SM-final och årsavslutning

Hassel lyckades fint i SMs semifinal som 7.a på en lång och knepig bana. Jag var optimistisk inför finalen eftersom Hassel brukar vara väldigt bra på dubbelhämt. Tyvärr hade både han och jag en dålig dag så det blev pannkaka av den finalen. Därefter har vi startat på hemmatävling i Skepptuna och där har han gått fint båda dagarna. Avslutade med en fin 2.a plats i söndags och har rejält med poäng till nästa års stora tävlingar.

Cat fick för svår uppgift i Unghunds-SM och vi fick en blygsam placering nånstans i mitten. Är ändå väldigt nöjd med hennes utveckling. Långa hämt och fråndrivningar med starka drag är svårt när man inte har så mycket erfarenhet. Sista tävlingen i söndagens IK2 i Skepptuna skrapade vi ihop 80 p och hon har fått högre poäng för varje start. Till nästa år ska vi ha ordning på det där med drag ?

Kelli gjorde en fin semifinal i Agria Cup tidigt i höstas på Gotland. Vi hamnade i final men inte heller den finalen gick som den borde. Efter den tävlingen har Kelli haft lite ont här o där så hon har fått ta det lugnt. Kanske blev det hennes sista tävling, vi får se. Hon är 10,5 år så det är ju inte konstigt om kroppen säger ifrån. Vi får väl se, hon är pigg och glad i alla fall och vi tar dan som den kommer.

Knut blir 13 den 1 december och även han är pigg och glad. Han har sina gamla skavanker men sällan ont. Han hjälper gärna till och samlar lite får i hemmahagarna. Han hör visslan bra men det funkar inte med så långa håll längre.

Vis, våran yngsta lilla tjej, utvecklas i raketfart och det ska bli väldigt spännande se vad det blir av henne. Hon är världens coolaste och mysigaste lilla tjej.

Cat inkvalad till Unghunds-SM


Cat har verkligen blommat ut till en riktigt fin vallhund under sommaren. Hon har tagit flera 1-pris med 95p som mest. Hon har kvalat till Unghunds-SM som går i oktober och hon har debuterat i IK2. Dessutom jobbar hon som kurshund och praktiskt här hemma. Ja det där med IK2, jag gav henne inte direkt den lättaste tävlingen att debutera på. Långt klurigt hämt med dolda får och ett mycket starkt drag att hantera. Det blev inga poäng att skryta med men jag är ändå väldigt nöjd att hon hittade djuren. Första dagen var det svårt men dag två visste hon precis. Hon hanterade djuren fint och vi klarade faktiskt hela banan.

Cat har blivit Godkänd Vallhund

Den 16 december smet jag iväg från valparna en söndag och gjorde Vallhundsprovet med Cat. Tänkte det var lika bra passa på när det fanns ett prov hyfsat nära. Cat är egentligen inte redo för att tävla men på VP är det ju inte så viktigt få höga poäng, det gäller att klara av uppgifterna och det gjorde hon utan problem.

Nu tränar vi vidare för att köra IK1 i sommar!

Cat 9 månader

Nu börjar hon se ut som en vallhund också, lilla Catten!
När hon kom hit, 6 månader gammal, var hon inte tänd och i stort sett helt otränad. Väldigt spännande att få starta upp med henne och stor skillnad mot mina övriga border collie. Jag har alltid haft dem från de var runt 8 veckor och det här var nästan som att få en jättestor 8-veckorsvalp.
Det har fått ta lite tid att lära känna varann och nu tycker jag hon har landat helt i vår flock. Hon är glad och sprallig, älskar alla och erbjuder gärna alla hon känner sina väldigt få men ändå partytrick.
Hon börjar förstå hur jag vill träna och nu börjar hon bli riktigt duktig. Faktiskt så jag får tvinga mig själv att hålla igen för att inte gå för fort fram. Hon är faktiskt bara 9 månader. Vallningen har prio 1 men vi har även pysslat en del med lekträning och trick. Hon är en noggrann och tänkande dam. Det går långsamt i början men när hon väl kan sin grej så kommer även fart. Heelt olik mina andra på den punkten. Där är det mer göra först och tänka sen… haha.
Precis som pappa Hassel och farmor Kelli så har hon en behaglig inställning till fåren och det är ju mycket tacksamt. Inga inrus eller fula dumheter. Och allting ramlade liksom på plats när hon fick börja balansera (vara på andra sidan flocken i förhållande till mig). Jag vill egentligen hellre bygga min vallhund med lina och mycket fösning men har fått ge efter. Nu balanserar vi och föser bara några steg och bygger på utifrån det. Flanker visar hon inte särskilt mycket av, går gärna nära men har kolla på fåren och de blir inte särskilt rädda trots att hon är tajt. Är dock inte orolig för tajtheten, med de föräldrarna borde flanker komma alldeles av sig själv. Och gör de inte det borde det inte vara några problem plocka fram dem när hon är mer mogen för den typen av träning.

Just nu har vi underbart vinterväder och faktiskt sol idag. Lagom med snö så det går att träna överallt. Efter en månad runt jul med ishalka överallt känns det härligt att kunna träna igen.