Ninnie Lindvall och Seglinges Kate tog 1-pris IK1 i Norrvissjö idag. 86 poäng kammade de hem. Många grattis!
Sofia Aronsson och Seglinges Wii ”Wick” skriver så här på Facebook idag:
”Wick kan numera titulera sig LP1 LP2 LP3 RLDF Seglinges Wii efter att ha skrapat ihop 93p i fortsättningsklass i dag. Därmed uppflyttad till avanceradklass”
Grattis!
Så har jag till sist landat här hemma efter alla stora tävlingar. Tänker blogga lite om alltihop men tänker dela upp det på flera bloggar så det kommer nog ta sin tid. Mycket finns ju på Facebook men jag tycker själv om att spara på minnen. FB i all ära men det är väldigt flyktigt.
Resan mot Skottland
Så började äntligen det stora äventyret!
Jag lämnade EM i Danmark rätt tidigt på söndagen och åkte tillbaks till Sverige. Träffade Ann och Mikael Blomkvist på Häckeberga i Mariannes vackra träningshage. Efter en bottenlöst usel tävlingshelg i Danmark kändes det upplyftande med go träning ihop med goda vänner. Sen blev det middag och sova några timmar hos Marianne i Ystad. Vilket ställe, dit skulle jag gärna åka på semester.
På måndagnatten ringde klockan 3.15 och så gav vi oss iväg. Öresundsbron för tredje gången på en vecka, färja Rödby Puttgarten och rastning på en härlig strand.
Vi körde i sällskap med Ann och Micke hela vägen. Non-stop i stort sett genom Tyskland och Holland till Ijmuiden. Där hade vi fått tips om en fin park att rasta hundarna i. Otroligt stor och vacker park med mängder av stigar hit-o-dit. Vi gick och gick, det gällde ju rasta ordentligt eftersom hundarna skulle vara på färjan i 16 timmar.Överresan till Newcastle gick väldigt smidigt. Vi åt en god middag och sov gott i våra hytter. Hundarna var helt lugna i bilen hela vägen. Vi gick ner några gånger och försökte få dem rasta sig. Jag måste säga att båtresan gick över förväntan. Jag hade lite ångest innan att hundarna skulle vara så länge i bilen men det gick prima!
Väl iland gjorde vi ett kort stopp direkt för att rasta och ge hundarna frukost och sen vidare norrut.
Ann hade den briljanta idén att vi skulle köra kustvägen upp mot Edinburgh så vi fick se nåt mer än bara motorväg. Det var en hit, speciellt när vi gjorde en avstickare ut till havet och hittade den söta lilla staden Bamburg. Där gick vi en promenad och åt lunch på en liten pub. Här kommer lite bilder från Bamburg:
Ett slott!
som jag av en slump råkade fånga i backspegeln när jag egentligen skulle plåta havet…
Hundarna var verkligen välkomna överallt! Kolla skylten, här stod det en vattenskål utanför restaurangen.
Otroligt vad folk var vänligt inställda. Lösa hundar hade alla. De som gick i koppel gjorde det nog för att de behövde det (jag tror de var aggressiva). I alla fall så mötte vi massor av lösa hundar och alla var hur snälla som helst. Och det gällde även i Tyskland och Holland.
Ann hittade en telefonkiosk – ett minne blott här hemma och sådär gulliga har de väl aldrig varit?
Tog en bild på vår lunch men fotot gör inte portionen rättvisa. Fish and chips såklart och vilka lass! En sak skulle vi lära oss under resan, chips har man till allt. Punkt.
Och som sagt, hundar var välkomna överallt.
Marianne och Micke diskuterar kameran
Jag vet inte riktigt vad de kom fram till, roligt hade vi i alla fall.
Vi åkte vidare norrut och överallt tröskades det och jag tyckte det var lite halvläskigt med alla branta kullar och stora halmbalar. Tänk om de börjar rulla… kolla de på toppen till vänster… Och stubbåker skulle få en oanad betydelser skulle det visa sig.
