Kategori: Knut

Publicerat

Storvreta IK2 och Knut!

Idag har vi haft vallhundstävling i Storvreta. Efter fantastiskt vårväder en längre tid så smällde det till idag med snö! Trots den käftsmällen så lyckades vi göra en bra tävling, så himla roligt med så fin sammanhållning i klubben. Alla sliter och hjälper till och är engagerade. Gillart!

Tävlingsmässigt gick det sådär. Sia tog visserligen en 5.e plats. Men. Det var svårt och roligt. Utmanande och jobbigt. Tungt och klurigt. Häftigt och frustrerande. Men mest roligt 😀
Djuren satte verkligen hundarna på prov och man fick ingenting gratis. Varje meter av banan måste jobbas annars vinglade djuren iväg eller tog en egen väg. Hade hunden inte grepp så försökte de sticka till hanteringen. Sia gick egentligen rätt bra. Hon hade lite svårt hålla draget och linjen, speciellt på den långa krossen där både får och hund försvann mellan två små ”öar”. Hon var rätt lydig men både hon och jag var ringrostiga, framförallt jag…. (det gäller på att erkänna sånt 😉

Kellli hade jobbigt lyfta flocken men kämpade på fint och hämtet blev ok. Sen körde det ihop sig i fråndrivningen kan man säga. Vår akilleshäl är det där med att släppa drag. Idag var det drag att hålla i och det gjorde Kelli. När jag bad henne släppa tog hon fel ett par gånger och blev vid ett par. Vi måste verkligen få ordning på det där. Poängen tog slut när fåren fastnade på en ö. Eller var det kanske att vi vände fåren och typ tappade dem av linjen sjutiioåtta gånger…

Det var roligt se att det faktiskt GICK att köra fina rundor. Gunnel o Mirk samt Kristian o Race gjorde det riktigt bra på 91 och 89 p. Stort grattis! Sånt ger hopp!

Nu ska det bli kvalitetsträning med landslaget i helgen. Hoppas vi kommer tillputsade nästa vecka och tar revanch!

Det absolut roligaste för min del idag var Knut! Han var med och ställde ut hela förmiddagen, hämtade in stora flocken över hela fältet och vet ni….. Efter att han vilat i bilen studsar han ut utan minsta ont. Jag vågar inte säga det men jag tror det där benet peppar peppar är fr…t. Hurra!!! Nästa vecka är det hans tur att försöka sig på att tävla, det är nästan ett år sen sist så om Sia var ringrostig efter ett halvår… vad ska då inte han vara? Haha bra ladda upp med bortförklaringar i förväg 😛

Publicerat

Lammning o Knut-Nytt

knut_111014
Senaste Nytt om Knut är att han – PEPPAR PEPPAR – är fin igen. Sen jag sa åt honom att nu är du pensionerad så har hältan bara blivit mindre och mindre. Vågar knappt tro det är sant men jag hoppas det som hände i djupsnön i Idre bara var något tillfälligt ont.
Jag har i alla fall taggat ner alla förväntningar och tar allt gott som bonus.


Två tackor har lammat och det är verligen härlig teckning på de här lammen! Pappa är Dorperbaggen Ekua och mamma är finullstackorna Maria och Mio. Fina va!!!

Publicerat

Kelli ska tävla!

Helt underbart att det redan finns tävlingar att anmäla till! Nästa helg ska Kelli starta två dagar i Galltorp (Sörmland). Det blir nog första gången vi tävlar på åsenfår och det kan nog bli en utmaning.

Har kört några fina hämt hos Anki i dag. Är mycket nöjd med alla hundarna. Hassel fick göra massa goda erfarenheter och han utvecklas sakta men säkert åt rätt håll. Är väldigt nöjd med hur han höll reda på djuren när de ville gå åt olika håll och delade upp sig. Han hade full koll. Stannade upp och det såg ut som han funderade på (kliade sig i huvudet) hur han skulle göra. Sen tog han ett beslut och tog den ena flocken till den andra och fortsatte. Duktig pojke!

