Kategori: Vallning

I år gick Sverigecupen på Norrby Gård i Kungsör, en besättning på 900 tackor! Härligt att det finns så stora fårgårdar. Tackorna är finull/dorset som betäcks med texel och suffolkbaggar. Tävlingsdjuren var rejäla tackor i mycket gott skick. Första dagen var de rätt tröga men samtidigt känsliga så det blev en bra utmaning för oss tävlande.

Kvalet var ett väldigt långt hämt, bortåt 600 m och det blåste lätt motvind så hundarna hörde inte nånting de första ca 300 meterna av hämtet. Något som blev väldigt frustrerande för oss förare och samtidigt utslagsgivande. Här gällde det att hundarna kunde arbeta lite självständigt. En lång fråndrivning följde och bitvis låg hörbarhet.  Det var inget direkt drag men det krävdes ändå rätt mycket styrning, man fick ingenting gratis. Delningarna gick hyfsat enkelt medan fållan var svår, de ville verkligen inte in.

Sia och jag startade sist i kvalet, som nr 40. Så framåt 18.30 när det hade börjat skymma rejält var det vår tur. Det där med att kolla efter tuvor eller mörka fläckar i gräset för att hitta linjer kunde man bara glömma.  Sia gjorde som de flesta andra, hörde inte ett smack i upptaget. Hon slog över lite, vilket hon alltid väljer om det inte är drag. Satte igång fåren snett och det tog väl hundra meter innan vi fick kontakt. Sen lyssnade hon bra och vi kunde ta oss in på linjen precis före grinden. Men det hade ju kostat en hel del dit… Fråndrivningen gick riktigt bra och vi lyckades pricka grindarna trots mörkret. I delningen hade jag bestämt att jobba så mycket som möjligt själv eftersom djuren verkade så känsliga. Funkade kanon och vi kunde skära av två omärkta djur fint. Fållan däremot blev en rysare. En tacka bara vägrade gå in, försökte sticka hela tiden och i de lägena kan Sia tappa tålamodet, något som bara inte fick hända. Men hon lyssnade kanon och plockade tillbaks tackan fint och till slut så lyckade vi övertala dem att gå in. Singlingen blev sen enkel eftersom vi hade en märkt tacka som ville därifrån själv. Efteråt hade jag ingen känsla av att det var en topprunda men domaren tyckte annorlunda och vi hade poäng så det räckte till en fjärdeplats!!! FINAL! IGEN!

Min fina fina Sia – tänk vilka äventyr hon tar mig på!!! Det är så sjukt roligt och jag bara njuter!

Finalbanan vreds så man stod på långsidan och skickade hunden. Dubbelhämten var väldigt brett isär så framdrivningarna blev som krossar, ingen känsla av hämt till förare. Jag gillade banan och den kändes både utmanande och överkomlig på samma gång.
Henrik Nilsson med Bozz startade först och de visade var skåpet ska stå. De gjorde en riktig drömrunda, allting gick verkligen spikrakt. Lugnt och fint och även sorteringen var som enligt skolboken. Det var så man fick gåshud av att se. Jag är verkligen glad att jag fick se den rundan, vilken förebild! Det var verkligen Henrik och Bozz som bäst! Och det räckte till seger med råge!

Sias finalbana gick också bra. Hon tog vartenda kommando och de minus vi fick därute var helt mina misstag. Jag gjorde två felbedömningar som kostade en del. Dels blåste jag ner henne tidigt i första hämtet eftersom jag var osäker på hörbarhet plus att hon ju gärna slår över. Det blev onödigt kort. Look-backen tog hon klockrent och där fanns inget att klaga på utgång upptag. I framdrivningen trodde jag flockarna skulle få drag mot varann eftersom min första flock glidit iväg. Om det blivit drag mot varann så hade vi kunnat missa grinden. Alltså kompenserade jag lite i förväg med följd att vi hamnade för högt och höll på att missa grinden på andra hållet. Det blev nämligen noll drag till varandra. Otroligt när man tänker tillbaks på SM där det inte gick att hålla emot. Där blev jag en erfarenhet rikare igen.
Sorteringen började ganska bra men sen var det en märkt tacka som hela tiden försökte sticka och hela planen sprack. Vi fick verkligen kämpa för att hålla den kvar i ringen och samtidigt få bort omärkta. När det var två kvar att sortera bort bestämde jag mig till slut för att försöka en fuldelning. Visste att jag bara skulle få en chan. Fick ett hyfsat läge, måttade och satsade. Sia var med på noterna men det var den där tackan också. Försöket misslyckades och sen fick vi inget mer bra läge så tiden gick ut.

