Kelli tävlar vallning

Eknäs två dagar och inget att skryta med. Det är lite mysko det där tävlingsfältet. Hörbarheten verkar nedsatt för många hundar på vissa partier. Igår körde jag mest lydnad, ville nå fram med signalerna, med Kelli. Rundan blev hackig, krokig och långsam och vi hann inte rännan. Mycket var bra och hon har definitivt kapacitet att konkurrera så det kändes trots allt riktigt fint.
Idag släppte jag på lite mer och det gick hyggligt, inte mer,  fram till slutet av krossen. Då vände hon djuren och vägrade ta min vänster så jag valde att gå av.
Nu har vi tränat hemma och här funkar allt toppen. På’t igen på tisdag!


Här väntar vi på vår tur. Den uppmärksamme ser kanske att det är nästan exakt samma bana som för två år sen. Samma svårigheter också med hörbarheten. Men i år var jag beredd och kan inte skylla på det… Det känns som sagt ändå bra, det gick att nå fram med ljudet.