Kelli har tränat hela vintern på att bli lite långsammare… jo det kan man nog faktiskt säga. Hon är onödigt kvick i sina flanker och jag tycker det har blivit mycket bättre. Hon väger av mer i stället för att bara springa. OK hon är fortfarande inte långsam, det blir hon nog aldrig. Med tanke på hur otroligt mycket Sia har lugnat sig så fiinns det gott hopp. Några år till så är hon nog perfekt 🙂

knut_131212
Det är faktiskt lite synd om mig …

Sia är på ett strålande humör. Glad och lyhörd och gör det mesta rätt.

Knut är lika mindre halt som igår. Har bara gått i koppel och varit ensam på tomten. Tänker avvakta en vecka och se vad som händer.

Tjo!

Publicerat

En strimma hopp… jag la på luren

Vet ni! I morse när Knut tog sina första steg så gjorde han det med alla fyra benen. OK fortfarande stel i bakbenet men en markant skilllnad mot de senaste dagarna.
Så medan jag satt och väntade i telefonkön på Strömsholm så bestämde jag mig för att avvakta några dagar. Jag läste Åhzas och Ninnies kommentarer här i bloggen… och ja, faktiskt. Det är ju faktiskt inte helt omöjligt att det som hänt är något snabbt övergående som inte alls har med hans ursprungliga problem att göra. En strimma hopp har tänts. Håll tummarna!

Publicerat

Hundnytt!

Jag har nog missförstått det där med Blogg 100… tredje inlägget idag hihi

Först det roliga!

Jag har bestämt mig för att anmäla Kelli som reserv till World Trial. Sia är min ordinarie hund men jag kan själv bestämma vem av dem jag vill tävla med. Har jag förstått rätt kan man sätta in sin reserv ända fram till dagen innan tävlingen.
Jag har också fått inbjudan till landslagssamling i april med Bobby Dalziel som coach. Det känns jätteroligt och inspirerande att se fram emot. Vilken kickstart på säsongen! Längtar!!!

Sen det tråkiga

Knut är halt. Ja, det kanske den insatte räknat ut av ovanstående beslut. Han har varit så fin ett tag nu i vinter och jag var riktigt förhoppningsfull att få igång honom fullt ut. Tyvärr blev han lite halt efter sista träningen och sen blev det sämre uppe i Idre. Där var det tö när vi kom upp och nästan en meter snö. På en vanlig rastning utanför huset måste han ha trampat fel eller överansträngt sig ordentligt för nu är han mycket halt. Det märkliga är att hältan värmer ur bra. När han gått en stund krävs det ett tränat öga för att se att han avlastar. Men när han vilat går han på tre ben rätt länge 🙁   Så här dålig har han inte varit nån gång tidigare.

Vad gör jag nu? Självklart är det koppelvila. Igen och jag måste ju till veterinär med honom. Igen. Och det blir ny rehab. Igen.

Jag är så otroligt trött på rehab och jag tycker så synd om honom. Han är i sin bästa ålder och har så otroligt mycket kvar att ge och så tvingas han till så mycket vila.

Jag tycker verkligen han borde kunnat hålla ihop nu. Jag har absolut inte varit vårdslös med honom i träningen, snarare för försiktig och, så här ömtålig är det ju inte normalt att vara. Ett litet felsteg och så rasar allt. Det är ju inte det att han körts mjölksyretrött, inte en enda gång sen maj förra året har han varit riktigt trött.
Och han är så fin i kroppen, så välmusklad igen. Han har varit så stark och lycklig över sitt lite friare liv. Så det känns verkligen skit. SKIT. SKIT.

Det är klart jag är ledsen men jag har liksom blivit så jäkla luttrad så jag tar inte åt mig längre. Det handlar naturligtvis inte om mig eller om tävling. Knut måste ju tillbaks till ett normalt liv och nu frågar jag mig om det verkligen är möjligt.  I huvudet snurrar tankar jag inte vill tänka som … veterinärvård, rehabilitering, omplacering, pensionering, avlivning, mirakel…

Jag måste ju tillbaks till Lennart på Strömsholm men att få en tid där nu, när läget är akut… ja jag ska inte måla fan på väggen. I morrn vet jag om vi får en vettig tid. Jag tänker iaf inte vänta månader på den.

Ja, det var ingen rolig blogg men nu fick jag dela med mig lite. Och det är tur det finns gott om andra glädjeämnen, vilket mörker om jag bara hade haft en hund 😮