Kategori: Hassel

Publicerat

Hassel 4,5 månad vs Kelli

Jag gillar min blogg just nu, så himla kul kunna gå tillbaka och titta på hur man gjorde med förra hunden. Här har jag skrivit lite om Kelli när hon var 4,5 månad och det är jättemycket som påminner om Hassel

När det gäller fåren så har vi mängder med snö så vallning är inte att tänka på och några långa promenader i beteshagar… ja det funkar liksom inte med en vintervalp. Men det finns likheter som sagt.

Hassel busar med Kjapp

När jag går ner till tackorna för att kolla vatten och hösilage så brukar hundarna få vänta utanför. Hassel bunden och de andra lösa. Han har varit rätt missnöjd när jag tagit Sia med mig ut i hagen för att hålla bort fåren medan jag sprättar upp balen. Sista dagarna har Hassel känts mer pålitlig så jag har vågat ha honom lös i lite svårare sammanhang. I dag när jag gick ut i hagen så stannade han snällt utanför. Men så kom tackorna emot mig och jag ropade in Sia. Det blev för svårt för valpen förstås så han hängde på. Nu är det ju lite finurligt i hagen med smala smala stigar och väldigt höga kanter. Ingen ger sig frivilligt ut i djupsnön bredvid spåret. Alltså lät jag honom följa med. Och han skötte sig exemplariskt, smög fint medan Sia höll sig lite passiv bakom. När jag stannade vid den nya balen tryckte han dem lite till och sen nöjde han sig med att stå och hålla dem där. Så himla gulligt. Tyvärr glömde jag telefonen så har ingen bild eller film på det. Men tittar ni på inlägget när Kelli var i samma ålder så påminner de grymt mycket om varandra http://www.seglinge.se/?p=1601
Annars tycker jag faktiskt inte att de är särskilt lika. Hassel är coolare i kroppen, mer som Knut tycker jag och det är ju inget minus. Det var ju bland annat därför jag använde Loki (halvbror med Knut), för att jag ville  ha in hans coolhet. Känns grymt spännande detta!

Hassel väger idag 10,6 kg och är ca 43 cm hög – vid samma ålder vägde Kelli 11 kg och var ca 43 cm hög. Hon är idag ca 50 cm och väger 15,5 kg.
Knut är 53 cm och väger 19,5 – förhoppningsvis landar Hassel nånstans däremellan.

Vad ligger syksonen på för vikt och höjd idag?

Publicerat

Valpkursen för Malin Elfström

Det bästa man har lägger man på bordet eller …. 🙂

Igår var det tredje tillfället på kursen och vi pysslar med belöningar och burträning. Det gäller att ha en bra belöningsteknik och bra belöningar. Det gäller bygga värde för de belöningar vi vill arbeta med. Malin visade ett svårt exempel där hon kampade med On samtidigt som hon lade ut en hög med godis på golvet. On var fullt fokuserad på kampen och ignorerade godiset. Sen kunde hon lägga ut leksak och enstaka godisar på golvet – pekade på den han skulle ta och han lyckades klockrent. Imponerande! Och det var FULL intensitet hela tiden. Man kanske kan tro att hunden skulle bli ledsen eller passiv av att inte få ta godiset när den vill men man såg inget sådant alls. Skoj!
Malin berättade att On väldigt gärna velat ha godiset i början medan Nick hellre ville ha leksak. Numera är båda lika duktiga så det gäller kunna variera sig som tränare.
Jag frågade vad syftet är att lära hunden det här och svaret är att hunden verkligen ska vilja göra det vi vill. Så enkelt egentligen. Några exempel: ta det hinder vi pekar på och inte favorittunneln, kunna fortsätta slalom fastän nån har tappat godis på marken, kunna stanna kvar fastän andra leker/tränar/gör nåt roligare, kunna fortsätta jobba fastän en hare skuttar fram osv osv.

Sen körde vi vidare med burleken och jag blev lite imponerad av Hassel. Vi har inte tränat det så mycket men han är otroligt lättlärd och behöver inte många repetitioner för att förstå. Nu ska jag utveckla hans stadga vad gäller frestande saker utanför buren när dörren är öppen.

