Storvreta IK2 och Knut!

Idag har vi haft vallhundstävling i Storvreta. Efter fantastiskt vårväder en längre tid så smällde det till idag med snö! Trots den käftsmällen så lyckades vi göra en bra tävling, så himla roligt med så fin sammanhållning i klubben. Alla sliter och hjälper till och är engagerade. Gillart!

Tävlingsmässigt gick det sådär. Sia tog visserligen en 5.e plats. Men. Det var svårt och roligt. Utmanande och jobbigt. Tungt och klurigt. Häftigt och frustrerande. Men mest roligt 😀
Djuren satte verkligen hundarna på prov och man fick ingenting gratis. Varje meter av banan måste jobbas annars vinglade djuren iväg eller tog en egen väg. Hade hunden inte grepp så försökte de sticka till hanteringen. Sia gick egentligen rätt bra. Hon hade lite svårt hålla draget och linjen, speciellt på den långa krossen där både får och hund försvann mellan två små ”öar”. Hon var rätt lydig men både hon och jag var ringrostiga, framförallt jag…. (det gäller på att erkänna sånt 😉

Kellli hade jobbigt lyfta flocken men kämpade på fint och hämtet blev ok. Sen körde det ihop sig i fråndrivningen kan man säga. Vår akilleshäl är det där med att släppa drag. Idag var det drag att hålla i och det gjorde Kelli. När jag bad henne släppa tog hon fel ett par gånger och blev vid ett par. Vi måste verkligen få ordning på det där. Poängen tog slut när fåren fastnade på en ö. Eller var det kanske att vi vände fåren och typ tappade dem av linjen sjutiioåtta gånger…

Det var roligt se att det faktiskt GICK att köra fina rundor. Gunnel o Mirk samt Kristian o Race gjorde det riktigt bra på 91 och 89 p. Stort grattis! Sånt ger hopp!

Nu ska det bli kvalitetsträning med landslaget i helgen. Hoppas vi kommer tillputsade nästa vecka och tar revanch!

Det absolut roligaste för min del idag var Knut! Han var med och ställde ut hela förmiddagen, hämtade in stora flocken över hela fältet och vet ni….. Efter att han vilat i bilen studsar han ut utan minsta ont. Jag vågar inte säga det men jag tror det där benet peppar peppar är fr…t. Hurra!!! Nästa vecka är det hans tur att försöka sig på att tävla, det är nästan ett år sen sist så om Sia var ringrostig efter ett halvår… vad ska då inte han vara? Haha bra ladda upp med bortförklaringar i förväg 😛

Ett svar på ”Storvreta IK2 och Knut!”

Kommentarer är stängda.