Nästa stopp skulle bli hos Lotta och Mosse Magnusson där det bjöds på stor gästfrihet med både mat, boende, träningstips och rolig träning.
Men först en promenad med hundarna och vi passade på att ta varsin bild med den fina utsikten.
Hos Lotta och Mosse träffade vi fler svenskar. Karin, Tomas och Åsa var där på ”träningsläger” och även Alex och Elin var där. Kul!
Mosse var generös med träningstips och det var framförallt fållan som diskuterades. Det hade varit tävling på World Trial-fåren helgen innan vi kom och det hade INTE varit lätt. Fållan var ett stort problem och alla tävlande hade blivit åtsagda att vad de än gjorde så skulle fåren in i fållan.
Alltså var fållträning nr 1 att träna när vi kom. Mosse plockade fram ett gäng mycket skygga tackor som var helt omöjliga att fålla in. Åtminstone för mig och jag tror jag var i rätt gott sällskap. I alla fall i första försöket.
Men tipsen var bra att ta med sig.
Andra dagen hade Mosse ordnat en liten ”hill-trial” åt oss. Vi stod i en hagen och skickade hundarna att hämta får i en annan. Fråndrivning, singel och fålla. Hela kittet. Jätterolig träning!
Det finns svalkande platser även i Skottland, sa Kelli och hittade en liten bäck.
Lotta var så gullig och bakade en tårta till Micke eftersom han fyllde år och Mosse utsåg Micke till vinnare av vår Hill Trial som en liten present så där. Kul men Sia var faktiskt bäst för dagen. Även om det bara var på skoj så kändes det bra att hon verkade vara i form inför World Trial.
Avslutningsvis fick vi se Mosse och Lotta träna några av sina nurseryhundar.
Fortsättning följer 🙂
Jag blev tvungen bryta framdrivningen i kvalet eftersom en tacka gav upp och lade sig. Det hela är filmat och det ska bli intressant få se det och försöka anslysera varför det hände. Var det självförvållat eller otur?
Bedömningsmässigt är det iaf disk när sådant händer.
Surt och tråkigt såklart.
Annars har resan varit fantastiskt trevlig så här långt. Tränat i vackra Häckeberga både före och efter tävlingen.
Bodde fint i campingstuga i Danmark på halvön Feddet. Vilket härligt ställe! Långa sandstränder och hundtillåtet överallt.
Tävlingsfältet var en gigantisk hed med växlande vegetation. Det blev en svår och utmanande tävling. Dels var fältet lurigt och hundarna kunde springa bort sig eller bli för vida. Om fåren gled lite i framdrivningen var det svårt att styra eftersom man inte såg pga träd. Fåren var känsliga texelkorsningar och många hundar fick problem.
Av svenskarna gick det bra för Henrik, Eva E och Anja som alla gick till final. Boss gjorde ett otroligt bra dubbelhämt i finalen men fick en tacka som vägrade gå med så det blev slut i början av drivningen. Tyvärr blev det brutna rundor i finalen även för Eva och Anja.
Vann gjorde Wiet van Dongen från Holland. Hunden heter Blaze och var verkligen fin.
Det är alltid inspirerande att se alla toppförare in action, hur de hanterar dessa svårigheter är otroligt intressant att få ta del av.
Toppenbra gick våra Young Handlers Frida o Johanna. Båda gjorde imponerande rundor och tog hem guld (Frida) och silver (Johanna). Stort grattis till er tjejer som räddade den svenska äran!
Den här veckan börjar årets stora tävlingar för min del. Först EM i Danmark, 1o dagar senare World Trial i Skottland. Sen hem och packa om för SM i Boden och efter ett par dar hemma är det dags för Sverigecupen i Kungsör och Unghundscupen i Sörmland. Sen kan vi gå till vintervila 🙂 De närmaste månaderna blir det mycket resande och det ska bli väldigt roligt!