Kullsyskonen verkar precis lika lättlärda och det är en fröjd att se dem leka med sina förare.

Therese och Speed kör burleken.


Eva Marie och Petra kör belöningslekar med Bat och Vera


Hassel hade partytime som ni ser, här pussar han på Sirocco.

Träna valp är sååååå roligt!

Publicerat

Veckorapport :)

klämmer in en dagsfärsk bild på Hassel också, gillar rutorna på hans bog 😀

Knut och Provsvaret
Roligt att det är så många som hör av sig och undrar hur det går med Knut och hans skada. I tisdags kväll kl 21 ringde veterinären från Ultuna. Yes, äntligen skulle jag få provsvar. Men tyvärr var svaret mest Godag Yxskaft och gav inte besked om Knuts nervbanor som misstänks ligga i kläm. Det enda som stod var typ om den där utbuktande disken. Och det hade vi ju redan sett på röntgen. Så nu ska veterinären kontakta en neurolog för att få MR-svaret kompletterat. S-U-C-K. Och sen dess väntar vi tålmodigt.
Jag har börjat sätta igång Knut med lite mer fysisk aktivitet. Han får gå lös bitvis på promenader och han väljer ofta att gå på bakbenen med minen ”tigger och ber” (om att få göra nåt roligt). Igår smet han iväg när Anna drog en repa med sina hundar och skidor. Lite orolig var jag att han skulle hoppa på tre ben efter vila igen. Men inte. Jag vågar knappt hoppas men kanske kanske kanske ????  Frågetecknen tornar upp sig och där har vi dagens status helt enkelt.

Kjapp på besök
Kjapp bor här medan matte tävlar NM i Finland. Han smälter in hur fint som helst i flocken och det märks knappt. Har man sex eller sju hundar, det kan kvitta känns det som. När vi passerade tre sprängdes liksom gränsen.
Kjapp och Hassel leker och slåss. Precis som valpar gör. Man får ransonera så de inte tar ut sig alltför mycket för jösses vilken energi det finns i de där herrarna.
 
Kjapp erbjuder läggande av den här modellen så fort det vankas något han vill ha.

Småpojkarna har somnat sött.

 

Globen
I fredags var vi på Coops konsert i Globen. Mark Levengood är ju bara helt underbar som programledare och lyfte hela showen. En annan som verkligen ägde det fullsatta Globen var Salem Al Fakir, vilken röst och vilken scenglädje den killen har! Man blev verkligen glad av att se honom. Övriga artister (Danny, Loreen, Niklas, Nisse, Louise mfl) gjorde också fina framföranden även om de inte orkade upp i Salems nivå, tycker jag.
Före showen var vi och åt på Globen Hotel och jag skulle kunna skriva att servitrisen var supertrevlig och att maten riklig och fantastisk och toaletten superfräsch… Det jag däremot KAN skriva är att sällskapet var bästa tänkbara!

Skoteräventyr
Igår kom familjen Ronquist på besök och vi vågade oss ut i djupsnön med skotern. Superkul, alltid lika roligt att ses! Längtar till söndag!

Funkishoppet
Som avslutning på året arrangerade vi i Knivsta BK en liten skojtävling för våra funkisar. Fame och jag var domare. I stället för visselpipa så fick Fame skälla när ekipagen fick starta eller när de diskade sig. Hon var gladeligen med på det och skällde entusiastiskt. Nu hördes det nog knappt eftersom det var ”några till” som gastade allt de orkade.
De tävlade i mixade 3-manna-lag och jag hade fixat en hoppklassbana där det endast stod nummer på start och målhinder. Sen fick deltagarna själva bestämma sin bana och köra minst 15 hinder. De måste passera start och mål för att tiden skulle starta och stänga. Det blev väldigt roligt, i alla fall för mig som domare, att räkna hinder. Någon kom upp i över 20 men de flesta lyckades tajma så det blev precis 15 st. Ingen kunde diska sig, alla fel inklusive diskningar räknades som 5 sekunders tillägg på tiden.
I andra loppet körde de en numrerad bana men fick 10 sekunders avdrag om de bytte förare inom laget. Allra roligast och mest imponerande var det att se unga Robin köra med Petras Algot! Snabbt och felfritt blev det – så coolt!
I pausen mellan loppen blev det presentation av Årets Vackraste Tårta….