Jag är ändå TOKNÖJD med vår insats den här helgen, det har varit jätteroligt. Jättebra och trevlig tävling.

Roligt är det också att ha så många härliga vallningskompisar. Vi hejar på varandra, hjälps åt, stöttar och tröstar. Underbart gäng helt enkelt!

 

 

Sia kom fyra på årets SM i fårvallning och det känns alldeles underbart. Jag är så imponerad att den hunden hela tiden utvecklas. Hon bara fortsätter att överraska. Nu var det tröga förhållanden och långa stora banor men hon bara tuffade på och hade inga problem att flytta djuren. Det som var svårt var att få ut mina kommandon överallt på banan. På vissa ställen hörde hon inte eller körde hon eget race, välj själv, men just då var det lite jobbigt i alla fall.
Finalens första hämt gjorde hon strålande. Hon tog inte min vissla på look-back så jag fick ropa, då vände hon fint och stack iväg rätt. Lyfte djuren fint och första delen framdrivning var bra. Men när fåren kom över kullen och hade närmre till sina kompisar än till grinden så blev det för svårt att styra så vi missade grinden (liksom de flesta gjorde). Fråndrivningen var lång och där tuffade hon på hur fint som helst. Fick några ”frågor” på krossen men utan att det störde arbetet och sån är hon ju, Sia. Måste liksom stämma av att hon gör rätt. Alla grindar prickades fint.
När vi kom till sorteringen hade vi gott om tid kvar så hon fick vila lite innan jag satt igång på allvar. Det blev mycket svårare än jag hade väntat mig. Vi gjorde nog typ alla fel som går innan jag var klar MEN vi blev klara och hann med fållan i sista minuten.

Eftersom vi startade som nr 2 blev det en lång väntan där vi hamnade i den dolda gruppen topp 3 ända till sista ekipaget. Då gick Eva och Flash in och puttade ut oss. Vi kom alltså fyra. I år igen!!! Jag är mer än nöjd med det resultatet. Visst kan jag gräma mig lite att en fullpoängsfålla hade gett oss silver men så är tävling. Små marginaler, snabba beslut som avgör. Det som känns så fantastiskt roligt och inspirerande är att det mesta faktiskt är möjligt.

Henrik Nilsson vann med Bozz före Heidi Billkvam med Emma och Eva med Flash. Mycket värdiga medaljörer!

Vi hade kanonväder hela helgen ända fram till prisutdelningen. Då öppnade himlen sig och regnet vräkte ner, men vad gjorde det i ett sånt lyckorus! Jag fick en grästrimmer och massa hundmat i pris, plus presentkort på Folksam. Lite roligt det där med trimmern för förra året vann jag ju en röjsåg. Kanske ska ägna mig mer åt trädgårdsarbete haha.

Ann var där och fotade på finaldagen och det finns massor av fina bilder. Tusen tack Ann!

Jag vill även passa på att tacka alla goda vänner som har stöttat och hejat hela vägen. Det känns väldigt roligt med sån uppbackning. Tack även till mina träningsvänner! Att vara välkommen att träna på andra marker, andra får – ja det är otroligt värdefullt. Även om jag inte hunnit utnyttja alla möjligheter så är jag tacksam för alla erbjudanden jag fått. Ni vet vilka ni är – kram!

I och med finalplaceringen på SM så är Sia sannolikt klar för nästa års World Trial (kallas även VM…) som går i Skottland. Hon blir ju inte yngre men är hon så här fräsch så är det ju bara att satsa, ellerhur!