Nu närmast är det Sia som ska tävla de stora mästerskapen utomlands. Hon är i fin form så det ska bara bli roligt att testa hur långt vi kan gå. På SM är det Kelli och Knut och i Sverigecupen vet jag inte än vem av de tre som får avstå. Jag har kvalat tre men får bara var med med två. Unghundscupen är Hassels stora uppgift. Om utifall att han skulle vara topp 10 där så blir det Nordic Nursery senare i höst. Visst är det spännande!
Landslaget kommer rapportera i Landslagsbloggen.
Jag kopierar lite info från svak.se:
Läs här vilka som ingår i landslaget.
EM – Continental Sheepdog Championship – Danmark den 22 – 24 augusti
Förare från 13 länder tävlar med 92 hundar. Hälften kvalar fredag och hälften lördag. De åtta bästa från respektive dag går vidare till söndagens final.
8 svenska hundar deltar både individuellt och i lagtävlingen (plus delas det ut en mängd andra priser).
Sia kvalar på lördag, startlistor finns på länken ovan.
På Continental är det även EM för Young Handlers. För Sverige deltar i år Johanna Nilsson/Elis och Frida Fornander/Ben.
World Sheepdog Trials – Skottland den 3 – 6 september
Förare från 25 länder tävlar med 240 hundar på årets World Trial som går i Tain i norra Skottland.
Kvaltävlingar går på tre olika banor den 3-4 september. De 7 främst placerade från varje bana går vidare till semifinal fredag 5 september. Av de 42 semifinalekipagen går 16 vidare till final lördag 6 september.
Sia kvalar på torsdan som nr357 (sjuttonde hund på bana 3).
15 svenska hundar tävlar individuellt. Av dessa deltar fem hundar i lagtävlingen och då är det kvalloppen som gäller.
På World Trial kan förarna anmäla sin egen reserv. Jag har anmält Kelli så hon kommer finnas med där. Senast 12 timmar innan start måste jag meddela om jag vill byta hund.
Vilken tur jag hade som råkade se att Åland arrangerade en vallhundstävling. Tur också att det var så få anmälda att jag fick vara med med alla hundarna. 
Ålänningarna är som vanligt väldigt gästvänliga på alla sätt. Jag bodde fint hos Viveka i Hammarland.
Tävlingsbanan var lite klurig eftersom det gick ett stort dike med buskage på sidorna tvärs över banan. Diket var ca 300m bort och fåren ställdes ut på en vall bortom det. Det fanns två övergångar längst ut på sidorna. Lite längre ut än vad mina hundars normala båge är. Det gick att passera över diket men inte optimalt. Fåren skulle sen snett till höger till överfarten som även fungerade som framdrivningsgrind.
Fåren blev lite dolda för hunden i hämtet ffa i den senare delen av utgången iaf dag ett. Det blev en rolig utmaning! Fåren var rörliga texel och svåra i närarbetet. Dels pga att det var lite drag men ffa att de inte alls var tama. De var ganska skygga både för folk o hund. Roligt att få träna på såna!
Det hade börjat skymma när det var min tur igår och då har jag svårt att se linjer o grindar. Ska inte påstå det är lätt i dagsljus men jag tycker djupseendet blr svårt i skymning. Hursomhelst bra att även träna på det!
Är väldigt nöjd med hundarna. Jag fick tillfälle att testa detta på att styra i utgång och alla, tom Hassel, hittade fåren. Idag visste alla tre var de skulle springa och gjorde perfekta utgångar. Bara en sån sak! Kelli har gått väldigt bra ute på banan, lite strul med delning idag men mest nöjd. Sia går stabilt och jag passade på att träna lite extra lydnad. Hassel gör det bra, men behöver mer träning och erfarenhet. Gäller komma ihåg att han nyss fyllt två. Har nog aldrig hagt någon så bra hund vid motsvarande ålder.
Nu sitter jag i färjkön kl 11.15 och har varit borta drygt ett dygn. Himla smidigt att åka till Åland. Hoppas på fler tillfällen hos denna duktiga arrangör.
PS Knut fick vila den här gången.