Publicerat

Hassel och vintern!

20121203-134002.jpg
Nästan 20 grader kallt i natt… men dagen har bjudit på en fantasiskt vacker sol!


20121203-133902.jpg 20121203-133944.jpg
Hassel väntar utanför fårhagen medan jag och Sia fixar lite med tackorna. Han ser nöjdare ut på bild än i verkligheten. Han har ingen förståelse varför han måste vänta utanför hagen – och BUNDEN dessutom. Stackars…

20121203-133920.jpg 20121203-133933.jpg
Ganska söta ellerhur! och dom där öronen… Idag påminner de ganska mycket om Knuts, se föregående inlägg!
20121203-133927.jpg 20121203-133911.jpg

 

 

 

Publicerat

Kellis valpar 4 månader

När jag skriver Kellis valpar, eller säger det, så tänker jag ofta Kellis hjältar och ler för mig själv. Oavsett vad de små stjärnorna kommer prestera i sina liv så är de våra små hjältar, ellerhur!

Hassels bästa promenadkompis är Sia (bilden). Han följer henne som en liten skugga. Hon är bra för hon tar det ganska lugnt. Jag vill ju inte att han ska springa som en dåre med de små benen. Som börjar bli ganska långa (och snabba!).

Hassel är en väldigt lättsam valp, väldigt cool och har lätt för att koppla av. Han har tappat många framtänder och de nya har vuxit ut rätt ordentligt. Han ligger tydligen före syskonen på den fronten har jag förstått. Ponyo och Kjapp var här häromdagen och de hade inte fällt tänder än, jo kanske nån enstaka bara.

Hassel gillar att tugga på saker. Alla skor står därför på toaletten. Jag orkar inte ta den striden så det är bekvämast avstå problemet. När ja märker att han är på tugghumör brukar jag ge honom ett litet tuggben. Då blir han nöjd och glömmer helt bort att det finns andra saker att tugga på. Kontorsstolar till exempel…
Han älskar att leka med allt och alla. Kampar gärna och kan bli lite väl vild så jag tar det lite lugnt med kampen. Han har precis som Kelli haft lätt för att förstå det här med loss, vänta på varsågod och komma tillbaks med leksaken för att leka. Gulliga hund!

Hassel är jättetänd på att valla och häromdan, när Ponyo och Kjapp var här, fick jag nästan nypa mig i armen. Han gick som en dröm efter fåren. Hade långlinan på och var i 25.an. Han kopplar på eye och stil direkt han får kontakt med fåren. Smyger emot dem fint och stannar själv när han låst dem i hörnet. Jag fick honom att bryta och gå med mig på en flank för att ta ut dem. Då rusade de iväg lite och jag lät honom hänga på, släppte ut linan ordentligt. Då lugnade han sig!! Direkt han fick kontakt med djuren så lugnade han sig och jag lyckades lirka så han drev dem i en fyrkant ett varv runt 25.an. Så otroligt läckert att se. När det blev stopp mot hörnet igen metade jag mig framåt till honom i linan, lyfte honom därifrån och gick ut. Jag har ju ingen inkallning i det läget och vill inte avsluta med något tjafs. SÅÅÅÅÅ glad för den lille valpen!
Nu ska jag bara hålla mig i skinnet och verkligen ransonera detta, han är ju alldeles för ung för att sätta igång nu. Kan det bli APRIL snart…!!!

När det gäller kullsyskonen så har alla träffat får nu och är tända. Det är så himla spännande och jag längtar till sommaren när vi kan börja valla på riktigt!

PS.
Om ni undrar vad jag menar med meta mig framåt i linan… Jag försöker alltid ha linan så lös att hunden inte störs av den. Jag håller alltså inte emot annat än högst tillfälligt. Lirka är ett bra uttryck för hur jag använder den. Jag lirkar lite för att få hunden förstå vad jag vill (flanka, gå långsammare etc).
När jag metade mig fram för att lyfta Hassel så hade han slak lina tills jag var framme. Jag hade dock hela tiden tag så att OM han kastat sig fram så hade jag lätt kunnat stoppa utan att det blev ett jätteryck. Gick det att förstå?