6 månader Hassel och full av bus och livsglädje! Han tar sin ”uppgift” på största allvar när vi ska fodra hos de dräktiga tackorna. Som om han aldrig gjort annat går han bara iväg med dem. Idag bad jag honom vänta medan jag gick in i hagen och ställde mig på andra sidan fåren, då lyckades jag få den här fiina sidobilden när tackorna och Hassel gick förbi mig. Han har ingen aning om att balansera till mig, han bara går och flyttar/håller djur. Behöver jag säga att jag tycker om honom, mycket!?
Här har vi vänt fåren och han puttar dem tillbaks mot stallet, alldeles lugnt och fint, totalt utan stress.
Längre än så här får han inte ta dem för då hamnar de på vägen.
Kom så går vi! Underbara lilla hund!
De där örat, det trillade ner igen i början av januari. När han var fem månader stod båda öronen stadigt, vi får väl se vad det blir av dem. Rätt charmig så här också. Grattis alla syskonen på 6-månadersdagen!
Hassel (5,5 månad) och Sia (9 år) följer med in till tackorna när jag ska pyssla med deras hö. När ni kommer in i filmen har jag smackat på Sia för att flytta undan fåren medan jag jobbar. Hassel har förstått och skyndar före…
Nu går han på hennes kommandon smack och ”kom så går vi”. Det var väl inte riktigt så jag hade tänkt mig han skulle lära sig men nu känns det som att det bara är tacka och ta emot. Han bjuder fina saker och jag tar tillfället. Rätt eller fel – det får framtiden utvisa. Skulle han visa det minsta hets eller vilja jaga fåren skulle jag naturligtvis inte riskera att släppa med honom på det här viset. Jag tror också det är bra att Sia backar upp så han får känna sig stor och tuff och att tackorna flyttar sig för honom.
hänger med på ca 30-minuters promenader och springer lite mer än vad som kanske är nyttigt. Han är för det mesta lös.
börjar kännas både lyhörd ganska pålitlig så jag kan nu gå med honom mellan hästhagarna och förbi fåren.
har skaffat en ny ”hobby” som heter äta skit. Mycket frustrerande och svårt att undvika. Och då menar jag inte hästskit (vilken jag tycker är hyfsat ok). Han lyssnar på nej men jag ser ju inte allt han gör. Skithund!
börjar kunna sitt stanna kvar, övar när jag hämtar posten. Då sitter han så gulligt på uppfarten och väntar snällt.
har kommit in i en gnagperiod och tuggar på allt. Han åt på Vickis sele, gnagde sönder ett spänne och käkade upp två blinklampor… dessa är spårlöst försvunna så det är enda förklaringen. En avgnagd lampsnodd är allt vi hittat. Lite orolig att de ska ställa till invärtes problem men nu är det över en vecka sen så faran borde väl vara över?
hänger med när jag fodrar fåren och är en liten härmfågel. Smyger när Sia smyger och stannar när Sia stannar, lämnar på Kom Så Går Vi. Perfekt att de kan lära sig av varann och jättebra fårvana för liten H.
har ståndöron, efter en del tvekan så reste sig även andra örat och nu ser det permanent ut. Han är väldigt lik Kelli ser ut att följa Kellis tillväxtkurva och blir nog ungefär i hennes storlek, lite grövre.
är värdelös på att gå i koppel, värsta värsta draghunden. Jag skyller på Kelli, hon har varit (är) precis likadan.
fortsätter snuttandet. Släpar fällar från rum till rum. Där kan han ligga väldigt länge och snutta och vagga fällen. Har aldrig haft en hund som gör så och jag funderar på om det är något utlopp för tristess, smärta, hunger?
Idag har det varit fantastiskt fint väder med sol och nån grad kallt. En hård skare som håller både för hundar och folk.
Ronkvistarna var här en sväng så vi vädrade både skoter och skidor som vanligt. Barnen älskar skoteråkandet och Vendela var överlycklig att få köra lite med Stefan.
Anna och jag åkte lite skidor (med betoning på lite). Det gled bra men var halt i sidled på skaren. Sia fick prova att dra oss en sväng. Hon är rolig den hunden, vägrade dra Anna men går helt ok med mig. Hon är liksom mattes flicka hon.
Jag måste erkänna att jag är feg när det gäller skidor och drag. När det går fort så är jag rädd ramla och slå ihjäl mig. Och när det gäller hundarna är jag rädd köra dem för hårt så de skadar sig. Alltså kör jag försiktigt helt enkelt. Hoppas vädret håller i sig nu så det kan bli lite kontinuitet i detta och jag kan utöka tiden.
När de åkt hem fick Hassel gå en liten vända efter fåren i 25.an. Han är ju bara fem månader så det är för tidigt att tänka i termen träning. Han samlar på goda erfarenheter kan man säga. Jag gillar honom jättemycket. Han har jättefin attityd till djuren och jag längtar till vi kan börja träna på riktigt!
Sen tog jag en sväng själv med skotern och de tre tävlingshundarna. Fem km i hyfsat tempo med blandad trav och galopp. Jag är försiktig även med skoteråkningen eftersom både Kelli och Knut är under uppbyggnad efter skada.
Knut sträcker ut
Observera att jag skrev efter skada… Peppar peppar så ser båda jättefina ut nu. Knut sträcker ut fint i både trav och galopp och har inte haft några bakslag på träningen hittills. Han var med och simmade i onsdags och även det tålde han. Så medan professorn i Schweiz, neurolog och veterinär på Ultuna kliar sig i huvudet gällande vad Knuts magnetröntgen egentligen visade så mår Knut prima. Jag ska väl inte slå mig alltför mycket för bröstet men nog är det märkligt! Vad ska man tro egentligen?!
Kellis tå verkar äntligen börja stabilisera sig. Nu tränar hon för fullt med bandage och har börjat lite försiktig träning utan. Med träning menar jag springa, vara lös, pulsa, simma, gymboll etc. Fårträning funkar inte eftersom det är för dåligt underlag. Fåren med sina spetsiga klövar trampar igenom skaren och där det är upptrampat blir det för halt.
Wick flyttade på nyårsafton till Sofia på prov. Jag hoppas det funkar och att han får stanna där, det har börjat fint i alla fall.
Mobilfilm, därav kvaliten men här är Hassel med till tackorna. Kunde inte hålla mig utan lät honom smita med in. Lite gullig är han. Tar några bajskluttar på vägen men har full koll. Sen var jag tvungen börja springa för att få honom med mig därifrån, men inte illa att han kunde släppa och komma i alla fall! Stort steg.
Om ni undrar varför flera balar är öppnade så beror det på att två är dåliga… tänk att det ska vara så svårt hålla dem tätt.
