Pirrigt… dumt?

Mycket spännande dag i morgon eftersom Kelli ska debutera i IK2 på Mörkö. Jag hade inte alls tänkt köra IK2 med henne redan. Men eftersom jag vill tävla Knut och Sia kan jag ju inte också åka på IK1 med Kellanbellan… alltså anmälde jag henne till IK2 😮  Och jag hade tur i lottningen och kom med med alla tre hundarna båda dagarna.
Pirrigt är det för hon har ju knappt tävlat IK1, jovisst några starter förra året men i år… Den enda start vi gjort, en IK1 i Sandviken, så blev det motorstopp i upptaget och vi fick bryta.  Kanske är det dumt men i vanliga fall är hon duktig på att hitta och flytta djur och jag tror inte avståndet (300 m) behöver ställa till det. Dessutom var det på Mörkö vi tävlade IK1 förra året och då gick hon väldigt fint. Hur som helst har jag noll förväntningar, det får bli en ren träningsrunda (dyr sådan…).

Idag har jag börjat på gymmet igen, det blev ett spinningpass med pulsmätare. Himla intressant att kunna följa sin puls genom hela passet. En smuuula pinsamt att alla andra kan se vilken puls man ligger på. Men är faktiskt nöjd att jag orkade som jag gjorde. Det var inte konditionen som tog slut, det var knät son inte ville mer efter ca 30 minuter så jag fick maska sista kvarten. Är nog dumt köra vidare när det börjar göra ont. Känner ingen smärta nu efteråt så förhoppningsvis blir knät starkare av träningen.

På måndag kl 7 börjar herdejobbet i Upplands Väsby. Jag jobbar 7-12 mån-ons + fredag. Kom gärna förbi och hälsa på! Ring för vägbeskrivning, för krångligt förklara här.