå ett faktum?
Det är verkligen bedrövligt att man måste lusläsa alla etiketter för att inte bli lurad!!!

För ett tag sen kunde man läsa om hur bland andra ICA prissätter kött. Det visar sig att det inte alls skiljer så mycket i pris mellan importerat och svenskt kött. Men eftersom vi konsumenter är så lättlurade så har butikerna enorma påslag på det svenska köttet.

Här ett exempel som Aftonbladet skriver i en artikel om ”Handeln utnyttjar kundernas vilja att köpa svenskt till varje pris”  http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10716037.ab ”Skillnaden i inköp mellan svensk rostbiff och sydamerikansk är bara 6 kronor per kilo. Men efter butikernas påslag blir skillnanden 40-50 kronor”

Jag tycker det är så OTROLIGT FULT att handeln skor sig på den trend som har växt till sig senaste åren. Trenden att köpa svenskt, Krav och närproducerat för att gynna miljö och svenskt lantbruk.

Jag skulle så gärna gynna svenskt lantbruk, god djurhantering och bra miljö men att gå runt och känna sig lurad känns verkligen inte bra.

Vad ska vi göra!?

är på krigsstigen

Nyår och fyrverkerier

Jag tjatar varje år om att försöka begränsa detta med fyrverkerier och smällare. Smällare är ju förbjudna i Sverige men det tycks vara många som inte vet det. Fyrverkerier är förbjudna i Uppsala tätort. Bra!
Från nästa år förbjuds de största raketerna så det går åt rätt håll.

Jag tycker fyrverkerier är ett ofattbart slöseri med pengar och brist på hänsyn till medmänniskor, djur och miljö.

Jag stödjer Smällarupproret och har tillsammans med, just nu, 25000 andra skrivit på en petition till riksdagen om fyrverkeribegränsningar.
smallarupproret

Lagen om bilburarna…

20120218-200516.jpgNu verkar det som myndigheterna är på hugget och tänker jaga oss hundägare för att vi kör omkring med hundarna i för små bilburar.

Anvisningen om mått är orimlig.

Jag anser att jag är djurvän och att jag vill mina hundars bästa. Tror ingen tvivlar på det. Hundarna älskar att åka bil, knör gärna in sig tre i samma bur fast de inte behöver.
Men följer jag lagen? Följer du lagen? Jag har väldigt stora burar i min bil men är de lagliga?

Jag tycker det är stor skillnad på att skicka en hund i flygbur mot att ha den med sig i bilen (men samma krav). I bilen har jag full koll på hunden. Hör direkt om den är orolig och kan stanna och rasta. På flyget har man ingen möjlighet. Det är milsvid skillnad.

Sen undrar jag verkligen över all denna plats som krävs. Varför? Mina hundar ligger ner hela resan oavsett om vi åker 30 minuter eller flera timmar. Därmed inte sagt att de inte ska kunna resa sig, det kan de. De har gott om plats i mina ögon.

Hjälp mig gärna tolka lagen och tala om vad som verkligen gäller. Jämför man med människor som åker bil så har vi det betydligt sämre. Vi spänner tex fast våra barn på minimala platser. De kan varken resa sig eller lägga sig raklånga. Det kan hundarna. Även om burarna enligt lagen är för små…

Kom igen nu gott folk – vi måste få till en ändring på detta ellerhur! Fram med lite sunt förnuft hos dem som bestämmer!

Ett konstigt inlägg

Jag läser massa statusar på Facebook om agilityträningar hit och agilitytävlingar dit och känner mig så konstig , full av agilityabstinens och jävligt avundsjuk.
Kanske kommer jag aldrig mer köra agility. Tänk att jag just skrev detta… det värsta är att det kanske är sant. Och det känns väldigt konstigt. Kanske är det INTE sant, framtiden vet man inte mycket om. Just nu känns alltihop som ett gigantiskt dilemma.

Det jag vet är att jag inte kört ett hinder sen allhelgonahelgen i Rättvik. Det är FYRA månader sen. Så långt uppehåll har jag inte haft sen jag började 1994.
Då, i Rättvik, Kelli gjorde två fantastiskt bra och härliga lopp. Jag njöt varje sekund och adrenalinpåslaget var oslagbart. Fast kanske njöt jag inte den allra allra sista sekunden eftersom hon kom i mål på tre ben…

En tå var rejält skadad.

Helt plötsligt stod jag där helt utan agilityhund. Trots att jag har sex hundar så har jag ingen för agility. Så det kan bli.

Peppar peppar ta i alla trän och huven men nu verkar Kelli återställd i sin tå. Och jag vågar inte sätta igång henne för agility igen. Tänk om…. det händer igen, då skulle jag aldrig förlåta mig. Men tänk om… det inte händer igen? – så otroligt ROLIGT jag skulle tycka det var.

Det konstiga är att jag själv, Eva Karlsson, faktiskt MÅR BRA av att köra agility. Jag tvingas hålla mig i form både mentalt och fysiskt. Jag trivs med att träna ihop med och träffa alla agilityvänner, speciellt på vintern när allt annat fryser in. Att hamna utanför detta, allt roligt, är verkligen rena isoleringen, hemskt. Tänker på dem som bara har haft en hund i taget. Så otroligt avslaget att bli av med hela sitt umgänge när hunden är skadad.
Visst skulle jag kunna åka och titta på träning bara för att träffas. Men?… där går liksom nån gräns. Hur kul är det att titta på när andra tränar när man inte kan träna själv?

Ja det här blev ett väldigt spretigt konstigt inlägg men jag kände att jag behövde skriva av mig lite.

Snart är snön borta och då kan vi börja träna och tävla vallning igen. Vallning är fantastiskt roligt, också. Och det finns mycket roligt att se fram emot i år.

Men att släppa agilityn…. helt ? klarar jag det?